Ryd vaknar till liv igen

Jag kan inte föreställa mig hur Ryd skulle se ut mitt i sommaren. Det känns som om det skulle vara en spökstad även om jag vet att det bor människor här permanent. Så många tomma lägenheter som bara står och väntar, samlar damm och börjar lukta från avloppen.

Nu börjar Ryd att vakna till liv igen. Varje dag ser jag fler och fler studenter som släpar sina väskor från busshållplatserna, släpvagnar som står på de mest skrymmande platser och föräldrar som kånkar på städgrejer. Någon av pojkarna pekade på en trio, en ung kille, en medelålders kvinna och en medelålders man, och sa "Titta! Nollan med föräldrar.". Fler och fler såna ser jag, nya studenter som just ska börja sin studietid här i Linköping. Själv blir det här mitt sjätte år, börjar bli less.

Det är samma sak på universitetet. Det finns nästan inga cyklar, det ekar i korridorerna och alla tittar lite misstänksamt på alla; för vad har egentligen de här andra för ärenden på skolan så här tidigt?

När jag kom upp för trappan i mitt hus första dagen så var det fullt av saker utanför min korridor; det var hyllor, sprejburkar, flaggor, lakan, toalettpapper, målarfärg, sladdar, kablar, penslar, ölbackar, you name it...Festeriet som har förråd bredvid min lägenhet städade. Välkommen tillbaka till studentlivet Elin. Tack, tack.

/Elin

Alla barnen...

fiskar kräftor i Prästholm...

...utom Elin, för hon pluggar produktionsekonomi i Linköping :(

Twilight

Eftersom jag var i Japan förra året var jag lite seg på att inse att vampyrerna höll på att ta sig upp i ljuset igen (a small pun intended). Liksom allt annat här i världen går ju också film-/serie-/bokteman i perioder och tack vare Stephenie Meyers var det då dags för vampyrerna att åter se dagens ljus (yes, more pun intended) och det verkar ju ha blivit en glittrande succé (nu slutar jag...).

Jag hade då som sagt missat detta och till på köpet fått för mig att Twilight bara var en film (som jag med viss förväntan laddade ner och såg). Dock var det en besvikelse och mina vampyrer från förra gången vampyrer var main stream vann. Twilight levde inte ens nästan upp till mina förväntningar, jag hade förväntat mig något helt annat än en high school film där det råkade gå glittrande vampyrer på gatorna som spelade base ball när det åskade. Nej jag var gravt besviken på filmen som mest bara var fjantig och förutsägbar (för att inte tala om hur utryckslösa många av skådespelarna var).

Sen dess har jag ägnat många tillfällen åt att spy gallan över allt som har med konceptet att göra. Ganska snart insåg jag dock att jag skulle vara tvungen att läsa böckerna (jo, jag hade förstått att det var böcker by then) för att kunna fortsätta gnälla eftersom jag hatar människor som har sett HP-filmerna och hävdar att HP är dålig. Jag tycker filmerna är vidriga men älskar böckerna.

Problemet var ju bara att hur bra hon Meyer än var på att skriva skulle det inte ta bort det faktum att hon hade gjort sina vampyrer glittrande...och "vegetarianer"...really?

Nu har jag läst Twilight 1 (yes, kommer kalla dem för 1, 2, 3 och 4 bara så att alla gnällande småtjejer vet det! Ni kallar filmerna Sagan om Ringen 1, 2 och 3 så det här är min hämnd), på engelska eftersom jag föredrar böcker på originalspråk och jag upptäckte att översättaren nästan är lika dålig som Åke. Så här kommer några åsikter om boken (och några nya om filmen) i mitt försök att vara objektiv.

Efter att ha läst första kapitlet i den engelska boken sa mamma att jag skulle läsa Meyers tillägg i den svenska översättningen eftersom det var samma kapitel fast sett ur Edwards (vampyrens) perspektiv istället för Bellas (huvudpersonens). Det kapitlet var nog det bästa i hela boken och jag hoppas verkligen att det ligger sanning bakom ryktena att Meyer håller på att skriva serien en gång till men ur Edwars synvinkel för det är mycket intressantare att läsa om hur någon försöker att inte mörda någon istället för att läsa om ifall killen någon gillar tycker om en tillbaka. Kommer de böckerna kommer jag läsa dem.

När jag läst vidare några kapitel insåg jag att min hårda bedömning av Kristen Stewart. Jag tyckte att hon var uttryckslös och tvådimensionell (och så det där eviga bitandet i läppen! Seriöst! Det är inte skådespeleri), men en bit in i boken insåg jag som sagt att det inte var hennes fel: Bella är uttryckslös och tvådimensionell (men hon biter sig inte i läppen).

Meyer skriver bra och jag uppskattade verkligen Edwards karaktär; han var trotsig, han retades och han verkade ha en sund inställning till att ha en relation med Bella (bortsett från att han hade en med henne ändå och att han är nästan 80 år äldre än henne). Tyvärr tyckte jag att även han var ganska tvådimensionell, liksom alla andra vampyrerna man träffade på. Deras historier gjorde inte att jag kände någon sympati för dem, jag hade väntat mig ganska spännande utläggningar och förklaringar till varför de var "vegetarianer" och hur det kom sig att just de här vampyrerna levde tillsammans osv...men det var ganska standard: ville inte döda, hatade vad de var, blev inte accepterade av andra vampyrer, nobelt och ädelt rakt igenom. Här kan man inte döda människor nej nej!

I piloten till Being Human (en annan serie där vampyrer kan vara ute i solljus och vampyren verkligen försöker att inte döda människor) går vampyren på date med en kollega; hon har trevligt och han sitter som på nålar, hon säger att han verkar "dangerous" och han svarar "Why do you say that? Why do you use that word?" och det slutar med att han dödar henne när de har sex. Trots att han inte vill. Jag tror att det är bland annat det jag saknar hos vampyrerna i Twilight: de känns inte farliga. Varken för människorna i boken eller för mig.

Det som, tro det eller ej, störde mig mest när jag läste var faktiskt inte att vampyrerna glittrade utan att jag var tvungen att följa Bella. Jag gillar inte framställningen av henne heller. Meyer beskriver henne som klumpig och upprepar gång på gång hur dålig hon är på idrott och att hon inte kan dansa, alla fysiska attribut som tillskrivs henne ska få henne att framstå som väldigt alldaglig och att folk på hennes förra skolan nästan tyckte hon var ful. Jag tror att Meyer vill framställa henne som lite av en tönt, men att samtidigt få alla killar att vilja ta henne till skoldanser samtidigt som alla tjejer verkar vilja vara hennes kompis (och då att en het vampyrkille faller för henne) pajar allt det och istället känns det som ett Hollywood-försök på "den fula ankungen" (lite "Titta! Den nördiga tjejen med glasögon och tandställning kan sjunga ASbra och nu får hon ju ta av sig tandställningen och börjar använda kontaktlinser och då får hon ju bli tillsammans med fotbollskillen"). Fast Meyer är ju amerikan också.

Nå jag kan se varför serien har blivit så stor, framförallt hos tonårstjejer och igen Meyer skriver bra även om den svenska översättaren är dålig. Jag anser det fortfarande hemskt att vampyrerna glittrar (!) och kommer inte sluta fred med det, mest för att det är så otroligt fjantigt. Ville hon promt ha ut dem i solen kunde hon väl ha gjort dem ljusskygga och kanske att det gjorde ont för dem att vara i solen istället för att låta dem glittra som en fjortistjejs läppglans?

Mitt mål i sommar var att läsa alla fyra böckerna så att jag verkligen, verkligen, kan snacka skit om böckerna...men mamma visade mig den sjätte HP filmen, så jag bytte inriktning och läser HP 7 nu och njuter mycket mer av den!

/Elin

Skäms!

Idag träffade jag Ingrid. Gissa vad, hon var i Boden! Få se här...jag har känt Ingrid som Ingrid i kanske...åtta, nio månader (innan det var hon "Hypriis-Elinas kompis"). Hur länge har jag känt tokarna i min klass vid förnamn? Fyra år...en del av dem i hela fem... Har någon av dem någonsin ens funderat på att ta sig norrut och hälsa på mig? Nej. Har jag varit i deras hemstäder? Ja, många i alla fall. I många fall faktiskt enkom för att hälsa på dem.

Ville bara säga skäms till hela Iib! I alla fall till de som började 2006. Inbjudan är fortfarande gällande, bara så ni vet.

/Elin

Update: Oops...André har ju faktiskt var här. Damn it! Nu föll ju hälften av det här inlägget.

I beskrivningen på Apotekets hemsida står det att den ska vara stor som ett läppstift, men jag har inte sett ett läppstift som är så här stort. Ser mer ut som en mascara om ni frågar mig. På RFSU:s hemsida står dock ingenting om läppstift, så jag släpper det.

Härligt ceriserosa är den i alla fall och laddas nu via en av mina USB-portar. I instruktionsboken står det att man inte ska använda den medan den laddas...no shit? Sugen på att köpa fler, de är så söta! Men de är lite för dyra för att jag ska köpa dem bara för söthetens skull...

/Elin

Innan man riktigt har börjat

Jag började plugga produktionsekonomi idag. Läste sju sidor i Olhager innan jag tog paus. Pausen började 15:27 när mormor kom och nu är klockan 17:15 utan hopp att jag ska lyfta upp bokskrället igen. De sju lästa sidorna är hälften av de som borde ha lästs innan första föreläsningen (eller inte hälften, men de sidorna och två artiklar var visst förberedelsematerial). Hade tänkt ta mig igenom de två kapitel som skulle läsas efter föreläsningen också...men det verkar inte bli så.

Dumma kurs, vad skulle jag kugga den för?

Plugga till omtentor är alltid fyllt med lika mycket ångest då man lyfter upp böckerna och häftena som gömt undan någonstans i hopp om att kunna glömma dem. Man kommer ihåg pärmen på boken, lektionsledaren, föreläsarna och kanske till och med har ett litet hum om vad som finns i blocket...men vad kursen egentligen handlar om har man inte en susning om. Inte på en "nu ska du kunna besvara detaljerade frågor och räkna på märkliga tabeller"-nivå i alla fall.

Fast i ärlighetens namn kan man inte det i ämnen man klarat heller. Min senaste stora bragd i matteväg har varit optimeringen som gick mer galant än jag trott, men om ni skulle kräva att jag löste ett heltalsproblem med lagrangerelaxation skulle jag nog bara säga "ehm...heh..." och se dum ut. Den enda räkna kursen som jag tror mig kunna göra något vettigt av ifall jag fick ett tal och massa tid är Meck II, men det är för att jag skrivit den så många gånger att något måste ju ha fastnat.

Skillnaden är att de flesta kurser jag har klarat behöver jag inte bekymra mig så mycket om längre. De saker jag behöver kunna från dem kan jag eftersom jag behövt använda det igen och igen och igen.

Det är jobbigt att ta tag i en kurs igen efter att den legat i träda ett tag. Man petar lite på den och kommer ihåg att "ja just det, den här kursen handlade om det här", men det tar en stund innan man kan använda det, en stund innan man kan lösa de där uppgifterna, en stund innan man är tillbaka på den nivå man var förra gången...när man kuggade. Som väl är går det fortare att komma upp till den nivån för varje gång man skriver de förbannade tentorna.

Förutom att ha läst sju sidor har jag laddat hem alla gamla tentor och alla föreläsningar i TPPE13 (aka produktionsekonomi för er som inte är insatta/kommer ihåg). Det tog en stund, så som vanligt kan jag låtsas att det var en del av mitt pluggande. Lite som att skriva kanjikort.

Dumma skitkurser!

/Elin

Vi vill inte tända lamporna

Att tända lamporna om kvällarna betyder att det är höst. På sommaren behöver man inte tända lamporna på kvällen, då är det ljust hela tiden. Det blir inte ens skymning på sommaren. Det är ljust, ljust och vackert. Jag älskar de ljusa sommarnätterna. Jag tror att alla som bor här uppe gör det. Jag tror att det är de ljusa sommarnätterna som gör att vi orkar bo här hela året. Även under de mörka vinternätterna.

Nu är det just på gränsen. När man tittar ut så ser det inte så mörkt ut, jag skulle inte säga att det är skymning ännu och kanske är det för att det är så mulet som det känns så mörkt, men det är mörkt. Om man slår en golfboll 200 m så skulle man antagligen inte se var den stannade. Den är för liten och för obetydlig i det stora gröna havet av gräs. Det är på gränsen nu.

Vi vill inte tända lamporna eftersom det är som att erkänna att sommaren är slut. Det spelar ingen roll att det kommer ryssvärme för så fort man tänder lamporna på kvällen så är det som att erkänna att hösten har kommit. Det enda ljuset i vardagsrummet kommer från TV:n och min dator. Mest från min dator och ärligt talat börjar det bli lite jobbigt i ögonen.

Jag vill be mamma tända en lampa när hon går förbi den på vägen till badrummet för att borsta tänderna. Tyvärr innebär det ju att det börjar bli höst, hur gärna vi än vill låtsas som att det inte är höst...jag vill ha en ljus sommarnatt till. En till innan det blir helt mörkt. En till den här sommaren innan jag måste ner till Linköping igen.

/Elin

IKEA i Sverige är bara inte samma sak

Var på IKEA i Haparanda igår för att köpa ett soffbord och en TV-bänk och börja köpa saker till Karls utflytt (det tyckte jag var det roligaste). Resan var lång...1½ h i bil är alltid jobbigt och jag har fortfarande svårt att förstå människorna som satte sig på en buss och tog en weekend i Sundsvall bara för att gå på IKEA, för så fantastiskt är det inte. I Sverige.

I Japan var det annorlunda, fast allt var ju annorlunda i Japan så varför skulle IKEA vara det samma? I Japan var det hemma och det var mysigt och det fanns svenska skyltar man kunde läsa på. Till och med gå omkring och vara lite dryg och påstå att jag ägde stället eftersom jag var svensk och därför kunde uppföra mig lite som jag ville.

När man går på IKEA i Haparanda så är i alla fall 40% av besökarna svenska, vilket kan tyckas lite för att vara ett IKEA i Sverige, men det är mycket jämfört med i Japan. Sen skulle jag säga att 40% är från Finland, 18% från Norge och 2% från Ryssland. Detta leder till att 98% förstår svenska, vilket gör att man inte kan gå omkring och vara lite dryg. För att inte tala om att folk i Norden förstå mycket bättre hur man går på IKEA än människor i andra länder (mao måste man komma därifrån med massa saker som man inte visste att man behövde innan man såg det) vilket gör det trängre och rörigare och fler kundvagnar.

Sen är matavdelningen inte alls lika upphetsande när man är i Sverige och kan gå till ICA Maxi och köpa allt som fanns på IKEA lite billigare. Knappt ens godis kändes värt att köpa, men det gjorde jag ändå.

Tur i alla fall att det var IKEA i Haparanda så att inte alla skyltar enbart var på svenska (alla finns på svenska och finska, vissa på samiska och ryska också) och kassörskan i restaurangen kunde bara finska och ryska enligt flaggorna på hennes namnskylt och kassörskan vid utgången hade nog tornedalsfinska som modersmål med tanke på hur hon bröt på svenska.

Dumma Japan! Du förstörde IKEA för mig!

IKEA i Minami-Funabashi

IKEA på Port Island

/Elin