Semesterstress

Ni har väl hört talas om fenomenet "semesterstress"? Det är det som man oftast måste vila upp sig ifrån efter att man har haft semester. Semestern är en så koncentrerad tid under vilken man ska göra allt som man inte har tid att göra under tiden man jobbar. Stugan ska besökas (och underhållas), huset ska målas, man ska spela golf, hälsa på släkten och kanske få in lite tid i skärgården också. På frågan "Vad gjorde du på semestern då?" ska man också gärna kunna svara något helt annat än ovanstående aktiviteter för att verkligen ha fått ut det mesta av sin lediga tid.

Jag lider lite av denna semesterstress nu när jag är hemma över påsklovet. Främst är det för att jag har skjutit upp så många saker som är lite småjobbiga med motiveringen "jag gör det när jag är ledig". Nu är det ju lov och även om jag gör lite av sakerna som jag borde göra så är det ett hav av saker som jag fortfarande inte har gjort. Främst kanske pluggat...två dagar i Linköping är inte nog med tid för det här heller. Sen verkar jag inte få något sommarjobb heller och det är stressande på så många andra plan att jag har svårt att fokusera på något överhuvudtaget.

/Elin

Här lever vintern!

Var är huset?

DÄR är huset!

Där är mamma!

Och här är jag, högst upp på kullen som gömde huset!

Det är jag som är herren på täppan!
Och det kan ni små tjejer inte göra något åt!

...fler ord är överflödiga!

/Elin

Det är hit man kommer när man kommer hem!

Det var texten jag möttes med på Kallax igårkväll när jag landade. Visserligen syftade de på Piteå, men jag tänkte att jag skulle ignorera det och sedan gå stenhårt på att det är Norrbotten i allmänhet och för mig Sävast i synnerhet.

Boden gör mig glad just nu, inte bara för att det är Boden och det är hemmahemma utan också för att staden äntligen lever igen. Bygget av gallerian har verkligen lyft hela staden, inte bara butikerna som finns där inne. Visserligen är det lönehelg nu, men enligt familjen är det alltid fullt med folk där.

Det var någon som trodde på Boden, äntligen, efter allt som lades ner och flyttades och revs. Stadshotellet är upprustat, arenan (som jag nu har gått igenom och frusit på) uppskattas i alla fall av de som idrottar och nu har gallerian lyft hela centrum. Till och med Hanssons har fått en ansiktslyftning. Största problemet med deras nya inredning är att hörnsoffan är likadan som sofforna i Baljan...det tar bort lite mys faktiskt.

/Elin

P.s. bilder på snön kommer snart (vårt hus syns inte från vägen :D ) D.s.

Tillsist

Efter nästan 5 år på universitetet har jag nu gjort min första dag som varit schemalagd mellan 08:15 och 21:00. En viktig del i historien är att vi inte var klara förrän 21:30 heller och att jag inte har packat ännu. För att inte tala om att vi ska vara tillbaka på HU om 8 h.

/Elin

Halvvägs till framtiden

Snart är det dags att välja kurser igen och som vanligt är jag stressad. Ibland känns det omöjligt att bli klar till nästa år och all planering i världen kan inte lugna mig. Framförallt inte om man tror att man behöver läsa 30 hp mer än vad man egentligen behöver...

I en perfekt värld hade biokurserna varit lite mer utspridda, för att inte tala om industriell marknadsföring hade legat under hösten, men nu är inte världen perfekt. Men jag tror att det kommer att gå ändå. Faktiskt så tror jag att det kommer att gå.

/Elin

Anonyma tentor

Jag vet inte hur mycket jag har pratat om det här med anonyma tentor, men under året i Japan så införde LiU anonyma tentor. Det fungerar så att tentatanterna plingar mitt LiU-kort med sina små handdatorer (ojoj vad jag hade velat vara med på utbildningen!) och jag får ett AID-nummer (vad A:et gör före ID vet jag inte, but still) som jag sen skriver på tentan och sedan på alla lösa papper jag ska lämna in. När man lämnar in tentan så plingar de kortet igen och så skriver de ner numret igen. Jättesmidigt!

Det är så pass smidigt, och trevligt, att jag kom på mig själv med att tycka det kändes märkligt när vi skrev dugga i Försäljningen eftersom vi förväntades att skriva våra namn på den. Sen blev reaktionen när jag lämnade in den och visade mitt LiU-kort: "Jag vet vem du är Essner."...med andra ord inte jätteanonym längre ;) Men det blir nog lätt så när han som skulle rätta den var han som var i Chiba innan mig.

Sen i julas skrev jag en tenta i Ekonomisk analys (den andra, Ou Tangs). Vi var, hm, max 20 som skrev den. Tydligen var de flesta av frågorna skrivna av folk ur min fadderklass och den som så snällt svarade på frågor under tentan var Biljettfadder. Jag har en (o)vana att skriva väldigt mycket trams på mina tentor, det är egentligen ingen skillnad på mattetentor eller skrivtentor, men det blir gärna mycket mer trams inbäddat i texten när det ska skrivas mycket. Så visst kom det fram att det var min tenta som var min tenta (i Fablernas värld...).

Idag föll de anonyma tentorna för tredje gången under det år som jag haft att göra med dem. Vi fick ett mail igår där det stod att alla var godkända men den som hade kod 1727 skulle kontakta dem eftersom Ladok var dumt. Det var inte jag (jag hade 1715 - året Ludvig XIV dog och Karl XII kommer tillbaka till Sverige efter 15 år i krig), men det löste sig och vi bestämde att vi skulle gå och hämta ut våra tentor idag efter föreläsningen på HU.

Det blev jobbigt, för korridoren är låst och vi har inte tillträde. Väl inne hade receptionisten inte fått våra tentor av examinatorn som satt på ett möte längst in i allt. När vi fått tag på honom hade inte han heller tentorna, han hade största delen av tentorna. Två utav frågorna var någon helt annan stans. Som väl var så var det vår föreläsaren för dagen som hade det och han visste om att vi ville ha dem och kom med dem.

Så, vi hade alla frågor, vi hade alla omslag och receptionisten kom med listan över vem som var vem (eftersom alla inte hade coola år att hänga upp sina nummer på) varpå vår föreläsare ger oss ett kuvert var och sa ungefär: "Här, ta en fråga var och hjälp till så går det fortare. Vi lägger alla i högar."

Jag tog hand om fråga 8 och tja, med andra ord har vi alla gått igenom allas tentor eftersom det skulle gå fortare så. Nu är vi ju en så pass liten grupp (14 st tror jag) att vi med hjälp av statistiken har rätt lätt att lista ut vem som har vilka betyg och lyckas man inte så är det ju lätt att fråga.

Jag har inget emot det, jag tycker bara att det är kul att sen tentorna för alla andra har blivit mer anonyma så har de blivit sjukt mycket mindre anonyma för mig ;)

/Elin

Skönlitteratur, who needs it?

Ärligt talat. Skönlitteratur har ingenting att komma med om man jämför dem med biografier om verkligt intressanta livsöden. Boken jag (egentligen) läser nu, den om Émilie och Voltaire, är makalös! Den kan faktiskt innehålla allt som en bok ska innehålla (till på köpet utspelar den sig under 1700-talet och pratar om spänningen med att utforska en värld som ännu inte var matematisk beskriven). Till detta ska man också lägga vetskapen om att det har hänt på riktigt och inte är ihopfantiserat av någon författare.

Jag tvivlar inte på att saker är lite kryddade emellanåt, det är nog väldigt svårt att låta bli att göra det, men huvudstoryn är på riktigt. Det finns dokumenterat, deras liv finns beskrivna både genom deras egna och bekantas brev, dagböcker och publikationer. När det kommer till Voltaire så finns det också en lunta med polisrapporter...

Efter ungefär halva boken så fick jag av någon anledning (jag vet inte varför) för mig att ta ut Axel von Fersens biografi från bokhyllan också. Den läste jag för första gången när jag skrev det där utdragna arbetet om honom och Marie-Antoinette på gymnasiet, fast då bara de utvalda delarna som faktiskt berörde deras relation...men oj så mycket mer det finns och ärligt talat så levde han ett intressantare liv än Anne Frank (vars dagbok jag också har läst).

Kanske är jag bara en stor sucker för romantik på 1700-talet, men varför ens bekymra sig om att läsa skönlitterärt innan man tagit del av alla de fantastiska historier som faktiskt har utspelat sig på riktigt, som riktiga människor upplevt?

Visst, jag tycker om väldigt många skönlitterära böcker (LotR och HP kan väl knappast klassas som biografier? :P) men just idag känns de totalt överflödiga. Samtidigt funderar jag på varför deras liv fick möjlighet att bli så otroligt fascinerande medan mitt går ut på att skriva i den här bloggen och undvika att plugga matematisk statistik (japp, det blev den)? Fast när Émilie satt och skrev olyckliga brev om att vara en kvinna under en tid då kvinnorna omkring henne knappt kunde skriva sina egna namn eller då Voltaire fann sig instängd i Bastiljen eller Axel tvingades studera filosofi så var antagligen inte deras liv så intressanta heller.

Sen finns det ingenting som skulle få mig att vilja byta med en kvinna på 1700-talet eftersom jag (om jag nu haft sån tur att jag varit adlig) antagligen ändå varit en av de där som inte kunde skriva sitt eget namn och de flesta av dem hade inte intressantare liv än karaktärerna i OC eller liknande kvalitésproduktion. Inte heller tror jag att jag skulle vilja bli satt i exil för att jag skämtade om kungen (fast det vore rätt kul om detta infördes i Sverige under 2000-talet, hej då till Hey baberiba-gänget!) och jag skulle definitivt inte ha velat vara Axel von Fersen, vare sig han var älskare till drottningen eller inte. Möjligen att jag kanske skulle ha velat vara honom under amerikanska frihetskriget och fram till säg...just innan stormningen av Bastiljen.

Ingen av de här tre 1700-talisterna trodde kanske att deras liv var så värst speciella (fast herrarna var i alla fall övertygade om att de själva var något helt extra), och aldrig hade de väl tänkt att deras brev och dagböcker skulle läsas av en historietokig (och just nu utsvulten) 23-åring ca 250 år senare (för att täcka in både Émilie och Voltaires och Axels tid). Undra om min blogg kommer att vara grunden för en biografi som någon skriver 200 år efter att jag dött? Antagligen inte, jag har ju för mig att man ska göra något för att få sin biografi skriven av någon annan och jag har inga högflygande planer faktiskt.

Dock är det fascinerande (och rätt bra för ego-boosten) att så många ändå läser den här bloggen redan nu. Trots att jag varken gjort något, gör något (ärligt talat, förra inlägget?) eller har så där fruktansvärt intressant liv. Tänk om det varit jag som skrivit manifestet som fått parisarna att storma slottet och ställa kungen inför rätta, eller tänk om jag skrev böcker som brändes eftersom de kritiserade regeringen, eller tänk om jag kom på att kvadrera hastigheten och multiplicera den med massan för att få fram energi...hur mycket intressantare hade det här inte varit då?

/Elin

Man vet att...

...man dricker för mycket billigt kaffe när man inte med säkerhet kan säga om kaffet man själv bryggt är för svagt eller för starkt.

Dagvill

Fullständigt och totalt. Jag vet inte vad som händer just nu. Jag hade helg, och vilken välförtjänt helg det var, för bara en dag sedan. Igår, borde det ha varit måndag. Istället var det fredag och idag är det lördag igen. För att inte tala om att om bara en vecka så är jag hemhemma i en vecka.

Hur hade de tänkt sig att man skulle få någon som helst studietakt på det här viset med ständigt avbrutna lunkar?

Sen är det jobbigt att veta att man har 20 nya hp att försöka läsa fram till slutet av maj, att det kommer bli hur mycket i skolan som helst och att man ändå inte kan börja med det ännu eftersom jag inte har fått mer än första föreläsningen i två av tre kurser. Till på köpet har jag inte haft råd att köpa kurslitteraturen, det blir något att göra när jag kommer tillbaka från Boden (CSN kommer ju först på torsdag).

Så idag och i morgon ska jag försöka ta beslut rörande vilken av mina omtentor jag ska satsa på och sedan ska jag börja plugga den kursen redan nu. Så, matematisk statistik eller produktionsekonomi?

Usch...man blir stressad av att vara dagvill...

/Elin

Dåliga sidor och självinsikt

Det är rätt hemskt när man inser att man har andra människors sämsta egenskaper. Med andra ord de saker som man stör sig mest på hos andra människor. Inte bara för att man inte längre kan beklaga sig över dessa människors hemska egenskaper utan också för att man utsätter andra för dessa hemskheter.

På sista tiden har jag insett att jag är kritisk och negativ till ungefär allt andra människor gör, framförallt det Jessica gör. Jag bidrar inte med något och stänger av allt för ofta. Jag hatar människor som gnäller och inte kommer med bättre förslag själv, alternativt de som bara vill göra saker som de föreslagit och aldrig kan kompromissa. Jag är lite av båda just nu.

Kanske ska jag bli eremit för en stund? Krypa upp i soffan (med min bok som är helt awsome förresten) en stund och inte umgås med människor tills jag vet hur man ska bete sig. Jag skäms över mig själv just nu och det är inte alls givande eller en bra studiemiljö.

/Elin

De framgångsrika barnen Essner

Titta, titta! Kuriren två gånger på en dag! Jag kollade faktiskt lite skeptiskt på Kurirens e-tidning tidigare i morse och tänkte "Vad kan vara skillnaden på en e-tidning och en tidning på nätet? Varför skulle jag vilja prenumerera på den?"

Sen ringde mamma och sa att jag skulle titta, och titta! Där var Lillebror, tävlandes, som alltid. Viktigaste frågan var ju förstås om han vunnit, vilket han såklart hade gjort! Till på köpet vet han vad ett gästabud är, vilket antagligen gör mig mer imponerad än att han kan springa fort medan han skjuter en rullstol ;)

Jag tror att han är något på spåret min Lillebror, kanske mer än vad jag är. Det känns bra.

Som avslutning, eftersom jag lärt mig bädda in videos, så ska ni få se Lillasyster också! Hon är nr 17.



/Elin

Gamla nyheter?

På Godmorgon Sverige (förmiddag) så sa de nyss att Norrbottens kuriren skriver om att Smedjan är populäraste gallerian i Sverige! Go Smedjan! Jag tyckte mest det var roligt att de pratade om Kuriren...men jag vet inte om jag kan hålla med. Tycker jag verkligen att Smedjan är bästa gallerian?

Det första jag kommer att tänka på är Teboden. Sen att den enda bankomaten ligger LÄNGST NER i skiten (och oftast bara har 500-sedlar). Sen tänker jag på känslan jag fick av att vara på Hogwarts första gången jag gick in och såg alla rullband. Sist konstaterar jag att Smedjan är trevlig, men jag är helt partisk mot Enter (hehe) och nog tycker att det är skönare att gå på Strand, men mer puls på Smedjan.

/Elin

Me time!

Det var ganska mycket som inte gick som det skulle idag, men nu är allt klart (kom just på att jag inte diskat efter maten tyvärr och det förstörde nästan hela meningen med det här inlägget). Nu är det Me-time!

Resten av kvällen är Ted Talk, kanske ett avsnitt av The Tudors och sen, om jag har tur, lite spel eller skrivande. Allt för att ladda upp för att verkligen kunna skämma bort mig själv i morgon.

...jag kommer bli galet less i morgon känner jag. Vad har du gjort med mig pappa?

/Elin

Få ro då och då bland alla tentor å poäng

Det är precis vad jag har nu. Två dagar av ro mellan tentor och nya poäng. Två dagar kan kännas som lite för lite, men jag tror att två dagar utan något alls att plugga är precis lagom. Jag ska ta hand om min lägenhet idag (städa, handla, städa mer, tvätta) och mig själv i morgon (sträckläsa Greven av Monte Cristo (om jag inte lyckas frita min kidnappade bok) och träna).

Det lustiga är att det inte finns något som jag hellre skulle göra. Jag vill städa lägenheten och jag vill tvätta. Jag har inte jättestor lust att cykla till Tornby, men tentap har en förmåga att vrida ut det sista ur kyl och frys och verkligen sätta en på prov när det kommer till att laga till måltider med knappa resurser. Under tentap blir vi alla MacGyver i köket...eller lägger ut alldeles för mycket på färdigmat eftersom det som tillsist står kvar i kylskåpet är en ost, buljongtärningar och passerade tomater.

Att leka "hitta molnet" är inte lika kul idag. Sin vana trogen så försvann det fina vädret tillsammans med den sista tentan, men vad kan man göra? Det har slutat snöa (ja, det snöade i natt igen, men jag hoppas det är snön som tar bort snön den här gången) och solen spricker fram...så snart ska jag ta mig ner mot Tornby och ICA.

/Elin

Hitta molnet!

Det är namnet på en annan rolig lek som jag har lekt de senaste dagarna. Annars brukar den leken mest lekas av CM och deras entourage inför UK, meeeeeeen det är en precis lika rolig lek att leka när det är strålande vårväder (Norrbotten-style) och man sitter inne och har tentap.

Från mitt fönster hittar jag inga moln...

/Elin

Tänk om...

Sitter här och försöker verkligen plugga till tentan i morgon. Jag har väl mer eller mindre räknat bort den eftersom jag har lagt ganska mycket krut på tentan idag, men ändå är det enda jag tänker när jag sitter och försöker läsa "Tänk om jag klarar tentan i morgon, fyfan vad kul det skulle vara! Då har jag ju tagit...52 hp i år redan. Om jag nu klarat de andra tentorna, men det har jag väl? Tänk om jag inte har det? Usch...och så kan jag inte skriva några omtentor i vår heller...Tänk om jag har sex st tentor efter mig efter det här tentap. Urk, vad ska jag göra då egentligen? Men tänk om jag faktiskt klarar tentan i morgon..."

och så börjar allt om igen. Ett är i alla fall säkert. Man klarar inga tentor om man sitter och bloggar!

/Elin

Sövande narkotika och vaken stimulans

Jag behöver stimulans i vardagen, för här finns ingen. Det kanske låter lustigt med tanke på att jag går på universitetet och att jag borde vara stimulerad upp över öronen med alla spännande saker att lära mig. Tyvärr har metoderna att lära ut inte utvecklats i samma takt som ämnena som lärs ut. Allt lärs ut på samma vis, samma envägskommunikation. Det finns ingen stimulans.

När jag var i Japan hade jag inte heller stimulans i skolan. Jag mådde mest dåligt och ville att varje lektion skulle ta slut så fort som möjligt så att jag kunde gå hem eller liknande. Där var jag dock stimulerad. Det fanns alltid någon att diskutera saker med, riktiga saker. Antingen var det Johan på Skype och då pratade vi om svensk politik, vad som var bra och dåligt och kanske framförallt skolsystemet, både det vi lämnat och det vi fortfarande sitter fast i. Eller så var det Weston och då pratade vi religion, kulturella skillnader, språk och mänsklig frihet. Eller så var det Brian och då var det fysik, kemi, historia eller kulturella skillnader...och om ingen av de tre fanns tillgängliga försökte jag och Maru prata om Taiwans politiska läge, Obama-kampanjen, svensk skatt och svensk värnplikt.

Här verkar det inte finnas tid eller utrymme till stimulerande diskussioner. Alla bara fokuserar på skolan och vi sjunker djupare ner i vår håglöshet. Ingen är stimulerad längre.

/Elin

Testar!

Pernilla och Lam lärde mig det här i en kommentar, och jag var tvungen att prova :)

Det här skulle kunna vara trailern till boken jag tror att jag skriver och är ihop klippt från filmen Poltava. Det var en okej film, hade varit bra utan sitt Hollywood-slut.



/Elin

Firefox vann

Efter att ha testat Chrom en stund har jag kommit på att jag ska hålla mig till Firefox. Det som vägde mest i Chroms fördel var att man kunde välja skins på det, så det blev så mycket gulligare, men efter att ha uppdaterat Firefox en gång så kunde jag göra samma sak (och välja på fler saker weee!) som än med Chrom.

På ett mer praktiskt plan så är Firefox bättre på att hålla ordning på mina länkar och webplatser än Chrom. Skriver jag exempelvis "student" i länkfältet på Firefox föreslår den studentportalen, studentbostäder och [hg] medan Chrom tycker att jag ska besöka www.studentportalen.uu.se, vilket jag varken har nytta av eller lust till. För att inte tala om alla gånger den föreslår wikipediasidor som jag aldrig varit i närheten av.

Så nej, Firefox it is!

/Elin

Sluta!

Det är 12 mars! Hur kan det fortfarande snöa? I Linköping?!

Drömgrannen: En teknolog

Min granne spelar hög musik. Det gör han ofta, mycket bas och beat. Min soffa skakar emellanåt och jag är så fruktansvärt svensk att jag inte går och klagar. I vanliga fall bryr jag mig inte jättemycket eftersom jag trots allt bor i studentbostad och han brukar inte spela längre än till 12 på vardagarna.

Nu är jag mitt i tetnaP och förr i tiden pluggade jag aldrig vid den här tiden, men nu måste jag faktiskt göra det. Då stör det mig oerhört att min soffa skakar till techno. Hade det varit en teknolog som bodde bredvid mig hade han vetat att det var tentaP, då hade han vetat att den var helig och att man inte stör sina grannar under tentaP.

Förbannade filosofer och medicinare! Bara för att ni aldrig tentar betyder det inte att vi andra gör det! Drömmen skulle vara att bara ha teknologer omkring sig, det går inte att komma ifrån.

/Elin

Pimp my Pytt-i-panna!

Roligaste leken jag lekt på länge! Tack Basel!

/Elin

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!

Dumma plugga! Vill inte! Vill inte skriva tenta i morgon! Vill inte skriva tenta på måndag! Vill inte skriva tenta på tisdag! Buuuuu!

/Elin

Hela Sverige sjunger!

Nu är det fredagsmys!

Jag har länge konstaterat att jag älskar företag som får hela Sverige att sjunga. Jag struntar helt i att de drivs av kommersiella motiv, det är så mysigt att kunna gå omkring och nynna på en sång på fredagarna som nog hela svenska folket vill stämma in i. Även om alldeles för få gör, men känslan av fredagsmys finns i alla fall!

...men enligt wikipedia så är lördagsgodis av ont ursprung:

Lördagsgodiset ursprung går att finna i experiment utförda mellan åren 1945 och 1955 på personer med utvecklingsstörning vid sjukhemmet Vipeholm i Lund på uppdrag av Medicinalstyrelsen och Sveriges riksdag. Försökspersonerna och deras anhöriga var omedvetna om försöken - ett klart brott mot de etiska regler som infördes internationellt 1947 som reaktion på de människoexperiment som nazisterna genomförde under andra världskriget.

/Elin

Det slår aldrig fel nu mer

Som jag skrev nyss så läser jag inte längre, jag har under mina snart fem år på universitetet (inte sex Jessica!) tagit mig igenom två hela böcker! Om man inte räknar med HP 7:an som kom ut ett sommarlov.

Gemensamt för dessa två terminsböcker är att båda har sträcklästs under tentap och igår, dagen innan min sista föreläsning, så började jag läsa i boken om Émilie och Voltaire och insåg redan efter förordet att jag skulle kunna läsa en hel bok som bara består av hur författaren har gjort sina efterforskningar, hur han har letat i arkiven och hur han har skrattat och lidit med dessa människor. Prologen berörde mig och nu befinner jag mig på väg in i ett tentap med över 600 sidor vetenskaplig litteratur att plöja medan det enda jag vill läsa är knappa 200 sidor om två människor som la grunden till det jag egentligen måste fokusera på.

/Elin

Saker som inte får världen att gå under längre

• Komma försent till skolan (allt går ju att läsa in)
• Kugga tentor (allt gick visst inte att läsa in, men "omtentor, csn, skatt och döden")
• Inte bli inbjuden (fast de som faktiskt bryr sig kommer ihåg mig även om jag inte har facebook)
• Glömma mobilen (jag behöver inte vara så jävla anträffbar hela tiden)
• Lämna in arbeten jag inte är nöjd med (det är oftast bara G/U)
• Försova mig (återkoppling till punkt 1)
• Ha en åsikt som inte stämmer överrens med andra (man kan vara kompisar ändå)
• Vara tyst även när andra har fel (bara för att jag har rätt så behöver jag inte säga det)

/Elin

Back to basics

Det har varit bokrea nu i dagarna (jag misstänker att det fortfarande är) och jag har besökt den både i Stockholm och i Linköping, men trots det hade det bara blivit en bok. En om Voltaire och Émilie du Châtelet och deras kärlekshistoria. Jag hoppas på den, kvinnliga vetenskapsmän (hmm?) från 1700-talet är coola.

Annars tyckte jag att det var en fjantigt dålig bokrea. Det är lite som rea-borden på Carlings där det står "jeans från 299:-" och sedan kostar merparten av jeansen där 899 likförbaskat! I år består bokrean av två, tre bord med böcker som boklådorna vill bli av med och sedan är det fullpris på merparten av böckerna som man faktiskt vill köpa.

Jag har fortfarande inte läst ut alla böcker jag köpte på den första bokrean som jag var på i Linköping. Så kanske var det bra att jag inte hittade några böcker den här gången, men jag önskar att jag hade gjort det. Det är mysigt med böcker, inbundna, fina böcker, fylld med världar och andras fantasier som hjälper en att fly lite från världen en stund. Tyvärr läser jag alldeles för lite skönlitterära böcker nu för tiden.

Har dock börjat läsa Bilbo igen, den ligger på toaletten och jag tar mig igenom den sida för sida. Det gör inte så mycket eftersom jag läst den tidigare, men med andra böcker är det svårt att koncentrera sig i. Lika bra att gå tillbaka och läsa sånt man vet man tycker om ett tag och så kan man ta tag i riktigt läsande till sommaren.

/Elin

Sova eller inte sova?

Jag har alltid påstått att det där med att man inte skulle kunna sova av kaffe är bullshit och placebo. Det enda som gör mig piggare av det är att jag kan sitta och göra något annat under de sega föreläsningarna. Sen är det lite svårt att sova om man är kissnödig.

Jag har stolt hävdad att jag kan hälla i mig kaffe och sedan lägga mig ner och somna på direkten om jag ville, men på sista tiden har jag börjat fundera på ifall det har börjat ändras. Jag ligger och vrider mig kan inte somna, visserligen är det samma även om jag inte dricker kaffe, men jag har försökt att inte dricka kaffe sent på kvällen ändå.

Sen upptäckte jag att det var geografiskt betonat. När jag var hemma i julas så hade jag inga problem att sova alls. Kaffe or no kaffe. Så då drog jag slutsatsen att det var stressen som gjorde att jag inte kunde sova, men nu när jag har mamma här så inser jag att det är inte geografiskt heller. Jag och mamma dricker kaffe just innan vi lägger oss och sedan somnar jag som ingenting. Min nya teori är att det är mamma som gör att jag kan sova gott om natten.

/Elin

Människor över hela världen

Världen har blivit mycket mindre på sista tiden. Det insåg jag när jordbävningar på andra sidan jorden oroade mig eftersom det finns människor jag bryr mig om där borta. Det är Pernilla och Lam i Japan, Hanna i Sydamerika (men inte i Chile just nu och det var ju tur), Maru i Taiwan, en drös i både norra och södra delarna av östra USA och en drös till i Tyskland.

Jag tror att jag skrev något om det här redan när det var översvämningar i Taiwan, men det blir mer och mer tydligt varje gång något faktiskt händer. Det är inte fullt lika opersonliga händelser när man har ansikten och människor som faktiskt kan drabbas utav allt hemskt som sker överallt. Helt plötsligt har man anledningar att vara orolig.

En människa som befinner sig närmare än vanligt är Mamma, hon har sportlov och ska vara här till på onsdag. Det är jättetrevligt att ha någon att äta mat med (för att inte tala om någon som lagar maten och diskar lite). Med hjälp av Faster Karin så for vi till Tornby igår och köpte en riskokare. Äntligen, äntligen kan jag äta ris igen! Riskokare är en sån där sak som folk säger "Men varför då? Man har ju en kastrull!" om, fram till dess man provar den själv. Helt underbart smidigt.

/Elin