
Idag har jag tagit simborgarmärket för första gången på mycket länge. Det kostade inte på att simma 200 m och jag förundrades över hur jag kunde tycka att det var så jobbigt förut eftersom jag är ganska säker på att jag är i min livs värsta kondition nu. Hur som helst, överraskande bra resultat på det. Börjar dock känna mellan skulderbladen att det var väldigt länge sedan jag simmade senast. Ska bli intressant och se hur träningsvärken utvecklar sig.
Annars är simning som motion lite som löpning: det känns som om man inte tar sig någonstans och det är fruktansvärt tråkigt. Skillnaden är ungefär att det kostar pengar att simma medan det är gratis att springa och man kan dessutom ha musik i öronen när man springer. På plussidan för simning kan ju sägas att det finns bubbelpool i samma lokal.
Köpte inget märke, men lite kul hade det varit. Mitt första var orange, Gammelstans badhus nån gång på 90-talet. Blev en fyra, fem stycken innan vi slutade bada varje vecka. Det där med simmärken var en kul grej faktiskt. Väldigt uppmuntrande att lära sig göra mer och våga mer i vattnet. Kanske skulle man införa den typen av enkelt belöningssystem på fler ställen?
/Elin