Låt den rätte komma in

Jag vill inte plugga, så jag läste en snutt på Wikipedia om Låt den rätte komma in, filmen som vi såg på Halloween när Ida var här. Jag vet inte, skrev jag att den är filmad i Boden och på Pontusbadet i Luleå? Tydligen var den baserad på en bok som kom ut 2004 och anses varken vara en vampyrroman eller en vampyrfilm. För få 100-åriga vampyrer som blir kär i 17-åringar eller för mycket handling antar jag...

Anledningen till detta inlägg är dock detta, ctrl+c, ctril+v:

Filmen är dels inspelad i Luleå, en plats med garanterad tillgång på snö, kyla och mörker, dels i Blackeberg.

Garanterad tillgång till snö, kyla och mörker? Va fan? Ganska garanterat mörkt i södra Sverige också på vintern ska jag bara be och tala om! Så det så! Och inte ett enda ord om Boden...svin... Jag ska rapportera den här artikeln för hets mot mig!

/Elin

(och fortfarande bara träningsvärk)

De kommer med sprutor till mig, de kommer med sprutor till mig!

Så, nu är jag också vaccinerad. Behövde bara vänta i 1 h ungefär och då kom jag dit 15 minuter före de öppnade. Det gjorde inte så mycket, jag hann i tid till min föreläsning (fick till och med bra plats) och stod och pratade med Jessica som om vi fortfarande var kvar i Japan (mao: inte så lågt och helt utan en tanke på att människorna omkring oss förstod svenska).

Tre sköterskor sprutade oss och en höll ordning på kön (och sprang och hämtade nya sprutor när det behövdes). Snabbt in, snabbt ut när man väl kom fram. Mycket smidigt egentligen, framförallt då jag inte ansåg mig ha bråttom. Några föreläsare som var tvungna att gå eftersom de skulle upp till C-huset dock...

Blev sprutad i vänster arm eftersom jag är högerhänt, än så länge gör det då lika ont i vänstra armen som i den högra (var på ett boxingpass i måndag och kan inte röra mig överhuvudtaget). Träningsvärk som sprutvärk liksom.

Mamma är övertygad om att jag kommer bli sjuk av vaccinet. Det är också alla andra jag har pratat med om vaccinet eftersom alla jag har pratat med om vaccinet har blivit sjuka i ungefär 24 h. 34 h efter att jag fick min spruta har jag dock biljett till en Lars Winnerbäck konsert, så jag har antingen inte tänkt bli sjuk alls eller helt enkelt ha hunnit bli frisk till dess.

Har druckit lite c-vitamin, fast det tror jag ju aldrig på så jag vet inte varför det skulle fungera nu. Hävdar dock att jag är en sån där hemsk människa som går omkring och smittar andra utan att faktiskt själv bli sjuk...att jag är en smittbärare alltså. Därför kommer jag klara mig den här gången också...vi får se vem som har rätt. Jag återkommer med uppdateringar. Nu ska jag i vilket fall läsa om aminosyror!

/Elin

P.s. våra labassar är normalstor Elina, eller "jättar" som du skulle kalla dem ;) D.s.

Just ja!

Det har löst sig, jag får läsa mina kurser! Har bara glömt att säga det!

/Elin

Vetenskapligt bevisat

Det är alltid lika fascinerande när man, helt själv, kommer fram till något som sedan länge är vetenskapligt bevisat när det kommer till sin kropp. Saker som att man mår bättre av att sova ordentligt, att man koncentrerar sig mycket bättre om man ätit frukost på morgonen och att träning gör att man får mer energi. Det känns som om det inte vore så stora a-ha-upplevelser varje gång.

Sen finns det saker som inte är vetenskapligt bevisat men som fortfarande inte borde ge a-ha-upplevelser heller. Efter 10 år (herregud!) borde jag veta varför det gör ont i ländryggen en gång i månaden eller varför jag blir gråtfärdig av reklamfilmer från ICA. Det borde inte ta tid att komma på det. Vinterdepressionssyndrom är något annat som jag borde vara ganska välbekant med...fast samtidigt är det ganska skönt varje gång man kommer på vad det är istället.

Man ska ju kunna lära sig av andras erfarenheter, men hur gör man när man knappt lär sig av sina egna? Hur som helst blir jag väldigt stolt varje gång jag kommer på något i stil med "Man blir utvilad om man går och lägger sig i tid" och det är skönt att få bli det ibland, även om man inte ens lyder sina egna fantastiska infall.

/Elin

Djungeltrummorna

Det finns bara två typer av djungeltrummor som jag gillar:

1. De som talar om för Fantomen att något är galet
2. De som talar om för mig vad som händer med klanen Larssons

Alla andra djungeltrummor borde man skära upp huden på!

/Elin

Andra advent 2

"Det är julmust i min knapp!"
- Jessica Engman

Update: Det var inte alls julmust i knappen

Andra advent

Mysfaktor: 0
Tentor att plugga till: 2 (alt 3)
Tentor att plugga på: 3 (alt 8)
Vitlöksbaguetter: 2
Tända ljus: 0 (2 släckta)
Flaskor på borden: 2 (glögg, must)
Körsbärstomater ätna: 1 (3 av Jessica)
Körsbärstomater kvar: 12
Sms från mamma: 3
Clementiner i skålen: 13
Sharonfrukter i skålen: 2
Sugrör: 199 (4 färger)
Temuggar: 2
Böcker: 7
Pärmar: 4
Häften: 5
Miniräknare: 1
Pennor: 6
Tallrikar: 1
Mobiler: 3
Trasiga adventsstjärnor: 1

/Elin

Updated version:
Trasiga adventsstjärnor: 0
Skärsår orsakade av adventsstjärnor: 1

P.s. Johan är sanslöst torr, som en fisk D.s.

Dumt huvud, lidande kropp

Mot bättre vetande satte jag mig på cykeln idag för att cykla hem från skolan. Just innan jag satte mig på cykeln hade jag skrapat bort isslask och innan dess hade jag nästan druttat på rumpan när jag klev ut från A-huset.

Nå jag cyklade ner för Märkesbacken, allt gick bra. Jag tog mig mot rödljuset bredvid McD, allt gick bra, fick till och med grönt ljus så fort jag kommer. Tog mig upp för backen, fortfarande gick allt bra. Fortsatte rakt fram och det gick bra.

Sen skulle jag svänga upp på trottoaren. Då gick det plötsligt inte lika bra längre och innan jag visste ordet av låg jag på backen. Fast "innan jag visste ordet av" är inte riktigt sant. Jag hann med att tänka "Det här kommer nog inte gå" innan jag svängde och jag hann släppa taget om styret och nästan sätta ner foten på marken innan jag låg med cykeln över mig. Jag skrattade så där som man gör när man vurpar och svor för mig själv.

En kvinna i en röd bil stannade och frågade om det hade gått bra. Det fick mig att må bra, även om det hade gått bra. Det kändes juligt på något konstigt vis medan det bultade i mitt lår och sved i min hand.

Nu är det på väg att bli blåmärke, men alla kläder höll...och all hud också!

/Elin