Fan Essner, det var länge sen

Tillsist, äntligen kanske?, har jag tagit mig till Farmen på en utekväll. Det var nära en annan gång, men av någon anledning (jag tror det hade att göra med pengar) slog det snett och jag gick tillbaka till Boden istället. Det är långt och jag är rätt säker på att jag hade högklackat.

Tillsist, äntligen här med kanske?, har jag också tagit mig ut på juldagen och hemvändarkvällen. En tillställning som jag har undvikt av många anledningar tidigare. Jag har dels aldrig förstått varför man ska gå ut på jul när man egentligen bara vill slöa runt i mjukiskläder och leka med sina julklappar (hann dock nästan se igenom en hel säsong av The big bang theory innan jag for igår...) dels för att jag aldrig har velat träffa så mycket människor i Boden. Jag brukar säga att människorna jag vill träffa träffar jag ändå (tidigt nyår den 28 ftw!) och alla andra undviker jag helst.

Största anledningen till att jag gick ut alls igår, i natt, var egentligen att jag inte varit ute i Boden sen innan jag for till Japan och jag ville gå ut med mina tjejor från gymnasiet...vilket inte lyckades alls. Näst största anledningen var för att få gå ut med lillebror och lillasyster. Det brukar bli livat när Elin och Karl är ute samtidigt, så att kasta in Ida också kändes spännande.

Det var det. Spännande alltså, och dyrt. För lillebror tyckte att det var jag som skulle betala i baren most of the time. Varför nu mina studiemedel skulle vara mer än hans vet jag inte, framförallt inte när det är han som är skyldig mig pengar men jag är väl givmild på fyllan.

Kvällen var annars fylld med "Nejmenhej!"-upplevelser. Det blir så om man slänger in större delen av Bodens kommuns befolkning mellan 18 och 27 antar jag. Alla människor man inte sett på så länge, alla människor man kramade och undrade vad de gjorde nu för tiden, alla svar man fick som jag inte hörde ordentligt nog för att komma ihåg...så bortkastat. Idag vet jag inte mer om alla dessa människor än jag gjorde igår. Kanske inte mer än att jag har en uppdaterad bild av hur de ser ut.

Men visst var det länge sen. Länge sen folk ropade Essner efter mig, länge sen jag var så berusad, länge sen jag var ut i Boden, länge sen...bara länge sen...allt...

/Elin

Mörker och elände

Runt lucia 1996 trodde jag att jag skulle dö. Uppenbarligen hade jag fel, jag dog inte 1996, men det kändes så i kroppen. Jag hade ont på märkliga ställen och allt var bara fel, men det gick över och jag glömde bort att jag skulle dö. Till lucia 1997.

Det dröjde till högstadiet, 2000 ungefär, innan jag kopplade ihop den fysiska känslan att vara döende med att det var mörkt ute. Kring lucia varje år gjorde det ont i kroppen, ibland när jag andades och sen i januari var allt borta. Livet kom tillbaka tillsammans med ljuset.

Att inse det här gjorde inte att det slutade göra ont i kroppen i december, men jag slutade vara rädd att jag skulle dö och det hjälpte. Jag lärde mig känna igen det. Som när man har ont i magen och sen kommer på att "Ja just det, jag ska ha mens nu". Inget kan bota mensvärken i förtid, men det gör att man slipper fundera på om man är på väg att bli sjuk.

Det var flera år sedan jag kände så, 6 år faktiskt. Sen jag flyttade hemifrån och bort från mörkret. Vilken välsignelse ljuset ändå är, det är svårt att tro att det skulle göra sådan skillnad, men den är enorm. Det är skönt att slippa ha ont i kroppen i december. Tiden jag är hemma är inte lång nog för att jag ska få ljusbrist. Nu kan jag bara krypa upp i soffan med en kopp kaffe och en filt och förundras över hur lång kvällen blir när det är mörkt från 14. Man glömmer liksom bort att det blir sent när man inte har ljuset att gå efter.

/Elin

Hemma igen

Nu har jag tagit mig hela vägen upp till Boden. Det är alltid lika underbart att komma hem, jag har alltid lika stora problem att sätta mig in i hur det skulle vara att inte längta hem, att inte trivas rakt igenom. Jag tycker synd om människor som inte älskar att fara hem, var "hem" än är.

Med tiden har jag fått lite förståelse för varför folk kanske inte delar min förälskelse med norra Sverige. Det kan mycket väl vara så att man mer eller mindre måste vara uppväxt här för att riktigt förstå tjusningen med det, eller bara stå ut med avståndet till världen. Är man uppvuxen i Stockholm är det svårt att flytta någon annanstans eftersom alla andra ställen saknar saker i jämförelse med Stockholm. (Nästan) vart än jag skulle bosätta mig så skulle allt bli bonus. I alla fall eftersom jag inte är så brydd i travbanan.

I morse, när jag fick veta att Jessica och Johan var i Norrköping då de borde ha varit i Gävle, insåg jag hur tacksam jag var att jag inte tagit tåget. Jag insåg också att det fortfarande grydde 09:30 och jag undrade återigen varför folk säger att de inte skulle kunna bo i norra Sverige för att det aldrig blir ljust på natten på sommaren. Dessa människor har aldrig provat gå en dag utan solljus...visserligen inte jag heller, men 13:20 hade gatlamporna tänts igen. Det är dock ytterligare en sak som skulle kunna göra det svårt att flytta hit utan att veta vad det är man ger sig in på. Lite som att försöka sig på storstadstrafik utan att veta vad det är frågan om...

I morgon är det vintersolstånd, då ska vi vara i Luleå från mörker till mörker för att köpa de sista julklapparna!

/Elin

Statistik

För några månader upptäckte jag att min blogg hade fått två ny funktion. Bredvid flikarna "Kommentarer", "Inställningar" och "Design" fanns nu "Tjäna pengar" och "Statistik". Även om det är väldigt roligt att tjäna pengar så är det statistik-fliken som har fått mest uppmärksamhet från min sida.

Under den kan jag se hur många som kikar i min blogg på en dag (snittar 15-20 unika träffar vilket är överraskande mycket), var i världen mina läsare finns (föga överraskande befinner sig de flesta i Sverige), vilka webbläsare de använder (Safari har fått ett rejält uppsving sen hela min familj skaffade Mac), vilka inlägg som är mest läsa (märkligt nog är Mögel och CSI ett välläst inlägg, inte lika märkligt är det att det jag skrivit om CSN ligger i topp eftersom jag länkat till tidningar).

Roligast tycker jag dock att det är att ta reda på hur människor hittar min blogg. Väldigt många tar vägen förbi Elinas blogg eller från Facebook. Sen är det många som går vägen förbi Google också, vilket leder till en annan mycket intressant lista: Vilka sökord människor använt för att hitta min blogg. Den senaste månaden har dessa sökord lett till min blogg, i popularitetsordning:

• japan regnigt
• lith csn
• tams15 tentor
• elin essner
• oskuld hos manlig gynekolog
• snökaos linköping
• stena olssons kompani
• tams15 gamla tentor
• vulkanutbrott island 1700-talet
• sa mork ar natten i midvinters tid lucia

Jag har prövat alla dessa sökord/fraser och enda gången jag inte har hittat till min blogg är då jag försökt med sista. Det var konstigt tyckte jag, framförallt när "oskuld hos manlig gynekolog" ledde fram hit. Att jag skulle ha gamla tentor till TAMS15 är också intressant, men å andra sidan så har den kursen gett mig mycket huvudbryll.

Nu ska jag julstäda klart...för i morgon far jag hem till Boden!

/Elin

Skamlös reklam!

Ta er tid att gå in på Apoteket Lejonet Luleå på Facebook. Jag vet att större delen av mina läsare inte befinner sig i Norrbotten vilket kan göra det lite onödigt, men jag försöker få Lejonet att gå om Gripen ;)

Det är f.ö. rea på sexleksaker på alla apotek ifall ni har problem att komma på några julklappar, som man säger: "Sex är också hälsa!"

/Elin

Prioriteringslista

Den 18 december ska Anonymous demonstrera mot världens reaktioner till Wikileaks, i Sverige är signalspaning på agendan igen, SD är glada att en självmordsbombare exploderat i Stockholm och TV-reklamerna försöker få mig att köpa vaccin till barnen i Afrika till jul.

Inget av detta tar så mycket plats i mitt huvud där frihetsgrader, F-test, simultana konfidensintervall och punktskattningar försöker få ordentligt fäste. Det går inte helt lysande, men jag har en helt tenta kvar jag kan räkna imorgon.

Det som är viktigast för mig just nu är dock: ska jag köpa pizza eller inte?

Tentap sätter verkligen världen upp-och-ner.

/Elin

Ring så spelar vi!

...eller maila så skriver jag? Aldrig råkat ut för att någon önskat ett ämne till bloggen tidigare och ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska göra med denna efterfrågan heller. Även om jag är rätt säker på att förslaget inte var seriöst så tänker jag försöka. Inte helt säker på att ens jag kan ordbajsa ihop ett inlägg om att vi fått tillbaka vår rapport i tjänsteutvecklingen dock. Tilläggas bör också att jag var tvungen att slå upp det sista i mailet för att ens förstå betydelsen av det.

Märker ni när jag börjar tentap? Det är svårt att få inspiration att skriva något när man sitter i skolan mellan 8 och 18, inte sagt att jag pluggar hela tiden mellan 8 och 18, men miljön inspirerar sällan. Därför jag har en kategori som heter "TentaP" för att ursäkta bristen på innehåll.

En av sakerna som får mig på bättre humör är dock att mina lärare inte verkar ha jättemycket till liv heller under den här tiden på året. Igår kl 20:17 skickade jag in min hemtenta (woho!), jag bifogade också en fråga ifall jag hade gjort rätt när jag skickat den till Urkund...20:37 hade jag fått svar från föreläsaren som sa att allt var okej. 20 minuter. Måste ju finnas roligare saker än att kolla sin jobbmail 20:37 på en måndag.

/Elin

...och jag säger ju att det är dålig kvalité på tentapinläggen.

Det viktiga med att nätverka

På min överenergiska, CV-dopande sektion så pratas det ofta om vikten av att nätverka. Inte i DH-betydelsen, nej det ska knytas kontakter med människor som kan hjälpa en att nå stjärnorna, topparna, hissknappen, vart man nu vill. Det är viktigt vem man känner, vem man gnuggar armbågar med och vilka man hälsar på i korridoren. För att inte tala om hur viktigt det är med alla kontakter man får när man sitter i alla styrelser i alla larviga utskott och dylikt som finns över hela sektionen.

Som ni kanske anar av min ton så har jag aldrig brytt mig om att närverka inom sektionen. Kanske för att jag inte tror på den typen av svågerpolitik, kanske för att jag skiter i sektionen, kanske för att jag inte orkar, kanske för att jag inte tycker om I:are, kanske för att jag inte tycker om människor...anledningarna kan vara många. Att jag inte har något intresse/förmåga för att lära mig några namn gör det varken lättare eller roligare.

Jag kan inte förneka att det är viktigt att knyta kontakter med människor, det är ju trots allt så vårt samhälle fungerar; ju fler du känner desto mer får du. Jag är dock övertygad om att det inte är människorna jag som hastigast sett på I som kommer vara de som ändrar mitt liv. Ytliga kontakter och jag går inte ihop även om jag lyckats samla på mig några stycken med åren. Idag fick jag dock bevisat för mig att de absolut viktigaste kontakterna i mitt liv inte knutits på I utan under Basåret.

Idag är det Lucia och då bjuder Baljan på lussebullar om man köper något för minst fyra kronor (en kaffe kostar fem kronor). I kassan stod Chiisai-Sara, utklädd till pepparkaka och lika strålande glad som alltid och säger att jag får ta hur många lullekatter jag ville, bara för att det var jag! Det är den typen av kontakter som är värda att ha. Ingen kommer bli mäkta upprörd för att jag fick en extra lussekatt, jag kliver inte över någon som har förtjänat det mer än jag.

Basåret ftw!

/Elin

Vågar jag ropa hej nu?

Det känns lite läskigt att skriva att jag skulle vara frisk nu, för gör jag det så blir det säkert bara fel. I morgon har jag ätit min medicin i en vecka, visserligen tog jag bara tre doser igår och idag har det bara blivit två, men jag hoppas att det ska vara okej ändå. Jag har tänkt ta en gång till innan jag går och lägger mig även om det blir få timmar emellan. Det är svårt och opraktiskt att behöva ta något fyra gånger per dag (var sjätte timme) om man måste vara i skolan medan medicinen måste stå i kylskåpet.

Jag har ätit mat i två dagar nu, riktig mat och inte soppor, och min tunga är färgen den ska vara. Jag har flyttat från bäddsoffan och sover i sängen igen. För att inte tala om att jag kan dricka kaffe igen!

Trots alla dessa bra nyheter så har jag fortfarande två sår på insidan av läppen. Svårt att säga om de faktiskt bara är sår eller om det är något annat, något som kommer att ta över min mun igen så snart jag slutar med medicinen. Visserligen har jag väldigt många milliliter kvar av medicinen, men jag skulle helst se att svampen var borta för alltid nu.

/Elin

Ytterligare en lördag i skolan

/Elin

Jag åt just en macka!

Det var allt jag ville säga. Nu ska jag nog fira med att göra en av de där uppgifterna jag somnade ifrån.

/Elin

Fan...

Jag vaknade just. I en obekväm ställning och med dregel och blod över hela handen. Jag har gjort precis det jag sa att jag inte skulle göra idag nämligen sova bort hela dagen.

Idag skulle jag tvätta och göra två frågor på min hemtenta. Det jag har gjort är tvättat och skrivit fem rader på min hemtenta. Sen somnade jag.

Det jag har ätit idag är två Varma koppen och en drickyoghurt. Jag hatar det här och blir mer och mer panikslagen över att jag aldrig kommer fixa det som förväntas att jag ska klara av just nu. I och med att klockan är efter 17 har jag redan kuggat en kurs den här perioden. När jag kuggar mina andra två, vad kommer CSN att säga? Visserligen rätt säker på att jag har mina 75 % i alla fall...

Jag hatar verkligen situationen jag befinner mig i just nu och ingenting du kan säga kan göra det bättre, så var bara tyst! Jag skiter i om du tycker synd om mig för det hjälper inte ett förbannat djävla dugg! Jag vill att du slutar påstå att jag måste bli frisk nu, för om det bara hade berott på motivation (som att börja plugga, ta körkort eller gå ut med soporna) så hade jag för fan gjort det! Håll bara käften och låt mig misslyckas med mitt liv ifred!

/Elin

Jag sväljer!

Enligt Wikipedia producerar vi mellan 0,75 - 1,5 liter saliv varje dag. Det tänker man nog aldrig på, inte egentligen. Idag har jag inte tänkt på så mycket annat.

En mycket smickrande sideffekt av mitt nuvarande tillstånd är att jag dreglar så fort jag slappnar av lite. Jag antar att det är för att tungan och läpparna är lite uppsvällda och därför inte fungerar riktigt som de ska. Hur som helst, väldigt osexigt och väldigt kladdigt när man sover.

Ni vet att ni inte behöver läsa min blogg om det blir för läskigt...

Idag har jag varit på skolan nästan hela dagen, mellan 8 och 17 med ett litet break 10-12 så att jag skulle kunna ta medicin och ge mig själv möjlighet att äta lunch i över en timme utan att någon tittade på mig. Pernilla kan intyga att det inte är snyggt när jag äter.

Att vara på skolan så länge innebär att jag konstant har varit tvungen att påminna mig själv att jag måste svälja för att inte börja dregla mitt i ett fullt klassrum. Det är väldigt tröttsamt att tänka på varje gång man sväljer. Ni kan ju testa nån gång när ni har tråkigt, jag gissar att det är som att tänka på varje gång man blinkar.

Nu är jag hemma, så nu funderar jag inte lika mycket på att svälja längre. Det märks...

/Elin

CoverGirl!

Visst har jag världens snyggaste lillasyster?

Fast jag undrar om Extra Boden är lika intressant som Extra Östergötland...

/Elin

P.S. Visst skulle hon vara snygg i vilken balklänning som helst?

Ångest

Jag vill inte gå till skolan. Det finns ingen ork någonstans i mig. Sen i lördags har jag knappt ätit något och jag orkar inte ens hålla koncentrationen uppe under tiden mellan reklampauserna. Hur ska jag lyckas hålla koncentrationen uppe länge nog för att göra laborationer, hålla presentationer eller skriva en hemtenta?

Jag har lagt ner en av mina kurser. Jag orkar inte bekymra mig i mekaniken, orkar inte bry mig. Det finns ingen energi till det. Jag har inte ens dåligt samvete över det. Jag får lösa allt det där någon annan dag.

Var på vårdcentralen i två timmar igår och fick ett recept på en medicin som helst ska tas efter att man ätit mat. Problemet är ju bara att jag inte äter någon mat så det går ganska dåligt. Jag hoppas att medicinen funkar...mina läppar kommer inte klara mycket mer av det här. De blir värre och värre för varje natt (då jag inte kan smörja dem hela tiden).

Ibland undrar jag om jag borde ha sjukskrivit mig och farit hem istället. I dagsläget har jag inget hopp om att vare sig bli frisk i år eller att klara någon av mina kurser.

/Elin

Bäddsoffa och flytande mat

Jag tog ett underbart beslut idag! Efter att jag kom ur duschen kring halv 7 så drog jag ut bäddsoffan och la mig tillrätta under en filt och några lakan. Det har helt klart varit att föredra över bara soffan. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men det är helt underbart.

Nu sitter jag egentligen och gör en pptx till tjänsteutvecklingskursen som jag lovade att jag skulle göra, men det går långsamt och jag lessnade när jag kom fram till det viktiga och mindre uppenbara. Fast det är klart, jag behöver inte sova förrän om fem, sex timmar så det är lugnt. Borde hinna.

Vet inte hur väl jag har uppdaterat om mitt sjukdomstillstånd här i bloggen mer än att konstatera att jag är sjuk. Därför hade jag nu tänkt ge er en målande (och äcklig) bild av läget. Jag försökte ta kort, men det blev inte så bra.

För någon dag sedan började insidan av min underläpp gå sönder när jag borstade tänderna. Sjukt opraktiskt tyckte jag, men bekymrade mig inte mer om det. Nu är min mun det enda jag tänker på. Igår och idag har jag nämligen inte kunnat äta fast föda. Så fort jag försöker tugga så börjar antingen mitt tandkött eller insidan av mina läppar att blöda. To top it off, som man säger på utrikiska, så har jag "äntligen" fått ont i halsen och öronen. Så även om soppor och såser och safter (min kostcirkel) inte gör mer än svider i de redan befintliga såren, så vill jag skjuta mig själv varje gång jag måste svälja.

Munnen känns allmänt ofräsch eftersom borstningen kommer lite i skymundan när tandborsten sliter upp sår i munnen och tandkrämen svider och kanske är det därför som min tunga är täckt av vitt gegg...eller så är det så att jag fått en svampinfektion på tungan. Kanterna på tungan är jätteömma, jag har försökt se vad det är för fel och tror att jag har blåsor där, men jag kan inte vara säker.

Handen på hjärtat, jag är lite rädd. Mamma vill att jag ska fara till läkaren redan idag, men jag törs inte. Istället ska jag gå i morgon när vårdcentralen öppnar. Om de inte har tid vet jag inte vad jag ska göra...då ringer jag nog till Faster.

Under tiden jag väntar ska jag värma på soppan som jag kokade till lunch. Det tar ungefär en timme att äta en tallrik soppa så ni förstår ju hur god den är i slutet. Man håller sig inte så mätt på en flytande kost tyvärr, men förhoppningsvis får jag hopp i morgon. För som de säger i Apotekets reklam "så här kan vi inte ha det". De pratar visserligen om smärta och jag pratar om att inte kunna äta due to svullna läppar och svullen tunga, men det fungerar precis lika bra ändå.

Fast med hoberna så klart

...no men ever really dance like this...

Axel von Fersen, SNÖ, Karl XII

Jag fick höra att jag kommer bli en otroligt bra pensionär idag! Vet inte hur jag ska tolka det, men jag tänker nog ta det som en komplimang. Allt man inte vet hur man ska ta ska man ta som komplimanger. Dessutom har jag utvecklat ett läsarfilter under case-redovisningen idag. Snacka om effektiv, jag som inte ens är duktig på datorer! Ett exempel på koden ser ni i rubriken.

Jag har varit sjuk sen i torsdags, alltså snart i en vecka. Vill passa på att tacka alla som har ägnat sin tid åt att ge mig dåligt samvete för att jag varit tvungen att välja bort nöjen för att ligga och må dåligt. Det har varit småsvårt att bli frisk när jag varit tvungen att ge mig ut i många minusgrader (18 st idag) för att ta mig till skolan så jag har försökt att vara ute som lite som möjligt...vilket bland annat har lett till att jag inte har så mycket mat kvar.

I morgon hade jag tänkt skolka från ett seminarium och bara ligga på soffan (och försöka komma ikapp med all skola jag ligger så smärtsamt efter i), under en filt, med massa goda saker att dricka (men inte äta eftersom jag fortfarande inte handlat). Nu har de dock satt upp en lapp på min ytterdörr där det står att de ska stänga av värmen mellan 8 och 15.

Det tyckte jag lät totalt idiotiskt! När det är -15 grader som varmast under en dag, då stänger man inte av värmen. Det kändes så logiskt i min värld: är det kallt ute så har man det varmt inne! Det var ju det som var problemet i Japan, man var alltid kall eftersom det var lika varmt ute som inne.

Jag ringde till min hyresvärd och fick svaren "Det vet jag inget om", "Det är beklagligt att du känner så här" och "Tror du inte att du kan tända lite ljus?". Till sist tyckte han att jag skulle ringa till Tekniskaverken. Det var också vad jag gjorde så fort jag kom hem och efter att jag skällt ut ytterligare en människa som inte bestämt att värmen ska stängas av satte jag mig på golvet och grät. Allt medan jag hostade och hatade världen.

Sen gav jag upp. Jag orkade inte ringa ett samtal till för att få skälla på den som faktiskt var ansvarig. För ingenting skulle ändras ändå. Idioterna skulle ändå stänga av värmen i morgon, även om det är för kallt och även om jag är sjuk. De kommer aldrig ändra sig för min skull och att börja gråta i örat på en av dessa idioter kände jag inte för.

/Elin