Städdag

Det var städdag i föreningen idag. Min första. Och de hade sagt på vädret att det skulle regna hela dagen.

Awesome.

Men jag tog på mig mina rosa stövlar och min nya regnjacka (det var ett misstag, den är jätteskitig nu...) och var nere utanför port A kl. 9, som beordrat. Vi var tre. Ordförande, jag och en annan kvinna.

Men det regnade inte.

Och vi har väldigt liten yta att städa.

Och det regnade inte.

Så bara att ta en kratta och börja räfsa löv. Det kändes lite som att skotta snö när det snöar eftersom de flesta lövbärande saker fortfarande bär sina löv, men att vänta till dess att det faktiskt fryser känns inte heller som någon bra idé.

Med tiden kom det fler och fler människor, och snart fanns det inga löv kvar. Eller lokaler att städa. Bara mackor att äta och småprat att utbyta. Det var jättetrevligt att stå i förrådet och prata om... jag vet inte vad vi pratade om faktiskt. Vi i B porten ville veta vad lapparna om bankandet var, för vi har inte hört något. De i A porten sa att det hade slutat. Tydligen hade vår tvättstuga haft översvämning nyligen, något jag helt hade missat. (Men sen missar jag mina tvättider också.)

Det var jättetrevligt, och vi var klara innan det började regna!

/Elin

Svårt att börja om

Var börjar man när man ska försöka ta upp en blogg igen efter mer än två års tystnad?

Det beror väl på vad den hade för funktion och vad jag hade tänkt att den skulle ha för funktion nu. 

När jag var i Japan var det mitt sätt att kommunicera med folket i Sverige och att få möjlighet att klaga på  allt som jag inte uppskattade med den vistelsen. När jag kom tillbaka till Linköping var det mer en vana, ett sätt att fundera lite över livet och att få skriva av sig. 

Till sist slutade jag eftersom det hände väldigt lite i mitt liv och för att jag började tröttna på kommentaren "Jag läste det i din blogg" så fort jag försökte föra en konversation med människorna omkring mig. Det var lite synd, för jag måste säga att så här i efterhand är det riktigt kul att läsa igenom vissa av inläggen. Tre år av mitt liv är ganska bra dokumenterade här på bloggen. 

När man är arbetslös har man ganska mycket tid att fundera på saker, för det händer inte så mycket annat i ens liv. Jag tror inte att jag lyckas lösa några större världsproblem, ibland lyckas jag inte ens komma på vad jag ska äta till middag, men om tre år kanske jag i alla fall tycker att det är lite intressant att se en sammanställning av mina första år i Stockholm.

Så. 

För framtidens skull!

/Elin