Sakura, 桜

Det är inte så mycket att säga (mer än att jag verkligen, verkligen, verkligen avskyr att lägga in bilder i den här bloggen). Sakura, eller körsbärsblomning, är något hemskt viktigt för japanerna. Riktigt hur festligt det är att se körsbärsträden blomma måste man nog vara japan för att riktigt förstå sig på, men sen måste man nog också vara svensk för att se varför det skulle vara kul att dansa kring en majad stång en gång per år också.

Rasmus värdfamiljspappa berättade för honom att sakura är hemskt viktigt i Japan för förr i tiden hade de kalla vintrar och många dog (underförstått då att våren kommer tillsammans med sakura). Jag berättade detta för mitt resesällskap och fick det muttrande svaret (jag tror det var av Johan) att om de bara lärde sig att isolera sina jäkla hus så skulle de inte ha behövt dö. Sant, sant.

Nå som sagt, inte mycket att säga, jag har sysslat med 花見 ("hanami" = titta på sakura) i tre av Tokyos större parker och här är resultatet:

Kejsarpalatset:

Bara en bild, och den fick bara komma med för att jag gillade lite kvistar i förgrunden och lite palats i bakgrunden.

Shinjuku gyoen:



Över: Jessicas bror med flickvän
Under: Jessicas föräldrar





Ueon park:

Här behövs förklaring känner jag. Under basåret kom en kille som varit i Japan och pratade lite med oss, visade bilder osv. Han sa att han som västerlänning haft en väldigt romantiserad bild av sakura och hur man kunde sitte på en filt under träden och bara mysa lite. I de två tidigare parkerna säger jag att det nog hade varit möjligt, även om jag inte såg någon som hade egen picknick (ett antal som hade filtar dock). När vi kom till Ueno park däremot...ojoj...






Det luktade gammal fylla ungefär, tja, överallt och de blåa presseningarna verkade vara up-for-grabs för vem som ville. Det sov människor överallt och vaktade platserna och de här bordkonstruktionerna var riktigt vanliga. Det var helt galet! Överallt dracks det och pratades och åts det! Det var som Valborg i Ekonomikum (även om jag hört att det är slut med det nu mer) med enda skillnaden att det inte bara var studenter utan det var alla ålderskategorier och samhällsklasser. Jag är helt fascinerad och sånt här gör mig så lyckig av anledingar som jag inte riktigt förstår. Det var här man såg att det var viktigt! Det var en folkfest, även om det var svinkallt! Mer sakura åt det japanska folket!!

Sen kom jag hem och när jag svängde in genom metallgrindarna så såg jag den finaste sakuran av alla. Den ser inte så mycket ut för världen, men den är bara våran och på sätt och vis så passade det in med bara några få blommor bland alla cyklar och herrelösa kattar. För att inte tala om hur mycket finare våra betongblock till hus blev...

/Elin