Man la klossar över ängen

Min söta lillasyster blev rätt stolt över mig när jag i mitt trötta yrande efter milen i torsdags sa att jag fått en medalj och sa att hon skulle hälsa mamma det (när det jag tyckte var viktigast var att jag hade sprungit överhuvudtaget och till och med gjort det under timmen). Tror inte att jag riktigt förstod vad det var hon fått för sig, eftersom jag redan bestämt att den här medaljen inte kommer följa med mig från Linköping, förrän igår när hon (efter att ha sett min placering antar jag) frågade:

"Elin, fick alla i det där loppet medalj?"

Jag har ännu inte kommit på vad hon egentligen ville säga med det ;) Fast det är klart hon förstår nog inte tävlingar man inte kan vinna, hon har nog inga minnen av en genomsvettig mamma som åt banan och drack energidryck i fula Flickflänget tröjor med en medalj runt halsen. Jag tror inte att jag minns så mycket av det heller, faktiskt, men medan jag sprang runt i Vidingsjö och tyckte världen var rätt mysig så insåg jag att jag, Karl, Fredrika och Oskar med tillhörande pappor nog stod bredvid löparbanan och hejade en gång i tiden. Precis som alla småbarn med sina pappor (mest pappor faktiskt) som sprang omkring och plockade blommor och samlade stenar vid sidan av vägen. En stund tänkte jag att om det var någon gång jag skulle springa på någon ur familjen Vångell-Gustavsson så skulle det vara där. Det hände inte, men det var nog då eller aldrig.

Jag sprang där och lät Söndermarken rulla i huvudet (eftersom mina hörlurar tvärdog dagen innan när jag pluggade i skolan), för är det något man kan anklaga mig för så är det ju att vara sentimental och överdrivet nostalgisk. Mer än en gång tänkte jag på vad som skulle hända om jag bara svängde av vägen lite och sprang in bland radhusen istället. Fast vad jag skulle göra där egentligen har jag ju ingen aning om. Så det var bra att jag lät bli och fick en bra tid istället. Ibland är jag bra fjantig.

Återigen förvånas jag över bristen på träningsvärk som jag trodde jag skulle lida av. Visserligen är det mer nu än det var förra gången. Fast då tog jag mig ju inte tiden att springa 5 km dagen efter heller. Kommer jag idas fortsätta springa nu? För roligt är det ju inte. Inte egentligen. Och nu har jag ingenting att träna till längre eftersom Karl har fegat ut.

/Elin

Över stock och sten

Jag var ute och sprang i morse. Dels för att jag tror att jag är anmäld till Blodomloppet, dels för att Karl har börjat spela fotboll igen vilket betyder att hans kondition inte går ner lika snabbt nu som då han började plugga. Med andra ord kan det bli svårt för mig att vinna på 5 km till sommaren om jag inte tar mig i kragen och börjar springa lite.

Idag blev det 2,5 km på 13:15:23 enligt mitt tidtagarur, en helt okej tid så här andra gången på ett halvår eller vad det nu är sen jag tränade sist (någon vecka innan jag fick en svampinfektion i munnen). Framförallt om man tänker på att jag inte körde vanlig löpning utan hinderbana.

Igår blåste det otrevligt mycket i Linköping. Nu blåser det visserligen väldigt ofta, väldigt mycket här i östgötaslättens farthinder, men igår var det lite extra och resulterade i att det låg träd välta över elljusspåret i Rydskogen.

Så jag fick både krypa under och kliva över tallar i mitt försök att ta mig runt spåret i förmiddagssolen. Jag kan alltid använda det för att skylla på att min tid inte blev bättre än den blev...men den hade nog inte blivit många sekunder snabbare om jag kunnat hålla jämn hastighet hela vägen.

/Elin

Visdomsord, främst riktade till Ida och Karl tror jag

Lite sämre timing...

Om en liten stund ska jag och Cedric till Cloetta center och titta på hockey. Ser ni problemet? Sverige spelar mot Holland ikväll. För mig personligen är det inget problem, men min hockeykompis har otroliga logistikproblem. För mig ligger nog problemet snarare i att Jessica fyller år idag och ska ha födelsedagsfika.

Egentligen vill jag bara sova. Jag har sovit så dåligt på sista tiden. Vare sig jag går och lägger mig i tid eller inte. Jag vill hem till Boden. Bara för en liten liten stund och hämta lite krafter. Julen ligger långt bort i tiden och Boden ligger långt bort geografiskt.

/Elin

Behöver vi en ny sportkanal?

Jag sitter på soffan, ashungrig eftersom jag inte ätit mer än en sallad sen kl 13 och tränat första gången sen i maj. Det blev lite för omvälvande att öppna mailen då jag äntligen fått svar från studievägledaren, för att inte tala om att det blev lite för roligt att försöka göra en ny kanalsökning för att få TV10.

Snygg premiär de har förresten! Välplanerat att välja en fotbollsmatch på hemmaplan som Sverige faktiskt borde vinna helt utan problem (sist jag flippade var det 3-0). Lite trist att den enligt SvD.se bara når ca 70% av svenska folket, lite trist och väldigt klantigt.

I reklamen på Kanal 9 har det hunnit gå två reklamer för Apoteket AB förresten.

På SvD.se läser jag också att det här (TV10 inte Kanal 9) är Sveriges nya sportkanal. Wow. En till. Vad bra...eller va?

På TV10:s egen hemsida står det:

TV10 är Sveriges nya TV-kanal för sport och fakta. Den engagerande live-sporten och de mest intressanta dokumentärerna hittar du på TV10.

Engagerande live-sport och intressanta dokumentärer. Där ser man. När man scrollar längre ner och kikar på vad det står i detalj kan man läsa:

I TV 10 kommer det att vara direktsänd:

ATP-tennis

Allsvensk hockey – cirka 1 match per månad

NFL

Svensk basket

Euroleague i basket

Basket-VM

Svenska landskamper i fotboll (till och med årsskiftet)

Champions League – cirka 1 match per månad

NHL-hockey – cirka 1 match per månad

F1 - tredje tidskvalet från GP samt ett highlightprogram i veckan.

Det kommer också att sändas nyhetsprogram och magasin om sport.

I TV10 hittar du också spännande dokumentärer om en mängd olika ämnen.

I tablån kan man läsa att de redan har lagt in två spännande dokumentärer. Var av en är om ett fotbollslag.

Har inte Sverige nog med sportkanaler? För att inte tala om vanliga kanaler som visar sport när det passar dem? Jag vet inte, är inte jätteroad över att jag fått tillgång till denna nya fantastiska kanal som visar kampsport och motorsport och nyhetsmagasin som sport. Inte för att någon hade inbillat sig det.

Om den här kanalen gör att TV3 och TV6 slutar visa sport så tycker jag det är asbra! Men TV4 slutade inte visa sport bara för att deras sportkanal blev basutbud. Om man bara tog bort alla blonda bimbofruar, Paradise hotel och slutade köra alla typer av Law & Order på alla kanaler så skulle man kunna klämma in all den där sporten utan att starta en ny kanal. Nog för att det också skulle störa mig.

Men som sagt, om denna kanal gör att det blir mindre sport i de andra kanalerna så är jag nöjd med att de där intressanta dokumentärerna de så vagt pratar om aldrig kommer.

/Elin

Jag kan fejka fotboll

Det sägs att psykopater kan fejka känslor, att de lär sig känna igen ansiktsuttryck och kan härma dem i situationer som de känner igen. Jag är lite samma sak när det kommer till fotboll, jag kan fejka fotboll tillräckligt väl för att folk i alla fall kan tro att jag bryr mig. Detta efter att ha tittat på pappa när han hejat på fotboll under många år. Jag vet ungefär var och när man ska klappa, vilka gånger jag ska säga "Neeeeeej" och andra intressanta ljud. Jag kan nog få folk att tro att jag är riktigt känslomässigt engagerad i fotboll om jag vill.

Igår ville jag! Det blir mycket roligare att titta på fotboll om man låtsas att man bryr sig. Välja ett lag och sedan heja arslet av sig. Igår var valet lätt, det blev såklart Japan och inte bara för att jag var rädd att de skulle döda oss ifall Japan förlorade. Som det dock stod klart i förra inlägget så var det inget jag hade behövt oroa mig för även om jag varit det största Paraguayfanset.

Matchen i sig var ingen höjdare tyckte jag (aldrig kul när det är mållöst) och jag vet inte om Japan var duktiga på att bryta passningar eller om det bara kändes så för att alla skrek hela tiden. Man lärde sig snabbt namnen på alla de japanska spelarna dock: Honda (såklart), Kawashima (målvakten), Abe, Komano (stackarn som missade straffen), Nagatomo (vars kanji jag satt och funderade på hemskt mycket), Endo, Matsui, Tanaka (självklart är det en Tanaka med), Okubo, Nakazawa och Hasebe...sen bytte de in Nakamura, andra byten har jag inte koll på eftersom jag inte kunde deras kanji.

Kommentatorerna pratade nog den snabbaste japanskan jag någonsin hört, vilket gjorde att jag inte hörde så mycket av det (i kombination med att ljudnivån var som den var) men de saker som jag faktiskt hörde var samma dumheter som svenska kommentatorer: "Vem kommer de byta in? Vem? Vem? Vem? Japan har bara gjort ett byte än, undra hur de tänker? Blablabla".

Jag hade med mig mina hörselproppar! De gröna, bra, med ett snöre som jag fick i julklapp av pappa för många år sedan. Var inte jätteimponerad av dem just då, men nu har jag de faktiskt alltid i min handväska för man vet faktiskt aldrig när det kan vara bra att ha dem. Igår var det hemskt bra att ha dem, när jag satt på ett betonggolv och tittade på när Japan förlorade åttondelen i VM i herrfotboll.

/Elin

Talet som verkar ha ändrat meningen på ett koncept

År 1945, då Japan kapitulerade, höll kejsare Shouwa ett tal till sin nation för att berätta detta. Problemet var bara att han glömde bort att säga att de faktiskt förlorat, kapitulerat, gett upp. Jag tror att detta har påverkat japanerna i deras sätt att se på förluster nu när självmord är olagligt. Men mer om det om en stund.

Japan spelade sin första åttondelsfinal i herrfotboll utanför Japan igår. Jag hade aldrig fått för mig att fotboll var en så stor grej i Japan, att det var lite som i USA att det bara är hardcore fans som följer och sen inte mycket mer än det. Fast då hade jag ju glömt att alla är hardcore fans i Japan, eller i alla fall att det finns nog av dem för att fler människor ska följa fotboll i Japan än i Sverige.

På grund av tidsskillnaderna så missade vi ju förra matchen som Japan spelade då de brutalt slog ut Norden ur VM för den här gången (tycker f.ö. att Norge och Finland kan börja ta lite ansvar när det kommer till fotboll också) och det var så tråkigt att se på nyheterna sen om hur extatiska alla blivit och hur de hade firat på gatorna. Det ville vi också vara med om! Japansk segeryra!

Därför bestämde vi (jag, Jessica, Pernilla och Lam) att vi skulle se åttondelen i Osaka, där de galnaste människorna verkade se matchen ändå. Jag frågade på hostelet om hon i receptionen visste något bra ställe att se det på, då tittade hon på mig och frågade: "Are you going to support us?" och efter att jag gått med på det (varför jag nu skulle ha velat heja på Paraguay?) sa hon glatt "This is really big for us!" och berättade sedan vart vi kunde gå. Jaha, tänkte jag, det kanske är större med fotboll i Japan än jag trott.

Vi hade hoppats på en storbildsskärm, men då Japaner inte verkar förstå varför de skulle ta bort sin reklam för en kväll och titta på fotboll på de enorma, blinkade skärmarna så blev det att vi följde efter en host (typ en sån här) till en sportbar som hette OJ! och där satt vi på golvet på en blå pressening (samma som de använder när de tittar på sakura och super) och hävdade bestämt att vi hejade på Japan och INTE på Paraguay.

Jag tycker att Sven Jerring kan få inleda själva matchreferatet:



Det Jerring inte visste, för jag antar att Jerring inte suttit på en blå pressening i en sportbar belägen i en källare i Osaka, är att han pratade lika mycket (om inte mer ifall man ser utifrån gårdagens match) om de japanska supportrarna.

Nationalsångerna har sjungits och matchen ska snart börja, alla är spända på hur det ska gå! Kommer Japan att gå vidare i ett slutspel i VM i herrfotboll för första gången någonsin?

För er vars japanska är lite knackig så skriker de bara namnen på spelarna som är närmst i bild.

Inkast för Japan, första halvleken:

Japan har bollen

Nippon...Nippon...Nippon, Nippon, Nippon...
Är det bara jag som tycker att de lånat lite takter från Wild dancer?

Honda (Japans svar på Zlatan om man ser till hype) ska lägga andra straffen efter att stackars Komano missat den tredje straffen. Spänningen var olidlig, om han missade nu så skulle Kawashima inte få chansen att bli matchhjälte genom att rädda nästa straff...om Honda missade den här straffen skulle Japan vara ute ur VM för den här gången.

Volvo! Volvo! Volvo!

Cardozo (den enda spelaren från Paraguay förutom Santa Cruz och Da Silva som de japanska kommentatorerna kunde uttala så att vi fortfarande förstod att det var den spelaren de pratade om) satte den femte straffen och Japan förlorade. Utslagna ur VM och ingen chans på ytterligare fyra år. Det skar lite i hjärtat (eller det hade gjort det om man inte hade ont i rumpan och var trött och egentligen bara var nöjd med att matchen slutat) och jag tänkte på hur det är i Sverige när landslaget förlorar: folk blir tysta, muttrar lite, gråter...luften går ur en helt underbar fest. Stackars japanerna, självmord på gatorna nästan med tanke på hur exalterade de varit hela tiden, hur viktigt det ändå verkade vara för dem...

Paraguay har lagt sin sista straff...

WTF? De fortsatte heja som om det skulle vara fler straffar och tre sekunder efter att filmen är slut så tänder de lamporna och drar igång en nattklubb, inte för att de slutar skrika Nippon för det. På TV kan man se de japanska spelarna gråta och visa sin besvikelse, runt omkring jublar de japanska supportrarna som om de vunnit finalen...

Vi gick därifrån, som svensk är man ganska dålig på att sitta i rökiga lokaler en längre tid nu mer och följde horgatan tillbaka till centrala Namba (glömde säga att OJ! låg på en gata där unga flickor och pojkar stod i utmanande kläder efter husen och liksom bara väntade på att bli köpta). Vi skakade på huvudet åt att japanerna inte verkar ha förstått att de förlorat och att vi kanske skulle säga till dem att det inte blir någon mer fotboll och vi beklagade oss över att vi inte sett Japan - Danmark...för tänk vilken fest det hade varit! På nyheterna hade vi sett folk som klädde av sig och hoppade ner i ån vi var på väg till med flaggor om halsen. Det hade varit något att se! Japansk segeryra. Vi svängde runt hörnet...

Det finns inte ord att beskriva vår förvirring i det här läget, för vad höll de på med? Skulle de inte gråta och begå rituellt självmord? Vilken svensk med självrespekt och en gnutta patriotism skulle bada i fontänen vid Sergels torg om Sverige åkte ur VM? De hoppade och de hoppade och de skrek och de skrek och vi bara stod där och förstod inte. Till sist var jag tvungen att fråga en kille som hoppat (självklart iklädd en Honda-tröja) varför de hoppade, han log (!) och sa: "Sakka- wo maketta yo!" (Vi förlorade fotbollen). Jag fortsatte med att de gjorde ju samma sak när de vann och då skrattade han bara. Japaner...Vi tror inte de förstår konceptet med att förlora.

Jag har teorin de bara vill ha en anledning att bli nationalistiska och igår firade de bara att de slapp titta på fotboll mer! Det brukar ju jag fira mer eller mindre och med tanke på hur japanerna reagerade på att Japan var ute ur VM så kan de ju inte vara ledsna för att de är ute. Killen som hoppade visste ju uppenbarligen att de hade förlorat, men att det var något som de skulle se som ett nederlag verkade oklart för dem. Undra vad Shouwa hade haft att säga om det...

/Elin

Fotbollskväll inställd pga fel tidszon

Jag, Jessica, Pernilla och Lam hade en toppenbra plan för dagen tyckte vi. Jag och Jessica skulle gå på stan, Pernilla och Lam i skolan och sen skulle vi träffas utanför där Portlinen går för att fara hem till Pernilla och Lam och laga soup curry. Efter maten tänkte vi dra oss tillbaka till Sannomiya för att gå på en sportbar och titta på Japan - Danmark.

Felet i planen var bara att Japan och Danmark spelade inte 20:30 japansk tid, nej de spelade visst 20:30 CET. Det betyder 03:30 japansk tid...attans. Needless to say så är jag inte tillräckligt hardcore för att sitta uppe hela natten för att titta på en fotbollsmatch. Den dagen Karl eller Ida spelar en VM-match 03:30 så lovar jag att titta, men inte en sekund innan det.

Det hade varit en askul match att se på en sportbar i Japan dock. 3-1 till Japan och vidare till åttondelen, japanerna hade blivit galna! För de bryr sig faktiskt lite, trots att det inte märks i stort att det är fotbolls-VM just nu. På vägen ut till Pernilla och Lam finns det dock fortfarande en fana som säger Korea and Japan 2002 FIFA World Cup.

Som parentes ska sägas att jag fick två gratiskramar när vi var på väg att möta Pernilla och Lam. När jag såg att de hade såna skyltar så öppnade jag armarna och sprang tjejen med snickarbyxorna till mötes och hon fick en lång kram. När jag släppte kom en kille med en likadan skylt och sa "Mig också! Mig också! Please!" Så han fick också en kram och efteråt sa han om och om igen att jag var jättestark...undra om han menade att jag höll på att krama ihjäl honom? Störtkul i alla fall.

/Elin

De framgångsrika barnen Essner

Titta, titta! Kuriren två gånger på en dag! Jag kollade faktiskt lite skeptiskt på Kurirens e-tidning tidigare i morse och tänkte "Vad kan vara skillnaden på en e-tidning och en tidning på nätet? Varför skulle jag vilja prenumerera på den?"

Sen ringde mamma och sa att jag skulle titta, och titta! Där var Lillebror, tävlandes, som alltid. Viktigaste frågan var ju förstås om han vunnit, vilket han såklart hade gjort! Till på köpet vet han vad ett gästabud är, vilket antagligen gör mig mer imponerad än att han kan springa fort medan han skjuter en rullstol ;)

Jag tror att han är något på spåret min Lillebror, kanske mer än vad jag är. Det känns bra.

Som avslutning, eftersom jag lärt mig bädda in videos, så ska ni få se Lillasyster också! Hon är nr 17.



/Elin

Dagens sms

"Cammpushallen är stängd pga snömassor på taken vilket innebär rasrisk. Öppnas tidigast lördagmorgon (6/2). Mer info på www.campushallen.se"

...och då har jag fått ett sms där jag kallas "hedershäst" också! Skotta taket någon? Fast att stänga gymmet är också en bra lösning.

/Elin

Träning och tyska

Efter att igår ha gjort av med 600 kr på öl på 10 timmar tillsammans med Johan kändes det hemskt, hemskt tungt att kliva upp efter bara 5 timmars sömn för att fara på stan och köpa dels present till Jessica, dels träningsskor. Det tyckte Johan också...

Träningsskorna skulle införskaffas för att jag skulle kunna ägna mig åt dagens andra aktivitet, som kändes precis lika jobbig just då. Det är dock sjukt skönt att ha börjat träna. Jag ska verkligen jobba för att hålla i det här nu. Vi får se hur länge det går.

Jag hade en tanke om att plugga tyska med Cedric när vi var och tränade. Vi var inte så bra på att prata tyska, kanske mest för att hur mycket jag än försökte kom jag bara på hur man sa sakerna på japanska. Aldrig är jag så bra på språk som när jag försöker lära mig ett annat. Vilket antagligen mer än något visar på vilken färskvara språk är. Tänkte fortsätta med lite tyska ändå.

Just det...Sverige förlorade fotbollen också...betyder det att jag slipper VM-hysteri?

/Elin

Simborgarmärket

Idag har jag tagit simborgarmärket för första gången på mycket länge. Det kostade inte på att simma 200 m och jag förundrades över hur jag kunde tycka att det var så jobbigt förut eftersom jag är ganska säker på att jag är i min livs värsta kondition nu. Hur som helst, överraskande bra resultat på det. Börjar dock känna mellan skulderbladen att det var väldigt länge sedan jag simmade senast. Ska bli intressant och se hur träningsvärken utvecklar sig.

Annars är simning som motion lite som löpning: det känns som om man inte tar sig någonstans och det är fruktansvärt tråkigt. Skillnaden är ungefär att det kostar pengar att simma medan det är gratis att springa och man kan dessutom ha musik i öronen när man springer. På plussidan för simning kan ju sägas att det finns bubbelpool i samma lokal.

Köpte inget märke, men lite kul hade det varit. Mitt första var orange, Gammelstans badhus nån gång på 90-talet. Blev en fyra, fem stycken innan vi slutade bada varje vecka. Det där med simmärken var en kul grej faktiskt. Väldigt uppmuntrande att lära sig göra mer och våga mer i vattnet. Kanske skulle man införa den typen av enkelt belöningssystem på fler ställen?

/Elin

Get your green, green tambourine!

It's a bright June Afternoon, it never gets dark
Wah-Wah! Here comes the sun
Get your green green tambourine, let's play in the park
Wah-Wah! Here comes the sun

Ja, egentligen så är det bara mars och det blir mörkt redan kring klockan halv sju och vi hade ingen grön tamburin heller, men vi har lekt i parken hela dagen! Det är helt underbart vad man kan tro att det är högsommar när det egentligen bara är tidig vår...jag kommer gå under när det verkligen är sommar haha!

Jag, Weston (Alabama) och Tofu (Tyskland) for till parken som ligger bredvid stranden för Weston hade äntligen fått sin frisbee. Han beställde den från USA, till Tyskland där en kompis till hans flickvän skickade den vidare till Japan. Detta var billigare, men frisbeen i sig kostade fortfarande € 17, vilket är mycket för en frisbee om du frågar mig.

På plats träffade vi en japan som hette...något på Ka...han var där och lekte fotboll (tydligen så spelade han i Chiba FC) men ville hellre vara med och leka med oss. Så vi kastade frisbee i över fyra timmar. Det är helt sjukt. Hemma skulle jag aldrig ens komma på tanken att underhålla mig så här länge på det sättet. Tre minuter, sen blir man less och ser om någon har en vollyboll istället.

Weston har å andra sidan spelat Ultimate Frisbee på sitt universitet, vilket jag antar har ungefär lika hög status som att vara med i schackklubben eller liknande. Dock har han det och han uppskattade verkligen att vi gjorde detta...och det var riktigt kul att vara ute i solen.

...och avslutningsvis lyckades jag tjata mig till glass från en jidouhanbaiki i närheten ;)

Look at all the people, happy faces all around
Smiling, throwing kisses, busy making lazy sounds

/Elin

Intressen

Jag har lovat mina framtida barn att jag ska ha vettiga intressen när jag blir stor. Detta för att det ska bli lättare för dem att köpa julklappar till mig. Mina föräldrar är dåliga på intressen; mamma läser böcker och löser sudoku, pappa gillar fotboll, sitt jobb och öl.

Det låter kanske som ganska praktiska intressen (om man räknar bort pappas jobb då, för det är mest bara ohälsosamt att ha jobbet som intresse), men de gånger jag försökt hitta bra böcker till mamma har det ofta floppat och pappa gillar inte fotboll på Cedrics besatta vis där man samlar på prylar med loggor på. Det är inte lätt att köpa "titta på fotboll" eller "prata fotboll" (och definitivt inte "spela fotboll"), och hade det gått hade det varit kul ett år. Kanske två.

Jag skulle i alla fall ha ett så megabra intresse att mina barn (och vänner) alltid kunde säga "Men då köper vi en XX" när de inte kom på något bättre. Faktiskt...Cedric intressen är hemskt bra från den här synvinkeln. Anyhow, när det kommer till att skaffa mig något liknade intresse har gått fruktansvärt dåligt under mina första 22 år här i livet.

Extra tydligt blir min brist på kreativa intressen när jag sitter i ett litet rum och betar av avsnitt efter avsnitt av NCIS...mm, det är så lågt jag sjunkit nu. Var okej när det var Criminal Minds som ändå är en helt okej serie.

Mitt främsta intresse är historia, och det är inget vidare att köpa julklappar på det temat. Antagligen morfars fel/förtjänst att jag fastnat för det här...eller ja, jag vet att jag tyckte om att titta på fotona från Knossos och en av mina mest lånade på lågstadiet böcker var Barnen från Tibet, tillsammans med Barnsens svenska histora (När människorna kom, När Sverige blir Sverige, När Sverige var som störs, När svenskarna flyttade till stan (Mamma, Pappa, de här böckerna är MINA och ingen får ge dem till tremänningar eller sälja dem på Blocket!)). Med andra ord kanske det inte bara beror på morfar...

Intresse nummer 2 är att skriva, något som blir svårare och svårare för varje sekund jag befinner mig i det här landet och jag hoppas verkligen att jag kommer härifrån innan all min skrivlust har försvunnit för alltid och ersatts av detta dumma gloende på TV-serier. För det mesta skriver jag faktistk om historia och det är skitkul att kunna kombinera mina intressen på det viset...men vad ger man en skrivande historienörd i julklapp?

Nej ärligt talat måste jag skärpa mig om jag ska hitta vettiga intressen. Jag har kommit en liten bit på vägen med min nyfunna mellanstadieförälskelse i Lars Winnerbäck. Har inte blivit fullt lika matrealistisk när det kommer till honom som Karl är när det kommer till Blink 182 eller Cedric när det kommer till...ja, välj något av Cedrics intressen ;P Men det är en sak till man kan skriva upp på listan.

Så vad nu detta? Jo jag börjar bli hemskt irriterad på mig själv då jag inte gör något! Skriva kan jag egentligen göra var som helst och när som helst, så varför gör jag inte det? Jag har fyra böcker på svenska jag kan läsa (varav två jag inte har läst tidigare och de andra två vill jag hemskt gärna läsa igen), pluss en på engelska och tre på japanska!

Fast...nu ska jag sätta mig och titta på lite mer NCIS, för det får tiden att gå fortast.

/Elin

Långt bort i Yokohama, man hörde honom jama.

Min galna familj fick idén av en galen stockholmare i Grenoble att de ska på fotboll den 21 december i Yokohama. Jag tror jag ska ta bort min blogglista, det leder till så oanade saker. Så frågan är nu egentligen vad jag och mamma ska göra i Yokohama för en dag, för jag har inte tänkt släppa iväg far och syskon ensamma till Yokohama efter bara två dagar i landet...framförallt inte när de köpt dyra biljetter eftersom de skulle missa matchen om de far själva :P

Men det är lungt mamma, jag tror det finns ett IKEA i Yokohama haha...annars kan vi bara gå omkring och lyssna på det fula trollets katt!

Ska stockholmarna till Yokohama den dagen förresten eller tar de en annan dag?

/Elin