Hemmaseger?

För 8 minuter sedan klev Peter Englund ut genom dörrarna och meddelade att Tomas Tranströmer skulle få Nobelpriset i litteratur. Jisses, människor som inte var Gert Fylking skrek rakt ut i glädje. Kom att fundera på vad Morfar skulle ha tänkt om sina gamla elev som nu plötsligt har delat ut ett Nobelpris till en annan svensk.

SVT:s repporter kallade det för en hemmaseger och eftersom Svenska akademin har haft som ovana att dela ut Nobelpriset till sig själva anses det vara modigt att ge priset till en svensk nu igen.

/Elin

The power of procrastination

Blev beordrad att uppdatera min blogg, så eftersom jag egentligen borde skriva mitt ex-jobb så gör jag nu det.

De senaste dagarna har varit ytterst icke-produktiva, förutom ett väldigt bra möte med min handledare (inspirerande och upplyftande och helt bortglömt då jag kom hem). Det är å andra sidan inget ovanligt in the life of me just nu.

Det finns över 1300 PhD-comics, jag läste alla på under en vecka. Killen som ritar den började som doktorand på Stanford 1997 och nu reser han omkring och håller föreläsningar om The power of procastination. Han är rätt fascinerad över hur många som använder hans hemsida till just att skjuta upp sitt arbete. Rätt förståeligt tycker väl jag eftersom den nästan uteslutande handlar om andra människor som bara "ska titta på en sak på internet" och kanske egentligen inte vill bli klara innerst inne eftersom världen utanför det akademiska är sjukt läskig.

Jag rekommenderar alla att läsa några PhD-comics om dagen. I alla fall om ni är fast i den akademiska labyrinten (jfr ekorrhjul). Igenkänningshumor är den bästa sorten om ni frågar mig, men jag ska aldrig i livet doktorera.

/Elin

Was not going to do this....

Har sedan länge bestämt mig för att inte skriva ngt om 11 september, men jag skulle inte skriva ngt om Utøya heller. När jag hittade det här så kunde jag dock inte motstå att dela med mig av det.


Pinsamt SvD.se...

Eftersm jag inte kan sjunga högt på bussen!

Hallå igen,
Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?
Det var längesen, jag borde ringt,
men att ringa nu känns lite fånigt och kort
Jag är i Oslo med ditt ex, men det är inget mellan oss
vi bara lallar runt på Karl-Johan, och jag behövde komma loss

Här färgas molnen i skymning ganska ståtligt över Grand
och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, om du minns

Men det var längesen, ja, det var evigheter sen nånting brann,
i alla fall nära mig
Har du hittat hem?
Ja jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här laget och bestämt

Och det har inte samma charm att raggla hem klockan fem
det är inte lika inspirerat nu som 1995, om du minns?

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
Drömmarna och vindarna hjälps åt
och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen, vart tog elden vägen?

Sånt är livet nu!
Förlåt om jag är bitter och synisk men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland
och vill ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
och nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver

Och jag försöker å hålla mig vid ytan allt jag kan,
fast topparna är högre nu
och dalarna är djupare sen elden försvann, som du vet?

Vi kan väl ses igen, jag gillar Stångån på hösten,
när vardagsslumpen lagt sig över torgen
Då kan man andas igen och ägna timmar åt att bejaka glädjen
eller begrunda sorgen

Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går och man blir äldre, eller kul att vara med?

Och få ro då och då bland alla tentor och poäng, det är så lätt att gå på
det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen, som ni vet!

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
drömmarna och vindarna hjälps åt
Och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen?

Du har hittat nån att bli gammal med,
jag har hittat nåt att göra tills dess
Vi måste akta oss för alla bättre förr, och för leda och tristess

Lycka till! Nu är det skymning här i Oslo, vi ska ut å göra byn
Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn

Det är så många, så många, som vill ta en ner på jorden
vintern kan bli lång ändå, här i den fjällhöga norden

Nästan höst på min planet

Det regnade i tre dagar. Det har nog inte regnat så mycket på hela sommaren, men nu vräkte det ner i tre dagar. Sen kom hösten.

Det är höst i luften idag. Det...känns. Enligt termometern är det 21 grader på framsidan, men luften saknar sommarvärmen.

Skolan började och hösten kom. I ett svep. Det är fortfarande bara grönt på träden, men det är ju grejen med höstarna i norra Sverige: det är grönt ända fram till det inte är det längre. Vår gräsmatta är tjockare och finare än vad den har varit på hela sommaren (antar att det blir så när all vattning måste komma manuellt) och rosorna har börjat knoppa på nytt.

Allt är sommar, tills det helt plötsligt inte är det längre.

Annat är det med mörkret som nu sakta, sakta börjar smyga sig på. Som jag har skrivit om förr så står vi in i det sista mot att börja tända lamporna om kvällarna eftersom det är första, subtila tecknet på att sommaren går mot sitt slut. För någon vecka sedan började de tända gatlamporna vid 22:30. Nu tänder de dem redan 21:45.

Igår körde jag bil i mörkret för första gången sedan i påskas. Det tog mig en bra stund att komma ihåg var helljuset satt. Till min fasa upptäckte jag också igår att de har satt ut plogpinnar på vägen mellan Heden och Boden.

Jag skulle nog föredra om det regnade.

/Elin

Picture time!

Så, reseskildringarna från dag 1 kom från klockslag och noteringar som jag faktiskt kort i min anteckningsbok medan vi reste. Detaljerna från dag 2 kom från fotografierna och deras tidstämplar.

Med det i åtanke så kommer här reseskildringen från dag 3 i London här:

13:09 (GMT):

Just detta Starbucks ligger på Oxford street och eftersom jag bara tog svart kaffe medan mina syskon tog saker till vilka mjölk skulle skummas hade jag druckit upp mitt kaffe när de äntligen kom. Vidare missbedömde vi storleken på muggarna som fanns till försäljning i jämförelse med den som Karl redan har hemma.

När det här fotot tas har vi redan varit på Harrods och köpt pumlor till mamma och pappa.

(Elin: "Hi, this might be a strange question i august but-"
Killen i infodisken: "Christmas decoration? Second floor.")

Harrods tar kundservice till en helt ny nivå. Jag hade nog kunnat gå omkring där en hel dag och bara fascineras av det.

17:34 (GMT) kommer jag på att jag har tillräckligt mycket pund kvar att jag ångrade att jag inte köpt några stycken av de där Sherlock-böckerna ändå. Via sms informerade mamma mig att 221B Baker street stängde kl 18. Resten av tiden i London ägnade jag mig till att debattera med mig själv huruvida jag skulle fara dit innan flyget nästkommande dag.

Efter att vi ätit våra kvällsmackor tog vi det enhälliga beslutet att vi alla var tillräckligt lika mamma för att inte göra något annat än ta oss flygplatsen nästa dag.

Ida lyckades förresten försvinna 30 minuter innan vi skulle boardat den gången också.

Nu ska jag gå vidare.

/Elin

It's all London Baby!

Så där, dag 2 i London (nej, ni kommer inte undan för jag tycker det här är för roligt). Den här gången går jag dock på klockslag (GMT) eftersom "timmar från Kallax" blir lite jobbigt.

03:14 - Karl välter ut allt som finns på sitt nattygsbord. Bara Ida vaknar.
07:57 - Elin vaknar och kommer på att hennes mobiltelefon (aka väckarklockan) går på CET och tror vi kommer försova oss.
07:58 - Elin väcker Ida i ett försök att diskret ta mobilen från nattygsbordet bredvid Ida.
08:00 - Elin inser att klockan nog är 9 i Sverige nu och att det inte var någon risk att försova sig.

08:30 - Väckarklockan ringer.
08:40 - Snoozen ringer och Elin går upp. Hennes småsyskon tror att klockan är 9.

09:02 - Trycker på knappen till hissen.
09:07 - Blir less på att vänta och tar utrymningstrapporna ner till frukosten.
09:09 - Karl hittar yoghurt, som han kommer kalla fil resten av resan, och Elin häller tillbaka mjölk i en mjölkkanna.

09:40 - Compeed appliceras på utvalda ställen.
09:42 - Elin ringar in alla stationer och platser vi ska besöka på kartan.
09:45 - Ida informeras om dagens planer som hennes syskon gjort upp medan hon var i duschen igår.

10:02 - Upptäcker att Circel line inte går från Paddington mellan 14 juli och 26 augusti.
10:05 - Möts av en vägg av människor då vi ska försöka gå ner till Bakerloo line.
10:06 - Bestämmer oss för att gå till nästa station från vilken Circel line faktiskt går från. Hur långt kan det vara?

10:08 - Går över till skuggsidan av vägen.
10:12 - Inser att anledningen till att alla går på solsidan är för att hela skuggsidan är ett enda stort vägarbete.
10:15 - Tar beslut om att skita i det och fortsätta gå i skuggan.
10:27 - Börjar bli less på att gå, men nu är vi väl framme snart?
10:32 - Alla tre kan nu höra skillnaden på de olika utryckningsfordonen i London.
10:37 - Når Baker street. Elin sträcker lite på halsen och funderar på åt vilket håll 221 b ligger.
10:39 - Elin tror att vi var överens om att kasta om planerna (Madame Tussauds först och Towern sen) eftersom vi ändå är på Baker street. Karl är inte införstådd i dessa planer, spelar väl ingen roll . Ida hänger inte med alls, glömde vi bort att prata med henne?

10:43 - Det är bara lite bättre luftkonditionering på Circle line än på Bakerloo line.
10:45 - Elin konstaterar att Circle line är lika ovettig som Yamanote.

11:03 - Ser Tower of London. Elin stannar för att ta kort, Karl och Ida informerar henne att de väntar i skuggan.
11:10 - Karl lär sig zooma på sin iPhone kamera.
11:12 - Karl kan inte sluta prata om zoomen på sin iPhone kamera.
11:13 - Vi går före alla i biljettkön och hämtar ut förköpsbiljetterna.
11:14 - Funderar över om träden är planerade här för att vara snygga eller ifall det är tänkt att man ska få köa i skugga.
11:17 - En Beefeater kommer och ber oss flytta på kön. Ergo: träden var bara där som dekoration.
11:18 - Upptäcker lejon gjorda i ståltråd bredvid kön.
11:20 - Insläppta på Towern.

11:23 - Elin refererar till The Tudors för första gången att förklara varför hon tar kort på ett av tornen.
11:25 - Elin sjunger inte London Bridge is falling down när hon ser Tower Bridge, hennes syskon har ingen aning om vilken uppoffring hon gör.
11:33 - Karl upptäcker en Out of bounds skyllt från innan de började använda vita pinnar.
11:34 - Ida snor Karls skämt.
11:36 - Karl bestämmer sig för att spara batteriet i sin kamera till Madame Tussauds.
11:48 - Upptäcker en elefant gjord i ståltråd.
11:49 - Upptäcker en torkvinda. Vi funderar på ifall de där lägenheterna faktiskt sitter ihop med Towern.
11:51 - Det ser verkligen ut som att de gör det.
11:53 - Konstaterar att solur, hur korrekta de än må vara, inte förstår sig på sommartid.
11:59 - Upptäcker apor gjorda i ståltråd. Vi börjar ana ett mönster.
12:04 - Läser oss till att anledningen till att det inte går apor lösa nu mer är att en pojke blev biten på 1800-talet (kanske...?)

12:10 - Elin kan inte låta bli och berättar om skillnaden mellan användningen av S och Z i brittisk och amerikansk engelska. Karl och Ida låtsas i alla fall lyssna.
12:14 - Ställer sig i kö för att se kronjuvelerna.
12:16 - Ångrar att vi ställt oss i kö, det är sol i kön.
12:18 - Inser att vi har det bra som i alla fall inte har en björnskinnsmössa på huvudet.
12:20 - Ida försöker skydda Elins axlar från att brännas genom att hålla en karta för.
12:23 - Kommer äntligen in.

12:24 - Karl är den enda som lyssnar på guidens uppmaning att sluta stå i kö inne i lokalen utan röra sig fritt i rummet.
12:25 - Elin hinner referera till Robin Hood, The Tudors och The King's speach innan vi lämnar första rummet.
12:26 - Elin refererar felaktigt till The King's speach, men rättar sig inte.
12:28 - Att ha fel tar kol på henne och hon berättar hur det egentligen var.
12:31 - Elin berättar om trontal.
12:34 - Elin blir så glad att de visar en del av ett trontal eftersom hon inte tycker sig ha fått det att låta fullt tillräckligt konstigt. I alla fall Karl verkar lyssna.
12:36 - Karl säger att "Shit! Det var en stor diamant!" två sekunder innan vi får höra att det är världens största.
12:37 - Ida undrar varför de får allting. Hennes syskon antar hon syftar på Hogwarts.
12:40 - Roar sig över den ceremoniella kröningsskeden som användes till "the anointing". Ingen vet vad det betyder.
12:41 - Hoppar upp på ett rullband för att på så vis åka förbi kronjuvelerna. Fascineras över hur smidigt de löst detta.
12:42 - Ida undrar igen varför de har fått allt. Elin och Karl är nu övertygade om att hon men12ar Hogwarts.
12:43 - Springer tillbaka till början igen för att se baksidan också.
12:44 - Konstaterar att framsidan var snyggare.
12:45 - Karl undrar vad "sovereign" betyder, Elin funderar på att hitta på något men låter bli.
12:46 - Elin skriver upp svåra ord, Karl och Ida hittar världens största bålskål i guld.
12:48 - Elin konstaterar att hade hon fått ta kort, hade hon tagit kort på de 2 ton tunga dörrarna och inte kronorna.

13:01 - Elin och Ida tar beslutet att inte köpa glass utan satsa på mat istället.
13:02 - Karl konstaterar "Jasså, är det så det blev bestämt nu", i sin mest pappa-lika röst.
13:12 - Konstaterar att engelsk mat mest bara är konstig.
13:15 - Tre baguetter med stekt lök och märklig korv.
13:16 - Nåja, vi fick sitta i alla fall.

13:49 - Börjar kollektivt lessna på Towern, men det är för mycket kvar att se för att kunna gå hem.
13:52 - Elin hör en spanjor referera till The King's speach och fnissar.
13:54 - Karl känner sig inte träffad av lappen som lyder "Gentlemen please remove your hats" utanför kapellet något Ida påpekar.
13:58 - Fyra våningar av brittisk historia avklarad.

14:04 - Ida tycker att Elin ska vara med på några kort från Towern.
14:05 - Karl undrar varför Elin står och blåser på honom.
14:12 - Mycket besvikna på innehållet i "Bloody Tower", inget blod någonstans och alldeles för lång kö för att komma in och titta på ingenting.
14:21 - Lämnar Towern, övernöjda.

14:32 - Konstaterar att det nog inte kommer någon Circle line för att de oss tillbaka till Baker street och Madame Tussauds.
14:35 - Elin drar med sina syskon in på District line, övertygad om att vi kan åka en station och sedan ta Hammersmith & City line till Baker street.
14:40 - Elin börjar tvivla på att det går fortare när tågen bara kommer var 15 minut till Aldgate East.
15:08 - Elin är äckligt nöjd med sig själv när vi kliver av på Baker street och tackar året i Japan för att hon vågade göra det där.

15:13 - Tar VIP-hiss upp på Madame Tussauds.
15:14 - Elin och Ida överger Karl för att gå på toaletten.
15:16 - Någon tror att Karl är en vaxdocka.
15:18 - Syskonen återförenas.
15:22 - Elin och Karl roar sig med att knuffa fram Ida till Robert Pattison dockan.
15:23 - Elin försöker ta kort på sig själv med Sean Connery för att skicka till Cedric. Ida måste hjälpa henne.
15:26 - Karl känner inte att han behöver stå i kö för att ta kort tillsammans med Jack Sparrow. Elin och Ida tycker det är det viktigaste idag.
15:34 - Kort taget.
15:35 - Elin klagar på att det är fel Sherlock Holmes.
15:49 - Karl muckar lite med en fotbollstränare (?) som Elin aldrig hört talas om.
15:50 - Batteriet i kameran tar slut.

16:02 - Elin har nya batterier i kameran och Karl skickar Ida att posera med Johannes Paulus II för att skrämma bort andra människor.
16:05 - Konstaterar att Obamas docka ser ut lite som karikatyrbilderna på honom.
16:07 - Vem bryr sig om David Cameron när Winston Churchill, Margaret Thatcher och Tony Blair också står utanför 10 Downing street.
16:08 - Vad gör Gadaffi där?

16:10 - Går in i Skräck-spök-något.
16:11 - Ida ber Karl ta hennes andra hand trots att hon redan hänger sig fast i Elin. Karl tar Elins hand och Elin är nöjd med det.
16:12 - Karl går först, Elin och Ida blundar.
16:15 - Elin och Ida öppnar ögonen igen och Karl konstaterar att det var skönt att det var några framför honom som avslöjat det läskiga på vägen.

16:37 - Går in i Marvelhjältarnas värld.
16:39 - Karl blir tagen av Hulken.
16:45 - Hamnar utan planering längst fram på en 4D-bio som just ska börja, vilket är enda anledningen till att Elin inte berättar varför 4 dimensioner är svåruppnåeligt om man inte räknar med tiden och tiden är ju alltid där, alltså är 3D egentligen 4D.
16:55 - Konstaterar enhälligt att 4D-bion var det bästa under hela dagen.
16:57 - Elin berättar om varför 4D är en konstig benämning.

17:03 - Elin skäms lite för att be om att få gå och titta på 221 b Baker street.
17:05 - Konstaterar att 221 b Baker street ligger mellan 237 och 241 Baker street...
17:11 - Elin tar det mogna beslutet att inte köpa några Sherlock Holmes-böcker eftersom hon inte ens orkar läsa klart de hon har.
17:12 - Karl undrar om Elin vill gå in i själva lägenheten.
17:13 - Elin säger att det är bra så där...för egentligen är det ju fel Sherlock.
17:15 - På Elins dumma initiativ börjar vi gå hemåt.

17:40 - Hittar en pub.
17:42 - Elin och Karl beställer en pint öl var. Ida vill ha vatten.
17:58 - Konstaterar för 5:e gången att det här nog kunde vara den perfekta dagen.
18:10 - Ida och bartendern missförstår varandra och Ida nöjer sig med att titta på när hennes syskon dricker en öl till.
18:16 - Karl säger något galet som jag svurit att inte säga till någon.
18:32 - Ingen vill gå.
19:01 - Går.

19:24 - Tillbaka till hotellet, vad då mat?
19:30 - Dricker Resorb.
20:04 - Elin tvingar iväg oss på middag. Pizza.
20:20 - Karl funderar på hur daten vid bordet bredvid oss går när killen bara sms:ar och Elin konstaterar att det är bra att fara till platser där det inte finns någon matkultur att uppleva så att man kan äta pizza utan att fundera på det.
21:07 - Ida får ingen milkshake, men en gratis kaffe.
21:25 - Karl räknar ut hur mycket alla är skyldig vem på vägen hem.

21:40 - Hittar Ocean's 13 på Channel 5 US.

/Elin

London baby!

Till alla mina läsare på Eniro ;)

Här kommer en redogörelse över vad som hände i London innan upploppen och kravallerna. Tidanvisningarna är i minuter och timmar från att flyget lämnade Kallax 06:00 (eller Luleå Airport som den officiellt heter nu för tiden...fast det säger nog bara personalen på Arlanda).

- 1h 45 min: Fyra femtedelar av familjen Essner sätter sig i bilen.
- 1h 02 min: Elin glömmer sina solglasögon vid själv-inchecken.
- 1h 01 min: Karl ger Elin glasögonen.
- 0h 58 min: Ida ger Elin glasögonen igen efter att säkerhetskontrollen passerats (men hon glömde dem inte!
- 0h 50 min: Karl köper 2 Twix till frukost eftersom han inte åt någon hemma.
- 0h 20 min: Elin upptäcker att hennes linne är smutsigt.
-0h 15 min: Boardar.

0h 25 min: Ida kan inte äta frukosten eftersom hon är orolig för att hennes syskon ska kittla henne.
0h 27 min: Idas teori bekräftas.
0h 45 min: Elin törs inte sova efter att Ida fått ett av Karls fingrar i näsan.
0h 50 min: Elin inser att hennes solglasögon är kvar på Kallax.
1h 10 min: Landar på Alranda.

1h 30 min: Passerar säkerhetskontrollen utan att pipa.
1h 31 min: Två nunnor i säkerhetskontrollen bredvid piper.
1h 32 min: Ida tar paparatzi-bilder på nunnorna och mms:ar en kompis.
1h 38 min: Karl hittar Starbucks mha en terminalkarta.
1h 40 min: Elin och Ida trycker näsan mot fönstret vid Gate 39 medan Karl är försvunnen.
1h 47 min: Karl och Ida checkar in på Starbucks.
1h 48 min: Mamma gillar på Facebook.

3h 05 min: Syskonen Essner lämnar Starbucks.
3h 07 min: Taxfree-shopping.
3h 25 min: Elin provar solglasögon.
3h 26 min: Hennes syskon förbjuder henne att köpa några.
3h 30 min: Karl köper en bok.
3h 31 min: Ida sms:ar mamma och berättar.
3h 35 min: Ida måste matas och hennes syskon släpar henne till ett ställe där hon kan köpa korv.
3h 37 min: Elin köper också en.
3h 42 min: Elin missar Karl när hon kastar korvpappret. Han sitter 7 km bort.
4h 00 min: Elin köper glasögon...fast menar örhängen.
4h 10 min: Karl och Ida gör upp vilka regler som gäller i Vänd10a och samtliga syskon Essner konstaterar att regeln att lägga kort på varandra (vare sig sina egna eller andras) är fjantig.
4h 11 min: Elin funderar på om det är värt att läsa Sherlock Holmes. Konstaterar att det är det.
4h 43 min: Ida försvinner.
4h 49 min: Boarding börjar.
4h 53 min: Ida kommer tillbaka. Blir lagom slagen.

5h 05 min: Karl klagar på att vi inte åker första klass.
5h 06 min: Ida tar av sig skorna.
5h 07 min: Alla i kabinen dör.
5h 09 min: Ida grips som terrorist.

Alternativt slut:
5h 06 min: Ida tar av sig skorna.
5h 07 min: Ida försöker få Karl att lukta på hennes fötter, men är för stel för att få upp foten över knät. Karl är inte tillmötesgående och böjer sig ner.
5h 20 min: Elin upptäcker att hon spillt på kjolen också och försöker få bort det med en våtservett.
6h 05 min: Karl köper en öl eftersom vi insett att SAS inte bjuder på mat och Karl bara ätit två Twix idag.
6h 10 min: Karl tycker att ölen är liten.
7h 26 min: Karl väljer att gå på toaletten längst fram i planet (trots att vi sitter längst bak) för att kunna vicka på rumpan och visa upp sig.
7h 56 min: Vi landar på Heathrow och ställer om klockan.

8h 13 min: Elin förstår inte att kvinnan som ropar "Excuse me madam" pratar med henne.
8h 16 min: Insläppta i landet manuellt eftersom svenska pass inte klarade av tekniken.
8h 32 min: Sätter oss på Heathrow express och stirrar hjärndött ut genom fönstret.
8h 47 min: Når Paddington, Karl påstår att han känner igen sig, Elin säger att han blandar ihop det med Kings Cross.
8h 48 min: Elin känner också igen sig, men säger inget.
8h 50 min: Ingen lyckas höra vad killen på Burgerking säger, men vi betalar och ser trötta ut.
8h 52 min: Jag är övertygad om att Timmy från Rules of Engagement sitter bakom Karl.
9h 17 min: Elin funderar på vilken karta hon ska köpa för att hitta till hotellet och svär över att hotell inte har lika bra vägbeskrivningar som hostels.
9h 18 min: Ida föreslår att Elin ska köpa AZ London-kartan och Elin tar den utan att tveka.
9h 19 min: Elin inser att hotellet ligger utanför kartan.
9h 20 min: Beslut tas om att gå på pure chance åt det håll dit hotellet ska ligga i alla fall.
9h 25 min: Hittar en cykelkarta och inser att hotellet bara är en gata bort. Elin är äckligt nöjd med sig själv och försöker att inte visa det.
9h 27 min: Syskonen Essner utbyter blickar (i det som skulle visa sig vara) världens sämsta hiss och konstaterar att personalen i lobbyn verkligen inte var service inriktade och antagligen hade arbetat där för länge.
9h 30 min: Däckar framför CSI: NY som visas på Channel 5 US.

11h 14 min: Tvingar sig ur sängarna för att inte missa hela den första dagen i London.
11h 18 min: Hittar restaurangen Kalle på Spången på vägen till Paddington station.
11h 22 min: Hittar Paddington station.
11h 25 min: Inser att de gått ner i fel station och kan inte ta Circle line till Westminister utan får tar Bakerloo line till Embankment istället.
11h 28 min: Elins hjärta hoppar lite när vi passerar Baker street.
11h 52 min: Karl tror vi ska gå åt vänster.
11h 53 min: Elin ser London Eye till höger.
11h 56 min: Elin tror att vi är på bron som förstörs i filmversionen (men inte bokversionen eftersom den inte var byggd 1997) av Harry Potter och Dödsrelikerna.
11h 57 min: Ida bekräftar detta.
12h 07 min: Hittar biljettluckan för "Priority tickets" för att hämta ut de förbeställda biljetterna.
12h 08 min: Sommarvikarien bakom disken ropar på hjälp eftersom han glömt bort hur man gör. Syskonen Essner känner igen sig från jobbet på Apoteket Lejonet.
12h 09 min: Mannen som kom för att hjälpa fördriver tiden med att fråga varifrån vi är, Elin berättar och pratar på. Sommarvikarien ser upp och säger "Jag pratar lite svenska."
12h 10 min: Det konstateras att han inte alls gör det, men han hade lärt sig lite av några svenska killar han rest med förra sommaren. "Tack" var inte ett av orden han lärt sig.
12h 28 min: Kliver på London Eye, kontrollerar tiden med hjälp av klocktornet på Palace of Westminister. Elin är för snobbig för att kalla klocktornet Big Ben.
12h 42 min: Konstaterar att det inte märktes när kapseln förfyttat sig högst upp.
12h 57 min: Kliver av London Eye.

13h 10 min: Elin dumler och konstaterar att hon "bara är så glad att vara här" medan vi går över Westminister bridge.
13h 13 min: Syskonen Essner utför industrispionage i en källare som innehåller en Boots. Diskuterar skavsårsplåster och avregleringen av det svenska apoteksmonopolet med den uttråkade personalen som inte ansåg att deras butik var representativ för kedjan.
13h 23 min: Karl tar den enda bild Elin känner för att lägga upp på Facebook, tyvärr är den fortfarande på hans iPhone.
13h 32 min: Den desperata jakten efter någonstans att sitta för oss till Buckingham palace.
13h 35 min: Konstaterar att det rent logiskt inte finns några billiga caféer i närheten.
13h 42 min: Når Piccadilly Circus och Elin kommer ihåg att Tjowaltjowski påstått att det är världens mest Starbucks-tätaste område.
13h 43 min: Tjowaltjowski måste ha fel.
13h 45 min: Hittar ett Starbucks ändå.

15h 53 min: Däckar igen i sängarna på hotellrummet med öl, chips och trekantsmackor som får alla att tänka på Japan.
16h 00 min: CSI: Miami börjar.
17h 00 min: CSI: Crime Scene Investigation börjar.
17h 12 min: Elin somnar.

Dag två och kanske lite bilder kommer en annan dag...eller bara ett annat inlägg.

/Elin

Fangirl gone wild!

Det är lite småkul att vara tillfälligt uppslukad av saker. Första gången det hände var det LotR, andra gången var det Harry Potter och nu senast är det BBC:s Sherlock. Den här gången har det blivit så illa att jag drog iväg mina småsyskon till London bara för att jag ville...känna lite på stan igen. Visst, vi var på väg till Rom från början, men mitt första förslag var London...och på grund av priset vann jag.

Noggranna redogörelser kommer inom en snar framtid.

/Elin

En röd ros för oss alla

Vad säger man? Allt värt att säga har redan sagts, men samtidigt är allt som har sagts värt att säga igen. Kanske därför jag inte tänkt skriva något om det, för vad och hur skulle jag kunna göra det utan att det blir för predikande? För kyschigt? För...intetsägande?

Norden stod stilla en stund idag. Stod enade.

Mot vad då? Våldet. Terrorn.

För vad då? Norge. Demokratin. Tryggheten.

Jag har blivit inbjuden till sju separata events på Facebook för att hedra de döda, för att stödja Norge, för att...visa avsky mot terrorn. Jag har tackat ja till alla.

Ofta funderar jag på vad vits det har. Vad skillnad det gör. Det hjälper inte de som fallit offer, det hjälper inte de som förlorat någon. Inga tryck på Facebook, inga blogginlägg, kan göra det som hänt mindre overkligt eller hemskt. Så ofta tidigare har jag sett det som ett spel för galleriet, som ett sätt att visa upp för andra människor hur sympatisk man är och hur mycket empati man har.

Fast det är ett sätt att sörja. Det är en möjlighet att bearbeta det som inte är personligt berörda. Det är ett sätt att visa att vi är skakade, chockade. Ett sätt att visa att det inte är okej. Vi som inte förlorat någon personligen har ändå förlorat något. Må det vara tryggheten i vår skandinaviska bubbla eller den idiotiska idén att det bara är muslimer som gör dumheter. Jag tror att få utav oss är oberörda. Det är inte en självmordsbombare någonstans i Mellanöstern, det är inga bomber i Bombay eller jordbävningar i Japan; det är ett välplanerat massmord i Norge.

Finns det något som helst positivt i det här, så måste det vara att idioten som erkänt inte har några som helst anknytningar till islam. Jag hoppas, och håller desperat fast vid det hoppet, att folk inser att extremister och idioter finns i alla led och att islamofobin minskar i och med detta.

(Sen önskar jag att det var nyval i både Sverige och Finland i morgon, för både Sverige demokraterna och Sannfinländarna skulle nog få svårt att behålla sina riksdagsplatser då.)

Det var ett tag sedan jag orkade titta på nyheterna, så om några motiv har framkommit är jag än så länge ovetande om det. Om det var att förstöra den norska (eller nordiska om man ser till vad som står i manifestet) socialdemokratin så gjordes det helt klart fel. Vill man förstöra en organisation är det sista man ska göra att skapa martyrer, för aldrig sluts leden som när man står inför ett yttre hot.

Så kanske är det därför det skapas så många events på Facebook? För att sluta leden. För att visa att vi visst lever i ett vi-och-de samhälle. Vi som inte accepterar terrorn och de som utför dem.

/Elin

Världens hörn

Det går inte att komma ifrån, Boden har ett romantiskt sken omkring sig för mig. Jag tror inte att det går att komma ifrån, hemma är trots allt alltid hemma. Den del av hemma som jag fortfarande håller fast vid är de bra delarna: familjen, släkten, tjejerna från gymnasiet och några småsaker till (Härskarringen...).

I detta romantiska skimmer tror jag inte att något kommer ändras. Allt ska alltid vara som förr, oavsett om det öppnas en galleria eller mamma och pappa renoverar hela köket (öppnar fortfarande fel skåp när jag ska duka). Det är problematiskt, för det gör att besvikelserna byggs ovanpå varandra.

Ingen nyårsafton blir lika toppen som den hos Sandra, ingen sommar kommer bli som sommaren då HBP kom ut, jag kommer aldrig behöva tvinga i mig en kaffe på Norrigården bara för att den ingick i priset, skummet på Hanssons kommer aldrig vara lika bra igen (it just isn't).... Hur mycket vi än försöker kommer det aldrig bli så!

Igår var det utekväll på Western farm, Pilli jobbade inte (kors i taket!), och på något vis var det (nästan) lika underbart roligt som på gymnasiet. Förfesten, dansandet, pratandet, drickandet, fnissandet på toaletten (läppglansattacken, jag blev så söt så!).

Jag kan omöjligt säga vad det var som gjorde det så bra. Alternativ bidragande anledning: Pilli var tvungen visa leg för att komma in.

/Elin

Look at me.

Jag har en känsla i mitt bröst; har svårt att avgöra vad den egentligen består av. Något av avslutat, det blir aldrig samma sak igen. Det här kommer bli meningslöst dravel, men det behöver komma ner någonstans. Här är det bästa någonstans jag har.

Ikväll avslutades Harry Potter-äventyret för mig i och med att jag såg den åttonde och sista filmen. Väntan och längtan och spekulationerna och förväntningarna har varit en del av mitt liv i ett decennium, men nu är det slut.

Jag plockade upp första boken 2001, samma år som tredje boken kom ut. Min favoritbok. Den då Remus Lupin och Sirius Black kom in i berättelsen, två av mina absoluta favoritkaraktärer i serien. De blev det så fort de äntrade scenen; kapitlet i Spökande stugan är enligt mig helt oslagbart. Möjligen att tittarna i minnessållet i sista boken kan jämföras med det, men annars är det utan like i serien.

Andra karaktärer som har vuxit i takt med serien och som jag uppskattat mer och mer ju fler bitar man fick lägga till pusslet är Severus Snape och Albus Dumbledore. De blev bara bättre ju fler böcker som kom, mer invecklade, fick fler dimensioner. Mer liv. De blev, trots sina omänskliga superhjältedrag, mänskliga och relaterbara.

Sen Minerva McGonagall som Dame Maggie Smith ger en bättre bild av än JK Rowling någonsin klarade av. Jag älskar henne i filmerna, samtliga framträdanden är fantastiska, framförallt i den sista.

Så Neville Longbottom, en karaktär som jag inte brytt mig i så mycket under årens gång. Antagligen var det tänkt precis så. Han fanns alltid där, i närheten, ibland involverad men oftast utanför. Kämpandes med studierna, med privatlivet. En lycklig slump från att vara Harry Potter.

Neville, karaktären vars historia jag skulle vilja läsa. Hans sista år på Hogwarts, hur han mobiliserade eleverna på skolan. Hur han stod på sig, hur han ledde alla i väntan på att Harry skulle komma tillbaka. Den historien vill jag läsa.

Och så vill jag läsa om Marodörernas tid på skolan; om hur det var att gå på Hogwarts i skuggan av ett krig. Hur de såg på sig själva som trollkarlar och häxor, hur all gick så fel för vissa. Hur det gick så rätt för andra. Alla marodörer och Snape får gärna skriva sin egen historia. Sin sida. Sin version.

Framförallt får det inte vara slut.

Sommaren efter 1:an kom Harry Potter and the Order of the Phoenix. Vi sträckläste den på Alder. Liggandes i solen, ignorerandes alla andra. Vi och boken. Tisslandes om hur långt vi kommit, vad vi trodde om det ena och det andra...När jag tänker tillbaka på det känns det som om OotP tog upp hela sommaren, men jag vet att det bara var tre dagar. Tre underbara dagar i solen. På Alder.

Sen var det bara att vänta. Till sommaren efter studenten.

Harry Potter and the Half-blood Prince och Alder och min Summer of -sixtynine. Det var ännu färre dagar med HBP, men oj vilken underbar känsla den har lämnat i bröstet. Slutet...när de springer från slottet. Alla pusselbitar!

Sista boken, Harry Potter and the Deathly Hallows, juli 2007. Samtidigt som OotP gick på bio. Såg filmen dagen innan boksläppet och tänkt nästan köa utanför Bokia, men de öppnade först sju så då kom vi tillbaka då. Fem, sju stycken tokiga bodensare som ville ha boken nu! Sen smet vi runt hörnet och läste sista ordet. I flera år hade det sagts att det skulle vara "scar", det var "well".

Sen var det slut.

Nu är det slut. Flera filmer senare. Slut. Inga fler böcker, inga fler filmer. Bara minnet kvar.

Mer än en bokserie med tillhörande filmer. Så mycket mer än ett lekland i Florida (?). Så stor del av den lyckligaste tiden i mitt liv; de senaste tio åren. Så stor del.

Inte samma sak att läsa om dem, för jag vet vem som dödar Dumbledore, jag vet var den sisa horrokruxen finns. Jag vet om Snape är ond eller god. Jag vet vem som öppnade Hemligheternas kammare och hur det kommer sig att Dumbledore har osynlighetsmanteln.

Tomt.

/Elin

It's all about the he said she said bull shit

Så, utlovat av mig, eftersökt av Pernilla.

That's what they say:

• Var är hålet?
• Alla vill då ha det olika!
  
• Kan jag köra in den nu?
• Ska jag sätta in den där?
• Var jag för snabb?
• Gick det för fort?
• Jamenjustja, jag ska ju stoppa i den själv.
• Men gud vad känslig den ska vara då...
• Måste jag in andra vägen?
• Vilken väg vill du ha mig?

That's what I say:

• Hoppsan, nu gled den ut.
• Kör in den lite längre.
• Försök om du håller i den.
• Nu ska du se att det går.
• Det gick!
• Tryck in den lite till.
• Vänta ska jag visa var du ska sätta den.
• Var det allt?
• Vi försöker igen.
• Sätt in den nu.
• Nu så.
  

Fast vad jag säger oftast är ändå:

• Vill du ha en påse?
• ...och receptspecifikation och kvitto.
• Tack ska du ha!
  
• Vi har chip (varpå en variation av de två tidigare listorna används som manus)...

/Elin

Don't hate me because I'm ugly!

Jag har köpt världens sötaste lilla dator. Största "felet" är att den är vit. Min bror säger att vita datorer inte blir smutsiga. Ibland vet jag inte om han någonsin upplevt något här i världen. Tur att han har en tjej som fick honom att städa ur sin garderob för någon dag sedan i alla fall.

Det inspirerade min syster att göra samma sak och hipsvips hade jag två högar med avlagda kläder att välja och vraka av. Resultatet: två nya t-shirts, ett nytt linne, två nya tröjor.

Ordet "ny" är väldigt subjektivt använt här.

Sittandes (med min söta lilla vita dator) i pensionärskuvösen bakom huset, upplevandes den första kalla dagen (bara 19 grader, burr, burr) på hela sommarlovet, har jag tagit på mig strumpor. Fula, urtvättade strumpor som går upp till halva vaden, där de möts av en minst lika urtvättad (och på sina ställen även maskad) kjol. Den är rätt fin dock, trots att den är från mitt förra liv. För att avsluta den här fina visualiseringen så har jag bara min lillasysters BH på mig på överkroppen. Spillde otaktiskt nog kaffe på den lila picketröjan från Uniqlo (som inte matchade varken strumporna eller kjolen) och slängde den i smutsen utan att orka ta på mig en ny.

Det är okej, jag är ledig. Jag är hemma och helt tillfreds med lulla runt i den kombination av kläder som råkade ligga högst upp i klädhögen. Plus strumporna. Använder annars bara strumpor på jobbet, har varit för varmt att ha dem hemma förrän idag.

Det skulle inte förvåna mig om jag vid något otänkt tillfälle for till affären så här. Möjligen minus strumporna, men det är ingen garanti. Med argumentet "Civilingenjörer FÅR ha strumpor i sina sandaler" har jag bekymmersfritt gått till Hemköp i Ryd och inhandlat frukost mer än en gång iklädd just strumpor och sandaler (visserligen oftast med långbyxor visserligen, och inte kjol).

Få saker är så underbart som att kunna vara ful ibland. Att ha ett ställe där man verkligen kan vara ful. Ett ställe där ingen alls bryr sig. För att inte tala om att fler människor borde ha möjligheten att expandera den bubblan ibland. Alla borde ha möjligheten att inte bry sig om vad folk tänker om de går och handlar i skitit hår och en fläck på tröjan en dag.

Sen är det klart, med en så här assöt liten dator i knät...är jag verkligen ful då?

/Elin

Kla...OOOOOM!

Bloggen har, som ni märkt, uppenbarligen tagit sommarlov tillsammans med mig. Hade jag fortsatt skriva i samma takt som tidigare hade ni dock märkt en lång rad av inlägg rörande mitt arbete på Apoteket Lejonet, och tro mig, ingen hade sett fascination i pillerburkarnas nya design, eller frustrationen över planogrammen. Någon dag ska jag dock skriva en lista på alla "That's what (s)he said"-situationer då jag måste bita mig i läppen när jag sitter i kassan.

Något av det svåraste under sommarens jobb är att jag är kollega med mina småsyskon. Att ha pappa som chef är något jag vant mig vid under ett decenniums arbete, så det är inga problem, men att helt plötsligt befinna sig i en professionell miljö med människor som jag annars slår på, pussar på, petar i, retas med, super med, är fylletaxi åt....

Idag för exakt 23 år sedan fick jag en lillebror. Det kommer jag inte ihåg, jag har inget minne av någon dag i mitt liv utan honom faktiskt. När jag så liten, när Karl var alldeles ny, kunde jag inte säga "Karl". Av någon anledning låg det ordet inte bra i min lilla mun. Istället sa jag "Kla" (likt nog, men problem när jag skulle säga något i genitiv).

Jag har inte sagt Kla på säkert...22 år...men av någon anledning tycker jag att det är ett utmärkt sätt att tilltala honom på jobbet när jag vill att han ska göra något.

Från sommaren när Ida just hade lärt sig gå och bara är en tvärhand över marken har vi en videoinspelning. En sån där hemmavideo som bara är rolig för oss och ingen annan i hela världen. I en snutt av dessa dödar Ida en myra ute på bron genom att trycka hela handflatan på den. Sen ropar hon "Pappa OOOOOOOM!" flera gånger och tycker att han ska komma och titta vad hon har gjort.

Detta är visserligen ett väldigt frekvent använt uttryck hos familjen Essner, men att svara Ida med detta när hon vinkar på mig att komma till kassan för att hon vill ha hjälp känns i efterhand inte helt på sin plats.

Jag hoppas att detta småtramsande inte märks allt för mycket bland kunderna. Eller hos chefen.

/Elin

Varmast i Europa!

Så...här har ni beviset på att vi har det riktigt varmt och skönt på sommaren även i Norrbotten. Tyvärr för alla stackars pojkar på studenten så var det igår.

Norrbotten varmast i Europa!

/Elin

På dagen 6 år sedan

Idag var det 6 år sedan jag tog studenten. Sjungom studentens lyckliga dag! Det är utan överdrift en av de bästa dagarna i mitt liv! Från början till slut, från skumpan på Pillis tak, via Björknäsvallen, mösspåtagningen, kortegen och mottagningen hemma till förfesten hos Pilli (igen) och utgången på TC.

Den dagen följdes av det mest perfekta sommarlovet någonsin, det där sommarlovet som jag kommer skriva mina romantiska poplåtar till. Min version av Bryan Adams Summer of 69.

Efter 6 år har jag nu en civilingenjörsexamen inom räckhåll, jag har flyttat hemifrån (till och med bott ett år i utlandet) jag har (typ) lärt mig ett nytt språk och, om jag får säga det själv, blivit en lite vettigare människa. Jag skulle kanske inte låta bli att följa med om någon tog tag i min hand och såg till att vi trängde oss längst fram så att vi skulle få springa ut först eller för den delen låta bli att dricka om samme person "hitta" några extra flaskor vin under en utdragen middag...men från att ha varit väldigt blåögd och naiv finns nu bara en liten touch kvar.

Det har varit riktigt bra år. Även när de har varit dåliga och jobbiga, för nu när jag tittar tillbaka på dagarna som gått mellan att jag drillade NvTe 3b att lära sig Studentsången och idag så är den huvudsakliga känslan positiv. Trots att jag vet att jag haft motgångar och svårigheter. Så där klyschigt så är det ju ändå så att motgångarna leder en in på vägarna som är framgångsrika och jag har få saker jag hade velat göra annorlunda. Om ens några.

Idag, precis 6 år efter att jag hoppade upp och ner på ett flak genom Boden, tog lillasyster studenten. Jag hoppas att hennes kommande sommar blir fantastisk (även om ingen ny Harry Potterbok finns tillgänglig, hon får nöja sig med sista filmen) och att hon också om 6 år kan se tillbaka på sin första tid som låtsasvuxen och vara minst lika nöjd med sitt dåvarande liv som jag är nu.

/Elin

Vitt vin i solen

När Weston var på besök i mars visade han mig en julsång som jag inte riktigt kunde relatera till. Som de flesta julsånger så handlade visserligen om hur härlig julen var, hur kommersiell den blivit och hur mysigt det är att få träffa hela släkten igen, men till skillnad från den där midvintermörka känslan som verkar omsluta alla julsånger jag någonsin lyssnat på så är den här omgiven av ett gult, ljust sken. Som om man klivit rakt in i CSI: Miami.

Den heter White wine in the sun och sjungs av en australiensare som heter Tim Minchin och jag har nynnat på den hela dagen, för trots att det kanske är Minchins jul så är det precis min sommar. Jag far hem, träffar hela min familj och dricker vitt vin i solen. Även om jag för stunden dricker rose vin ensam i skuggan. Och blir myggbiten, har fått sju sedan jag satt mig här för dryga tio minuter sedan.

Jag sa till mamma att jag skulle sitta här tills det blir mörkt och hon skrattade. Det känns rätt lockande att inte behöva ta mig härifrån förrän i augusti, men med myggorna så hoppar jag nog över det. I alla fall nu. Kanske startar det lite senare.

Nu ska jag fylla på mitt glas, för vi har köpt en box ikväll.

/Elin

Bal nr. 2

Visst är det skillnad på tjejer och killar. Det märktes inte minst när bror kommer ut från toaletten idag och säger "Tog fem minuter!" och pekar på sitt hår med ett litet flin. Ändå hade jag ställt väckarklockan idag för att den här gången fara till Luleå och hämta ut en frack och jag fick hjälpa till att sätta på flugan och dra lite i servetten innan det bar av till flickvännen. Men visst är det skillnad.

Förarbetet fick med beröm godkänt...eller godkänt i alla fall, vi gick inte in på gradskalor.

Även om det mest är tjejerna man tittar på eftersom det trots allt är lite roligare med färgglada klänningar i olika modeller istället för svart-vita pingvinkostymer...så nog är han rätt snygg min bror ändå.

/Elin

Dagen jag tittade på Ida

I lördags, den 4 juni, klev jag upp 06:30 för att fara med min lillasyster till frisören. Jag har inte klivit upp så tidigt på flera veckor, kanske till och med månader, det blir lätt så när man aldrig börjar kl 8 längre. Nu skulle vi dock till frisören. Långt ute i ingenstans, inte långt från en skylt som varnade för kor. Jag klev inte ens upp så tidigt när jag skulle till min egen bal, nej jag var hos Pilli nån gång efter lunch tror jag.

Det spelar ingen roll, just före klockan 8 så började jag titta på Ida. Jag sitter där bakom hårtorken, ni ser den röda pilen, och kände mig ganska nöjd med att jag kunde sova middag senare under dagen. Det kunde inte Ida, som kanske behövt det mest eftersom hon skulle dansa vals (ehm...) hela natten...men det skulle ha gjort själva friseringen ganska redundant.

Hemma vid kl. 10 och möttes av bror och svägerska som åt frukost (bror drack en kopp kaffe, svägerska åt gröt, viss skillnad i vikten som läggs på frukost i det förhållandet känner jag). När de var klara satt jag sedan i säkert en halvtimme och fascinerades över hur många sminkpenslar Linnea hade och hur mycket smink man faktiskt kan lägga på ett ansikte utan att det ser övermålat ut. En del av resultatet finns att se på den första bilen.

Så var det dags för påklädning. Den enda delen som jag faktiskt var aktiv i att hjälpa till med. Vi, jag och mamma, hade provat klä på Ida i påskas. Så vi skulle veta hur lång tid det tog och hur mycket vi kunde dra åt korsetten innan den började se konstig ut baktill.

Kunde inte låta bil att känna historiska vingslag när jag stod och drog åt korsetten för andra gången...medan Ida smsadem tja, alla för att få veta hur vädret var inne i Boden. Det hade ösregnat i säkert en halvtimme. Senare på kvällen fick vi höra att vädret klassats som en tromb, träd knäcktes, bilar förstördes, treåringar flög omkring och 50 000 människor i Norr- och Västerbotten var utan ström...grattis balen 2011. Fast vi brydde oss mest om utifall det skulle regna på Kvarnängen kl 15.

När solen kikade fram lämnade jag, vi kanske?, henne hos grannen och för första gången på 6 timmar släppte jag ögonen från henne. Min fina, vackra lillasyster. I sin korsettklänning och sina dyra smycken och sitt hårt sprayade hår och sina elegant sminkade ögon.

Molnen skingrades och jag stod med kameran redo i centrala Boden för att få se dem igen. Sen blev resten av eftermiddagen en crash course i att vara paparazzi.

Tyvärr var det fina vädret bara sporadiskt.

Ready Ace?

You jump, I jump, Jack!

...eller inte.

Och så några av de dryga 200 "vanliga" balbilderna.

Sen gick de. Iväg till Bodensia, stadshotellet, där middagen och festen var. Vi for iväg på en annan fest, men jag stannade uppe till kl. 2, bara för att kunna hjälpa henne snöra upp korsetten sen och ta ut de knappa 50 nålarna i det då lite plattare håret. En bra avslutning på en dag som bara handlade om Ida. Precis som det skulle vara.

Fortsättning följer på fredag!

/Elin

För sjuåringen i mig

I början av 90-talet (1993 om man ska vara exakt) kom Jurassic Park och kommersialiserade dinosaurierna på samma sätt som Twilight har gjort med vampyrer. År 1993 var jag 7 år (större delen av året var jag faktiskt bara 6 år till och med) så jag kan inte svara för om grafen stämmer på alla generationer, även de som inte vuxit upp i början på 90-talet.

Jag och min bror var dock sjukt duktiga på dinosaurier på den tiden. Vi prenumererade på en tidning som berättade om nya arter i varje nummer, mamma läste det i stället för godnattsagor. Det var färgglatt och lättförståeligt, även de extremt komplicerade namnen fastnade i våra små huvuden. I varje nummer kom också en skelettbit som byggdes ihop till en Tyrannosaurus Rex som lyste i mörkret...det var bara nyligen vi blev övertalade att kasta bort det.

Så för deras skull, de där två stackars barnen som inte fick se Jurassic Park på bio trots att alla andra fick det, gick jag på dinosaurieutställning i Norrköping idag. Även om både mitt intresse och min kunskap har dalat i enlighet med kurvan över.

I Norrköping har de i sommar en dinosaurieutställning på besök, mitt i industrilandskapet, och har ni vägarna förbi Norrköping innan den 21 augusti så rekommenderar jag att ni tittar förbi. Om inte annat så för den där lilla 7-åringen som kanske bor i dig också.

Jag och Pernilla gick omkring och funderade på hur världen måste ha sett ut egentligen när den krävde att varelserna som bebodde den såg ut på det här viset samtidigt som vi försökte komma på namnet på alla de där dinosaurierna som vi kunnat en gång. Det blev väl tre, fyra namn i slutänden trots att jag är säker på att det fanns fler arter än så. På frågan "Men vad var egentligen meningen med det där?" blev alltid svaret "Fast sen dog de ju ut också..."

Sen gick vi in i "Grottan", där jag ödmjukades till att aldrig mer tänka elaka tankar om människorna som skriker i Total Black out ...mer än att de är med i programmet överhuvudtaget.

Sist, fundera på det här: Det var 18 år sedan filmen kom ut...det är antagligen någon som försöker återskapa en Tyrannosaurus Rex as we speak...

/Elin

Det bara är så...

Professor Wikipedia

Det är så här jag pluggar för stunden. Hur kom dåliga föreläsare undan med det innan Wikipedia?

/Elin

Man la klossar över ängen

Min söta lillasyster blev rätt stolt över mig när jag i mitt trötta yrande efter milen i torsdags sa att jag fått en medalj och sa att hon skulle hälsa mamma det (när det jag tyckte var viktigast var att jag hade sprungit överhuvudtaget och till och med gjort det under timmen). Tror inte att jag riktigt förstod vad det var hon fått för sig, eftersom jag redan bestämt att den här medaljen inte kommer följa med mig från Linköping, förrän igår när hon (efter att ha sett min placering antar jag) frågade:

"Elin, fick alla i det där loppet medalj?"

Jag har ännu inte kommit på vad hon egentligen ville säga med det ;) Fast det är klart hon förstår nog inte tävlingar man inte kan vinna, hon har nog inga minnen av en genomsvettig mamma som åt banan och drack energidryck i fula Flickflänget tröjor med en medalj runt halsen. Jag tror inte att jag minns så mycket av det heller, faktiskt, men medan jag sprang runt i Vidingsjö och tyckte världen var rätt mysig så insåg jag att jag, Karl, Fredrika och Oskar med tillhörande pappor nog stod bredvid löparbanan och hejade en gång i tiden. Precis som alla småbarn med sina pappor (mest pappor faktiskt) som sprang omkring och plockade blommor och samlade stenar vid sidan av vägen. En stund tänkte jag att om det var någon gång jag skulle springa på någon ur familjen Vångell-Gustavsson så skulle det vara där. Det hände inte, men det var nog då eller aldrig.

Jag sprang där och lät Söndermarken rulla i huvudet (eftersom mina hörlurar tvärdog dagen innan när jag pluggade i skolan), för är det något man kan anklaga mig för så är det ju att vara sentimental och överdrivet nostalgisk. Mer än en gång tänkte jag på vad som skulle hända om jag bara svängde av vägen lite och sprang in bland radhusen istället. Fast vad jag skulle göra där egentligen har jag ju ingen aning om. Så det var bra att jag lät bli och fick en bra tid istället. Ibland är jag bra fjantig.

Återigen förvånas jag över bristen på träningsvärk som jag trodde jag skulle lida av. Visserligen är det mer nu än det var förra gången. Fast då tog jag mig ju inte tiden att springa 5 km dagen efter heller. Kommer jag idas fortsätta springa nu? För roligt är det ju inte. Inte egentligen. Och nu har jag ingenting att träna till längre eftersom Karl har fegat ut.

/Elin