Figure me out!

Ida har försökt hela dagen men inte lyckats...Fast hon är närmare än vad jag någonsin varit.

/Elin

P.s. jag har inte gröna fötter d.s.

Jag vann (igen!)

Jag har värre fötter än Ida! Ha!

...eller vänta? Var någonstans var det bra?

/Elin

In fashion

One day you're in...

...and the next day you're out!

/Elin

Monica 2.0

Började nyläsperiod idag. Spännande, spännande. Eller inte...Två av tre nya kurser startade idag varav Biokemisk bioteknik var det mest spännande. Mest för att vi har tre kurser under samma föreläsning. En för oss, en för högskoleingenjörerna som läser kemi och en för lärarna som jag antar ska bli biologi/kemilärare.

Det kändes som om man var tillbaka på gymnasiet igen. Kanske berodde det på att vår lärare började med att säga att det här fick dra oss till minnes biologin från gymnasiet, kanske var det för att läraren skrev allting på tavlan som Monica gjorde (fast Monicas handstil är så mycket bättre) eller så var det för att hon tog närvaro det första hon gjorde. Det kändes väldigt, väldigt märkligt faktiskt.

/Elin

つまり

Now it's almost three month since I got back to Sweden, but it wasn't until a few days ago I started to miss Japan. Mostly, I think, because of Pernilla and Lam’s blog. I write in English so that those that didn’t manage to learn Swedish during our time in Japan still can read it. I do know that my English spelling is poor, so Elina, mamma and Weston can just be quiet…

This is my summary of those 303 posts I wrote while in Japan.

Best memories: Drink-bar nights at CoCo’s

Worst memories: Lonely nights of home sickness

Best day: The day we were at the park the whole day and just lay under the trees.

Worst day: I actually don’t have one specific, just a lot of the once concerning “worst memories”.

Biggest disappointment: Chiba University and their way of administrating the exchange students.

Most proud moment: First time me and Maru manage to have a whole conversation (yes we can!).

Most ashamed of: David’s birthday…

Scariest moment: Going to get morning-after-pills.

Money well spent: First trip to Hokkaido.

Money less well spent: The clothes I bought are not suited for Sweden.

Money wasted: The ryoukan-trip I could have lived without. No fun when the one you go with just complains.

Favorite place: The park at Inage kaigan (you didn’t think that right? You all just thought “Plumeria”).

Biggest surprise: Coffee in a can!

First “I don’t want to go home”-moment: When Weston came down from their room with his computer because he had something that he just HAD to show me since he knew that I would love it.

Best story to tell my children: When me and Andrea went to Shinagawa.

It’s a small world after all-moment: Sitting next to a girl from Linköping on the plane home.

Wanted more of: Karaoke-nights

Wanted less of: Rain.

Misses the most: The food

First thing I ate in Sweden: Kebab pizza

The things I missed in Japan that turned out to be not so good when I came back: Nothing, everything I missed was better than I remembered.

Things that Swedes need to learn from the Japanese: Be service-minded!

Well...this didn't turn out the way I thought it would, but...it'll do for now. I miss you guys, even if I'm bad at keeping in touch (but so are you hehe :P).

/Elin

Ska bara...

...köpa en tavelram på IKEA. Plus en outfit till sittningen i morgon (tema: Kriminell), 100 kr öl, två kassar med mat och omslagspapper...sen skulle ju Jessica ha omslagspapper, och skor och minst lika mycket rotfrukter som Elina köpte här för något tag sedan och öl hon med.

...och vi tog oss hem på cyklar, i dimma så tung att den fällde små droppar...men det var det värt, för tentap är slut!

/Elin

Hemma än?

Visst har jag sagt att första gången jag insåg att jag bodde i lägenheten på Vallavägen var när jag gick in på toaletten och såg mina jeans ligga på golvet? Rummet i Japan blev aldrig hemma, och tur var väl det, men jag känner mig redan hemma här i Ryd även om jag inte är ordentligt inflyttad än...suck...

Men den här delen ser ju ganska färdig ut eller hur?



/Elin

Jag vill se löven byta färg igen

Kom att tänka på en sak när jag såg Elinas kommentar och det var hur jag sett på hösten genom åren. När jag har tänkt på höst har jag alltid föreställt mig träd med klargula eller klarröda löv. Sen skulle allt falla ner och man kunde gå och sparka i dem som på film...

Fast jag har rationaliserat bort den bilden på samma sätt som de enorma snöhögarna och plogkarmarna som bara verkar ha blivit mindre och mindre ju äldre jag blev. Soliga, färgglada höstdagar var helt enkelt en barndomsromantisering.

Det var vad jag trodde tills jag flyttade ner till Linköping igen och hittade hösten igen! Höstlöven var inte en barndomsfantasi...det var helt enkelt bara en fråga om geografi...och som Elina sa, oktober och november i Norrbotten är så hemskt kul. Här är den däremot toppen!

Sen kom jag och tänka på en till grej när Maru såg bilderna och sa att han aldrig sett träd på det sättet. I Taiwan har man inte höst som man har i Sverige (man har knappt årstider alls) och i Japan var det alltid gröna träd och växter. För att inte tala om vinderblommorna de hade. Det där med Japans fyra årstider är bara bullshit om man jämför med våra!

/Elin

Höst på min planet

Fick ett önskemål från en mina icke-svensk-kunniga kompisar att lägga upp lite bilder så att han kan se hur jag har det även om jag inte har facebook, så nu gör jag det.


Lite bilder på hösten i Linköping, det var visserligen förra veckan och nu är det inte lika snyggt.

/Elin

Det finns bara dagar

Hanna sa en gång till en kille i ettan som inte hade förstått sig på tentap riktigt ännu att: "Under tentap finns det inte helgdagar och veckodagar, det finns dagar och då pluggar man". Det är sant, den enda skillnaden på en helgdag och en veckodag under tetnap är att om man pluggar på skolan måste man gå till McD eller Preem för att kunna fika eftersom Baljan är stängt (nu finns dock underbara Pressbyrån på campus vilket gör att vi kan få nybakta bullar även på söndagar (och efter kl 18 på vardagar).

I morse när jag vaknade förstod jag inte att det var lördag förrän jag slog på TV:n och det inte var nyhetsmorgon på vare sig ettan eller fyran. Det hade jag sedan lyckats glömma bort till halv 11 när jag ringde Elina och första tanken när det pep i telefonen var "oj, men hon kanske har föreläsning nu?".

För mig är tentap inte ens "tenta på fredag, måndag, torsdag" utan "första tentan om X dagar, sen två plugga och så nästa och sen två till och så sista". Men efter reglertekniken var det fläskfilé på [hg] och det borde ju betyda fredag va? ;)

/Elin

Årets första

Tänkte bara visa den här, även om rubriken är fel.

/Elin

Har inte alla en tenta-p tröja?

DEADLINE IS OVER
- if you want it

/Elin

Ett rött hej

Ett samtal jag hade nyligen fick mig att tänka på den här igen.

...och det där.

Mitt röda hej var en glad vinkning från busshållplatsen på andra sidan vägen. Det är nog bland det viktigaste som hänt i mitt liv. Det var mer än sju år sedan men jag blir fortfarande rörd när jag tänker på det och det känns så konstigt att något som var så viktigt för mig antagligen inte ens var något som någon annan brydde sig om. Jag tror det är ganska normalt, vi har ingen aning om hur stor inverkan vi har på människorna omkring oss. Hade vi vetat det hade vi nog varit snällare.

Jag hoppas att jag har gett någon ett rött hej...Let's pay it forward!

/Elin

(Det var Elina som vinkade...om ni undrade...)

Träning och tyska

Efter att igår ha gjort av med 600 kr på öl på 10 timmar tillsammans med Johan kändes det hemskt, hemskt tungt att kliva upp efter bara 5 timmars sömn för att fara på stan och köpa dels present till Jessica, dels träningsskor. Det tyckte Johan också...

Träningsskorna skulle införskaffas för att jag skulle kunna ägna mig åt dagens andra aktivitet, som kändes precis lika jobbig just då. Det är dock sjukt skönt att ha börjat träna. Jag ska verkligen jobba för att hålla i det här nu. Vi får se hur länge det går.

Jag hade en tanke om att plugga tyska med Cedric när vi var och tränade. Vi var inte så bra på att prata tyska, kanske mest för att hur mycket jag än försökte kom jag bara på hur man sa sakerna på japanska. Aldrig är jag så bra på språk som när jag försöker lära mig ett annat. Vilket antagligen mer än något visar på vilken färskvara språk är. Tänkte fortsätta med lite tyska ändå.

Just det...Sverige förlorade fotbollen också...betyder det att jag slipper VM-hysteri?

/Elin

Tiden går visst....

Jag brukar få för mig att tiden står stilla när jag står i duschen på morgonen. Det är som om jag inte förstår att man kan ta för långa duschar även på skoldagar. Ibland får jag för mig att tiden inte går när jag ligger kvar i sängen och stirrar i taket heller...och för det mesta känns det inte som om tiden går överhuvudtaget när det är föreläsning.

Men nästa vecka börjar tenta-p och då har halva terminen gått...en fjärdedel av det här skolåret har bara rusat förbi och vette tusan om jag har lärt mig något under den tiden. Antagligen inget som jag kommer vara medveten om förrän om två år i alla fall. Läskigt.

Mest konkret bevis på att tiden går fick jag igår när jag upptäckte att tandkrämen jag tagit med mig från Japan var slut. Jag har varit hemma i två månader nu. Det var två månader sedan jag kom hem från Japan. Det känns som om det vore en livstid sedan och samtidigt bara två, tre dagar sedan. Nå, tur att jag köpt ny tandkräm i alla fall.

/Elin

Nej jag har inte lov

Men hon läser inte min blogg, så hon vet inte om att jag lagt upp dem ;)

Vi hade laboration i anatomin och fysiologin idag, så det var vad vi gjorde...Jessica cyklade medan jag och en kille som hette Erik mätte olika saker på henne. Roligast hade jag när jag fick trycka på knappen för blodtrycksmätaren och vrida upp effekten (aka motståndet) på cykeln. Jessica uppskattade inte de delarna lika mycket, men det viktigaste var att vi vann mot den andra gruppen...fast det visste vi ju redan innan...

/Elin

Today...

is one of THOSE days....

Och Ida fyller 17 år! Sparar nostalgin och "hur kan hon ha blivit så stor"-inlägget till nästa år.

/Elin

Långkalsonger!

Jag saknar hela kläder. Alla mina jeans är trasiga, vissa mer än andra, men alla är trasiga. "Hel och ren" säger Pappa och Mamma, man ska vara hel och ren när man går utanför dörren på morgonen. Vissa saker sätter sig ganska bra, framförallt om det är vettigt. På tal om det måste tvättid planeras in omgående också. Sen är jag utan tjocktröjor, vilket är opraktiskt när det är oktober och det går mot vinter.

Tyvärr är det omöjligt att hitta byxor just nu, för någon har bestämt att alla tjejer idag ska gå omkring i glittriga långkalsonger! Inte ens jeansen är jeans längre...och att kalla det leggings gör det inte till något annat än vad det egentligen är: LÅNGKALSONGER!

När det kommer till tjocktröjor är det lika illa...inte att det är långkalsonger, men för att matcha dessa långkalsonger måste man ha över-sizade, akrylstickade tröjor i muntra färger som mörklila, grått eller senapsfärgat...Vem tillät modet att bli så fruktansvärt hemskt?

I ett helt år har jag gått omkring och stört mig på att japanska tjejer och deras hemska sätt att klä sig. Deras fula leggings, deras korta shorts och kjolar, deras alldeles för stora skjortor och deras vidriga skor...bara för att komma hem och inse att svenska tjejer nu förväntas klä sig precis likadant. Är ni medvetna om att det är vinter snart? Jag var så stolt över att vi i Sverige hade bättre smak, men uppenbarligen har vi inte det.

När jag började 1:an hade jag tights under min lila Mimmi-klänning och pastellfärgade benvärmare. Andra saker jag hade till mina tights var över-sizade ljusrosa tröjor (också dessa med Mimmi)...Det var 16 år sedan och jag anser att jag utvecklats förbi detta.

Jag hatar mode, för om man vill ha något som inte skulle vara "inne" just nu är det nästintill omöjligt att hitta det. Vilket resulterar i att alla ser likadana ut! ALLA! Var fan ligger tjusningen i det? Hade för mig att människor här var lite mer självständiga, men nej, det är som dagen när vi bestämde att vi skulle ha likadana kläder på oss en dag...utan att något beslut är taget. Sen att 90% av alla blonderar håret är ju då inte bättre!

Ida, jag ber om ursäkt, det är inte bara du och dina kompisar som ser ut att gå sjutton på ett dussin...det är hela det förbannade kvinnosläktet! Vem har fått för sig att alla ska se likadana ut? VA? VA? Jag kan inte ens vägra följa med i det här FÖR JAG BEHÖVER BYXOR!

Förbannade, jävla skitmode!

/Elin

Observation

Ikväll när jag gick hem från Jessica och Johan såg jag tre killar som körde in två kundvagnar i ett cykelförråd.

/Elin

.docx

Okej...jag behöver få veta varför man ska spara saker i .docx? På riktigt...varför har de hittat på ett format som gör att man inte kan öppna dokumenten i tidigare versioner (jaja, jag förstår väl visst varför, men inte VARFÖR)? Det blir ju fruktansvärt komplicerat...då måste jag ju tänka på i vilket format jag sparar det beroende på vem jag ska skicka dokumentet till.

Vad är det som gör .docx bättre än .doc? Ikonen som blir när man sparar saker i .docx är inte lika snygg som när man sparar det i .doc förresten...det uteslutet kan få mig att sätta rutin på att spara saker i .doc. Tycker om när allt ser likadant ut.

Kan någon förklara vad som är så bra med .docx så att jag bara måste använda det? Annars kommer jag nämligen inte att använda det tror jag. Vi får se...

/Elin

Helg? Ledig? Nä, jobbar inte så

Det har påpekat för mig att jag pluggar och sover mer den här terminen än jag har gjort tidigare. Jag ger lite cred till TV:n som verkligen får mig att förstå vad mycket skit jag har slösat min tid på, lite cred till Jessica och Johan som är draghundar, lite cred till Japan eftersom det var totalt bortkastad studietid och jag känner mig lite stressad och till sist lite cred till mig för att jag faktiskt gör något åt det.

Hela gårdagen ägnade jag åt projektarbetet i marknadsföring. Tyvärr blev vi inte klara, men det kanske inte är så konstigt om två i gruppen var ute och festade kvällen innan och en tredje tycker att det är viktigare att vara på flickvännens mammas födelsedagsfest än att göra det han skulle. Vi är så gott som klara nu i alla fall...så man ska väl se det positiva i det hela?

Idag vaknade jag av regnet kl 6 och mindre än tre timmar senare var jag på Island (I-sektionens datasal) och gjorde laborationsrapport i reglerteknik. Sen blev det laborationsförberedelser för anatomin på onsdag.

Så nu sitter jag här, tom i huvudet och tittar på Hell's Kitchen och tänker på Pappa. Sist men inte minst såg jag Mamma i spegeln igår när jag kom hem iklädd min blåa fleecetröja...det var rätt läskigt så lika vi var innan jag tittade en gång till och såg att det var jag.

/Elin

Dumma island!

Så, av någon anledning levereras inga mail till min islandsmail...smidigt...

/Elin

Update: tydligen kan jag inte skicka ngt heller...ännu smidigare...

Lite radioaktiv stjärnglans

Överstående klipp är inte, jag upprepar INTE, historiskt korrekt. Hans Blix har inte blivit uppäten av hajar i Nordkorea. Istället kom han till LiU idag för att hålla föredrag om nedrustningen i världen. Det var intressant och han var hoppfull om att hans barnbarn skulle få uppleva en värld utan massförstörelsevapen. Han erkände att han trott att han skulle hitta massförstörelsevapen när de gick in i Irak, men att när de for därifrån var han rätt säker på att det inte fanns.

Någon otrolig talar var han dock inte, han hade ont i knät så han satt ner och följde ett skrivet och allt för väl inövat manus. De enda gångerna han pratade riktigt fritt var faktiskt när han pratade om inspektionerna i Irak och situationen under Bush-regimen. Han hade mycket gott att säga om Obama, fast visste ni att USA:s skattebetalare står för 45% av världens vapenutveckling? Men allmän sjukvård är det som skulle kosta för mycket pengar?

Försökte en stund intala mig att jag hade gått och lyssnat på föreläsningen om vem som helst hållit i den, men helt ärligt så gick jag bara dit för att kunna säga att jag har lyssnat på Hans Blix som pratat om nedrustning. Fast hur många FN-inspektörer är det som blivit världskändisar egentligen?

/Elin