Slidkrans!

Första gången jag hörde det tyckte jag att det var fjantigt. Jag är en ganska bakåtsträvande människa när det kommer till, ja det mesta, och jag trodde inte att byte av namn på mödomshinna till slidkrans skulle ändra något alls. Än så länge tror jag inte att det har hänt så mycket heller och för det mesta tror jag att folk (om de ens hört ordet slidkrans) fått för sig att slidkransen är en helt ny del av fittan.

Idag såg jag en hemsk dokumentär på TV4+: Den perfekta vaginan. Den handlade om hur kvinnor i UK skönhetsopererar sina blygdläppar för att män skrattar åt dem, hånat dem, tycker att de blivit fula efter barnafödande och mycket annan dumhet. Värst kändes det att en manlig gynekolog hade skrattat åt en kvinnas blygdläppar. Ärligt talat så kändes det värre än kvinnorna som försökte bli oskulder igen med hjälp av operationer.

Upprörd som jag redan var så irriterade jag mig på att översättaren av programmet använde "mödomshinna" hela tiden. Jag som inte bryr mig och inte tror att språkbruket egentligen är viktigt satt mig och irriterade mig på att de kallade det mödomshinna och att den skulle "sys ihop igen". Om en flicka föds med sluten slidöppning så sprättas den upp på BB.

Det gör ont i mig. Det gör ont i hela mig!

Sluta tro att våra fittor är era ägodelar! Jag har inte "gett" min oskuld till någon, ingen har "tagit" min oskuld. Jag har haft sex. Ingen hinna gick sönder. Det var varken trevligt eller bra och det gjorde ont men jag gick inte sönder och ingenting spräcktes.

När jag lyssnar på kvinnorna som försöker rekonstruera sin oskuld så inser jag att det faktiskt är viktigt att byta namn på mödomshinnan. Om inte annat för att ta bort den idiotiska bilden av vad som händer när en tjej har sex första gången.

Sen när jag ändå är på ämnet, tjejers oskuld...I alla (amerikanska) serier ska första gången alltid vara så förbannat speciell för tjejer medan killarna ofta bara är kåta och vill göra det på golvet så fort en tjej tittar på dem. Tjejens oskuld är ingenting som ska kastas bort, den ska vårdas, gärna skyddas av bröder och föräldrar (och ges massor med fjantiga namn) och det ska alltid vara med "den rätte".

Ingen ska ha sex innan man är säker eller redo, men att tjejer i media framställs ångra sin sexualdebut bara för att det inte var med "rätt" person sätter en förbannad press på tjejer. Det är sex en gång. En endaste gång. Som för de flesta ändå inte är bra, även om det är med den perfekta killen. Det blir så otroligt dramatiskt och stort. Så skrämmande. Som om det är så mycket viktigare.

Jag förlorade inte oskulden med "the one", han var inte ens nästan rätt någonstans, men det avdramatiserade sex för mig (ärligt talat, efter besöket hos den japanske gynekologen så kan inget vara dramatiskt mer). Jag insåg att det bara var sex.

Tjejers oskuld är inte det vi ska värna mest om i dagens samhälle. Kom att tänka på ett blogginlägg jag läste när jag var i Japan som handlade om hur föräldrar skrämdes från att köpa ut sprit genom att påminnas om deras dotters oskuld. Kan inte killar ha lika mycket efter-sex-ångest? Jag hoppas att det inte var för min (och min systers) oskulds skull som mina föräldrar inte köpte ut alkohol.

Det gör mig ont. Som första gången jag hörde om kvinnlig könsstympning. Vilken gynekolog skrattar åt en kvinnas blygdläppar? Varför är det så förbannat viktigt att kvinnor inte haft sex förrän hon gifter sig? De flesta kvinnor blöder inte ens när de förlorar oskulden, så hur fan ska någon veta?

/Elin

Stör en ingenjör!

Jag har hittat ett av de mest underbart värdelösa programmen någonsin! Felix stör en ingenjör. Det är som Hollywoodfruar, fast med Felix Herngren och ingenjörer! Ingen handling, alldeles för många minuter och i stort sett värdelöst. Jag kan inte sluta skratta.

Sen ibland, mitt bland allt det där värdelösa (surfandet, närbilderna på mat, lite homofobiska skämt, bilder på helikoptrar) så blingar något till, som när ingenjören (i första avsnittet en kille som heter Mårten och som jag tror har gått MT i Norrköping eftersom det är totalt omöjligt att gå på LiU utan att veta att av alumnerna gör vågor i Hollywoodfilmer) säger att ja, man måste nog vara ingenjör för att göra specialeffekter i stora filmproduktioner eftersom det är mycket kodknackande, en hel del design och massor med beräkningar.

Jag och min grupp i Affärsstrategier diskuterade i Baljan för ett tag sedan att vem i hela friden har ingenjör som drömyrke när man är liten. Nej, när man är liten vill man bli polis eller lärare eller doktor (eftersom man inte vet att det heter läkare) eller brandman (eller kändis då) och det är ju inte så konstigt eftersom ingenjör är fruktansvärt brett och osynligt. Svårt att göra en ingenjörs liv till en lika intressant TV-serie som läkarnas eller polisernas. Svårt att få in någon drama då man sitter framför en dator eller i en låda i ett kontorslandskap och drar nya vägar.

Har länge hävdat att väldigt många program i svensk TV görs för att höja statusen på saker som inte når så högt i allmänhetens ögon (körslaget, dansbands-vad-det-nu-var, bönder, ensamstående mammor osv) så nu har turen äntligen kommit till ingenjörerna.

Synd bara att programmet egentligen är totalt värdelöst...

/Elin

Porter ger mig en märkligt varm känsla i hjärtat

Märkligt nog är det inte öl jag pratar om utan en gammal ekonom vid namn Michael Porter. Han kom på massa smarta saker och anses vara en av de där "giganterna" som "revolutionerat" affärsvärlden genom att beskriva strategier och marknader.

Första gången jag stötte på Porter tror jag var i marknadsföringskursen förra året och liksom det mesta revolutionerande inom ekonomisk vetenskap kändes det som sunt förnuft och ingenting att ifrågasätta. Har fortfarande inte hittat något att ifrågasätta när det kommer till hans modeller, och ärligt talat, när någonsin kommer jag orka med att göra något sånt?

Han kikar fram i många kurser eftersom det är lätt och logiskt att använda hans teorier men det är först nu när jag har satt mig ner med affärsstrategier som jag faktiskt läst några av hans artiklar. Skummade Competitive strategy från 1985 och upptäckte märkligt nog att det stod inget nytt där. Med ena ögat på datorn och andra ögat på Lyxfällan skrev jag ihop en sidas sammanfattning av halva artikeln utan att behöva titta på den igen. För jag kunde.

Det är en sjukt märklig känsla, det var jättelänge sedan jag ansett mig kunna det jag håller på med. Jag säger inte att jag kan det, men det känns i alla fall som om jag har lite koll och det är värt allt just nu. Plötsligt har det gett lite att traggla de här åren. Det har varit en växande känsla hela den här terminen, att jag faktiskt kan saker. Som att det äntligen har klickat.

M. Porter

/Elin

Två rätt av två möjliga!

I mitt läsande på SvD om hur TPB tydligen gått under, så såg jag i marginalen en bild på Axel von Fersen. Antar att det är få som är förvånade över att jag skulle känna igen en bild på honom ur ögonvrån bara.

Tydligen så hade Herman Linqvist gjort en podcast om Axel och jag lämnade det där med pirater och politik för att kika närmare på det. Detta visade sig vara den andra i raden av historiska podcasts som herr Linqvist gjort och gissa vad den första var om? Precis, skottet vid Fredriksstens fästning!

Så två rätt av två möjliga till mannen som faktiskt hjälpte mig att upptäcka Axel von Fersen överhuvudtaget.

/Elin

Små katastrofer

För någon dag sedan sa mitt Word åt mig att den svenska stavningskontrollen gått sönder. Tyvärr hann jag klicka bort meddelandet utan att riktigt ta till mig vad mer det stod eftersom jag inte tänkte att det spelade någon roll.

Så igår upptäckte jag att jag faktiskt att jag inte hade någon stavningskontroll. Vet inte varför det inte har slagit mig tidigare, men så är det. Jag köpte mitt Office-paket när jag fick 96,3 % studentrabatt (eller något liknande absurt stort tal) och la sedan till 350 kr eller liknande för att få en liten skiva med säkerhetskopia. Emellanåt har jag undrat om det var dumt, men så igår natt (mitt under The mask of Zorro) plockade jag fram den och tänkte "Gud så bra att jag har den!"

Det står Äkta Microsoft Office-programvara på den broschyrliknande asken för de två skivorna, för att inte tala om att jag har licensnyckeln (det där sista gör mig otroligt stolt).

Äkta eller inte så hjälpte det inte. Jag har (helt med hjälp av skivan, jag är inte dataingenjör) reparerat, konfigurerat, reparerat igen, avinstallerat och installerat igen. Varje steg tog ungefär 20 minuter och varje gång och med några omstarter så har jag med andra ord lagt ganska mycket tid på att inte få igång min stavningskontroll igen.

Jag blir alltid hispig när jag rör Office-paketet. Mest för att Word är en del av det paketet. Jag lever halva mitt liv genom Word. Tragiskt men sant. Trivs ganska bra där, har just börjat lära mig Office 2007, så det är väl snart tid att byta till Office 2010?

Nu, efter att ha gjort allt detta och ingenting verkar ha fungerat så känner jag att jag måste lugna ner mig. Mina nerver klara inte mer. Vad skulle jag göra utan ett ordbehandlingsprogram? Det är faktiskt värre än att vara utan stavningskontroll.

/Elin

Nu blir det skamlös reklam...

Nä, tänkte bara berätta att jag har återupptagit min andra blogg som en reaktion på valet. Inte bara på resultatet men också på hur mycket jag insåg att jag saknade engagemanget. Bloggen kommer inte längre vara partipolitiskt lila, men det kommer inte vara fritt på pirater!

/Elin

Glömde min politiska neutralitet

Jag hade mitt sista KLF-pass idag. Vi skulle prata om värdegrunder och hederskodex. Lagom roligt egentligen, men det måste göras och alla måste få information om vad de ska göra om de känner sig kränkta eller diskriminerade.

Mina Nollan (som nu är Ettan, jag vet) frågade om vi skulle gå igenom något viktigt idag eller om de kunde gå hem. Till sist blev jag less, framförallt när de himlade med ögonen när jag sa "värdegrunder" och argt kläckte jag ur mig att egentligen var det bara sunt förnuft och medmänsklighet men eftersom 5,6 % av svenska folket inte tycker att alla människor är lika värda så ska vi fan gå igenom det här!

Någon undrade om det var för att SD kommit in i riksdagen som vi gjorde det här, men nej det var det ju inte. Det där passet var inplanerat långt tidigare men efter i söndags kändes det sjukt mycket viktigare. Visa på att LiU inte stödjer SD:s värderingar. Statistiskt sett skulle en av mina Nollan ha röstat på SD.

Innan jag började, när jag satt på ett bord och drack kaffe, och just hade sagt att jag skulle prata om värdegrunder sa någon att alla inte var lika värda, akademiker var mer värda än arbetare. Då slog det slint i huvudet på mig igen och jag kastade ur mig det bara är Alliansen som tycker sånt skit. Eftersom jag har sett mångas Facebook-status visste jag att väldigt många röstat på Alliansen och jag kände samtidigt som jag sagt det att det var dumt...samtidigt var kommentaren om att akademiker skulle vara värda mer idiotisk.

Vad ska man göra?

/Elin

Fyra år är lång tid

Ibland får jag för mig att fyra år är kort tid. Fyra år är ju ändå bara fyra år och den tiden skulle vi väl kunna slicka våra sår och sen ta revansch. Sen kommer jag ihåg förra gången jag röstade.

Förra gången jag röstade bodde jag på Irret, jag hade just börjat på I och jag gick och röstade med Oscar. I dagsläget är jag spyless på Linköping och I eftersom jag tycker mig ha varit här för länge och jag har inte pratat med Oscar på hela året.

Fyra år är en lång tid. Åtta år är en ännu längre tid. Jag röstade blått i mitt första val men har insett att deras Sverige inte är ett Sverige jag vill bo i. Det är inte ett Sverige jag vill stödja. Jag ursäktar som sagt mig själv genom att säga att Sverige fungerade inte bra 2006 och jag visste inte av något annat än Sossarna. Då ville jag byta till Alliansen för jag hade inte testat.

Fast under de här fyra åren har jag insett att oj vad dum jag var, den svenska välfärden som jag varit så stolt över och som jag försvarat så passionerat i Japan kommer från socialdemokratin och att Alliansen har aktivt förstört den i fyra år genom att göra det svårare och svårare för alla bidragstagare.

Jag trodde att anledningen till att Alliansen vann förra gången var för att folk röstade som jag. För att de ville testa förändringen. Därför trodde jag också att socialdemokratin skulle ta revansch eftersom vi nu testat ett i längden ohållbart alternativ.

Tyvärr röstade folk inte blått av samma anledning som jag. Tyvärr röstade folk med plånboken och av egoistiska skäl. Jag har tänkt bli höginkomsttagare, för jag kan bli höginkomsttagare. Kan man bli det så borde man bli det, men det betyder inte att man ska vända ryggen mot de som inte kan bli det. Det finns många som inte kan bli höginkomsttagare. Det finns de som inte kan bli inkomsttagare överhuvudtaget. I Sverige tar vi hand om dem! Eller vi tog hand om dem.

Dryga 50 % av svenska folket verkar dock inte bry sig. Får man säga att man hoppas att alla som röstade blått drabbades av den förlorade välfärden? Antagligen inte, men någon som är drabbad av den kommer aldrig rösta Allians igen.

Fyra år är en lång tid, vem vet vad de säljer ut till 2014? Sjukhusen kanske? Nej tack.

/Elin

Ge oss Sverige tillbaka!

SVT är Pirater!

Som piratpartist kan jag inte låta bli att roas av att SVT:s tema för valet är de politisk opartiska lila och cerise. Problemet är ju bara att lila är min politiska färg.

Jag kommer ihåg förra valet, då jag var fysiskt frånvarande men psykiskt närvarande. Då var Piratpartiet på den mediaplats som Sverigedemokraterna är på idag. Det där lilla partiet som ändå fick mediabevakning. Inga medier har brytt sig om Piratpartiet det här valet.

Har försökt hitta en valvaka online att delta i på samma sätt som i EU-valet eftersom SVT (trots sin färg) inte visar något. Förvånande nog hittar jag ingen. Däremot hittade jag en valvaka i Linköping. Alldeles nära. En liten stund undrade jag ifall jag skulle fara dit. Vara en liten del av valförlusten. Sen insåg jag att jag inte har något där att göra. Jag är helt enkelt inte så engagerad som jag vill vara. Jag brukar säga att jag inte har tid, men jag har inte ork heller. Hade jag verkligen velat vara engagerad fler dagar om året än idag så hade jag kunnat. Jag erkänner att jag är lite avundsjuk på alla som faktiskt har valvakor att gå på och inte bara en mörk och skitig lägenhet att sitta ensam i.

Trots att jag sagt att jag skulle rösta på Piratpartiet väldigt länge så har jag velat och tvekat eftersom svenska folket inte verkar ha velat välja rätt och för att vi skulle behöva en majoritetsregering för att hålla SD stången. Sen läste jag några partimail och tittade på den här filmen från Tyskland igen.



Den var väldigt aktuell under EU-valet, ingenting har hänt på integritetsplanet och jag börjar oroa mig för att vi faktiskt är en kokad groda.

Från Ystad till Haparanda

Är en halvtimme försenad den här morgonen. Skulle egentligen redan ha röstat, men jag sitter och äter fil och tittar på morgonsoffan. Där visar de intressanta inslag där en man rest från Ystad till Haparanda och frågat folk på gatan vad de tycker om valdebatten och vad som är viktigt för dem. Visserligen såg jag bara Södertälje och Stureplan, men tanken var att man skulle få se skillnaderna i inställning till att rösta i de olika delarna i landet.

Panelen (ledd av Andes lillasyster) pratade sedan om vilka nyanser det här visade och bla bla, jag lyssnade inte för jag åt fil, men det slog mig att man ganska ofta avgränsar Sverige till att ligga mellan Ystad och Haparanda. Hur kan det vara logiskt? Norr om Haparanda finns en landsände som är större än hela Danmark (både på bredde och längden), gills inte Norrbotten och Lappland?

Det borde väl inte överraska egentligen...

En stund tänkte jag att det kanske gick från Sveriges västligaste punkt till Sveriges östligaste punkt. För jag har inte koll på var i Skåne var staden ligger. Men nu har jag kollat och det stämde inte det heller.

Integritet mellan folkgrupper är bra, det ska man jobba för! Fast mitt i bland debatten om invandring så undrar jag om man inte ska börja med att integrera alla Sveriges geografiska delar först?

/Elin

(tillägg: när jag flippade över till SVT så hamnade jag mitt på gågatan i Luleå)

Val i morgon!

Jag hade inte tänkt skriva något om valet eftersom jag är ganska less på det. Med flit har jag hållit mig borta från skrivna meida den sista veckan eftersom jag får nog av partiledarnunor i TV.

Inför tidigare riksdagsval har jag varit lamt intresserad av politik. När jag skulle rösta första gången visste jag knappt vad alla partiledare hette. Fruktansvärt dåligt av mig, men lika fullt sant. Sen har jag inför tidigare riksdagsval inte heller trott att det har gjort någon skillnad. Jag hade fått för mig att 4 år var en för kort period för att skapa riktig förändring i ett samhälle, men jag försvarar mig med att Socialdemokraterna hade haft makten i hela mitt medvetna liv så hur kunde jag ens föreställa mig ett Sverige där Alliansen styrde?

Fram till och med den här mandatperioden trodde jag att alla politiker skulle föra samma politik men med olika skattesatser. Nu inser jag inte bara att det inte går att föra samma politik med olika skattesatser (hur skulle samma utgifter kunna betalas med mindre inkomster?) men också att det är olika syn på grundinställning till vad som är ett hållbart samhälle.

Tiden i Japan fick mig att förstå att även den blåaste borgare i Sverige var kommunist i en amerikans ögon och det tyder väl på någorlunda likariktad politik och värdegrund, men jag tror att det är farligt att som så många svenskar påstå/tro att de politiska blocken är så snarlika varandra att det inte spelar någon roll vad man röstar på.

Tyvärr har den här valdebatten handlat för mycket om sätt att frysa ut SD ur valcirkusen och därför göra dem till oförtjänta martyrer än att faktiskt prata om sakfrågorna. Jag utger mig inte för att vara någon expert, men om så många ändå kan tänka sig att rösta på SD innebär det inte att deras frågor är frågor som borde diskuteras av partier med lite vettigare inställning till dem? Uppenbarligen berör invandringspolitiken många, så varför inte prata om den istället för att bara säga att SD är trångsynta och främlingsfientliga idioter? Jag hade hellre hört vad de etablerade partierna tänkte göra åt den uppenbart ökade främlingsfientligheten i Sverige än att låta dem spekulera i vad de skulle göra om SD fick en vågmästarroll.

70 år är tydligen så långt ett mannaminne sträcker sig och det låter väl ganska rimligt. 70 år är ju ungefär en livstid och allt för få har idag egna minnen av vad som hände i Europa på 40-talet. Det är roligare att leka med flashiga saker på TV och göra valet till ett sportevenemang. Fast det är klart, Fotbollskväll och en valvaka är ungefär lika intressant för mig personligen...även om jag satt uppe mitt i natten i Japan och följde EU-valet. I efterhand är jag otroligt imponerad av mitt eget engagemang. Synd att jag inte har tid eller ork att ha det längre.

En sista intressant tanke är att nu i slutet när Alliansen har haft övertaget de senaste veckorna i alla mätningar vilket gör Reinfeldts argumentation om hur viktigt det är med en stark majoritetsregering för att stänga ute SD väldigt bra. När Mona Sahlin säger att hon håller med Reinfeldt om att Sverige behöver en majoritetsregering så låter det i mina öron som om hon ber folk rösta blått eftersom de är närmare en majoritet än de rödgröna. Jag tror inte att det var hennes tanke...sen upprepas det här om och om igen, av flera experter. Alla (utom Reinfeldt) utan att direkt säga att svenska folket ska rösta blått, men det är vad som indirekt kommer ut. Till och med från Sahlin.

Det var den debatten som fick mig att fundera över ifall jag faktiskt ska hålla kvar och rösta Pirat. Lägga bort något jag tror på för att stänga ute SD? I min fantasivärld är det ändå Piratpartiet som blir vågmästare i morgon...och för det behöver de min röst.

Rösta i morgon! På vad ni vill faktiskt, bara ni kan argumentera för det och försvara det.

/Elin

Lämnar er med några ord från Parlamentet från förra året:


Faktiskt, om man har en utbildning, hur ska man då bli rasist?

Konsultuppdrag

Blev inkallad som expert ikväll på NH:s Quiz eftersom det var Disneytema. Känns bra att man har kompetens på något område i alla fall när man har motgångar i de flesta andra. Var totalt värdelös när det kom till vem som gjort de engelska rösterna till figurerna, men Jonas hade stenkoll. Väldigt trevlig kväll, om än kallt...och sen förlorade vi med 0,5 p. 3700 kr på grund av en struken paprika. Grrrr.

/Elin

Betydelsen av konst

Det här är B-huset.

Det ligger här:

Första åren man går på LiU är det bara ett myller av korridorer som man alltid går vilse i och som man aldrig kan lära sig. Men det finns en korridor med uppstoppade djur och en flådd orm, och den kan man ju ta riktmärke på.

I B-huset finns ett café som heter Café Java och vars kyl är placerad för halva skylten. Där finns TekNat-biblioteket och inget allmänt mikrorum. Det finns en (officiell) skylt på vilken det står:

Sen? B [ett nummer jag glömt] ligger ditåt ->

Hur snabbt man lär sig hitta i B-huset beror på vad man läser. I:are brukar få ett hum om det i 2:an och sen ha lärt sig i 3:an. Det roligaste jag haft i B-huset är de 2 h vi satt och väntade på att våra E. Coli gjorde...ja något. Annars är kugga en tenta med live-rättning också rätt kul och min mest refererade föreläsning har också hafts här (Visste ni att man kan posta plasmider? Med vanligt porto!).

B-huset är inte så intressant egentligen. Det ser ut som A-huset, fast lite större och med lite sämre möjligheter att sitta och plugga...samt lite färre ekonomer, men sen finns inte Island i B-huset heller.

Idag var jag och intervjuade Sectras VD (bear with me, det är inte helt orelaterat). Han var trevlig, intervjun var trevlig och jag vet inte hur det var med de andra men jag hade gärna suttit kvar och pratat och frågat om saker som inte alls hade med strategier att göra.

De finns i Mjärdevi så vi avbokade bilen och tog cykeln. Det regnade inte på vägen dit och var soligt på vägen hem. Vi fick kaffe när vi kom och blev visade bastun i konferensrummet. Utsikten var skitbra och med fönster överallt blev det ljust och trevligt. Förra veckan hade Carl Bildt varit där (tror att det var för att de ska börja leverera telefoner till EU-parlamentet nämligen) och i Japan gick det väldigt bra att sälja deras mammografiutrustning eftersom det är så låg strålning i dem...efter Hiroshima och Nagasaki är japanerna ganska besatta av strålning.

På väggen bredvid dia-duken (alla fönster hade täckts för och det visades PPT) hängde en tavla. Den var väldigt färgstark. Gul himmel och jag fick en känsla av höst även om träden var gröna. Stilen var lite barnslig, jag vet att det heter något snyggt, men hade jag kunnat sånt hade jag inte läst till ingenjör. När jag bara såg den ur ögonvrån tyckte jag att det var en sån där planch av en känd tavla som brukar hänga lite varstans.

Sen tittade jag på den och upptäckte att det var B-huset! Blev sittande och stirrade på den en ganska lång stund. Varför skulle man ha B-huset på väggen?

Först kändes det lite konstigt. Väldigt konstigt faktiskt. Fast grundaren hade kontakter med universitetet, nuvarande VD har pluggat där, vice VD har pluggat där...antagligen mycket mer i B-huset än vad jag gjort. Jag är ju trots allt med ekonomerna i A-huset. Vidare är stora delar av deras nyrekrytering direkt från universitetet. TEIE72 Affärsstrategier är inte den enda kursen vid universitetet som företaget är involverat i.

Plötsligt kändes det som om ifall tavlan var till för oss, alla vi som hade anknytning till LiU, och B-huset, på ett eller annat sätt. Det spelade ingen roll att Carl Bildt suttit i stolen där Isabelle suttit, att han är...ja, Carl Bildt. För honom är den där tavlan bara en grälig tavla. För oss betyder den mer. Ingen kommer peka på tavlan och förklara den för oinvigda, de kommer aldrig förstå, men vi som vet känner igen oss och får ett litet band. En hemlig klubb. Ett insider skämt som inte är ett skämt. Lite som att se en SAAB i Japan. Bara lite, men liknande.

Jag ska också ha en tavla av campus på mitt kontor. Men jag ska ha C-huset. Eller A-huset. Eller helst depp-tjejen...om det går.

/Elin

Att växa upp

Det pratas om hur roligt (och bitterljuvt?) det är att se sina barn växa upp. Det vet jag ingenting om. Något jag däremot har kommit att inse är att fruktansvärt roligt att se sig själv växa upp också.

Jag säger fortfarande ofta "när jag blir stor..." eller "när jag är vuxen på riktigt..." vilket ofta refererar till när jag har tagit examen och ska ut i arbetslivet, bort från skolan och studentbostäder.

Ändå är hela min vardag för stunden fylld med realisationer om att jag faktiskt är vuxen. Vet inte om jag är vuxnare i början av den här terminen än jag var i slutet av förra, men plötsligt verkar fem år på egen hand ha förtjänat mig lite vuxenhet.

Saker jag har börjat uppmärksamma i mitt beteende som jag klassar som vuxet:

• Damm har börjat störa mig
• Jag äter hellre vid bordet än i soffan
• Jag kastar flerpen från mjölkpaketen (och liknande boss) på en gång
• Disken blir högst stående en kväll
• "Tvätta speglarna" är obligatoriskt när jag städer toaletten
• Källsorteringen försvinner regelbundet
• Mina blommor lever
  
• Jag tittar faktiskt igenom "viktiga brev"
  

Jag lovar att komplettera listan om jag upptäcker fler vuxna saker...

/Elin

The end is near...men inte för mig

Jag är less och trött på min dumma utbildning som kommer ge mig en examen inom ett område som jag egentligen inte vill arbeta i. Det är inte helt sant, jag har come to terms with att jobba med något som jag faktiskt läser till, för allt är inte jättetråkigt. Fast inget av det är min passion. Nån sån tror jag inte att jag har.

300 hp eller inte så känner jag mig fruktansvärt klar med den här skiten. Som jag sagt tidigare så är det här mitt sjätte år på universitetet. Min bror lär bli klar före mig...och han började typ i förrgår.

Det är svårt att säga om min ångest över att vara kvar här skulle vara lika stor om det inte var för att de flesta av mina forna klasskamrater ska börja med examensarbetet till våren. Det känns emellanåt som om det är det enda det pratas om i min umgängeskrets: ansökningar, framläggningar, tidsplaner, avhandlingar, presentationer, opponeringar... Jag förstår att folk vill prata om det, men varje gång det händer vill jag bara krypa ner under sängen och gråta. Det spelar ingen roll att jag (kanske) kan börja med examensjobbet till hösten, det är för sent! Jag är så less på att vara här!

Den här utbildningen har utan tvekan varit mitt livs största misslyckande än så länge. Många kanske inte ser det som ett misslyckande, inte alla klarar att ta en master på 5,5 år (inte för att jag är klar med det ännu, men ändå). But let me break it down for you:

Misslyckande nr. 1:
Jag började Industriell ekonomi internationell japanska 2006. Om jag någon gång lyckas få en examen kommer den bara att vara inom Industriell ekonomi. Jag misslyckades där alla andra i min klass har verkat lyckas. För att jag missuppfattade instruktionerna från LiU, för att jag inte var bra nog på japanska, för att jag inte hade rätt kontakter när jag kom hem, för att jag inte har kunnat ljuga tillräckligt bra, för att de slutade ge oss 3 hp/japanskt poäng...Jag blir arg och bitter varje gång jag tänker på att de flesta som kom från Japan inte har lärt sig ett skit mer än vad jag har. Men de klarade sig. På ett eller annat sätt. Jag hatar alla. Innerligt. Det är knappt så jag unnar människor som lyckades på riktigt att ha klarat det.

Misslyckande nr. 2:
Jag är sista årskullen som har möjlighet att ta en gammal civilingenjörsexamen. För er som är mindre insatta i det så vill man inte ha en gammal, man vill ha en ny, en "EU-anpassad" civilingenjör. Vi som började före 2007 (vilket jag då gjorde) får välja om vi vill ta en gammal eller en ny civilingenjör. Jag vet ingen som väljer en gammal, även om det är ett halvår mindre arbete. Allt på I-sektionen handlar om att vara konkurrenskraftig. Jag är 1 hp kort om att kunna ta en ny civilingenjör och en ny master. Detta är direkt kopplat till mitt misslyckande i Japan. Jag fick med mig 1 hp för lite. Ett endaste poäng. Det skulle leda till att jag får en gammal civilingenjör och en ny master. Vad det skulle betyda i konkurrensväg vet jag inte. Det enda jag vet är att det inte är det jag vill ha och jag vill inte läsa en termin till bara för att få det jag vill.

Vissa dagar avskyr jag mina vägval här i livet så innerligt att ni inte ens kan föreställa er det.

/Elin

Försvarstal

Politiska debatter intresserar mig inte så mycket som jag anser att det borde göra. Jag har en bestämd åsikt om hur jag vill att Sverige ska styras, vilket är intressant eftersom jag inte trodde att jag hade det. Det var året i Japan som fick mig att inse det.

Trots att jag har åsikter i fler frågor än integritetsfrågor har jag tänkt rösta på Piratpartiet även i detta val. Jag vet att många har svårt att förstå varför och jag vet inte om jag ens tror att Piratpartiet kommer in i riksdagen (men jag hoppas). Det finns de som kan se det som en bortkastad röst, framförallt när jag vet vilket block jag vill ska leda Sverige framöver.

Jag röstar på Piratpartiet för att jag håller med om de flesta frågor de tar upp och för att jag VET att de kommer kämpa för just de frågorna lika mycket som jag VET att de kommer kompromissa om andra saker.

I dagsläget är det mer än man vet när man röstar på andra partier. Jag vill inte rösta på ett parti som kanske kompromissar bort de av mina viktigaste frågor för något annats partis idiotiska idéer för att driva igenom andra frågor som jag inte tycker är lika viktiga. Det är lite för mycket team-work i svensk politik tycker jag.

Visst, om Piratparitet mot alla odds kommer in i riksdagen (och i ett parallellt universum får en vågmästarroll så de hamnar i regering eftersom man hellre samarbetar med pirater än med rasister hoppas jag) så kommer de stödja märkliga förslag som jag inte gillar, men de kommer kämpa för de frågor som jag röstade på.

Jag vill inte rösta rödgrönt och kanske tvingas genomlida ännu fler (mp)-genererade miljöskatter som gör det näst intill omöjligt att bo i glesbygden och jag vill inte rösta blått och riskera att få fyra år till med en (fp)-integritets- och jämställdhetsminister som tycker att svenskar födda utanför Sverige ska få lägre lön än de som är födda i Sverige.

Jag vet att jag kommer behöva uppleva det ena eller det andra och ja, jag kanske bara är feg. Kanske är det en bortkastad röst, men jag tycker inte det.

/Elin

Behöver vi en ny sportkanal?

Jag sitter på soffan, ashungrig eftersom jag inte ätit mer än en sallad sen kl 13 och tränat första gången sen i maj. Det blev lite för omvälvande att öppna mailen då jag äntligen fått svar från studievägledaren, för att inte tala om att det blev lite för roligt att försöka göra en ny kanalsökning för att få TV10.

Snygg premiär de har förresten! Välplanerat att välja en fotbollsmatch på hemmaplan som Sverige faktiskt borde vinna helt utan problem (sist jag flippade var det 3-0). Lite trist att den enligt SvD.se bara når ca 70% av svenska folket, lite trist och väldigt klantigt.

I reklamen på Kanal 9 har det hunnit gå två reklamer för Apoteket AB förresten.

På SvD.se läser jag också att det här (TV10 inte Kanal 9) är Sveriges nya sportkanal. Wow. En till. Vad bra...eller va?

På TV10:s egen hemsida står det:

TV10 är Sveriges nya TV-kanal för sport och fakta. Den engagerande live-sporten och de mest intressanta dokumentärerna hittar du på TV10.

Engagerande live-sport och intressanta dokumentärer. Där ser man. När man scrollar längre ner och kikar på vad det står i detalj kan man läsa:

I TV 10 kommer det att vara direktsänd:

ATP-tennis

Allsvensk hockey – cirka 1 match per månad

NFL

Svensk basket

Euroleague i basket

Basket-VM

Svenska landskamper i fotboll (till och med årsskiftet)

Champions League – cirka 1 match per månad

NHL-hockey – cirka 1 match per månad

F1 - tredje tidskvalet från GP samt ett highlightprogram i veckan.

Det kommer också att sändas nyhetsprogram och magasin om sport.

I TV10 hittar du också spännande dokumentärer om en mängd olika ämnen.

I tablån kan man läsa att de redan har lagt in två spännande dokumentärer. Var av en är om ett fotbollslag.

Har inte Sverige nog med sportkanaler? För att inte tala om vanliga kanaler som visar sport när det passar dem? Jag vet inte, är inte jätteroad över att jag fått tillgång till denna nya fantastiska kanal som visar kampsport och motorsport och nyhetsmagasin som sport. Inte för att någon hade inbillat sig det.

Om den här kanalen gör att TV3 och TV6 slutar visa sport så tycker jag det är asbra! Men TV4 slutade inte visa sport bara för att deras sportkanal blev basutbud. Om man bara tog bort alla blonda bimbofruar, Paradise hotel och slutade köra alla typer av Law & Order på alla kanaler så skulle man kunna klämma in all den där sporten utan att starta en ny kanal. Nog för att det också skulle störa mig.

Men som sagt, om denna kanal gör att det blir mindre sport i de andra kanalerna så är jag nöjd med att de där intressanta dokumentärerna de så vagt pratar om aldrig kommer.

/Elin

Minsta gemensamma nämnare är kön

Jag har funderat på det här i någon vecka nu. Sen nollningen började faktiskt och jag från en väldigt objektiv position kunde betrakta hur en ny grupp bildades. Det blir ganska tydligt när man slänger ihop en grupp människor på det här viset, vilka man först knyter an till och försöker bygga en relation med.

Det enda som verkar behövas vid den första bedömningen är att man har samma kön. Jag vet inte om det är tjejerna som gör det eller om det är killarna som gör det eller om det är alla som gör det. Jag vet bara att det sker.

Kanske är det tydligare när en sub-grupp är tydlig minoritet? Som i min gymnasieklass där vi var sju tjejer av nästan trettio, eller som i Iib där det var ungefär 30-70 eller som i min nolleklass där det är precis 30-70.

Det är tydligare när sex tjejer sätter sig tillsammans hela tiden än när tjugotvå killar sätter sig huller om buller. Hur är det i grupper där män är i minoritet? Sätter sig killarna tillsammans på ett lika tydligt sätt då?

Nu för tiden umgås jag mest med killar av den enkla anledningen att det finns flest killar i min närhet och att jag aldrig kom in i "tjejgänget" när detta formades i ettan. Att jag inte var med i att forma det gänget är för att jag då redan hade Pernilla och alla mina pojkar från basåret, jag behövde inte knyta an till alla tjejer för att de var tjejer. Jag behövde inte se mig som en del i den där gruppen vars minsta gemensamma nämnare var könet. Ibland är jag lite bitter att så är fallet, sen jag lämnade gymnasiet har jag funnit det svårt att lära känna nya tjejer. I vissa fall har det fungerat, men ofta är jag paranoid och tror att de snackar skit om mig när jag inte är med och/eller tycker att jag är fjantig i allt jag gör och har på mig. Jag brukar skylla sånt på Magdalena, vilket mycket väl kan vara sant men är totalt okonstruktivt och inte för mig framåt det minsta.

Det sägs generellt att tjejer umgås två och två medan killar umgås i grupper. Jag har väldigt svårt att se det här som sant för det skulle ju indikera att tjejer och killar egentligen inte kan umgås med varandra. Jag hade en bästis, det sket sig och jag tänker inte prova det igen. Det är något jag tänker på emellanåt faktiskt, att jag inte ska lägga alla ägg i samma krog. Precis de orden använder jag också. Lustigt. Jag saknar inte att ha en bästis.

Söker man sig först till personer av samma kön för att det är enkelt? Är det en form av trygghet? Inbillar vi oss att de ska vara mer som oss eftersom vi har samma sak mellan benen? Visst, killar kan aldrig riktigt förstå hur det är att ha mens och en tjej skulle aldrig fälla den idiotiska kommentaren "Har du PMS?" (vad som skulle vara ekvivalent för killar vet jag inte) men jag tror att jag har mer gemensamt med de flesta av killarna som jag umgås med nu än de flesta av tjejerna jag umgicks med på gymnasiet.

Alla jag umgås med nu, tjejer som killar, umgås jag med för att jag vill. Inte för att jag råkade börja i samma klass och hade samma kön. Visserligen hade jag aldrig umgåtts med dem om vi inte hamnat i samma klass, men lite får man väl lämna åt slumpen också?

/Elin