Skorpionerna skrämde mig visserligen mest av alla djuren

Flippade från Minnenas television till Fångarna på fortet (vilket man kan tycka är samma sak). Vi är rätt många som förvånas/oroas över att vi är äldre än TV4, för det innebär ju att det under våran livstid funnits en period med bara två TV-kanaler. Det känns som en intressant anledning att få åldersnoja men jag antar att det kommer bli vanligare och vanligare att anse att man är gammal beroende på vilka tekniska under man har upplevt. Hand upp alla som har haft en svart-vit dator eller undrat vem av de vita eller svarta myrorna som vinner...

Anyway. När jag flippade över till Fångarna på fortet så var det dags för ledtrådar. I just detta fall var det en tjej som stod inne i spindelburen. Ni vet den med massa spindlar överallt och sedan en låda i vilken det finns skorpioner? Det kommer man ju ihåg...I alla fall jag, som sett programmet varje fredag när det gick första svängen, känt sig vuxen för att vi fick äta chips och godis på kvällen även om vi var förvisade ner på golvet och tyckt att det var jättespännande! Men det är ju bara jag, som är en slö soffpotatis som aldrig kommer bli erbjuden att vara med i Fångarna på fortet.

Kvinnan som var i den där spindelburen var väl max 10 år äldre än vad jag är, hon måste ju vara nån form av (idrotts?)kändis även om jag inte kände igen henne och hon uppenbarligen hade hon blivit erbjuden att vara med. Om hon hade varit jag hade jag tagit reda på allt som jag glömt bort och inte vetat om Fortet. Som att det är skorpioner i lådan i spindelburen. Så här 12-18 år sen sist bordet det inte vara en överraskning att det är skorpioner i lådan. Jisses. Efterforskning! Eventuellt lite minne...

/Elin

En hyllning till overallen (som än en gång åkt på)

/Elin

Man vet att...

...det är party på G när killar springer omkring i regnet utanför med borat-kallingar.

Mitt fina kök

Var nere på stan idag för att sätta in min lön och såg ett stånd på Stora torget där de sålde såna där söta handdukar som man hänger på ugnen. Jag har velat ha en sån jättelänge (ungefär sen jag flyttade hemifrån) så jag tänkte att nu måste jag ju köpa en! Ville egentligen ha en grön eftersom mitt kök är grönt, men tyvärr hade de gröna handdukarna bara små söta djur eller jordgubbar. Jag vill inte ha söta djur eller jordgubbar i mitt kök. Så jag köpte en svart med prästkragar istället. Här är den, visst blev det fint:

Tyvärr är det här resten av mitt kök:

Men handduken är söt och fin i alla fall!

/Elin

Klassföreståndare

Så, jag är klassföreståndare.

En klassföreståndare på universitetet är inte som en klassföreståndare på grundskolan eller gymnasiet. Inte minst för att jag inte har någon längre utbildning än två dagar (som pajade mitt kräftfiske) men också för att jag inte ska lära ut andra saker än det som kan läsas på internet (om man väljer rätt sidor).

Jag har träffat min klass fyra gånger officiellt, men tillbringar resten av tiden att springa fram och tillbaka och "bara kika in" i klassen, ha möte med andra KLF eller visa Nollan var de ska ta vägen. Det är tröttande bortom min vildaste fantasi faktiskt. Ärligt talat förstår jag inte varför det är så tröttande för egentligen är det bara roligt...jag gillar att sitta inne på lite kunskap som andra inte har. Grattis, det här blir mitt sjätte år på universitetet...jag borde ha lite koll by now.

Dagens information handlade om fusk, CSN och sjukanmälningar. Inte så mycket att orda om. Sen kom jag in på utlandsstudier och det fanns helt plötsligt ingen hejd på frågorna. Helt överrumplad kände jag mig eftersom min klass annars har frågat på sin höjd 4 frågor. Frågor om specifika universitet och krav på att få fara utomlands. Vad vet jag? Inte mycket mer än var i Japan man kan fara...som väl var finns ju internet att hjälpa till även i detta läge.

Det var förresten en skön omväxling eftersom de helt plötsligt lyssnade på mig och inte pratade med varandra eller räknade matte under tiden jag pratade. Nästa gång ska jag smälla linjalen i bänken och säga åt dem att de är vuxna människor och att de borde veta att hålla truten när någon ska ge dem information.

Idag skulle jag ta med dem och skaffa LiU-kort också. Igår fick jag ett mail där det stod: LiU-korten är slut! Jag var otroligt upprörd! Hur kan LiU-korten ta slut? De vet ju precis hur många som ska komma (+-1000 st kanske) och ursäkten "Det skulle ha kommit kort igår" fungerar inte. Man ska inte ha en beställning som kommer in när korten nästan har tagit slut, inte i det här skedet av läsåret. Korten kunde väl ha beställts redan innan sommaren och sedan stått och väntat? Det binder inte så mycket kapital och tar inte så stor plats (1 000 000 LiU-kort kan omöjligt ta upp så mycket plats att de inte ryms i de övergivna kulvertarna). Som student är man ganska låst utan LiU-kort och det student-ID som man får i samband med det.

Jag var som sagt upprörd. Men jag hade svårt att fortsätta vara fullt lika upprörd efter att en annan klassföreståndare som kommer från Piteå gav ord till alla mina tankar på mötet som vi hade med studievägledaren på lunchen. Tänk dig själv att ha någon som uttalar dina upprörda tankar och åsikter på pitmål...svårt att vara jättearg efter det.

/Elin

Någon form av verklighet

Semestern är slut. Tillbaka till Linköping igen och någon form av verklighet. Skolan börjar först på måndag, så jag är inte riktigt där ännu, men visst är det verkligheten alltid. Måste laga maten själv, tvätta själv (har aldrig haft brist på underkläder under hela sommaren, det är helt fantastiskt), diska för hand och sen det där eviga cyklandet fram och tillbaka till universitetet.

Nu är tentorna avslutade och i några dagar kommer jag gå omkring i den där märkliga känslan av att vara helt ledig i Linköping. Det är alltid lika konstigt. Man är liksom inte van. Helt ledig är man i Boden, där någon annan (läs: mamma) fixar allt jobbigt åt en.

Fram till på måndag har jag planerat att laga massor med matlådor, städa lägenheten och...ja, vad mer kan man göra? Vad gör man när man är ensam i verkligheten och inte kan terrorisera mamma eller pappa att dricka kaffe/vin/öl med en? Kanske läsa ut En vampyrs bekännelse?

Är det här en verklighet jag vill ha? Den känns skrämmande lik pappas tycker jag. En verklighet där jag inte kan slappna av och hela tiden vill ha något att göra. Men min lägenhet känns instängd, mina dumma grannar spelar hög musik och det bara regnar. Klart att man blir lite orolig. Hur ska jag egentligen klara av alla mina framtida kvällar så här?

/Elin

Fel målgrupp

Faktum är att jag tyckte rätt bra om den här reklamen till en början. Kan verkligen se mig själv på ett kontor i framtiden med hjärnan inlindad i grå bomull, i desperat behov av stimulans. Nu vill jag bara peka fingret åt Folkuniversitetet så fort reklamen kommer på TV.

Anledning: de skickade mig en broschyr för någon dag sedan. På första sidan stod med stora bokstäver "Hur underhåller du din hjärna?". Jag svarade högt utan att tänka efter (och är glad att ingen granne var i närheten): "Jag pluggar till civilingenjör!" och lämnade broschyren på golvet utan att ha läst den.

Varför, varför, varför slösar man broschyrer på folk som redan är studenter? Vem har ork och lust att plugga andra saker? Jag sitter och har tre förbannade tentor efter mig, min hjärna behöver visserligen underhållas...men knappast stimuleras mer. Leave me alone Folkuniversitetet!

/Elin

Honey you're fabulous!

That's why I miss you so much...

jag får nog hålla allt tillbaks
det finns ingenting som räcker
hjärtat kom aldrig till tals
i ett block som bara läcker

men ändå
du, min vän i livet
se hur kvällen brinner opp
en enda sak är givet
vi är två hjärtan
i samma kropp

om jag tappar allt igen
det är möjligt att det händer
det kan vara svårt att hitta hem
från alla hav och alla länder

men ändå
du, min vän i livet
se hur sommaren blir höst
en enda sak är givet
du bär min luft
i ditt bröst

/Elin

Gud vad skönt att vara administrativ personal

Det regnar i Linköping. Inte mycket, bara konstant. Lite som det kändes i Japan när luften inte kunde hålla i all luftfuktighet utan bara började fälla vattendroppar. Inte jättemycket rörelsehastighet i dessa droppar med andra ord. Tydligen ska det ösa ner på torsdag och helgen lovar ingen sol.

Idag började NolleP på LiTH. Det är spännande och roligt även för oss som är äldre. Vi tittar på dem på samma sätt som man ser på små barn som upptäcker att det kommer vatten ur kranen om skruvar på vreden på sidan. Vi känner oss lite överlägsna när vi vet var man köper billigt kaffe eller hur det fungerar med registreringar. Det är skönt att veta hur man gör för en gångs skull. Jag hatar att vara den som inte vet.

Nu försöker jag avsluta mina tentor, det kommer inte att gå för jag orkar varken plugga eller bry mig. Det ger mig dåligt samvete, men prioritering fungerar inte riktigt för mig. Istället gottar jag mig i att jag inte är en av dem som ska tälta en kohage i helgen eller ha fest i ett fallfärdigt partytält i morgon. Det var underbart att vara klassmamma, men just nu är overallen inte det minsta attraktiv och jag är fullt nöjd med att dela ut papper om Studenthälsan och prata om avskaffat kårobligat.

/Elin

Ikväll var jag bitchen

Jag sitter och väntar på att Securitas ska komma och skälla på min granne. Tre gånger har jag varit och bett dem sluta har fest I KORRIDOREN och att STÄNGA dörren till lägenheten bredvid mig. Tyvärr verkar de inte lyssna. Inte ens argumentet "jag har tenta i morgon" verkade göra att de ville sänka och stänga.

Inte riktigt så här man bekantar sig med sina nya grannar, men ärligt talat, sättet de gör det på är inte heller okej.

Jag hoppas bara att Securitas kommer innan de har gett sig av. Hur lång tid tar sånt? 10 minuter? 15 minuter?

/Elin

Ryd vaknar till liv igen

Jag kan inte föreställa mig hur Ryd skulle se ut mitt i sommaren. Det känns som om det skulle vara en spökstad även om jag vet att det bor människor här permanent. Så många tomma lägenheter som bara står och väntar, samlar damm och börjar lukta från avloppen.

Nu börjar Ryd att vakna till liv igen. Varje dag ser jag fler och fler studenter som släpar sina väskor från busshållplatserna, släpvagnar som står på de mest skrymmande platser och föräldrar som kånkar på städgrejer. Någon av pojkarna pekade på en trio, en ung kille, en medelålders kvinna och en medelålders man, och sa "Titta! Nollan med föräldrar.". Fler och fler såna ser jag, nya studenter som just ska börja sin studietid här i Linköping. Själv blir det här mitt sjätte år, börjar bli less.

Det är samma sak på universitetet. Det finns nästan inga cyklar, det ekar i korridorerna och alla tittar lite misstänksamt på alla; för vad har egentligen de här andra för ärenden på skolan så här tidigt?

När jag kom upp för trappan i mitt hus första dagen så var det fullt av saker utanför min korridor; det var hyllor, sprejburkar, flaggor, lakan, toalettpapper, målarfärg, sladdar, kablar, penslar, ölbackar, you name it...Festeriet som har förråd bredvid min lägenhet städade. Välkommen tillbaka till studentlivet Elin. Tack, tack.

/Elin

Alla barnen...

fiskar kräftor i Prästholm...

...utom Elin, för hon pluggar produktionsekonomi i Linköping :(

Twilight

Eftersom jag var i Japan förra året var jag lite seg på att inse att vampyrerna höll på att ta sig upp i ljuset igen (a small pun intended). Liksom allt annat här i världen går ju också film-/serie-/bokteman i perioder och tack vare Stephenie Meyers var det då dags för vampyrerna att åter se dagens ljus (yes, more pun intended) och det verkar ju ha blivit en glittrande succé (nu slutar jag...).

Jag hade då som sagt missat detta och till på köpet fått för mig att Twilight bara var en film (som jag med viss förväntan laddade ner och såg). Dock var det en besvikelse och mina vampyrer från förra gången vampyrer var main stream vann. Twilight levde inte ens nästan upp till mina förväntningar, jag hade förväntat mig något helt annat än en high school film där det råkade gå glittrande vampyrer på gatorna som spelade base ball när det åskade. Nej jag var gravt besviken på filmen som mest bara var fjantig och förutsägbar (för att inte tala om hur utryckslösa många av skådespelarna var).

Sen dess har jag ägnat många tillfällen åt att spy gallan över allt som har med konceptet att göra. Ganska snart insåg jag dock att jag skulle vara tvungen att läsa böckerna (jo, jag hade förstått att det var böcker by then) för att kunna fortsätta gnälla eftersom jag hatar människor som har sett HP-filmerna och hävdar att HP är dålig. Jag tycker filmerna är vidriga men älskar böckerna.

Problemet var ju bara att hur bra hon Meyer än var på att skriva skulle det inte ta bort det faktum att hon hade gjort sina vampyrer glittrande...och "vegetarianer"...really?

Nu har jag läst Twilight 1 (yes, kommer kalla dem för 1, 2, 3 och 4 bara så att alla gnällande småtjejer vet det! Ni kallar filmerna Sagan om Ringen 1, 2 och 3 så det här är min hämnd), på engelska eftersom jag föredrar böcker på originalspråk och jag upptäckte att översättaren nästan är lika dålig som Åke. Så här kommer några åsikter om boken (och några nya om filmen) i mitt försök att vara objektiv.

Efter att ha läst första kapitlet i den engelska boken sa mamma att jag skulle läsa Meyers tillägg i den svenska översättningen eftersom det var samma kapitel fast sett ur Edwards (vampyrens) perspektiv istället för Bellas (huvudpersonens). Det kapitlet var nog det bästa i hela boken och jag hoppas verkligen att det ligger sanning bakom ryktena att Meyer håller på att skriva serien en gång till men ur Edwars synvinkel för det är mycket intressantare att läsa om hur någon försöker att inte mörda någon istället för att läsa om ifall killen någon gillar tycker om en tillbaka. Kommer de böckerna kommer jag läsa dem.

När jag läst vidare några kapitel insåg jag att min hårda bedömning av Kristen Stewart. Jag tyckte att hon var uttryckslös och tvådimensionell (och så det där eviga bitandet i läppen! Seriöst! Det är inte skådespeleri), men en bit in i boken insåg jag som sagt att det inte var hennes fel: Bella är uttryckslös och tvådimensionell (men hon biter sig inte i läppen).

Meyer skriver bra och jag uppskattade verkligen Edwards karaktär; han var trotsig, han retades och han verkade ha en sund inställning till att ha en relation med Bella (bortsett från att han hade en med henne ändå och att han är nästan 80 år äldre än henne). Tyvärr tyckte jag att även han var ganska tvådimensionell, liksom alla andra vampyrerna man träffade på. Deras historier gjorde inte att jag kände någon sympati för dem, jag hade väntat mig ganska spännande utläggningar och förklaringar till varför de var "vegetarianer" och hur det kom sig att just de här vampyrerna levde tillsammans osv...men det var ganska standard: ville inte döda, hatade vad de var, blev inte accepterade av andra vampyrer, nobelt och ädelt rakt igenom. Här kan man inte döda människor nej nej!

I piloten till Being Human (en annan serie där vampyrer kan vara ute i solljus och vampyren verkligen försöker att inte döda människor) går vampyren på date med en kollega; hon har trevligt och han sitter som på nålar, hon säger att han verkar "dangerous" och han svarar "Why do you say that? Why do you use that word?" och det slutar med att han dödar henne när de har sex. Trots att han inte vill. Jag tror att det är bland annat det jag saknar hos vampyrerna i Twilight: de känns inte farliga. Varken för människorna i boken eller för mig.

Det som, tro det eller ej, störde mig mest när jag läste var faktiskt inte att vampyrerna glittrade utan att jag var tvungen att följa Bella. Jag gillar inte framställningen av henne heller. Meyer beskriver henne som klumpig och upprepar gång på gång hur dålig hon är på idrott och att hon inte kan dansa, alla fysiska attribut som tillskrivs henne ska få henne att framstå som väldigt alldaglig och att folk på hennes förra skolan nästan tyckte hon var ful. Jag tror att Meyer vill framställa henne som lite av en tönt, men att samtidigt få alla killar att vilja ta henne till skoldanser samtidigt som alla tjejer verkar vilja vara hennes kompis (och då att en het vampyrkille faller för henne) pajar allt det och istället känns det som ett Hollywood-försök på "den fula ankungen" (lite "Titta! Den nördiga tjejen med glasögon och tandställning kan sjunga ASbra och nu får hon ju ta av sig tandställningen och börjar använda kontaktlinser och då får hon ju bli tillsammans med fotbollskillen"). Fast Meyer är ju amerikan också.

Nå jag kan se varför serien har blivit så stor, framförallt hos tonårstjejer och igen Meyer skriver bra även om den svenska översättaren är dålig. Jag anser det fortfarande hemskt att vampyrerna glittrar (!) och kommer inte sluta fred med det, mest för att det är så otroligt fjantigt. Ville hon promt ha ut dem i solen kunde hon väl ha gjort dem ljusskygga och kanske att det gjorde ont för dem att vara i solen istället för att låta dem glittra som en fjortistjejs läppglans?

Mitt mål i sommar var att läsa alla fyra böckerna så att jag verkligen, verkligen, kan snacka skit om böckerna...men mamma visade mig den sjätte HP filmen, så jag bytte inriktning och läser HP 7 nu och njuter mycket mer av den!

/Elin

Skäms!

Idag träffade jag Ingrid. Gissa vad, hon var i Boden! Få se här...jag har känt Ingrid som Ingrid i kanske...åtta, nio månader (innan det var hon "Hypriis-Elinas kompis"). Hur länge har jag känt tokarna i min klass vid förnamn? Fyra år...en del av dem i hela fem... Har någon av dem någonsin ens funderat på att ta sig norrut och hälsa på mig? Nej. Har jag varit i deras hemstäder? Ja, många i alla fall. I många fall faktiskt enkom för att hälsa på dem.

Ville bara säga skäms till hela Iib! I alla fall till de som började 2006. Inbjudan är fortfarande gällande, bara så ni vet.

/Elin

Update: Oops...André har ju faktiskt var här. Damn it! Nu föll ju hälften av det här inlägget.