05 juli 2009

What's my age again?

Ibland kan man faktiskt undra.

Hade en diskussion med mina föräldrar rörande förra inlägget och min brist på ödmjukhet. En diskussion som jag förlorade på följande vis:

Familjen Essner: ska äta tårta nu. vad ska du äta till middag
Elin Essner: men vad ska du med pinnarna till!!?
Familjen Essner: inte äta tårta i alla fall :P
Familjen Essner: puss
Elin Essner: prutt på dig
Familjen Essner: vad betyder detta, känner mig inte allmänbildad för att förstå
Elin Essner: bajsbajsbajs
Familjen Essner: ok har vi hamnat på denna nivå redan
Elin Essner: bajspotta!

Familjen Essner: Älskling....det heter staTschef för de är chefer över en stat, inte en stad!!! :*
Elin Essner: prutt på dig med

Det första var med pappa och det andra var med mamma och jag kände mig tvungen att skriva detta eftersom jag började tokfnissa både när jag skrev det första gången och sedan när jag öppnade fönstret igen för att stänga ner det.

Tårtan är förresten till Karl som fyller år idag (japansk tid, imorgon svensk tid). Jordgubbar...suck...

No one should take themselves so seriously

With many years ahead to fall in line
Why would you wish that on me?
I never want to act my age
What's my age again?
What's my age again?

- Blink 182 What's my age again?

/Elin

Olika typer av allmänbildning

Eftersom jag faktiskt inte har lämnat sängen idag så tänkte jag att jag kunde ju skriva något vackert och filosofiskt. Eller i alla fall något jag har gått och funderat på i några dagar och det är allmänbildning. Jag varnar för ett långt inlägg, men jag behövde fördriva mycket tid...om ni bara vill ha poängen, hoppa till det feta längre ner.

Jag anser mig vara en av de mest allmänbildade människorna jag känner. Ödmjukt och bra så där ni vet, men när annars vettiga människor tycker att jag spoilar Troja för att jag säger att "det är ju lite synd att man vet att grekerna vinner" så blir man ju less. Enligt mig är det lika självklart som att säga att det är synd att Titanic sjunker, att Apollo 13 aldrig landar på månen eller att Tyskland förlorade andra världskriget.

Jag anser också att man ska veta när Olof Palme dog, när Tjernobyl sprängdes, varför vi firar nationaldag 6 juni (men jag kan nöja mig med att man vet ATT vi firar den då), var förra och nästa OS ska hållas, samma med fotbolls VM och EM, när världskrigen var (och generel utgång), hur många gånger Sverige vunnit ESC, Sveriges stadsministrar från året man föddes i alla fall (tack vare sossarna är det lätt för oss 80-talister), ett antal amerikanska och franska presidenter, brittiska premiärministrar och tyska förbundskanslers, IB-affären, Watergateskandalen, hur EU fungerar (och ännu viktigare, hur Sverige styrs), Alfred Nobel, Carl von Linné, Europas huvudstäder, varför kor är heliga i Indien, att den kristna, judiska och muslimska guden är samma snubbe och mycket, mycket mer...

Handen på hjärtat så faller jag på ganska mycket här...framförallt utländska politiker är inte min grej och jag har inte så djuptgående kunskaper i vare sig IB-affären, Watergate eller EU.

Jag accepterar att folk inte vet hur det blev att vi gick i union med Norge (men man ska veta att vi var i union med Norge), vilken kung som förlorade Finland (men ATT vi förlorade Finland kan ju var kul att veta), vem som planerade den franska kungafamiljens flykt från Paris 1791 (men är det för mycket begärt att veta när den franska revolutionen ägde rum?) eller varför vi kallar Ryssland för Ryssland...för det här är mina spetskunskaper, även om det är tillräckligt med allmän kännedom för att jag inte förvånas över att folk vet det (eller börjar samtals som om folk hade vetat om det).

Det är dock så jag värderar allmänbildning, jag ser det som SO-ämnena i skolan, plus NK A och recent events. Jag vet att många har en annan syns på det här, framförallt Cedric och jag brukar kunna föra diskussioner om vad som är allmänbildning och inte eftersom han tycker skådespelare i Bond eller fotbollsspelare i diverse lag är mer allmänbildning än romerska gudar och varför svenska flaggan är blå och gul. Det är å andra sidan han som fått mig att utöka min allmänbildning med just fotbollsspelare och diverse skådespelare (även om jag tycker det ligger på nivån "varför vi var i union med Norge"-nivå)...och jag fortsätter hävda att jag är en av de mest allmänbildade människor jag känner.

Det här är dock inte poängen jag hade tänkt göra med den här bloggposten. Det var bara för att få in lite definition och säga att jag är bäst. Två gånger till och med.

Jag började fundera på det här när jag fick höra att Tofu hade pratat med en australiensare om andra världskriget. Tofu hade haft en bild av Hitler uppe på datorn och australiensaren hade sagt sig känna igen personen på bilden, men visste inte vem han var.

Vidare ser Andrea på Vänner med Maru för att han ska lära sig hur man faktiskt pratar engelska istället för hur man bara pratar den som man läser den. De kom till avsnittet när Joey ska byta till ett artistnamn och Chandler lurar honom att byta till Josef Stalin. Andrea tyckte det var elakt och roligt medan Maru inte alls förstod eftersom han inte visste vem Stalin var. Inte ens när han fick se det skrivet i kanji på kinesiska wikipedia.

Jag tyckte båda sakerna lät totalt chockerande. Hur kan man inte veta vilka Hitler och Stalin är? Fast sen slog det mig att Australien var väldigt lite inblandat i andra världskriget överhuvudtaget...och vad gjorde Stalin egentligen i Taiwan? Dessa argument gick inte hem hos vare sig Tofu eller amerikanarna när jag la fram dem och jag höll väl med om att visst, kanske var det där saker som man skulle veta i alla fall för vi vet ju hur Mao ser ut...tre blanka ansikten såg på mig och jag kände för att slå alla med en historiebok i huvudet. De visste inte hur Mao ser ut...växande huvudvärk någonstans bakom näsroten.

Vidare så blev vi tillfrågade på en annan lektion vem som var president i USA under första oljekrisen, självklart var det amerikanarna som fick frågan, men ingen kunde svara på det. Ungerskan suckade och tyckte de var dumma som inte kunde sina egna presidenter...jag frågade om hon visste vem som varit stadschef i Ungern vid den tiden och det kunde hon inte heller svara på...Varför skulle det vara viktigare för amerikaner att kunna sina presidenter än för oss andra att kunna våra gamla stadschefer?

Självklart kan inte allmänbildning i olika delar av världen innefatta samma saker och allt som vi ser som självklart är inte självklart för människor i andra kulturer och med annan historia. Hur mycket "allmnbildning" har inte dessa människor som jag saknar? Jag har nyss fått lära mig varför Kina tycker att de äger Taiwan trots att Taiwan är en erkänd stat och varför falun gong förbjöds i Kina. Hur mycket mer finns det inte som alla människor i Taiwan antas veta men som jag inte vet? Hur mycket finns det inte att veta i Japan? Skit i Hitler, hur många svenskar kan på rak arm säga vilken som är huvudstaden i Australien? Eller vad deras president heter? Eller vilken som är deras nationalsport?

Det finns så mycket trivialt som jag mycket hellre fyller mitt huvud med än hur man böjer (japp, böjer...hade varit så kul att prata japansk grammatik med morfar) japanska adjektiv eller följer ett beslutsträd...

/Elin

Stay in bed

Jag ser ingen anledning att gå upp ur sängen idag. Skulle vara för att äta lite frukost...

/Elin

04 juli 2009

Tjing, tjang, tjong!

Ikväll, mina damer och herrar, har jag hört en 24-årig kinesiska rappa på kantonesiska och jag vågar nästan påstå att man inte vet vad karaoke innebär innan man har hört någon rappa på kinesiska. Det låter helt fantastiskt! Lam, det blir din uppgift att lära dig rappa på kinesiska innan du kommer till Japan så att du kan visa människor hur man gör!

Annars var det bästa under karaoken när Tofu (tysken) ska sjunga den japanska sången efter och klagar över att det är för många kanji...Jag och den kantonesiska tjejen (Go) ansåg att han inte hade någon som helst rätt att påstå detta efter att ha hört kantonesisk rapp.

Själv fortsätter jag roa med att sjunga ABBA på svenska och förvirra genom att sjunga Sailor Moon intro och Disneysånger på samma språk. Tre japanska sånger blev det dock (två anime-intron och Apato no pati-) och självklart den utlovade American Idiot.

Såna här dagar känns det lite trist att jag ska fara hem om en månad, men vad gör man?

/Elin

Ctrl + x

Blev less på min lugg som antingen var 1 dm för lång eller 3 cm för kort, så jag tog en slö sax och klippte av den! Hade det varit möjligt att ta kort på sig själv där man inte ser ut som en knarkare så hade jag visat er, men eftersom det är omöjligt får ni bara lita på att jag ser ut som en helt ny människa och är hemskt nöjd med att inte ha hår i ögonen jämnt!

/Elin

Oh, say, can you see by the dawn's early light...

I förrgår påminde jag mina amerikaner om att det var "forth of july" i övermorgon (alltså idag) och undrade om de skulle fira det. Reaktionen blev ungefär: Well, now when we know it is...then I guess we have to. Så vi bestämde oss att vi skulle göra hamburgare! Men ack så mycket mer komplicerat det är att göra hamburgare när man är i Japan. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gjorde det mer komplicerat än hemma, men det var inte i klass med burgarna jag gjorde inför Champions league-finalen 2008.

Gott smakade det, även om det inte var det vackraste:


Här är mina två favoritamerikaner och de enda två argumenten jag kan se att någonsin fara till USA (är ju inte lika fascinerad av New York, Las Vegas, Los Angles och annat som folk anser sig vilja besöka). Så skulle jag fara till The land of dreams, så skulle jag hamna i the dirty South där drömmarna fortfarande fungerar bäst om man är vit.

Andrea

Weston
(som inte är fullt lika lik Yamashita i verkliga livet)

...så jag då...som åt scramble hamburgers
Tofu, Brian och Neeltje var också med, men de fastnade inte på bild. Ikväll ska jag sjunga American idiot på karaoke tror jag bestämt.

/Elin

03 juli 2009

Det blir...problem!

För att citera Lilla Li (som jag nog tänkt kalla henne framöver). Visserligen pratade hon om att det inte fanns keigo i svenskan och att det därför var svårt att lära sig det, men ärligt talat är keigon ett av mina mindre problem (folk förväntar sig liksom inte att vi ska behärska det).

Nej mitt problem är: sista provet i kemi ligger fredagen den 7 augusti. Så jag måste ta mig ett snack med den läraren och sedan hoppas på det bästa. Om inte annat kan jag ju ha eftertentafest på TC, och det är ju faktiskt inte fyskam...

/Elin

01 juli 2009

Du betalade nästan 2000 yen för vad sa du?

Vi utbytesstudenter i Chiba undrar emellanåt varför vi inte är i Tokyo oftare, många andra undrar också varför jag inte är där i alla fall en gång i månaden. Så idag for jag till storstan tillsammans med folket från Alabama och så taiwanesen...även om jag tror att hans utbyte av just den här resan var obefintlig.

En tredje amerikan (även han från Alabama faktiskt, och till på köpet nästan omöjlig att förstå när jag pratar fort) hade tipsat om en stadsdel på andra sidan Tokyo där det fanns mycket second-hand butiker så det var dit vi styrde kosan med gott mod efter lunchen. Ungefär 90 minuter, tre tågbyten och dryga 800 yen senare befann vi oss i Shimo-kitazawa (ett stopp med express från Shibuya på en lila linje).

Det var en riktigt trevlig stadsdel. Vi var, utan större överdrift, de enda vita där (även om jag hävdar att jag såg en brittisk kvinna prata arg på japanska i mobiltelefon och vi upprepade gånger mötte en rödhårig kille med sin japanska flickvän). Det fanns inga neonskyltar, inga försäljare som stod utanför affärerna och skrek på oss, inte heller när man klev in i butikerna var de speciellt högljudda. I ~73% av butikerna spelade de förresten Michael Jackson. Second hand är inte riktigt min grej, men det var hemskt kul att titta och prova (även om jag kan ha råkat spräcka en kjol i sömmen när jag försökte få den över höfterna...).

Vi slog oss ner på ett kaffe, ett sånt där som inte är en kedja utan ett som är mysigt och medan Weston försökte berätta hur det kom sig att människan drack kaffe (hade något att göra med getter) konstaterade jag och Andrea att det var så här man skulle uppleva Tokyo! Det här var det Tokyo vi var ute efter...inte det som alla turister springer omkring på, inte det där lamporna blinkar, det där man kan sitta och andas lite och roas över hur en ensam liten bil försöker ta sig fram på de överbefolkade bilvägarna och där japaner kommer springandes ut från butiker för att hjälpa stackars postbud med för stora paket.

Jag köpte tillsist en kjol på rea. Den är helt okej faktiskt men höjdpunkten var när killen i butiken försökte berätta för mig att om jag köpte ett plagg till så fick jag ännu mer rea med hjälp av en underbart katakaniserad engelska (katakaniserad engelska låter lite som rövarspråket, fast man kan variera vokalerna och U är vanligare än O). Efter en stund sa jag till honom, på japanska, att det gick bra på japanska också och då kommer en annan kille ut från lagret och småskrattar...inte åt mig men åt killen som försökt prata engelska med mig. Sen pratar vi en stund (yäää!) och den första killen kände till Sverige (till och med hur svenska flaggan såg ut) tack vare fotboll. Sen svarade jag tokfel på en fråga (tror jag) och de slutade prata haha.

Nå det är dagens upplevelse i alla fall. Katakana ftw!

Hemresan gick inte via Shibuya utan via Shinjuku (så jag kan berätta att Shimo-kitazawa ligger tre stopp från Shinjuku) varifrån ett direkttåg går hem till Inage, det tar lång tid, men med sittplatserna vi fick efter en dags springande så var det värt det...så efter dryga 100 min, bara ett tågbyte eftersom vi tog direkttåg och ytterligare nästan 900 yen var vi hemma.

Två bra argument för att inte vara i Shinjuku kl 18:30:


Så, anledningen till att vi inte är i Tokyo så ofta är att det kostar nästan 2000 yen att ta sig fram och tillbaka (lite beroende på vart man far visserligen) och...den delen av Tokyo som vi är ute efter och den del av Tokyo som vi vill uppleva är den som vi egentligen kan uppleva på vilken annan plats som helst. Utan att betala för resan...och då behöver ju inte Weston och Maru känna att de har förlorat något annat än tid när de följer med och inte shoppar själva.

/Elin