Städdag

Det var städdag i föreningen idag. Min första. Och de hade sagt på vädret att det skulle regna hela dagen.

Awesome.

Men jag tog på mig mina rosa stövlar och min nya regnjacka (det var ett misstag, den är jätteskitig nu...) och var nere utanför port A kl. 9, som beordrat. Vi var tre. Ordförande, jag och en annan kvinna.

Men det regnade inte.

Och vi har väldigt liten yta att städa.

Och det regnade inte.

Så bara att ta en kratta och börja räfsa löv. Det kändes lite som att skotta snö när det snöar eftersom de flesta lövbärande saker fortfarande bär sina löv, men att vänta till dess att det faktiskt fryser känns inte heller som någon bra idé.

Med tiden kom det fler och fler människor, och snart fanns det inga löv kvar. Eller lokaler att städa. Bara mackor att äta och småprat att utbyta. Det var jättetrevligt att stå i förrådet och prata om... jag vet inte vad vi pratade om faktiskt. Vi i B porten ville veta vad lapparna om bankandet var, för vi har inte hört något. De i A porten sa att det hade slutat. Tydligen hade vår tvättstuga haft översvämning nyligen, något jag helt hade missat. (Men sen missar jag mina tvättider också.)

Det var jättetrevligt, och vi var klara innan det började regna!

/Elin

Svårt att börja om

Var börjar man när man ska försöka ta upp en blogg igen efter mer än två års tystnad?

Det beror väl på vad den hade för funktion och vad jag hade tänkt att den skulle ha för funktion nu. 

När jag var i Japan var det mitt sätt att kommunicera med folket i Sverige och att få möjlighet att klaga på  allt som jag inte uppskattade med den vistelsen. När jag kom tillbaka till Linköping var det mer en vana, ett sätt att fundera lite över livet och att få skriva av sig. 

Till sist slutade jag eftersom det hände väldigt lite i mitt liv och för att jag började tröttna på kommentaren "Jag läste det i din blogg" så fort jag försökte föra en konversation med människorna omkring mig. Det var lite synd, för jag måste säga att så här i efterhand är det riktigt kul att läsa igenom vissa av inläggen. Tre år av mitt liv är ganska bra dokumenterade här på bloggen. 

När man är arbetslös har man ganska mycket tid att fundera på saker, för det händer inte så mycket annat i ens liv. Jag tror inte att jag lyckas lösa några större världsproblem, ibland lyckas jag inte ens komma på vad jag ska äta till middag, men om tre år kanske jag i alla fall tycker att det är lite intressant att se en sammanställning av mina första år i Stockholm.

Så. 

För framtidens skull!

/Elin

Fredagkväll

Jag känner mig som en liten unge som gör något jag inte får varje gång jag ser Jurassic Park. Har pratat om det tidigare i bloggen, men det går liksom inte att komma ifrån det. Varje gång jag ser den, och tänker på att den hade premiär 1993, har jag full förståelse för varför mina föräldrar inte tyckte jag (och Karl) skulle se den på bio. Fast det förstod jag ju inte då.

Elin

How's the blog going?

...delvis för att jag inte låter något hända.

Elin

Middag ute?

När grannen under har basen så pass högt att det kalla kaffet i botten av min mugg vibrerar och grannen ovanför tycker att det är bra att utföra snickeri i lägenheten, är det då man skiter i att man har en inkomst på 0 kr i månaden och istället går ut och äter middag?

Elin

Utav låtarna som kunde vinna....

Av låtarna som kunde vinna igår tycker jag att rätt låt vann, fast hade det inte varit roligare att skicka ner Paparizous version av Popular istället?

Det ser för övrigt ut som om man arbetar i Google docs när man använder blogger nu. Förhoppningsvis är alla irriterande bildbehandlingsproblem ur världen i och med detta.

Elin

Hum....

Lyckades uppdatera mitt lösenord och äntligen komma åt den här bloggen igen. Kom tillbaka till ett nytt gränssnitt som jag inte är helt nöjd med (men jag är aldrig nöjd när saker ändras på mina hemsidor).

Lovar att återkomma om en liten stund. Det var länge sedan jag skrev något här och kanske är det dags att ändra på det igen?

Elin

Hemmaseger?

För 8 minuter sedan klev Peter Englund ut genom dörrarna och meddelade att Tomas Tranströmer skulle få Nobelpriset i litteratur. Jisses, människor som inte var Gert Fylking skrek rakt ut i glädje. Kom att fundera på vad Morfar skulle ha tänkt om sina gamla elev som nu plötsligt har delat ut ett Nobelpris till en annan svensk.

SVT:s repporter kallade det för en hemmaseger och eftersom Svenska akademin har haft som ovana att dela ut Nobelpriset till sig själva anses det vara modigt att ge priset till en svensk nu igen.

/Elin