När Hesa Fredrik skriker med P4 är tyst

Nån gång när jag gick på lågstadiet så sattes det upp horn på taket på skolan som skulle användas för Viktiga Meddelanden till Allmänheten (VMA). Det tog våra lärare som tillfälle att berätta för oss vad VMA var och varför det fyra gånger per år skulle tuta som bara den från skoltaket. Vi fick också instruktioner om vad vi skulle göra om det VMA signalen ljöd när det inte var kl 15 på en måndag.

Slå på radion.

Jag vet att den gången pratade vi om giftiga gaser som kunde spridas i luften, så det var ett helt annat tillfälle än när vi diskuterade hur vi skulle gå till väga Om Dammen Brast, men vi pratade om VMA då med.

Jag tror att det är de enda gångerna jag fått information om VMA. Alltså när jag gick på lågstadiet för över 20 år sedan. Instruktionerna var rätt lätta dock: slå på radion.

I trygga lilla Sverige har VMA alltid känts lustigt för mig. Som en sån där hängsle och livrem som vi inte behöver, men har ändå. Detta trots Om Dammen Brast. Fyra gånger per år tittar alla svenskar på klockan och konstaterar att, just ja, det är måndag kl 15. Sen går vi tillbaka till vad det var vi höll på med och tänker inte mer på det förrän nästa kvartal när vi ser att, japp, det var måndag idag igen.

Det behöver vi inte slå på radion för.

Under senaste året har jag hittat underverket som är P3 dokumentärer och alla pengar jag någonsin betalat till Radiotjänst känns värt det helt plötsligt. (Att SVT köpt in rättigheter för Sherlock hjälper också.) Emellanåt när jag går in på sverigesradio.se så ser jag högst upp VMA: det brinner på en soptipp i Kiruna, allmänheten uppmanas att hålla sig inomhus. Alltid bränder. Aldrig en damm som brustit. Det har slagit mig att de där meddelandena måste ha föregåtts av en VMA signal och att folket som hörde den fick veta vad som hände genom att slå på radion – eller i alla fall dagens version av det samma.

Så ikväll, söndag kl 22:03, ljöd VMA över Solna.

Jag får erkänna att även efter att ha hört den i över 20 år så kopplade jag inte direkt. Det var inte kl 15 på en måndag, trots allt. Jag trodde det var idioter i korsningen nedanför, men korsningen var tom och ljudet rullade över staden om och om igen.

Det kunde omöjligt vara VMA. Det var inte måndag kl 15.

Lite försiktigt stängde jag vädringsluckan och kände mig rätt dum. Lite så där barnsligt paranoid. Det var nästan så jag såg mig om i den tomma lägenheten för att försäkra mig om att ingen såg mig. Sen klickade jag in mig på SR:s hemsida.

Det fanns inget meddelande högst upp. Det var bara en pausad dokumentär från förra veckan. Jag klickade in på P4 Stockholm – som jag nog aldrig lyssnat på – och slog på ekonominyheterna som rullade. De pratade som om inget hänt. Det tog slut, och den bekanta jingeln för P4 Dokumentär spelades upp.

Ingen sa något. Det stod ingenting.

Kanske hade det inte varit VMA signalen ändå?

Sen plötsligt avbröts dokumentären. En VMA signal hade gått ut över Stockholm. Felaktigt. SOS-alarm gjorde tester och något hade gått fel och larmet hade ljudit.

Jag stängde av dokumentären. Den var inte så rolig. Jag sneglar på min vädringslucka som jag borde gå och öppna igen.

Istället sitter jag och funderar på vilken tur det är att vi hör Hesa Fredrik varje kvartal, för annars hade jag aldrig kommit på vad i hela friden det här var för ljud. Och varför jag kommer ihåg att min fröken på lågstadiet sa åt mig att lyssna på radio.

Elin

Sparat bloggen

Jag har äntligen tagit mig i kragen och sparat ner den här bloggen. Det är en ful .xml fil som jag inte lyckas konvertera till något egentligt läsbart, men nu är den sparad i alla fall. Nån dag kommer jag hitta en bra läsare som kan smidigt och lätt omvandla 5 MB htmlkodad dagbok till något mer läsbart.

Försöken jag gjorde för några år sedan att börja använda den här bloggen igen gick inte så bra. Det kändes som att all jag ville skriva om var jobbet och med tanke på situationen just då och hur okomplicerat det är att lista ut att jag är jag med hjälp av den här bloggen så lät jag bli att skriva om just jobbet. Just då var det ett bra beslut.

Jag saknar bloggen ibland. Framförallt när jag läser gamla inlägg. Egentligen saknar jag nog alla de inlägg jag inte har skrivit. Det här var, trots allt, min dagbok.

Mellan senaste inlägget och det här har jag fyllt 30. Det hade varit något att skriva om. Jag har varit tillbaka till Japan. Den här gången med Isabelle.

Sug på den… jag har varit tillbaka till Japan. Igen. Det trodde jag aldrig när jag startade den här bloggen. Det gör mig lite ledsen att det finns en Japanresa som inte blivit dokumenterad här.

Eventuellt får jag göra något åt det. Jag har ju bilderna. Minnena. Det känns som om den resan borde få vara här den också, även om de små detaljerna som hade blivit nedtecknade om jag gjort det direkt nog är borta för alltid. Resedagböcker är bra.

Vi får se.

Nu har jag sparat ner den här bloggen i alla fall. Det känns riktigt bra.

Elin

x

2014 var året då...

• ...Sherlock säsong 3 hade premiär
• ...jag inventerade fyra apotek
• ...köpte en lägenhet i Solna
• ...gick på Pernilla och Lams bröllop
• ...jobbade på Cepheid
• ...dödade kaktusar på balkongen
• ...började lämna blod igen
• ...såg Lars Winnerbäck
• ...sprang Tunnel Run
• ...inte sprang Midnattsloppet
• ...gick på två herrfotbollslandskamper
• ...köpte rosa stövlar
• ...röstade i Riksdagshuset
• ...besökte Stadshuset (med privat guide)
• ...blev läkemedelsrådgivare
• ...träffade en kompis från Tumblr
• ...blev ägare till två Cluedo
• ...jag sa upp mig
• ...fick jobb på HK
• ...ringde Cedric för att låna hans DVD
• ...gick på Pride
• ...satt på Järntronen
• ...fick nästan alla att gå till Livrustkammaren
• ...Cabin Pressure slutade

Städdag

Det var städdag i föreningen idag. Min första. Och de hade sagt på vädret att det skulle regna hela dagen.

Awesome.

Men jag tog på mig mina rosa stövlar och min nya regnjacka (det var ett misstag, den är jätteskitig nu...) och var nere utanför port A kl. 9, som beordrat. Vi var tre. Ordförande, jag och en annan kvinna.

Men det regnade inte.

Och vi har väldigt liten yta att städa.

Och det regnade inte.

Så bara att ta en kratta och börja räfsa löv. Det kändes lite som att skotta snö när det snöar eftersom de flesta lövbärande saker fortfarande bär sina löv, men att vänta till dess att det faktiskt fryser känns inte heller som någon bra idé.

Med tiden kom det fler och fler människor, och snart fanns det inga löv kvar. Eller lokaler att städa. Bara mackor att äta och småprat att utbyta. Det var jättetrevligt att stå i förrådet och prata om... jag vet inte vad vi pratade om faktiskt. Vi i B porten ville veta vad lapparna om bankandet var, för vi har inte hört något. De i A porten sa att det hade slutat. Tydligen hade vår tvättstuga haft översvämning nyligen, något jag helt hade missat. (Men sen missar jag mina tvättider också.)

Det var jättetrevligt, och vi var klara innan det började regna!

/Elin

Svårt att börja om

Var börjar man när man ska försöka ta upp en blogg igen efter mer än två års tystnad?

Det beror väl på vad den hade för funktion och vad jag hade tänkt att den skulle ha för funktion nu. 

När jag var i Japan var det mitt sätt att kommunicera med folket i Sverige och att få möjlighet att klaga på  allt som jag inte uppskattade med den vistelsen. När jag kom tillbaka till Linköping var det mer en vana, ett sätt att fundera lite över livet och att få skriva av sig. 

Till sist slutade jag eftersom det hände väldigt lite i mitt liv och för att jag började tröttna på kommentaren "Jag läste det i din blogg" så fort jag försökte föra en konversation med människorna omkring mig. Det var lite synd, för jag måste säga att så här i efterhand är det riktigt kul att läsa igenom vissa av inläggen. Tre år av mitt liv är ganska bra dokumenterade här på bloggen. 

När man är arbetslös har man ganska mycket tid att fundera på saker, för det händer inte så mycket annat i ens liv. Jag tror inte att jag lyckas lösa några större världsproblem, ibland lyckas jag inte ens komma på vad jag ska äta till middag, men om tre år kanske jag i alla fall tycker att det är lite intressant att se en sammanställning av mina första år i Stockholm.

Så. 

För framtidens skull!

/Elin

Fredagkväll

Jag känner mig som en liten unge som gör något jag inte får varje gång jag ser Jurassic Park. Har pratat om det tidigare i bloggen, men det går liksom inte att komma ifrån det. Varje gång jag ser den, och tänker på att den hade premiär 1993, har jag full förståelse för varför mina föräldrar inte tyckte jag (och Karl) skulle se den på bio. Fast det förstod jag ju inte då.

Elin

How's the blog going?

...delvis för att jag inte låter något hända.

Elin

Middag ute?

När grannen under har basen så pass högt att det kalla kaffet i botten av min mugg vibrerar och grannen ovanför tycker att det är bra att utföra snickeri i lägenheten, är det då man skiter i att man har en inkomst på 0 kr i månaden och istället går ut och äter middag?

Elin

Utav låtarna som kunde vinna....

Av låtarna som kunde vinna igår tycker jag att rätt låt vann, fast hade det inte varit roligare att skicka ner Paparizous version av Popular istället?

Det ser för övrigt ut som om man arbetar i Google docs när man använder blogger nu. Förhoppningsvis är alla irriterande bildbehandlingsproblem ur världen i och med detta.

Elin

Hum....

Lyckades uppdatera mitt lösenord och äntligen komma åt den här bloggen igen. Kom tillbaka till ett nytt gränssnitt som jag inte är helt nöjd med (men jag är aldrig nöjd när saker ändras på mina hemsidor).

Lovar att återkomma om en liten stund. Det var länge sedan jag skrev något här och kanske är det dags att ändra på det igen?

Elin

Hemmaseger?

För 8 minuter sedan klev Peter Englund ut genom dörrarna och meddelade att Tomas Tranströmer skulle få Nobelpriset i litteratur. Jisses, människor som inte var Gert Fylking skrek rakt ut i glädje. Kom att fundera på vad Morfar skulle ha tänkt om sina gamla elev som nu plötsligt har delat ut ett Nobelpris till en annan svensk.

SVT:s repporter kallade det för en hemmaseger och eftersom Svenska akademin har haft som ovana att dela ut Nobelpriset till sig själva anses det vara modigt att ge priset till en svensk nu igen.

/Elin

The power of procrastination

Blev beordrad att uppdatera min blogg, så eftersom jag egentligen borde skriva mitt ex-jobb så gör jag nu det.

De senaste dagarna har varit ytterst icke-produktiva, förutom ett väldigt bra möte med min handledare (inspirerande och upplyftande och helt bortglömt då jag kom hem). Det är å andra sidan inget ovanligt in the life of me just nu.

Det finns över 1300 PhD-comics, jag läste alla på under en vecka. Killen som ritar den började som doktorand på Stanford 1997 och nu reser han omkring och håller föreläsningar om The power of procastination. Han är rätt fascinerad över hur många som använder hans hemsida till just att skjuta upp sitt arbete. Rätt förståeligt tycker väl jag eftersom den nästan uteslutande handlar om andra människor som bara "ska titta på en sak på internet" och kanske egentligen inte vill bli klara innerst inne eftersom världen utanför det akademiska är sjukt läskig.

Jag rekommenderar alla att läsa några PhD-comics om dagen. I alla fall om ni är fast i den akademiska labyrinten (jfr ekorrhjul). Igenkänningshumor är den bästa sorten om ni frågar mig, men jag ska aldrig i livet doktorera.

/Elin

Was not going to do this....

Har sedan länge bestämt mig för att inte skriva ngt om 11 september, men jag skulle inte skriva ngt om Utøya heller. När jag hittade det här så kunde jag dock inte motstå att dela med mig av det.


Pinsamt SvD.se...

Eftersm jag inte kan sjunga högt på bussen!

Hallå igen,
Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?
Det var längesen, jag borde ringt,
men att ringa nu känns lite fånigt och kort
Jag är i Oslo med ditt ex, men det är inget mellan oss
vi bara lallar runt på Karl-Johan, och jag behövde komma loss

Här färgas molnen i skymning ganska ståtligt över Grand
och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, om du minns

Men det var längesen, ja, det var evigheter sen nånting brann,
i alla fall nära mig
Har du hittat hem?
Ja jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här laget och bestämt

Och det har inte samma charm att raggla hem klockan fem
det är inte lika inspirerat nu som 1995, om du minns?

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
Drömmarna och vindarna hjälps åt
och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen, vart tog elden vägen?

Sånt är livet nu!
Förlåt om jag är bitter och synisk men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland
och vill ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
och nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver

Och jag försöker å hålla mig vid ytan allt jag kan,
fast topparna är högre nu
och dalarna är djupare sen elden försvann, som du vet?

Vi kan väl ses igen, jag gillar Stångån på hösten,
när vardagsslumpen lagt sig över torgen
Då kan man andas igen och ägna timmar åt att bejaka glädjen
eller begrunda sorgen

Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går och man blir äldre, eller kul att vara med?

Och få ro då och då bland alla tentor och poäng, det är så lätt att gå på
det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen, som ni vet!

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
drömmarna och vindarna hjälps åt
Och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen?

Du har hittat nån att bli gammal med,
jag har hittat nåt att göra tills dess
Vi måste akta oss för alla bättre förr, och för leda och tristess

Lycka till! Nu är det skymning här i Oslo, vi ska ut å göra byn
Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn

Det är så många, så många, som vill ta en ner på jorden
vintern kan bli lång ändå, här i den fjällhöga norden

Nästan höst på min planet

Det regnade i tre dagar. Det har nog inte regnat så mycket på hela sommaren, men nu vräkte det ner i tre dagar. Sen kom hösten.

Det är höst i luften idag. Det...känns. Enligt termometern är det 21 grader på framsidan, men luften saknar sommarvärmen.

Skolan började och hösten kom. I ett svep. Det är fortfarande bara grönt på träden, men det är ju grejen med höstarna i norra Sverige: det är grönt ända fram till det inte är det längre. Vår gräsmatta är tjockare och finare än vad den har varit på hela sommaren (antar att det blir så när all vattning måste komma manuellt) och rosorna har börjat knoppa på nytt.

Allt är sommar, tills det helt plötsligt inte är det längre.

Annat är det med mörkret som nu sakta, sakta börjar smyga sig på. Som jag har skrivit om förr så står vi in i det sista mot att börja tända lamporna om kvällarna eftersom det är första, subtila tecknet på att sommaren går mot sitt slut. För någon vecka sedan började de tända gatlamporna vid 22:30. Nu tänder de dem redan 21:45.

Igår körde jag bil i mörkret för första gången sedan i påskas. Det tog mig en bra stund att komma ihåg var helljuset satt. Till min fasa upptäckte jag också igår att de har satt ut plogpinnar på vägen mellan Heden och Boden.

Jag skulle nog föredra om det regnade.

/Elin

Picture time!

Så, reseskildringarna från dag 1 kom från klockslag och noteringar som jag faktiskt kort i min anteckningsbok medan vi reste. Detaljerna från dag 2 kom från fotografierna och deras tidstämplar.

Med det i åtanke så kommer här reseskildringen från dag 3 i London här:

13:09 (GMT):

Just detta Starbucks ligger på Oxford street och eftersom jag bara tog svart kaffe medan mina syskon tog saker till vilka mjölk skulle skummas hade jag druckit upp mitt kaffe när de äntligen kom. Vidare missbedömde vi storleken på muggarna som fanns till försäljning i jämförelse med den som Karl redan har hemma.

När det här fotot tas har vi redan varit på Harrods och köpt pumlor till mamma och pappa.

(Elin: "Hi, this might be a strange question i august but-"
Killen i infodisken: "Christmas decoration? Second floor.")

Harrods tar kundservice till en helt ny nivå. Jag hade nog kunnat gå omkring där en hel dag och bara fascineras av det.

17:34 (GMT) kommer jag på att jag har tillräckligt mycket pund kvar att jag ångrade att jag inte köpt några stycken av de där Sherlock-böckerna ändå. Via sms informerade mamma mig att 221B Baker street stängde kl 18. Resten av tiden i London ägnade jag mig till att debattera med mig själv huruvida jag skulle fara dit innan flyget nästkommande dag.

Efter att vi ätit våra kvällsmackor tog vi det enhälliga beslutet att vi alla var tillräckligt lika mamma för att inte göra något annat än ta oss flygplatsen nästa dag.

Ida lyckades förresten försvinna 30 minuter innan vi skulle boardat den gången också.

Nu ska jag gå vidare.

/Elin

It's all London Baby!

Så där, dag 2 i London (nej, ni kommer inte undan för jag tycker det här är för roligt). Den här gången går jag dock på klockslag (GMT) eftersom "timmar från Kallax" blir lite jobbigt.

03:14 - Karl välter ut allt som finns på sitt nattygsbord. Bara Ida vaknar.
07:57 - Elin vaknar och kommer på att hennes mobiltelefon (aka väckarklockan) går på CET och tror vi kommer försova oss.
07:58 - Elin väcker Ida i ett försök att diskret ta mobilen från nattygsbordet bredvid Ida.
08:00 - Elin inser att klockan nog är 9 i Sverige nu och att det inte var någon risk att försova sig.

08:30 - Väckarklockan ringer.
08:40 - Snoozen ringer och Elin går upp. Hennes småsyskon tror att klockan är 9.

09:02 - Trycker på knappen till hissen.
09:07 - Blir less på att vänta och tar utrymningstrapporna ner till frukosten.
09:09 - Karl hittar yoghurt, som han kommer kalla fil resten av resan, och Elin häller tillbaka mjölk i en mjölkkanna.

09:40 - Compeed appliceras på utvalda ställen.
09:42 - Elin ringar in alla stationer och platser vi ska besöka på kartan.
09:45 - Ida informeras om dagens planer som hennes syskon gjort upp medan hon var i duschen igår.

10:02 - Upptäcker att Circel line inte går från Paddington mellan 14 juli och 26 augusti.
10:05 - Möts av en vägg av människor då vi ska försöka gå ner till Bakerloo line.
10:06 - Bestämmer oss för att gå till nästa station från vilken Circel line faktiskt går från. Hur långt kan det vara?

10:08 - Går över till skuggsidan av vägen.
10:12 - Inser att anledningen till att alla går på solsidan är för att hela skuggsidan är ett enda stort vägarbete.
10:15 - Tar beslut om att skita i det och fortsätta gå i skuggan.
10:27 - Börjar bli less på att gå, men nu är vi väl framme snart?
10:32 - Alla tre kan nu höra skillnaden på de olika utryckningsfordonen i London.
10:37 - Når Baker street. Elin sträcker lite på halsen och funderar på åt vilket håll 221 b ligger.
10:39 - Elin tror att vi var överens om att kasta om planerna (Madame Tussauds först och Towern sen) eftersom vi ändå är på Baker street. Karl är inte införstådd i dessa planer, spelar väl ingen roll . Ida hänger inte med alls, glömde vi bort att prata med henne?

10:43 - Det är bara lite bättre luftkonditionering på Circle line än på Bakerloo line.
10:45 - Elin konstaterar att Circle line är lika ovettig som Yamanote.

11:03 - Ser Tower of London. Elin stannar för att ta kort, Karl och Ida informerar henne att de väntar i skuggan.
11:10 - Karl lär sig zooma på sin iPhone kamera.
11:12 - Karl kan inte sluta prata om zoomen på sin iPhone kamera.
11:13 - Vi går före alla i biljettkön och hämtar ut förköpsbiljetterna.
11:14 - Funderar över om träden är planerade här för att vara snygga eller ifall det är tänkt att man ska få köa i skugga.
11:17 - En Beefeater kommer och ber oss flytta på kön. Ergo: träden var bara där som dekoration.
11:18 - Upptäcker lejon gjorda i ståltråd bredvid kön.
11:20 - Insläppta på Towern.

11:23 - Elin refererar till The Tudors för första gången att förklara varför hon tar kort på ett av tornen.
11:25 - Elin sjunger inte London Bridge is falling down när hon ser Tower Bridge, hennes syskon har ingen aning om vilken uppoffring hon gör.
11:33 - Karl upptäcker en Out of bounds skyllt från innan de började använda vita pinnar.
11:34 - Ida snor Karls skämt.
11:36 - Karl bestämmer sig för att spara batteriet i sin kamera till Madame Tussauds.
11:48 - Upptäcker en elefant gjord i ståltråd.
11:49 - Upptäcker en torkvinda. Vi funderar på ifall de där lägenheterna faktiskt sitter ihop med Towern.
11:51 - Det ser verkligen ut som att de gör det.
11:53 - Konstaterar att solur, hur korrekta de än må vara, inte förstår sig på sommartid.
11:59 - Upptäcker apor gjorda i ståltråd. Vi börjar ana ett mönster.
12:04 - Läser oss till att anledningen till att det inte går apor lösa nu mer är att en pojke blev biten på 1800-talet (kanske...?)

12:10 - Elin kan inte låta bli och berättar om skillnaden mellan användningen av S och Z i brittisk och amerikansk engelska. Karl och Ida låtsas i alla fall lyssna.
12:14 - Ställer sig i kö för att se kronjuvelerna.
12:16 - Ångrar att vi ställt oss i kö, det är sol i kön.
12:18 - Inser att vi har det bra som i alla fall inte har en björnskinnsmössa på huvudet.
12:20 - Ida försöker skydda Elins axlar från att brännas genom att hålla en karta för.
12:23 - Kommer äntligen in.

12:24 - Karl är den enda som lyssnar på guidens uppmaning att sluta stå i kö inne i lokalen utan röra sig fritt i rummet.
12:25 - Elin hinner referera till Robin Hood, The Tudors och The King's speach innan vi lämnar första rummet.
12:26 - Elin refererar felaktigt till The King's speach, men rättar sig inte.
12:28 - Att ha fel tar kol på henne och hon berättar hur det egentligen var.
12:31 - Elin berättar om trontal.
12:34 - Elin blir så glad att de visar en del av ett trontal eftersom hon inte tycker sig ha fått det att låta fullt tillräckligt konstigt. I alla fall Karl verkar lyssna.
12:36 - Karl säger att "Shit! Det var en stor diamant!" två sekunder innan vi får höra att det är världens största.
12:37 - Ida undrar varför de får allting. Hennes syskon antar hon syftar på Hogwarts.
12:40 - Roar sig över den ceremoniella kröningsskeden som användes till "the anointing". Ingen vet vad det betyder.
12:41 - Hoppar upp på ett rullband för att på så vis åka förbi kronjuvelerna. Fascineras över hur smidigt de löst detta.
12:42 - Ida undrar igen varför de har fått allt. Elin och Karl är nu övertygade om att hon men12ar Hogwarts.
12:43 - Springer tillbaka till början igen för att se baksidan också.
12:44 - Konstaterar att framsidan var snyggare.
12:45 - Karl undrar vad "sovereign" betyder, Elin funderar på att hitta på något men låter bli.
12:46 - Elin skriver upp svåra ord, Karl och Ida hittar världens största bålskål i guld.
12:48 - Elin konstaterar att hade hon fått ta kort, hade hon tagit kort på de 2 ton tunga dörrarna och inte kronorna.

13:01 - Elin och Ida tar beslutet att inte köpa glass utan satsa på mat istället.
13:02 - Karl konstaterar "Jasså, är det så det blev bestämt nu", i sin mest pappa-lika röst.
13:12 - Konstaterar att engelsk mat mest bara är konstig.
13:15 - Tre baguetter med stekt lök och märklig korv.
13:16 - Nåja, vi fick sitta i alla fall.

13:49 - Börjar kollektivt lessna på Towern, men det är för mycket kvar att se för att kunna gå hem.
13:52 - Elin hör en spanjor referera till The King's speach och fnissar.
13:54 - Karl känner sig inte träffad av lappen som lyder "Gentlemen please remove your hats" utanför kapellet något Ida påpekar.
13:58 - Fyra våningar av brittisk historia avklarad.

14:04 - Ida tycker att Elin ska vara med på några kort från Towern.
14:05 - Karl undrar varför Elin står och blåser på honom.
14:12 - Mycket besvikna på innehållet i "Bloody Tower", inget blod någonstans och alldeles för lång kö för att komma in och titta på ingenting.
14:21 - Lämnar Towern, övernöjda.

14:32 - Konstaterar att det nog inte kommer någon Circle line för att de oss tillbaka till Baker street och Madame Tussauds.
14:35 - Elin drar med sina syskon in på District line, övertygad om att vi kan åka en station och sedan ta Hammersmith & City line till Baker street.
14:40 - Elin börjar tvivla på att det går fortare när tågen bara kommer var 15 minut till Aldgate East.
15:08 - Elin är äckligt nöjd med sig själv när vi kliver av på Baker street och tackar året i Japan för att hon vågade göra det där.

15:13 - Tar VIP-hiss upp på Madame Tussauds.
15:14 - Elin och Ida överger Karl för att gå på toaletten.
15:16 - Någon tror att Karl är en vaxdocka.
15:18 - Syskonen återförenas.
15:22 - Elin och Karl roar sig med att knuffa fram Ida till Robert Pattison dockan.
15:23 - Elin försöker ta kort på sig själv med Sean Connery för att skicka till Cedric. Ida måste hjälpa henne.
15:26 - Karl känner inte att han behöver stå i kö för att ta kort tillsammans med Jack Sparrow. Elin och Ida tycker det är det viktigaste idag.
15:34 - Kort taget.
15:35 - Elin klagar på att det är fel Sherlock Holmes.
15:49 - Karl muckar lite med en fotbollstränare (?) som Elin aldrig hört talas om.
15:50 - Batteriet i kameran tar slut.

16:02 - Elin har nya batterier i kameran och Karl skickar Ida att posera med Johannes Paulus II för att skrämma bort andra människor.
16:05 - Konstaterar att Obamas docka ser ut lite som karikatyrbilderna på honom.
16:07 - Vem bryr sig om David Cameron när Winston Churchill, Margaret Thatcher och Tony Blair också står utanför 10 Downing street.
16:08 - Vad gör Gadaffi där?

16:10 - Går in i Skräck-spök-något.
16:11 - Ida ber Karl ta hennes andra hand trots att hon redan hänger sig fast i Elin. Karl tar Elins hand och Elin är nöjd med det.
16:12 - Karl går först, Elin och Ida blundar.
16:15 - Elin och Ida öppnar ögonen igen och Karl konstaterar att det var skönt att det var några framför honom som avslöjat det läskiga på vägen.

16:37 - Går in i Marvelhjältarnas värld.
16:39 - Karl blir tagen av Hulken.
16:45 - Hamnar utan planering längst fram på en 4D-bio som just ska börja, vilket är enda anledningen till att Elin inte berättar varför 4 dimensioner är svåruppnåeligt om man inte räknar med tiden och tiden är ju alltid där, alltså är 3D egentligen 4D.
16:55 - Konstaterar enhälligt att 4D-bion var det bästa under hela dagen.
16:57 - Elin berättar om varför 4D är en konstig benämning.

17:03 - Elin skäms lite för att be om att få gå och titta på 221 b Baker street.
17:05 - Konstaterar att 221 b Baker street ligger mellan 237 och 241 Baker street...
17:11 - Elin tar det mogna beslutet att inte köpa några Sherlock Holmes-böcker eftersom hon inte ens orkar läsa klart de hon har.
17:12 - Karl undrar om Elin vill gå in i själva lägenheten.
17:13 - Elin säger att det är bra så där...för egentligen är det ju fel Sherlock.
17:15 - På Elins dumma initiativ börjar vi gå hemåt.

17:40 - Hittar en pub.
17:42 - Elin och Karl beställer en pint öl var. Ida vill ha vatten.
17:58 - Konstaterar för 5:e gången att det här nog kunde vara den perfekta dagen.
18:10 - Ida och bartendern missförstår varandra och Ida nöjer sig med att titta på när hennes syskon dricker en öl till.
18:16 - Karl säger något galet som jag svurit att inte säga till någon.
18:32 - Ingen vill gå.
19:01 - Går.

19:24 - Tillbaka till hotellet, vad då mat?
19:30 - Dricker Resorb.
20:04 - Elin tvingar iväg oss på middag. Pizza.
20:20 - Karl funderar på hur daten vid bordet bredvid oss går när killen bara sms:ar och Elin konstaterar att det är bra att fara till platser där det inte finns någon matkultur att uppleva så att man kan äta pizza utan att fundera på det.
21:07 - Ida får ingen milkshake, men en gratis kaffe.
21:25 - Karl räknar ut hur mycket alla är skyldig vem på vägen hem.

21:40 - Hittar Ocean's 13 på Channel 5 US.

/Elin

London baby!

Till alla mina läsare på Eniro ;)

Här kommer en redogörelse över vad som hände i London innan upploppen och kravallerna. Tidanvisningarna är i minuter och timmar från att flyget lämnade Kallax 06:00 (eller Luleå Airport som den officiellt heter nu för tiden...fast det säger nog bara personalen på Arlanda).

- 1h 45 min: Fyra femtedelar av familjen Essner sätter sig i bilen.
- 1h 02 min: Elin glömmer sina solglasögon vid själv-inchecken.
- 1h 01 min: Karl ger Elin glasögonen.
- 0h 58 min: Ida ger Elin glasögonen igen efter att säkerhetskontrollen passerats (men hon glömde dem inte!
- 0h 50 min: Karl köper 2 Twix till frukost eftersom han inte åt någon hemma.
- 0h 20 min: Elin upptäcker att hennes linne är smutsigt.
-0h 15 min: Boardar.

0h 25 min: Ida kan inte äta frukosten eftersom hon är orolig för att hennes syskon ska kittla henne.
0h 27 min: Idas teori bekräftas.
0h 45 min: Elin törs inte sova efter att Ida fått ett av Karls fingrar i näsan.
0h 50 min: Elin inser att hennes solglasögon är kvar på Kallax.
1h 10 min: Landar på Alranda.

1h 30 min: Passerar säkerhetskontrollen utan att pipa.
1h 31 min: Två nunnor i säkerhetskontrollen bredvid piper.
1h 32 min: Ida tar paparatzi-bilder på nunnorna och mms:ar en kompis.
1h 38 min: Karl hittar Starbucks mha en terminalkarta.
1h 40 min: Elin och Ida trycker näsan mot fönstret vid Gate 39 medan Karl är försvunnen.
1h 47 min: Karl och Ida checkar in på Starbucks.
1h 48 min: Mamma gillar på Facebook.

3h 05 min: Syskonen Essner lämnar Starbucks.
3h 07 min: Taxfree-shopping.
3h 25 min: Elin provar solglasögon.
3h 26 min: Hennes syskon förbjuder henne att köpa några.
3h 30 min: Karl köper en bok.
3h 31 min: Ida sms:ar mamma och berättar.
3h 35 min: Ida måste matas och hennes syskon släpar henne till ett ställe där hon kan köpa korv.
3h 37 min: Elin köper också en.
3h 42 min: Elin missar Karl när hon kastar korvpappret. Han sitter 7 km bort.
4h 00 min: Elin köper glasögon...fast menar örhängen.
4h 10 min: Karl och Ida gör upp vilka regler som gäller i Vänd10a och samtliga syskon Essner konstaterar att regeln att lägga kort på varandra (vare sig sina egna eller andras) är fjantig.
4h 11 min: Elin funderar på om det är värt att läsa Sherlock Holmes. Konstaterar att det är det.
4h 43 min: Ida försvinner.
4h 49 min: Boarding börjar.
4h 53 min: Ida kommer tillbaka. Blir lagom slagen.

5h 05 min: Karl klagar på att vi inte åker första klass.
5h 06 min: Ida tar av sig skorna.
5h 07 min: Alla i kabinen dör.
5h 09 min: Ida grips som terrorist.

Alternativt slut:
5h 06 min: Ida tar av sig skorna.
5h 07 min: Ida försöker få Karl att lukta på hennes fötter, men är för stel för att få upp foten över knät. Karl är inte tillmötesgående och böjer sig ner.
5h 20 min: Elin upptäcker att hon spillt på kjolen också och försöker få bort det med en våtservett.
6h 05 min: Karl köper en öl eftersom vi insett att SAS inte bjuder på mat och Karl bara ätit två Twix idag.
6h 10 min: Karl tycker att ölen är liten.
7h 26 min: Karl väljer att gå på toaletten längst fram i planet (trots att vi sitter längst bak) för att kunna vicka på rumpan och visa upp sig.
7h 56 min: Vi landar på Heathrow och ställer om klockan.

8h 13 min: Elin förstår inte att kvinnan som ropar "Excuse me madam" pratar med henne.
8h 16 min: Insläppta i landet manuellt eftersom svenska pass inte klarade av tekniken.
8h 32 min: Sätter oss på Heathrow express och stirrar hjärndött ut genom fönstret.
8h 47 min: Når Paddington, Karl påstår att han känner igen sig, Elin säger att han blandar ihop det med Kings Cross.
8h 48 min: Elin känner också igen sig, men säger inget.
8h 50 min: Ingen lyckas höra vad killen på Burgerking säger, men vi betalar och ser trötta ut.
8h 52 min: Jag är övertygad om att Timmy från Rules of Engagement sitter bakom Karl.
9h 17 min: Elin funderar på vilken karta hon ska köpa för att hitta till hotellet och svär över att hotell inte har lika bra vägbeskrivningar som hostels.
9h 18 min: Ida föreslår att Elin ska köpa AZ London-kartan och Elin tar den utan att tveka.
9h 19 min: Elin inser att hotellet ligger utanför kartan.
9h 20 min: Beslut tas om att gå på pure chance åt det håll dit hotellet ska ligga i alla fall.
9h 25 min: Hittar en cykelkarta och inser att hotellet bara är en gata bort. Elin är äckligt nöjd med sig själv och försöker att inte visa det.
9h 27 min: Syskonen Essner utbyter blickar (i det som skulle visa sig vara) världens sämsta hiss och konstaterar att personalen i lobbyn verkligen inte var service inriktade och antagligen hade arbetat där för länge.
9h 30 min: Däckar framför CSI: NY som visas på Channel 5 US.

11h 14 min: Tvingar sig ur sängarna för att inte missa hela den första dagen i London.
11h 18 min: Hittar restaurangen Kalle på Spången på vägen till Paddington station.
11h 22 min: Hittar Paddington station.
11h 25 min: Inser att de gått ner i fel station och kan inte ta Circle line till Westminister utan får tar Bakerloo line till Embankment istället.
11h 28 min: Elins hjärta hoppar lite när vi passerar Baker street.
11h 52 min: Karl tror vi ska gå åt vänster.
11h 53 min: Elin ser London Eye till höger.
11h 56 min: Elin tror att vi är på bron som förstörs i filmversionen (men inte bokversionen eftersom den inte var byggd 1997) av Harry Potter och Dödsrelikerna.
11h 57 min: Ida bekräftar detta.
12h 07 min: Hittar biljettluckan för "Priority tickets" för att hämta ut de förbeställda biljetterna.
12h 08 min: Sommarvikarien bakom disken ropar på hjälp eftersom han glömt bort hur man gör. Syskonen Essner känner igen sig från jobbet på Apoteket Lejonet.
12h 09 min: Mannen som kom för att hjälpa fördriver tiden med att fråga varifrån vi är, Elin berättar och pratar på. Sommarvikarien ser upp och säger "Jag pratar lite svenska."
12h 10 min: Det konstateras att han inte alls gör det, men han hade lärt sig lite av några svenska killar han rest med förra sommaren. "Tack" var inte ett av orden han lärt sig.
12h 28 min: Kliver på London Eye, kontrollerar tiden med hjälp av klocktornet på Palace of Westminister. Elin är för snobbig för att kalla klocktornet Big Ben.
12h 42 min: Konstaterar att det inte märktes när kapseln förfyttat sig högst upp.
12h 57 min: Kliver av London Eye.

13h 10 min: Elin dumler och konstaterar att hon "bara är så glad att vara här" medan vi går över Westminister bridge.
13h 13 min: Syskonen Essner utför industrispionage i en källare som innehåller en Boots. Diskuterar skavsårsplåster och avregleringen av det svenska apoteksmonopolet med den uttråkade personalen som inte ansåg att deras butik var representativ för kedjan.
13h 23 min: Karl tar den enda bild Elin känner för att lägga upp på Facebook, tyvärr är den fortfarande på hans iPhone.
13h 32 min: Den desperata jakten efter någonstans att sitta för oss till Buckingham palace.
13h 35 min: Konstaterar att det rent logiskt inte finns några billiga caféer i närheten.
13h 42 min: Når Piccadilly Circus och Elin kommer ihåg att Tjowaltjowski påstått att det är världens mest Starbucks-tätaste område.
13h 43 min: Tjowaltjowski måste ha fel.
13h 45 min: Hittar ett Starbucks ändå.

15h 53 min: Däckar igen i sängarna på hotellrummet med öl, chips och trekantsmackor som får alla att tänka på Japan.
16h 00 min: CSI: Miami börjar.
17h 00 min: CSI: Crime Scene Investigation börjar.
17h 12 min: Elin somnar.

Dag två och kanske lite bilder kommer en annan dag...eller bara ett annat inlägg.

/Elin

Fangirl gone wild!

Det är lite småkul att vara tillfälligt uppslukad av saker. Första gången det hände var det LotR, andra gången var det Harry Potter och nu senast är det BBC:s Sherlock. Den här gången har det blivit så illa att jag drog iväg mina småsyskon till London bara för att jag ville...känna lite på stan igen. Visst, vi var på väg till Rom från början, men mitt första förslag var London...och på grund av priset vann jag.

Noggranna redogörelser kommer inom en snar framtid.

/Elin

En röd ros för oss alla

Vad säger man? Allt värt att säga har redan sagts, men samtidigt är allt som har sagts värt att säga igen. Kanske därför jag inte tänkt skriva något om det, för vad och hur skulle jag kunna göra det utan att det blir för predikande? För kyschigt? För...intetsägande?

Norden stod stilla en stund idag. Stod enade.

Mot vad då? Våldet. Terrorn.

För vad då? Norge. Demokratin. Tryggheten.

Jag har blivit inbjuden till sju separata events på Facebook för att hedra de döda, för att stödja Norge, för att...visa avsky mot terrorn. Jag har tackat ja till alla.

Ofta funderar jag på vad vits det har. Vad skillnad det gör. Det hjälper inte de som fallit offer, det hjälper inte de som förlorat någon. Inga tryck på Facebook, inga blogginlägg, kan göra det som hänt mindre overkligt eller hemskt. Så ofta tidigare har jag sett det som ett spel för galleriet, som ett sätt att visa upp för andra människor hur sympatisk man är och hur mycket empati man har.

Fast det är ett sätt att sörja. Det är en möjlighet att bearbeta det som inte är personligt berörda. Det är ett sätt att visa att vi är skakade, chockade. Ett sätt att visa att det inte är okej. Vi som inte förlorat någon personligen har ändå förlorat något. Må det vara tryggheten i vår skandinaviska bubbla eller den idiotiska idén att det bara är muslimer som gör dumheter. Jag tror att få utav oss är oberörda. Det är inte en självmordsbombare någonstans i Mellanöstern, det är inga bomber i Bombay eller jordbävningar i Japan; det är ett välplanerat massmord i Norge.

Finns det något som helst positivt i det här, så måste det vara att idioten som erkänt inte har några som helst anknytningar till islam. Jag hoppas, och håller desperat fast vid det hoppet, att folk inser att extremister och idioter finns i alla led och att islamofobin minskar i och med detta.

(Sen önskar jag att det var nyval i både Sverige och Finland i morgon, för både Sverige demokraterna och Sannfinländarna skulle nog få svårt att behålla sina riksdagsplatser då.)

Det var ett tag sedan jag orkade titta på nyheterna, så om några motiv har framkommit är jag än så länge ovetande om det. Om det var att förstöra den norska (eller nordiska om man ser till vad som står i manifestet) socialdemokratin så gjordes det helt klart fel. Vill man förstöra en organisation är det sista man ska göra att skapa martyrer, för aldrig sluts leden som när man står inför ett yttre hot.

Så kanske är det därför det skapas så många events på Facebook? För att sluta leden. För att visa att vi visst lever i ett vi-och-de samhälle. Vi som inte accepterar terrorn och de som utför dem.

/Elin