Funny story!

Funny like Haha-funny or Brain-substance-all-over-the-wall-funny?

Någonstans mitt emellan, det är mögel på min balkongdörr! Till och med på mina balkongdörrAR. Upptäckte det idag när jag satt och pluggade som bäst (alternativt när jag pluggade som sämst och faktiskt studerade fläckarna på dörren istället för boken).

Vad är det med det här landet? Hur kan ett land vars innevånare sopar gatan från löv varje morgon (för hand, böjda som gem och med borsta gjorde av spretiga trädgrenar), bär kirurgmask när de är förkylda, sorterar sopor efter färg, form och ursprung och aldrig slänger så mycket som en cigarettfimp på marken...hur kan ett sånt land vara så förbannat snusikgt?

Det är mögel på dörrarn, mögel i "köket" och mögel i badrummet. Slår vad om att det finns platser i det här huset som inte har städats sen det bygdes för 84 år sedan (vilket är lustigt eftersom jag har fått lära mig att japanska hus byggs för att hålla i endast 25 år). På mina vägger och på min madrass finns det lort som jag inte ens vill fundera på vad det egentligen är och jag har kommit till den underbara insikten att toalettstolen läcker!

Uttrycket "Det är insidan som räknas" har inte på långa vägar nått Japan. Här är det utsidan och utsidan endast som räknas. Uttrycket "Ska man vara fin får man lida pin" är dock något som alla japanska tjejer lever efter...för varför annars skulle man gå i korta, korta, korta, korta shorts när det inte är mer än 5-10 grader ute?

Annan rolig grej är bristen av isolering och överkonsumsionen av värmefläktarna eller japanernas totala resistens mot syrebrist! För att inte tala om deras sena upptäckt av elektrisitet eller internet och det här är helt fel inlägg att gå in på deras snedvrida idé om miljövänlighet! Det ska jag hänge mig till i ett annat inlägg en annan dag...idag var allt jag ville säga att det växer mögel på mina dörrar!

Tänk att kunna bo i ett sunkit litet rum i Ryd istället...

/Elin

Vi tänder ett ljus, sen tänder vi två...

Så...Andra advent i Japan.

/Elin

Fuji!? Är jag i Japan?!

Idag var jag in till Tokyo igen...synd att det faktiskt börjar bli riktigt dyrt att ta sig dit eftersom det alltid är så trevligt att vara där. Idag blev den nätta summan ungefär 1500 yen och med växlingskursen jag tog ut pengar på senast blir det över 120 kr.

För att ändra på den svaga kronan gick jag, David och Jonas till den svenska ambassaden för att säga ett och annat! Det visade sig att de hade julbassar, vilken överraskning! Tyvärr var maten slut redan efter mindre än halva öppettiden med det fanns både Skåne och OP. För att inte tala om glögg och pepparkakor! Allt med creds till IKEA.

Det var hemskt märkligt att vara på den trånga gården och se blonda européer överallt (långt ifrån alla var nämligen svenska). Det var mycket svårare att se David och Jonas när alla inte var korta och mörkhåriga i alla fall.

Davids japanska (hon heter det nu för jag har glömt hennes namn) var hemskt snäll och nu, två månader in i min vistelse här, kan jag faktiskt någorlunda ta mig igenom en vettig "första-gången-vi-träffas"-konversation med en japan. Om denna japan kan lite engelska vill säga. Jag har mycket bättre självförtroende om jag kan falla tillbaka på engelska. Japanerna jag umgås med till vardags har jag kommit förbi det där presentationsstadiet med vilket gör att jag behöver kunna prata bättre japanska vilket i sin tur betyder att jag inte pratar japanska med dem.

悪循環！

Det är ett bra japanskt ord att kunna när man inte kan något annat. Skit.

Jag hade ståplats på tåget in idag igen. Fast bättre in än hem...Jag stod och lyssnade på Lars Winnerbäck och tittade ut genom fönstret som om jag vore del i en SJ-reklam (upplev den inre resan...om ni kommer ihåg?). Precis som jag alltid gör när jag har ståplats på det där dumma tåget...det och träna kanjiuttal med hjälp av hållplatserna. Så, idag, mellan husen, långt i fjärran såg jag ett snöklätt berg med platt topp!

Så nu undrar jag: Var i hela friden har de gömt Fuji alla andra gånger jag farit till Tokyo?!

/Elin

One size fits all!

Idag har varit en jättebra japanska dag! Förhoppningsvis kommer den sluta med att jag faktiskt pluggar lite också, men än så länge har jag förstått och gjort mig förstådd bland fyra japaner i en situation som är helt ny för mig. Jag har köpt kläder i Japan!

Här om sisten när jag var i Chiba hittade jag ett hus som jag inte hittat tidigare, så idag gick jag dit för att utforska det. Fullt med blinkande lampor och amerikans julmusik hittade jag tokmånga affärer som i fyra våningar var ordnade i en cirkel runt ett trapphus som skulle göra Hogwarts avundsjuk.

Detta har jag lärt mig idag:

• Japanska cirklar är mer än 360 grader.
• Det är inte alltid självklart att man får prova tröjor i det här landet.
• Japanska tjejtröjor kommer oftast i bara en storlek.
• Japansk julkommers består av att rea ut alla julklappar.
  

Japaner borde i sin tur lära sig att bara för att det heter One size fits all så betyder det inte att det ser bra ut på alla eller att folk inte vill prova sina kläder innan man lägger ut 7000 yen.

Det fanns många mysiga affärer som jag inte ens nästan vågade gå in i för att de bara sålde kläder i vissa färger (oftast vit eller svart och någon pastellfärg) och man syntes så tydligt om man gick in där klädd i en annan färg.

Mer idag har jag blivit tackad för att jag kunde prata japanska och ledd ut ur en affär för att jag inte fick påsen med tröjan jag faktiskt köpt förrän efter att jag kommit ut ur affären. Jag har också blivit manglad av ett tolvårigt basketlag på tåget och hittat västra utgången på Chiba station.

/Elin

Saker att sakna från Japan

Den här idén fick jag efter att ha läst Jessica och Johans blogg den här morgonen (eller ska jag säga Johan och Jessicas eftersom Johan skriver oftare?). Länge har jag nämligen tänkt göra som Cedric och skriva upp alla saker jag stör mig gruvligt på, men det här var en större utmaning.

Så, saker jag redan nu vet att jag kommer sakna när jag kommer hem till Sverige igen är:

* Pocky
* Balkong
* Att äta lunch i skolan varje dag (även om det snart inte är ekonomiskt försvarbart längre)
* Fixt schema
* Mail i telefonen (fast det kanske kommer?)
* Gratis grönt te i matsalen
* Karaoke!
* Kaffe på burk (inte för att det är gott utan för att det är kul)
* Kaffeautomaten som det aldrig är kö till
* Glädjen över allt som är vardagligt i Sverige?

Nä nu börjar jag hitta på bara för sakens skull...ska ta mig till Chiba och se om jag kan gå vilse idag eftersom det funkade så dåligt sist.

/Elin

Otur i oturen.

Sen jag började resa runt i Japans tågnät har jag väntat på den dagen som jag ska råka kliva på fel tåg (eller fel håll på yamanote line). Jag trodde att anledningen skulle vara att jag inte skulle förstå kanji eller dyl. men nej...än en gång får jag ge min far rätt i uttalandet: Det är när man tror att man kan något som man gör fel.

Jag hade faktiskt fått för mig att jag kunde det där med tågen nu och så stolt deklarerat att Stockholm Central...ja den skrämmer mig inte längre! Inget med Stockholms lokaltrafik är faktiskt skrämmande längre!

Fem, sju gånger så där har jag farit till IKEA, vilket innebär ett tågbyte i Nishi Funabashi. Förra gången var det lite knivigt att hitta platformen jag skulle till eftersom jag kom upp på fel ställe och då blev allt förvirrat, men jag lyckades ändå luska mig fram med hjälp av liten kanjikunskap och det underbara frågeorden "doko" och "dochira" (var och åt vilket håll).

Idag, när jag skulle hem, gick jag upp på platformen och klev på tåget. Skrev ett mail till David och berättade att jag hade köpt hans knäckebröd (och att jag kan knyta mina sandaler själv...även om den referensen nog är bortkastad på honom, men jag gillar den) och klev sedan av på första stationen. När jag såg upp från mobilen upptäckte jag att Hoppsan! det här var inte Nishi Funabashi...Aja, tåget tillbaka går om tre minuter och ganska nöjd med mig själv att jag nu provat på att åka fel tog jag mig tillbaka.

Då jag klev av tåget i Minami Funabashi igen så gick tåget jag borde ha tagit och jag svor lite över att nästa gick om 25 minuter. Aja, kollade en gång till att jag var på rätt ställe nu och sedan satte jag mig på tåget som kom in. Sittplats en hel hållplats! Det är guld det!

Satt och skrev lite, tittade upp efter en stund och såg att fönstret mittemot var stänkt med lite regn. Fan också, jag som måste cykla från stationen sen...hade jag bara hunnit med första tåget hade det inte regnat. Suck suck...aja, sånt är livet tänkte jag och hoppades att det inte regnade i Inage.

Så plötsligt, just som tåget hade tänkt gå så öppnade sig himlen och det började blixtra. Folket på tåget såg sig omkring och småskrattade lite åt alla som kastade sig in i tåget bara för att rädda sig undan regnet. Sen började det dock blåsa in regn i tåget (eller skvätte från taget och perrongen? Jag vet inte men jag satt fyra platser från dörren och jag blev blöt) och en av kostymkillarna som hoppade upp på tåget sa skrattande till sin kompis "Eeeee! Taifuu da!". Jag trodde detta var ett låneord från japanskan (och inte tvärt om som det brukar vara när ord liknar varandra) men det visade sig vara från kinesiskan. Hur som helst, om ni inte är vana att göra om japanska ord till förståeliga saker så betyder det "tyfon".

Jag gillar inte att folk säger det när jag är i närheten :P

Hur som helst så fick vi vänta i lite mer än en timme (vilket betydde att jag väntade i 1½ h) innan tågeländet gick. Japanerna verkade dock inte så stressade eller brydda, de stälde sig och lutade sig mot armen och somnade. Jag var bara glad att jag kommit tidigt och fått sitta.

Aja. Nu ska jag klä på mig och gå på fest...suck...osugen.

/Elin

Idag ritade jag en snopp på tavlan!

Idag hade vi vårt första (av fyra) treminuterstal i min lite mer avancerade konversationskurs. Vi skulle prata om en högtid från vårt land och jag valde midsommar. Det var inte så svårt att få ihop ett kort tal med hjälp av mallen vi fått och jag ritade fina bilder till det för att visa vad en majstång var och att man hade kransar på huvudet. Jag tränade på talet och när jag gick och la mig kunde jag faktiskt recitera det utantill. Bra jobbat tyckte jag.

Tyvärr blev presentationen mindre bra och främst utav den anledningen att jag var så nervös att jag knappt kunde säga något. Jag förstår inte, för det har aldrig hänt. Jag har aldrig haft problem att prata inför folk vare sig jag känner dem eller inte.

Det var totalt och helt fruktansvärt hemskt...fast, det var inte så mycket att stå där uppe framför folk som var problemet, det var att bli bedömd på min japanska. Tror jag. Jag hade antagligen kunnat stå där uppe och prata om midsommar på både engelska och svenska utan problem. Hoppas jag.

Sen var det frågestund och någon frågade vad midsommarstången stod för. Eeeh...sa jag då och funderade på hur jag bäst beskrev att det, från början, skulle symbolisera en fallos (eller falafel som jag skrev först...eller en kuk för att vara mindre rumsren) som man stack ner i jorden för att befrukta den så att man fick god skörd.

Så jag tog kritan och ritade en snopp! Vilket väckte mycket mer intresse än hela mitt tal gjort. Sen ritade jag något som kunde liknas med ett fält och försökte förklara, men jag kommer ändå alltid vara J-Pac studenten som ritade en snopp på taval...

/Elin

I'm not here to make friends!

I varje säsong av vilken realityshow som helst som gått på TV någonsin finns det minst en människa som säger att de inte är med för att få kompisar, de är med för att vinna! Dessa människor är oftast bitcharna som hamnar i bråk med alla och försvarar sitt beteende på det här viset.

Jag hoppas att denna beskrivning inte stämmer in på mig när jag säger samma sak, jag är inte i Japan för att skaffa mig vänner för resten av livet. Det räcker om jag har folk jag kan umgås med en stund och det har jag.

Ska sanningen fram har jag lite för många av de där relationerna som jag inte tycker om; ytliga och kortvariga. Det finns en tre, fyra grupper som jag hoppar lite mellan och jag verkar välkommen i alla men utan att höra hemma någon egentlig stans. Jag vill inte bestämma mig för någon av grupperna eftersom ingen riktigt passar mig, men jag hade gärna haft en grupp som passade mig. Fast då kanske hemresan skulle bli för jobbig sen?

Jag tycker om att ha några få, djupa relationer och sedan ett lite större kontaktnät av halvnära vänner (såna som inte skulle tveka att ta hem en när man är full och som alltid står med på inbjudningslistan, såna som man inte anförtror själ och hjärta till men som det inte gör något att de vet allt om än ändå). Sen om jag utöver det har några strökontakter och vänners vänner som jag gillar att umgås med så är det jättebra.

Allt i Japan är så temporärt för mig att jag inte ens försöker skaffa mig kontakter som går djupare än två millimeter. Dock gör en handfull strökontakter att gruppen "vänners vänner" försvinner helt och man står kvar med några enstaka få som man kan tänkas umgås med emellanåt. Jag har tur, det finns tillräckligt många människor i Japan som redan tillhöra grupperna "djupa relationer" och "halvnära vänner" för att jag ska klara mig bra här. Visst blir vardagslivet lite tråkigare, men hjälp finns nära till hands. Aldrig längre än ett telefonsamtal bort.

Jag är inte här för att skaffa vänner, jag har svårt att se vitsen av det när vi flytter iväg så snart igen. Jag är nog inte här för att lära mig japanska eller gå i skolan heller. Jag är här för att bli lite större, lite starkare och mycket fattigare.

/Elin