02 juni 2010

Löfstad slott

Jag funderade länge på ett vettigare, roligare, lite klyftigare rubrik men jag kom inte på något bra nog så jag slutade bort det och döpte det till vad det var: Löfstad slott. Äntligen har jag tagit mig dit! Jag har tänkt göra det sen jag kom till Linköping för fem år sedan men det har aldrig riktigt blivit av. Nu för några veckor sedan såg jag dock att de i sommar ska ha en utställning om Axel von Fersen eftersom det i år (den 20 juni) var 200 år sedan han mördades och då insåg jag att jag inte fick skjuta mer på det om jag skulle kunna leva vidare med mig själv.

De få av er som läser den här bloggen och gick gymnasiet tillsammans med mig kommer säkert ihåg den 45 min redovisning jag hade om Axel von Fersen och Marie Antoinette. Ni andra kanske kommer ihåg blogginlägget jag hade för ett tag sedan om att jag hittat en artikel i en samtida tidning om det Fersenska mordet och sen finns det ytterligare några som har blivit terroriserad med utfrågningar om bilden på Fersenska palatset i Stockholm. Alla ni andra i mitt liv som helt lyckats undgå vem Axel von Fersen var...synd för er, jag har nämligen inte tänkt berätta om det igen. Men han är uppvuxen på Löfstad slott och bodde där tillsammans med sin syster i slutet av sitt liv.

Jag visste inte innan att Löfstad var ett kvinnoslott egentligen, att det ärvdes av döttrar från mödrar och de gånger som söner fick sina fingrar på det så gav de bort det i morgongåva till sina fruar. Det var alltså lillasyster Fersens slott, inte Axels. Annars vet jag inte om det var så mycket nytt (som var intressant).

Det var helt fantastiskt att vara där, titta på allting och nästa peta på det. Visserligen var det över 100 år senare som tiden stannade Löfstad och det var mycket som inte var Axels Löfstad, men det spelade inte så stor roll och kanske för att det var en utställning om just honom i en annan del av slottet så pratade guiden ganska mycket om honom. Kan också ha varit för att hon stod som "vakt" vid själva utställningen och hörde mig berätta om allting för Ingrid medan vi var där som hon la till lite extra eftersom jag så uppenbart verkade intresserad.

En sista grej innan jag visar upp bilderna är också att de hade en (som jag förstod) originalmålning av Karl XII där. Löfstad slott har funnits sen Gustav II Adolfs tid och hoppat runt i lite olika släkter eftersom det var kvinnorna som fick det, men alla har alltid varit nära kungahuset och det visas upp i matsalen genom att man hade målningar av kungarna.

En till sista grej är att de visade oss servisen som användes av familjen von Fersen när de bodde på slottet. Men här kommer bilderna nu:

Allén upp till slottet

Slottet

Norra flygeln (som inte satt ihop med huvudbyggnaden)

Syrener i slottsparken
Det fanns otroligt mycket syrener i parken och det doftade så otroligt gott. Tyvärr insåg vi (eller kanske jag?) lite för sent att den fanns och vi tillbringade mycket dötid på cafét istället för där nere.

Slottet sett från parken, huset till höger är huvudbyggnaden

Mer slott från parken

Monumentet som Sophie Piper (f. von Fersen) reste över Axel efter hans död


Monumentet på nära håll

Stort tack till Ingrid som följde med och räddade mig från att helt förirra mig in i min egen värld. Hade jag fått fara ensam hade jag tagit med mig en skrivbok och kanske aldrig kommit hem igen. Sen också tack till vädergudarna som gjorde det till en solig och fin toppendag. Nu ska jag äta och packa och städa...

/Elin

29 maj 2010

Nej, vi är inte bittra

Jag har glömt att berätta om en riktigt trevlig kväll jag hade i torsdags när jag och mina kollegor gick på [hg].

I torsdags var det tenta i Teknisk mikrobiologi och immunologi och den tentan var riktigt, riktigt vidrigt dålig. Det var vi alla 16 väldigt överens om. Den var detaljspecifik och var ett glosprov mer än något annat. Det fanns litet utrymme att visa upp vad man faktiskt kunde efter tio dagars intensivt läsande.

Jag var en av de första som gick, men var tvungen att sitta och vänta i en timme för jag och Isabelle skulle till Ryd (och [hg]) för att skriva klart kompletteringar till en laborationsrapport (också i Teknisk mikrobiologi och immunologi) och därför hann jag med att prata med de flesta som gick och som sagt, vi var slående överens.

Isabelle kom sist från tentan men de andra två tjejerna som läser kursen med oss stannade och väntade med mig och ingen av dem var svårövertalade att följa med till [hg] heller. Man vill inte ställa sig och laga mat kl Efter tenta och eftersom vi suttit tillsammans i skolans alla bibliotek (inte de i Norrköping, det kändes som overkill, men de tre andra) de senaste dagarna så ville gå och sitta och göra lite väsen av oss också.

Det var god mat, [hg] god mat i alla fall och vad förväntar man av en middag för 60 kr? Vi fjantade oss och pratade om biofilm och bakterier och virus och normalfloror och mer biofilm (biofilm är faktiskt vår favoritupptäckt i den här kursen tror jag...det och sidan 875). Alla dumma skämt vi dragit under läsperioden upprepades igen tillsammans med frågan om vad Per-Erik (examinatorn) egentligen vill oss?

Det var en jättetrevlig kväll och jag är verkligen glad att vi fick den korta helgen innan vi började plugga till nästa tenta.

/Elin

26 maj 2010

Bästa med det bästa!

Finns något med biokurserna som slår biovapen och könsorgan...en liten liten stund får jag läsa samma saker som Elina :D

/Elin

25 maj 2010

Bästa inriktningen!

Många är bittra över sin tekniska inriktning. Inte jag! I vintras var jag lite bitter över att behöva cykla till sjukhuset när min idiotiska kommun inte kunde ploga ordentligt, men nu när det är vår är det faktiskt bara trevligt att cykla fram och tillbaka. Sen, vem kunde veta att isoleringsutstryk var så roligt?

Böckerna i kurserna väger 14 kg styck, men i utbyte har jag bilder på humantpapilon infekterade fittor och syfilisdrabbade snoppar. Det lustiga är att alla verkar så upprörda över bilden på fittan men ingen bryr sig om bilderna på snopparna...undra om det är för att pojkar ritar snoppar överallt så att vi är mer vana att se dem?

Och på tal om min bok...de som läser maskin kan inte säga att de får lära sig så här coola saker:


Och om det är lite otydligt vad som står i tabellen:


/Elin

24 maj 2010

Ger upp!

Det är väl bara att inse att jag måste lägga ner den här bloggen om jag inte får skriva förrän något intressant händer eller jag kommer på något revolutionerande och jag vill inte lägga ner, så jag fortsätter att skriva om ointressanta saker.

TentaP har börjat och jag delar tiden ganska jämnt mellan HUB och HumSam (alla skolans bibliotek utom "mitt" och det i Peking). Det är otroligt mycket att läsa, men jag tror att jag har kommit på vad som passar mig när det kommer att kräma in så mycket som möjligt i huvudet. Kommer bli jobbigt att ställa om till att plugga matte efter det här.

Man blir inte lika trött av att läsa som att räkna, vilket är hemskt skönt. Jag orkar faktiskt fungera som människa även om jag suttit och läst i 10 h. Om jag räknar lika länge har jag totalt hjärnmos. Faktum är att jag inte tror att jag kan räkna i 10 h ens. Det enda jag inte orkar med just nu är att laga vettig mat. Men jag måste, annars har jag ingen matlåda i morgon.

/Elin

18 maj 2010

Fyra deadlines på två dagar

Det är så det har sett ut nu, två redovisningar igår, ytterligare en idag och sen en stor inlämning. Trots allt detta så har det bara lett till en avslutad kurs. Damnit! Kanske totalt...hm...9 hp? Istället för 20. Hade gärna haft 20 hp till och sedan en lång semester i Japan. Oj vad jag längtar till den där Japanresan. Tyvärr är det två tentor och en laborationsrapport kvar innan det händer, rapporten hoppas jag ska bli klar i morgon dock.

Ibland undrar jag hur jag orkar, hur vi alla orkar. Kanske behöver man såna där gråa dagar som i söndags? När ingenting fungerar och man bara sitter och stirrar framför sig (eller som i mitt fall, stirrar på datorn).

Undra om resten av livet är likadant? Enorm sömnbrist och ångest? Blir man någonsin bättre på att planera? Shit, det är tänkt att jag ska berätta för nya studenter hur man strukturerar upp sina studier nästa termin. Det kommer bli intressant...inte frågan om att leva som man lär där inte. Efter fem år på universitetet (buuuuu :( ) har jag inte blivit mycket bättre på att planera än jag var på gymnasiet. Dock sover jag mer, men är tröttare. Vad gammal jag plötsligt är.

Klockan är nio...kanske ska gå och sova så jag orkar skriva en rapport i morgon. Blä.

/Elin

P.s. lovar att skriva ngt intressant nästa gång D.s.

16 maj 2010

Gråa dagar skyndar aldrig på

Det är en sån dag igen. En dag där jag är avtrubbad och orkeslös, en dag då mina framtidsutsikter är lika muntra som tanken på att titta på Schindlers list och all tid går att öka på det dåliga samvetet för att jag inte pluggar. Ni som läser här ofta vet att jag har såna dagar ibland, dagar då jag funderar på om jag faktiskt får ut någon form av sadistisk njutning av att plåga mig själv med detta samvete of mine. För något måste jag ju få ut, annars skulle jag inte utsätta mig för det.

Ju fler "episoder" jag har (för att uttrycka sig som om jag vore mentalt instabil) desto bättre blir jag på att identifiera dem, ge efter för dem och sedan bagatellisera dem, för jag vet att det inte är the end of the world as I know it.

Anledningen idag tror jag var insikten att jag har för mycket att göra inför tentorna kombinerat med ett litet stänk av resfeber inför Japan. Inte så mycket för själva resan men jag slås ofta av tanken att jag inte kommer att ha tid att packa eller att packandet kommer att ta tid från mina studier.

Jag har försökt läsa Teknisk mikrobiologi och immunologi här i dagarna. Det är förvånansvärt intressant men det är så många kapitel och den här kursen är inte upplagd lika strikt efter kapitlen i läroboken vilket leder till att jag har svårt att hitta det jag ska läsa. Därför blir jag stressad och tror att jag lägger tid på sånt jag inte behöver lära mig och glömmer bort det jag behöver lära mig. För att inte tala om att jag har noll koll på optimeringen...

Det är dåligt väder också. Det gör ingen glad, men å andra sidan spär de på mina underbara argument för varför jag inte behöver plugga. Totalt värdelösa är de allihopa och nu har jag sen kl 2 suttit och sagt att jag "bara ska se ett avsnitt till", när jag slog på det senaste kapitulerade jag dock helt och säger nu att jag inte ska plugga mer idag.

/Elin

13 maj 2010

Kardinalsymptom för inflammation

Kardinalsymptomerna för inflammation är:
  • Rodnad (erytem)
  • Svullnad (ödem)
  • Smärta
  • Värme
  • Nedsatt förmåga
Inflammation uppstår ofta vid en infektion av något slag och kan aktiveras av både det adaptiva immunförsvaret och ospecifika immunförsvaret. Det regleras av proteiner som heter cytokiner och chemokiner och de produceras framförallt av fagocyter och lymfocyter. Ett effektivt inflammatoriskt svar isolerar infektionen så att så lite vävnad som möjligt ska bli skadad och det dödar patogener och skadad vävnad.

Så nu ska vi se här:


  • Rodnad (erytem) - Check!
  • Svullnad (ödem) - Check!
  • Smärta - Check!
  • Värme - Check!
  • Nedsatt förmåga - Check!
Tydligen har jag en inflammation i mitt ben. Bra grejer! Synd bara att det är hela benet, finns inte så mycket att isolera då faktiskt. Ont som stryk gör det i alla fall, när jag rör mig, när jag inte rör mig...när jag vaknar kl 7 och inte kan sova längre för att det gör ont i benet! Att vänta sig och ligga på andra sidan hjälpte bara marginellt.

Vad har jag då gjort? Jo min kedja hoppade när jag cyklade mellan mellanfesten och festen igår natt. Vilket resulterade i att jag föll (daah) och skrapade upp hela vänsterbenen (obviously). Jag är glad att jag var full så jag kunde gråta och jag är glad att det var kedjan som hoppade så att jag inte trillade för att jag var full.

Basel tog hem mig och väl hemma ringde jag och väckte Jessica och grät lite mer. Det är skönt att ha Jessica när man är ledsen och blöder och befinner sig 120 mil från Mamma och Pappa. Hon tvättade såret och plåstrade om mig och skickade mig i säng. Men tyvärr vaknade som sagt kl 7 när alkoholen inte dövade smärtan längre och nu på förmiddagen har jag mer än en gång svurit över att jag inte tvättade och skrubbade såret igår när jag faktiskt inte kände så mycket.

...och jag vet inte om det läskigaste med bilderna är såren eller hur vita mitt ben är...

/Elin