31 juli 2009

Sommarlov!

Efter att ha misslyckats totalt på en tenta idag (enligt mina beräkningar utifrån svaret så fick jag 6/100) så har jag äntligen sommarlov! Ett kort sådant, utan mycket tid till någonting och nu när jag är klar med skolan så börjar jag istället bli stressad över alla saker som jag måste göra innan jag far. Visserligen har jag tre hela dagar kvar att göra det på, men i alla fall...tre dagar är lite i jämförelse med 10 månader.

Nu ligger Alexandra och Tuva och sover i min säng (eller i alla fall Tuva sover) medan all deras packning är inklämd på mitt minimala golv och Rasmus är ute på äventyr i Inage...blir förvånad om han hittar något eftersom jag inte hittat det på hela den här tiden.

I morgon ska jag sova tills jag vaknar och sedan ta itu med att verkligen städa och packa. Allt som sedan inte får plats i mina väskor kommer jag att skicka hem i stora lådor. Jag hoppas att det inte blir så mycket. Jag hade också tänkt ta mig och köpa det sista av sakerna som folk har önskat sig att jag tar med mig.

Fel förresten, eller önsketänkande kanske, men jag har fyra hela dagar kvar i Japan. Lördag, söndag, måndag och tisdag. Då är det ju kolugnt helt plötsligt!

...jag vill också sova middag...

/Elin

30 juli 2009

Gott och Blandat

Skrev en intressant tenta i spelteori idag. Intressant, inte så mycket för tentans skull utan för att jag än en gång insåg vad otroligt organiserade vi är vid svenska universitet (eller iaf LiU). Det spelar ingen roll vilken tenta man skriver, under vilken fakultet den ligger eller vilken lärare som håller i krusen, tillvägagångssättet är ändå alltid lika: Terra, tenta, tentatanter, studentlegs-check osv osv. I Japan verkar det lika godtyckligt varenda gång.

Plumerias ägare gav oss presenter idag för att vi ska fara hem. Jag kramade Satoko och är ganska säker på att hon inte såg det som den naturliga reaktionen på att ge presenter. Jag tyckte dock att det passade hemskt bra! Jag ska ge henne ett av ljusen från LjusBoden och så ska vi ta purikura för att ge dem också.

Igår sparade jag 8000 yen genom att flytta ut en dag tidigare. Ska bo i en kompis rum de sista nätterna eftersom han inte ska vara hemma (ska bestiga Fuji den token). Först var det tänkt att jag skulle bo i Neeltje och Westons rum (eller i Westons eftersom de inte använder det), men eftersom Neeltje (aka Surpuppan) effektivt förstörde ytterligare en kväll genom att vara på dåligt humör igår så har jag bestämt mig för att inte prata mer med henne i hopp om att inte få mer tid i Japan förstörd.

I morgon slutar skolan äntligen! Det betyder att jag snart, snart, snart är hemma (och att ert sommarlov snart är slut ;P) och det finns inget som ska bli mer underbart än just detta! Fick höra att Rasmus och Alexandra invarderar Inage om några timmar vilket ska bli trevligt...det är ju nästan som hemma...fast ändå inte.

/Elin

29 juli 2009

Ingenkänningshumor


Berätta inte det här för Stångåstaden, men när blev jag stor egentligen? Eller mina föräldrar för den delen, hur vågade de någonsin släppa iväg mig?

/Elin

Två dagar, fyra tentor...

...och inte har jag pluggat heller. Har varit för många restauranger att säga hejdå till...

/Elin

28 juli 2009

Kasta, kasta, slänga!

Jag har börjat kasta bort saker nu. Egentligen borde jag plugga lite, men det är så mycket mer givande att kasta bort saker. Har fyllt en sopsäck med kläder och en med skräp. Med sopsäck menar jag dock inte stora svarta, utan mindre och genomskinliga med massa japanska tecken på. När det kommer till kläder är det faktiskt ganska lite jag har tänkt ta hem, men det tar ändå emot att kasta bort dem och jag kan inte riktigt plocka undan dem än eftersom jag faktiskt har några dagar kvar.

Sakar jag kommer att ta med mig hem är just saker. Kläder kan jag köpa i Sverige, de har tvättmaskiner i Ryd som jag kan använda tills jag arbetat upp mitt klädförråd igen. Vem vet, kanske länsar jag Idas garderob på kläder hon inte vill ha längre?

Jag gillar inte saker som jag faktiskt måste spara till sista dagen eftersom jag faktiskt kan behöva använda dem. Jag vill redan nu kunna kasta ALLT, packa ner i väskorna och sedan bara vänta på att tiden tickar iväg till den 5 augusti då jag kan sätta mig på planet mot London.

Funderar på vad jag ska göra med alla lärobäcker. Egentligen borde jag inte ta hem dem, för det är inget som LiU kräver va? Det känns så onödigt dock. Och alla andra skolpapper, vad ska jag göra med dem? Jag är rätt säker på att jag kommer missa att göra saker som jag förväntas göra. Till helgen ska jag göra mig av med min mobil i alla fall, Maru har lovat att hjälpa mig även om han inte förstår varför jag vill göra det tre dagar innan jag lämnar Japan.

/Elin

26 juli 2009

Vampire Café

Tofu ville till Tokyo och göra något som man inte kan göra någon annanstans än i Tokyo (läs: något man inte kan göra i Leipzig), så jag och Andrea bestämde att vi skulle gå och äta middag på en restaurang med vampyrtema i Ginza. Enligt bloggen där vi hittade det så var det svårt att hitta, så jag ritade karta, tog ordentligt reda på riktmärken och vilken utgång vi skulle ta från Ginza station, B3 som för övrigt ligger i Armani-huset. När vi väl kom dit var det stora problemet att sammanstråla med Andrea som varit i Tokyo hela dagen och som har sämre lokalsinne än två norrköpingsbor jag känner. Tack vare min utmärkta karta och tidsplanering (vi var i Ginza 37 minuter innan vår reservation) så kom vi bara 4 minuter sent enligt min klocka.


Japp, det ÄR en kista i förgrunden.

Menyerna

Titta så mycket hår jag har!

Nu är det så att jag tog kort på mer mat, men tyvärr fick min kamera för sig att göra allt annat blurrigt och den enda av de andra som tog kort på maten (Tofu) vägrar vara ute på msn just nu så jag uppdaterar senare. Maten var riktigt bra faktiskt. Det var inte en "wow, omg, det här är det bästa jag ätit!", men helt klart en "det här var riktigt bra...synd att vi inte fick mer"...och självklart, japanska storlekar på det mesta. Dock var uppläggningen helt klart värd priset enligt lättroade lilla jag.

Maru och Andrea med drinkmenyn. Jag var dock den enda som tog en drink, denna vita jungfru:


Alla trevliga upplevelser kan ju dock förstöras av en surpuppa som var förvånad över att det kostade kring 1000 yen för en portion. Hur man nu kan förvänta sig något annat av en temarestaurang i Ginza...det kan man ju undra. Personligen anser jag att det var billigt i jämförelse med izakayor som jag varit på. Avskyr verkligen hur en person förstör för alla på det viset genom att bara tjura ihop.

Eftersom jag var den enda som haft vett att äta ordentligt före så var jag också den enda som var mätt när vi gick därifrån (det blir ju lätt så när man vägrar beställa in mer mat eftersom det är "för dyrt") och istället tog vi tåget till Akihabara (eftersom Maru fick för sig att han ville se otaku som dansade på gatorna...? ) där surpuppan och hennes pojkvän gick till Tenya, medan vi andra gick till ett café eftersom vi inte orkade med henne längre (eller det var min och Tofus ansledning, de andra kände bara inte för friterad mat).

Vi hamnade på en "bakgata" i Akihabara, på en uteservering där det blåste lite, och vi satt och bara lyssnade till tystnaden, det artificiella vattenfallet i närheten och killgänget som spelade kort vid bordet bredvid. Det var varmt och frifullt...inget gnäll...bara Japan, utomlands, lite avskedskänsla och kaffe.


Här är alla utom surpuppan (älskar att skriva blogg på svenska förresten) i trappan på väg ner i stationen, genom Armanihuset. Vi är rätt söta eller hur?

Från vänster: Andrea, Maru, Weston, Brian, Tofu och Jag.

/Elin

P.s. Vampyrerna glittrade inte D.s.

P.p.s. För alla som känner för en gothinspirerad kväll i Ginza (eller bara undersöka stället mer) så är det här deras hemsida:
銀座レストランヴァンパイアカフェ D.s.

Favorit med ny vinkling


Japanerna röstade år 2000 fram instant ramen som deras bästa uppfinning under förra millenniet. På andra plats kom karaoke...och såna där oviktigheter som CD-skrivan kom först på femte plats. För att inte tala om att Pokemon kom på 8:e plats...Tänk vad mycket kul man kan hitta när man läser om japansk mat. Här är resten.

/Elin

25 juli 2009

Sista tvätten?

Om inget helt oväntat inträffar nu framöver så har jag tvättat för sista gången i Japan idag. Ja, jag vet att det är hela 10 dagar kvar tills jag kommer hem, men jag har trosor så det räcker :P Vem vet, kanske har jag skittrist den 4 augusti (jag är ensam kvar i Inage då) och får för mig att tvätta för att fördriva tiden och för att allt faktiskt ska vara rent när jag kommer hem, men i ärlighetens namn är inte tvättmaskinerna roliga nog för att tvinga igenom mina kläder en gång till.

Annars finns det få saker som är värre än att komma hem och vara trött och inse att man måste bädda rent. Totalt värdelöst känns det faktiskt. Så värdelöst att jag ville sätta mig och skriva ett blogginlägg istället.

Förhoppningsvis har jag också tagit ut pengar för sista gången så att alla pengar jag har kvar på kontot är pengar som jag kan ta med mig hem till Sverige.

/Elin

23 juli 2009

Detaching

Jag har börjat det någorlunda jobbiga sysselsättningen att stöta ifrån mig Japan och alla människor jag umgås med här. Det har nog pågått under lite längre tid än vad jag själv vetat om, men så är det. På samma sätt som att jag och Karl håller sams hela sommaren fram tills de sista tre-fyra dagarna när vi bråkar om allt (första veckan av sommarlovet, då jag måste sätta honom på plats och visa att det är jag som bestämmer igen, borträknat såklart) så blir jag mer och mer irriterad på allt och alla här ju närmare hemresan jag kommer. Jag stör mig faktiskt på det mesta alla gör.

Överlag tror jag att alla i min umgängeskrets fungerar likadant, även de som har pojkvänner och flickvänner här pratar bara om allt som ska bli så underbart att komma hem till och hur de längtar efter allt. Det är faktiskt allt vi pratar vid sidan av våra planer att göra allt "en sista gång". Ingen säger ett ord om att det ska bli tråkigt att fara hem, alla säger att det ska bli totalt underbart att lämna Japan.

Det är skönt att alla pratar så. Pratar om familjen på flygplatsen, första middagen, första frukosten (jag vill inte ha polarkakor förresten...hör ni det familjen Hanson?), skolstarter, kurser, planer för terminen...

Avslutade en kurs till idag, känner mig väldigt nöjd med resultatet i den faktiskt, skrev tre uppsatser och fick 18/20 på alla. Nu har jag fem kurser kvar...och fem tentor...Sen är jag på avsnitt s06e18 i Arkiv X för den som undrar.

/Elin

22 juli 2009

Nästa vecka:

Måndag: Slutprov om japansk mat
Tisdag: Ingenting
Onsdag: Lektioner som vanligt
Torsdag: Slutprov ekonomi, skriftligt prov i mån-ons-fre-japanskan
Fredag: Slutprov grammatik, muntligt prov mån-ons-fre-japanskan

Faktiskt, när jag skriver upp det så här så ser det ju inte så jobbigt ut. Kanske behöver jag inte plugga så hårt idag i alla fall...och det är ju inte som om jag kommer klara provet i ekonomi eller grammatik ändå.

/Elin

21 juli 2009

Sista gångerna

Vi har gjort en lista över saker vi vill hinna göra innan alla far hem: 90% av sakerna är restauranger vi vill besöka igen, de sista 10 % är caféer. Vi har blivit rätt enkelspåriga i vårt sätt att uppleva Japan tror jag, eller så är det bara att vi vill uppleva guldkornen i vår vardag en sista gång innan vi far hem igen.

Vi har på två dagars tid bockat av tre av sakerna och varje gång vi stryker något från listan känner jag mig lite ledsen, för jag tycker ju om alla ställena på listan och att veta att jag inte kommer att ha tid att gå tillbaka dit känns...jag vet inte riktigt, ledsamt? Det är ingen ledsamhet som håller i sig länge, men lite tråkigt känns det faktiskt att avsluta sin vardag här i Japan.

/Elin

20 juli 2009

Om jag i fortsättningen...

  1. tror att det regnar för mycket i juni ska jag tänka på att det inte är regnperiod.
  2. tycker att det är för varmt ska jag tänka på juli i Japan.
  3. tycker att det är för kallt inomhus ska jag tänka på mitt oisolerade rum (eller Jessica och Johans lägenhet i Sapporo).
  4. påstår att det är svårt att laga mat ska jag tacka min lycka stjärna att jag har mer än en kokplatta.
  5. har svårt att hitta någonstans att ställa cykeln utanför C-huset ska jag tänka på Chibas campus.
  6. tycker att det är trångt på Björknäsbadet (eller annat bad) ska jag tänka på badet i Inagekaigan.
  7. tycker att mellandagsrea är jobbigt ska jag tänka på storreor i Harajuku.
  8. får för mig att Stockholmscentral är stor ska jag tänka på Shinjukusstation och skratta.
  9. tycker att det är läskigt att ringa någonstans ska jag påminna mig själv om att de pratar svenska.
  10. tycker att 10 månader är en lång tid ska jag komma ihåg hur fort det här året gått.
  11. anser att jag får dålig service i en butik ska jag tänka hur på hur irriterande det är att ha någon som skriker välkommen så fort man kommer in.
  12. tycker att föreläsningar är tråkiga ska jag försöka komma ihåg att jag i alla fall förstår alla orden de säger.
  13. träffar någon som inte kan svenska (engelska) så bra hoppas jag att jag har bättre tålamod än förr.
  14. är rädd för att prova ny mat ska jag tänka på att jag ätit friterat brosk och hönsmage...så hur illa kan något annat vara?
/Elin

Badpremiär!

Idag tog jag första doppet 2009! Det är direkt pinsamt att det här med tanke på värmen, å andra sidan kanske inte regnperiod direkt skriker badsäsong, men looking back on it så regnade det mer under vintern än under regnperioden.

Samma dag som Harry Potter premierade öppnade en vattenpark nere vid stranden för säsongen och eftersom det inte var så soligt idag sa vi att vi skulle dit! Det kanske låter lite konstigt, men att som vit springa omkring i badkläder, i vatten, en hel dag under den japanska solen är ingenting att rekommendera. Så, varmt och mulet och mycket solskydd likförbaskat (jag slutade dagen med att bada i t-shirt eftersom dumsolen kom fram efter en stund) blir lika med baddag!

Kom dit just efter 9 då de öppnade 8:30, betalade 1100 yen, bytte om...

Innan jag kom till Japan hade jag sett bilder som denna:


Det här är en bild på en pool i Tokyo någonstans, hade jag tagit med mig min kamera hade jag dock kunnat visa er likadana bilder från vattenparken i Inagekaigan. Gud...vad...folk...redan en dryg halvtimme efter att de hade öppnat var det picknicktält (ja tält) uppsatta överallt och fem utlänningar hade lite svårt att hitta var de skulle sätta sina (i jämförelse) pinsamt små väskor.

När vi hittat någonstans att ha sakerna gick vi och ställde oss i kö till en av rutchbanorna eftersom den såg kul ut och kön var inte så lång. Fast...märkligt...medan vi gick dit märkte vi hur alla människor gick upp ur poolarna. Alla poolar. Och badvakterna stängde av trappan upp till rutchbanan. Alla stod sedan omkring poolen (eller ställde sig i köer till rutchkanor) och väntade medan badvakterna ropade i megafoner (det är omöjligt att förstå japanska i en megafon fyi), tog varandras kepsar och pratade i walkie-talkies. Efter 10 minuter blåste alla badvakter i sina visselpipor och vattenlekarna fortsatte som vanligt.

...märkligt...

Detta upprepades nästa heltimme och kl 12 stängdes poolerna av i 30 minuter. Då fick vi nog av att köa, trängas och inte bada hur och när vi ville och gick hem.

Medan två av killarna var hemskt irriterade och tyckte att de slösat pengar och att alla japaner är dumma i huvudet och inte alls borde vara här idag när vi var där, så tycker jag snarare att det här var underbart konstigt. Jag är säker på att det finns någon (i japaners ögon) logisk förklaring till varför de stänger poolerna 10 min varje timme och har något som liknade allmän lunchpaus kl 12 och jag skulle gärna veta vad det var för något. Rengjordes poolen? Bytte badvakterna skift (nej det vet jag att de inte gjorde)? Är det kanske det japanska storebrorssamhället som försöker värna om sina medborgare så de inte leker sig för trötta och drunknar?

Ingen japan verkade tycka att det var konstigt, ingen verkade tycka att det var opraktiskt utan alla gick upp utan kiv och verkade hemskt nöjda och inte det minsta överraskade av detta märkliga beteende.

En annan mycket intressant observation var hur annorektiskt smala japaner är när man ser dem utan kläder. Visst, det finns alla kroppsformer (till och med de som har tatueringar!!), men största delen av barnen under 10 såg ut att komma direkt från Gulag...och det där med att japanska tjejer skulle ha små bröst är en myt förresten nu när jag ändå pratar kroppar.

Till och med badvakterna såg annorektiska ut många av dem. Solbrända som bara tusan var de också, trodde inte att japaner kunde bli så bruna! Dock var det bara de manliga badvakterna som såg ut att kunna gå av på mitten om det blåste för mycket. Ida hade sett tjock ut bredvid vissa av de här killarna...och speedos hade de också.


Så även om det kanske inte var värt att betala 1100 yen för badandet jag gjorde så var det värt 1100 yen att ha varit där, tittat på alla dessa människor som verkade tycka att det var så otroligt kul att bada utan att kunna röra sig en meter utan att behöva be om ursäkt för att man sparkat någon (att de gjorde det på sån rutin märkte man inte minst när man fick en fot i ansiktet av japanska barn som vänder på huvudet, säger förlåt och sedan fortsätter utan att ens reagera över att det var en utlänning som stod bakom dem)...sen hade en av de där badvakterna i speedos den kanske snyggaste manskropp jag någonsin sett.

/Elin

19 juli 2009

チョークです!

...eller "Vikken chock!" på ren svenska.

Vi gick till Sukiya idag (som alla andra dagar) för att äta middag. Vi pratade om ingenting (som oftast har alla våra samtalsämnen tagit slut under lunchen) och det var varmt som det alltid är nu mer. En regnbåge syntes dock över E-huset och allt kändes så där mysigt avtrubbat som det gör när man går omkring med kompisar, inbäddad i tystnad och alldeles för fuktig luft.

Jag, som alltid går ett halvt steg före alla andra, öppnade dörren till ett ganska fullsatt Sukiya, tre av de fyra borden var upptagna. Första bordet: ensam, äldre japan, andra bordet: två killar i 20-års ålder, tredje bordet: tomt, fjärde bordet: utlänningar. Ja, jag har varit så länge i Japan att jag återigen tycker det är uppseendeväckande med utlänningar. Från början är det anledning att titta en gång till för att man tycker sig se dem så sällan, sen tittar man inte alls för man har vant sig vid dem och sen återgår det till att man tittar, men lite mer misstänksamt...lite som om de inte har rätt att vara där. Så jag tittade en gång till.

Och en gång till.

Och en gång till...för...kände jag inte igen människan?

Jo! Och han kände uppenbarligen igen mig för att flinade och en kort blick på killen han satt med så kunde jag nästan gissa vems nacke det var. Martin och Björn var där! Från basåret! Där. I mitt Sukiya! Hur? Va? Nej...oj...

Jag erkänner att chocken varit större om det varit någon som inte läst japanska med mig, om det varit någon som inte kände någon som bodde eller varit i Chiba (de bor i ett rum här i vårt dorms), om det varit säg...Ström och Viktor...Wow, det hade varit helt absurt om det varit de två faktiskt. Det var tillräckligt chockerande att se de här två mupparna. Varav den med djurnamn med stor sannolikhet kommer att ha mig i en eller två kurser nästa termin.

Jag säger då det...inte varje dag man får prata svenska på Sukiya (och Andrea viskade till Maru "This is Swedish" när jag började prata med dem...det var också roligt tycker jag).

/Elin

Money. money, money....

Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra med CSN ännu och jag ser fördelar med både argumenten för och emot. Förhoppningsvis har jag kommit fram till en lösning innan juli är slut, för då hade jag faktiskt tänkt att ha skickat in allt. Hur som helst så kan inte CSN bevilja (eller avslå) mig något innan jag gått klart min termin, så ja, jag vet inte vad de ska stressa så för.

Andrea har fått dille på att äta dyr mat jämt och jämt, vilket inte hade gjort jättemycket om det inte varit för att det är just jämt och jämt. Det känns mycket dyrare att äta dyr mat varje dag än att äta samma mängd dyr mat, men utspridd på flera veckor. Hon har dock kommit på att hon snart inte får äta japansk mat längre och vill därför passa på. Jag vet, jag vet, jag behöver inte följa med, men jag gör det ändå eftersom det är roligare än att laga mat.

Jag vet egentligen inte varför jag blivit snål helt plötsligt...

Jag har gjort två av fem uppgifter på min rapport (egentligen hemtenta tycker jag) och sett klart säsong 5 av Arkiv X. Håller på att ta hem första filmen efterom den faktiskt ligger där mitt i handlingen mellan säsong 5 och säsong 6. Jag hoppas den kommer hem så att jag hinner med att se den ikväll.

/Elin

18 juli 2009

Glömde bort kvinnan i provhytten!

Glömde ju bort att berätta det lustigaste med hela mitt besök i Tokyo idag. Jag provade kläder två gånger inne på Forever 21, på två olika våningar. Andra gången var det till min förvåning en utlänning som var provrumsansvarig (med "utlänning" menar jag i det här fallet: vit, västerländsk kvinna), men hon försvann just som jag kom dit. Istället kom floor managern och frågade på helt okej engelska (men stark asiatisk brytning) om jag ville prova och hur många av plaggen i väskan jag ville prova. Just när jag svarat, på engelska, det blir alltid på engelska när någon börjar prata engelska med mig, kom utlänningen tillbaka, tog mina kläder till provhytten och stängde dörren om mig.

Provade, bestämde mig för storlekar, kom ut, möttes av utlänningen som pratade till mig på japanska! Vilket ledde till att jag svarade på japanska. Jag undrar hur det här kom sig, om kvinnan kanske inte kunde engelska eftersom alla japaner i Tokyo verkar göra sitt bästa för att prata engelska med alla som inte ser ut som asiater, om hon inte var säker på ifall jag kunde engelska (varför då japanska skulle vara ett bättre alternativ vet jag inte) eller kanske är hon bara helt inslagen i sin arbetsroll att hon inte vet hur hon ska hantera situationerna på engelska?

Eller kanske anser hon bara att det är artigast att börja prata med alla på japanska och sedan prata engelska om japanskan inte funkar? Jag förstår som sagt inte, men det är roligt när så många av utbytesstudenterna blir arga på japanerna för att de inte tror att vi kan prata japanska och istället försöker med engelska direkt. Själv tycker jag att dessa utbytesstudenter är dumma och jag tycker man ska uppskatta japanernas försök att faktiskt vara tillmötesgående. Det är bättre än amerikaner som pratar engelska högt och långsamt till utlänningar.

...på tal om att kunna japanska förresten, när jag beställde en "100% Kona" (kona = en speciell kaffeböna) idag så var jag på vippen att få något med mango och någon annan frukt...så bra är mitt japanska uttal :P

/Elin

Standing in line to be forever young

Köande japaner...jag säger då det, svenskar har INGENTING att sätta emot japanerna när det kommer till att stå i kö. Inte ens utbytesstudenter på LiU har något att sätta emot dem! Det är helt sjukt vad man kan få för sig att köa till när man är för många människor på för liten yta. För den oinvigde kan det också vara totalt oförståeligt vad de faktiskt köar till...som alla köer under gångbron i Harajuku, som tar slut i ingenting. Jag undrar om jag ens skulle tillåtas ställa mig där eller om det är en members-only sak? Eller om de bara övar...

Något anant som jag som svensk tycker är hysteriskt kul är alla människor som under några månaders tid har köat för att komma in på H&M. Kan inte minnas när jag någonsin har hittat något på H&M som var värt att stå i annat än kassakö för. Möjligen min gröna kjol...men det visste jag inte när jag köpte den. Bredvid H&M i Harajuku har det för några veckor sedan öppnat en ny butik som heter Forever 21 och som på sätt och vis är ett av USA:s svar på H&M. Forever 21 har också tagit över H&M:s plats som butiken man köar till i Harajuku. Med detta i medvetandet satte jag, Andrea, Maru och Tofu oss på ett tåg mot Harajuku (egentligen till Shinagawa) 08:31.

Dryga timmen senare var vi framme i ett, i Tokyo-mått mätt, folktomt Harajuku. Kön som inte leder någonstans fanns redan, visserligen var den inte Kraballen-lång, men helt klat längre än lagsläppet till Hic Hac Hoc 2007. Redan på håll såg vi köfållan och vakten utanför Forever 21, men till vår lättnad såg vi också folk som bara gick raka vägen in. Det hade med andra ord varit värt att gå upp så här tidigt bara för att fara till Tokyo för att shoppa kläder. Inte för att vi slapp stå i kö, nej det hade jag faktiskt tyckt varit en rolig erfarenhet att ha, utan för att vi faktiskt kunde gå omkring där inne.

Tillskillnad från alla japanska affärer i vilka jag aldrig hittar några kläder var det här stället ungefär lika välorganiserat som en random H&M-butik i Sverige (Luleå efter renoveringen exempelvis) och det var ingen som skrek åt en (mer än när man just klev i). En översminkad tjej delade ut shoppingpåsar till oss som vi sedan kunde gå och samla på oss saker i, man fick ta med sig hur mycket man ville in i provhytten, man behövde inte ta av sig skorna (även om jag förutseende hade tagit skor som smidigt gick att ta av) och allt var otroligt otramsigt även om ansvarig person för provrummen, i sann japansk anda, plockade upp alla plagg ur påsen och hängde upp dem i hytten åt mig.

Det slutade med att jag gick därifrån med ett halsband, en t-shirt och två...skjortor kallar jag dem nog. Allt för att jag hade varit där tidigt nog så att jag faktiskt kunde existera inne i butiken. Vi gick nämligen tillbaka efter lunch också för att titta på en bikini till Andrea och då behövde vi dels köa och sedan gick det inte att se något bland kläderna för att det var så många människor.

Eftersom t-shirtern var i genomskinligaste laget gick jag in på H&M när vi var klara på Forever 21, gick upp på tredje våningen (med källare inräknad har H&M (och Forever 21) i Harajuku 5 plan...4 för tjejer, 1 för killar), tog ett vitt linne i strl 36 och betalade utan att prova. Först efteråt kom jag på att strl 36 i Japan kanske inte är samma som i Sverige bara för att storlekslappen såg likadan ut. Nu visade det sig dock att de japanska H&M-kläderna också är gjorda i Kambodja och att storlekerna är de samma.

...att vara på H&M var förresten som att gå på IKEA. Det syntes inte att det var i Japan jag var. Om man tänkte på japanerna och de fem våningarna då...Det var samma färger, kombinerade och upphängda på lika omöjliga vis som hemma, lagomt organiserat och lika fult klädda skyltdockor (vilket kanske är modets fel mer än H&M:s?). Likadana röda storlekslappar, likadana plottriga smyckesväggar och likadna fjantiga väggmålningar...förresten, eftersom jag mäter städer i hur många ingångar det finns till H&M-butiker så borde Stockholm vara större än Tokyo.

Efter ett besök på GAP var klockan 10:30 och jag hade gjort av med mer än 10 000 yen. Tror inte jag lagt så mycket på kläder totalt sen jag kom till Japan. Så det där var jag förtjänt av. Det kommer bli intressant att packa när jag ska hem.

Är det förresten början på en livskris när man köper kläder på en butik som heter Forever 21 när man fyller 23 i år?

/Elin

17 juli 2009

Special Report for Essner-san

Har jag sagt hur mycket jag tycker om min kemilärare? Idag fick jag instruktionerna för rapporten jag ska göra istället för att skriva slutprovet den 7 augusti (det är ju lite svårt att vara på plats då faktiskt).

Idag medan jag plockade ihop mina grejer efter lektionen (och byggde snygga keigo-meningar i huvudet för att kunna prata med läraren sen I might add) kom han fram till mig i sin jakt på närvarolistan och sa något väldigt lågt på japanska som jag antar betydde att han hade med sig mina instruktioner. Jag nickade och sa att jag förstod (fast det enda jag hört var -masu i slutet av allt han sagt). Detta ledde till att jag tappade bort all min keigo, men jag tror inte han brydde sig så mycket i det...och sen sa jag inte mycket mer än "ja, jag förstår" och "tack" (något som helt plötsligt fick världens svenskaste dialekt upptäckte jag när jag sagt det).

Eftersom jag varit så dum att jag pluggat på svenska till senaste provet hade jag hejvilt blandat in japanska substantiv i min engelska text eftersom jag helt enkelt inte visste vad reaktant eller lösningsmedel hette på engelska, men, märkligt nog kunde kanjina. Detta resulterade i att mina instruktioner nu är skrivna på både engelska och japanska!

Det består av 5 frågor om de tre sista kapitlena, så det här tror jag ska gå bra. Inte minst då jag har lång helg, hela fyra dagar!

I morgon ska jag börja!

/Elin

16 juli 2009

Årets J-landsproblem

  • Det finns ingen dryckesautomat i byggnaden jag oftast är i.
  • Påsarna på affärerna är tunna, prassliga och totalt oanvändbara till allt.
  • Sommaren har kommit.
  • Klasskompisar som "älskar Japan" men som klagar på allt japanskt alltid.
  • Alla förbannade mynt.
  • Bilar som parkerar överallt och går på tomgång.
  • Min tunghäfta i japanska situationer.
  • Ha skor som måste knytas upp när man ska in i provhytter.
  • Draget från luftkonditioneringen vs att stå ut med värmen.
  • Inga pappershanddukar på toaletterna.
  • Olika temperaturer i vartenda rum.
  • Segt internet.
  • Hemlängtan.
  • Sadeln på min cykel går inte att höja högt nog.
  • Varmt kaffe = odrickbart pga värme.
  • Kallt kaffe = odrickbart pga smak.
  • Olika ursprung, olika önskemål på luftkonditioneringen i klassrummet.
/Elin

15 juli 2009

Inage Alive!

Igår började sommaren officiellt i Japan, eller i alla fall i Chiba prefekturen, enligt vår lärare. Igår började också en festival som mig veteligen håller på till på lördag. Vad festivalen egentligen handlar om vet jag inte, det är ju Japan så det kan vara vad som helt egentligen. Inte minst då centrum för festivalen var shintotemplet som ligger halvvägs till stranden.


Om ni inte vet det ännu så är Inage en liten håla i japanska mått mätt. Om Tokyo skulle vara Stockholm skulle Inage inte ens vara Sävastön, så litet är Inage i jämförelse med andra japanska företelser. Den här festivalen är en folkfest, det kryllar av människor överallt och från stationen och hela vägen ner till templet är det matstånd (och ett och annat leksaks- och godisstånd) där man kan köpa allt från fiskpinnar och bollar med bläckfiskarmar i till majskolvar och kebab.

Alla typer av människor fanns i massan av folk som sakta, sakta rörde sig ner mot templet. Ju närmare man kom desto mer liknade det besöket jag och resten av familjen Essner gjorde till Asakusa två dagar efter nyårsafton. Så vad i hela friden ska jag till Tokyo för igen om jag kan trängas med lika mycket folk, på lika liten yta i Inage?




Det här är i början av festivalgatan och det är därför det är så glest med folk, men det var den enda filmen jag fick där man faktiskt kunde se mer än huvud och ryggar. Min kamera är kass, men det syns ändå vilken mångfald av människor som var här. Mammor med sina barn i kimono, high school ungar i sina uniformer och skolväskor, barnvagnar, väninnor i matchande kimonos, uppklädda småflickor och uttråkade små pojkar. Det fanns kimonos (eller egentligen var det väl yukator då) på alla åldrar, från småbarn som knappt kunde sitta upp i vagnen till nästan lika små krokiga gummor. I mitten var det sjuåringar som sprang omkring och slog varandra med sina solfjädrar, high school ungar som satt på huk och pratade i sina mobiler, hemmafruar med barn att hålla reda på, fäder som bar på sovande barn, förlovade par, syskongrupper...det var yukator på alla! Kvinnorna helt klart överrepresenterade, framförallt i gruppen 15+ till pensionär. De som ändå hade på sig sina blev blängda på av andra män som gick där med sina uppklädda kvinnor...antar att de såg dem som förrädare som fick dem själva att framstå i dålig dager som inte gett med sig och klätt upp sig.




Samtidigt, i en annan del av Inage:



Det starka ljuset är Daily Y...och oroa er inte, de har haft den här koden på dörren i så många år att alla kan den ändå ;)

/Elin

14 juli 2009

2 down 6 to go!


Idag blev jag lite snopet klar med två japanskakurser. Missförstå mig rätt, det är toppen, nu har jag tisdagarna lediga igen (även om det inte är så många av dem kvar) och egentligen ingen anledning att gå till skolan på torsdagar efter den här veckan...men ni ska säkert se att de lyckas hitta på anledningar även om vi lämnat in allt som ska lämnas in.


Tisdagskursen tycker jag att det är synd att vi missar eftersom det är den absolut bästa japanskakursen jag tagit här i Japan. Tyvärr har lärarens mamma blivit sjuk och hon kommer inte ha fler lektioner den här terminen. Med andra ord kommer jag inte få avsluta den kursen som det var tänkt utan våra betyg kommer att sättas på det vi gjort än så länge. しょうがない, (shõ ga nai) eller Shit happens...Hur som helst blev arbetsbördan vips lite mindre.


Sen ska jag på torsdag lämna in två rapporter som jag antar är det sista vi gör i den krusen (och det bara en skitig språkkurs och inget av egentligt värde) och jag avslutade den andra rapporten just innan jag startade om datorn eftersom ljudet försvann när jag tittade på Arkiv X (s05e02). Så ja, nu gäller det bara att jobba arslet av sig i ekonomikursen och kemikursen så kanske, kanske jag får med mig i alla fall något poäng hem. Det vore inte helt fel...även om det inte heller är helt rätt.


/Elin

13 juli 2009

En helg på japanskt värdshus

Jag tänker göra det här till endast ett bildupplägg. Det är lite jobbigt att skriva och sätta in så här många bilder och jag vill hellre visa bilderna än berätta om alla pinsamma tystnader och allt som tyskan klagade på. Över lag, jag tyckte att det var en värd upplevelse, jag uppskattade platsen och värdshuset (ryoukan)...även om inte sällskapet jättemycket.

Först, olika bilder på rummet (på grund av tatami-mattorna av halm luktade det stall i rummet):

På väggen ni inte får se finns en stor, ful luftkonditionering och en TV på vilken jag såg ピタゴラスイッチ.

Middagen bestod av...den mest japanska maten jag ätit tror jag. Mätt blev jag i alla fall...det fanns mycket ris.


Det här slemmiga äckligt fanns i den så fina snäckan. Jag åt det som inte är svart...så stolt! Det smakade som...sega kräftor.

Här ser ni lite av andra sidan av rummet. Vid 9 tiden kom de och bäddade ut sängarna på golvet, vi hade trott att vi skulle göra det själva eftersom allt fanns i rummet redan, men icke.

Frukost! En lika intressant upplevelse som middagen.


Visst ser det ut lite som något man skulle kunna hitta mellan stenarna på västkusten?

Sen avsluta med en bild från baksidan av ett tempel vi vandrade förbi, mest för att jag är less på att ta bilder som försöker dölja såna här saker och få Japan att framstå mer som den idyll det inte är./Elin

12 juli 2009

Det var tider det...

Jag var på resande fot i helgen till en plats på andra sidan Tokyobukten. Resan tog lika lång tid som att ta sig till Kiruna med tåg, men jag har en stark känsla av att det är mycket närmare fågelvägen dit jag var. I morgon, när jag inte har så här viktiga saker att skriva om, ska jag lägga upp bilder och berätta vad jag faktiskt gjorde.

Under helgen slog vi dock på TV:n i fyra minuter eller något (mest för att den stod där). Vi flippade runt eftersom att allt på japansk TV som inte är sport ser ut som TV-shop...och det var ingen sport på TV. Dock hann vi under denna tid se detta (oj vilken tid det tog att hitta rätt version...ehehee...)



...ringer det en klocka? ピタゴラスイッチ....Några av er borde gör det. Om inte...efter kom detta:



Det finns en pojke som säger att hans första minne av mig (och Pernilla) är att vi står på ett bord i ett studentkök i Nya Irret (eller "De fulagröna husen" som de egentligen heter) och dansade den här dansen. Några färre robotar, men några fler kräfthattar den gången.

Till nästa år, vad sägs om att vi mastrar den här (aka "De svåra movesen" :P):



Det här är förresten delar från ett japanskt barnprogram som är en kombination av Hjärnkontoret och Fem myror är fler än fyra elefanter. Sist men inte minst, vill ni se fler banor som den som är ovan så kan ni klicka här (det rekomenderas).

/Elin

10 juli 2009

Har mamma sagt det?


Igår åt jag glass till middag, såg tre avsnitt av Arkiv X OCH Jurassic Park! Det kan jag göra, för jag är i Japan och Mamma kan inte säga åt mig att jag inte får! Pilutta alla! ;)

/Elin

Rapport i kemi väntar!

Eftersom jag nu far hem två dagar innan sista tentan har jag fått i uppgift att skriva en rapport istället. Jag får veta på fredag vad den ska vara om eftersom han ville skriva en beskrivning på engelska till mig. I mitt stilla sinne undrar jag om han blev förvirrad över att jag skulle "fara hem" till Sverige, för han såg så märkligt på mig när jag sa Sverige. Kan ju ha varit min allmänna japanska också...men det skulle å andra sidan inte förvåna mig jättemycket om han antog att jag var amerikan. Det är ju vad de brukar göra.

Förresten, jag har väl berätta om hur lätt det var att höra andra människor prata svenska när man går på bullriga gator i Tokyo? Det är sånt där som man bara snappar upp vare sig man vill eller inte. I vilket fall som helst så gäller samma sak när man bläddrar i japanska böcker och det mitt i all text står: Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget. Har aldrig hört talas om företaget, men tillsammans med General Electric Company gjorde de något med diamanter som förärade dem en plats i min japanska kemibok.

Att kalla det ASEA gör det lite mer bekant, tycker ni inte? 50% av ABB är det enligt Wikipedia, för att inte tala om att de hade ett hakkors som logotyp fram till 1933 när de bytte för att inte förknippas med tyska NSDAP...smart drag.

Så, det är alltså detta jag kommer ta med från kursen i kemi: ASEA hade ett hakkors som logotyp en gång i tiden. Lite som att René Descartes (aka han som kom på kartesiskt koordinatsystem, för på svenskt 1600-tals latin hette han Kartesius) dog i lunginflamation i Stockholm när han var och hälsade på drottning Kristina.

/Elin

09 juli 2009

Med perspektiv blir allt relativt

De flesta kvinnor anser att något av det värsta med att ha en vagina (vars muskulatur kan tränas med dessa bollar) är att behöva gå till gynekologen. Att gå till en urolog är antagligen inte heller en dans på rosor, men procenten av män som under en livstid går till en urolog under sin livstid är mycket lägre än procenten av kvinnor som går till en gynekolog (det där är inte svensk grammatik utan engelsk va?). Kvinnor pratar ofta om sånt här, därför är det antagligen inte så konstigt att många är väldigt nervösa och rädda inför första gången de ska gå till gynekologen.

Till alla kvinnor där ute kan jag hälsa: att gå till en gynekolog i Sverige kan jag inte ens föreställa mig att det kommer inte ens nära den skräck och den ångest som kommer med att behöva skaffa dagen-efter-piller i Japan! Kakan är officiellt min.

Det här hände för några månader sedan och kommer in i bloggen nu eftersom jag läste på DN.se att dagen-efter-piller kommer att bli ett av preparaten som snart kommer finnas tillgängliga i butiker andra än apoteken. Johan skickade den till mig och sa att han tänkte på mig när han läste den (ja, bara för att det inte står på bloggen betyder det inte att folk inte vet om det :P) och ja, hur mycket mindre ångest hade jag inte haft om man i Japan resonerade på samma sätt som i Sverige kring läkemedel. I Japan finns nämligen väldigt mycket läkemedel på väldigt många ställen, dagen-efter-piller är dock något man måste gå till en kvinnoklinik för att skaffa.

Mamma, Pappa, Mormor (och eventuellt fler)...oskyddat sex är inget jag roar mig "on daily basis", bara så ni vet. Sex överhuvudtaget är inte det (undra varför jag känner att jag behöver säga det?). Tequilla...mer har jag inte tänkt säga.

Utan tvekan är natten då jag visste att jag var tvungen att gå till ett japanskt sjukhus den värsta natten jag upplevt, inte bara i Japan utan i hela mitt liv. Rädslan att bli gravid med en kille jag knappt pratat med efteråt var så minimal i jämförelse med att gå och prata med en japansk läkare att jag seriöst övervägde att chansa och inte gå. Tack till alla som pratade med mig på Skype och telefoner och msn och talade om precis hur dum jag var...eftersom jag aldrig skulle ha chansat i Sverige. Min bästa ursäkt var länge att jag inte visste vad dagen-efter-piller hette på japanska. Ja, fruktansvärt dålig ursäkt...men att inte kunna göra sig förstådd i viktiga situationer är skitläskigt. Via nederländare i Sapporo fick jag veta vad det hette (även om hans snygga kanji-ord skapade förvirring då man använder det mer vardagliga "morunigu afuta- piru") och alla ursäkter försvann.

Jag genomlevde natten, tog min lapp med mina fancy kanjiord och gick till sjukhuset! Jag skapade förvirring med min lapp och skickades vidare till en kvinnoklinik (som öppnade om en timme) eftersom man inte kan få dagen-efter-piller utan att genomgå en undersökning tydligen. Det var tur att jag inte visste detta innan jag gått, hade jag vetat det hade jag stannat hemma.

Utrustad med min blåa elektroniska ordbok traglade jag mig igenom två sidor av frågor rörande min mens, mina sociala relationer och mitt sexliv. Hälften blev nog fel och min hand skakade hela tiden. Vet ni hur svårt det är att skriva kanji när ens hand skakar? Japaner kan inte läsa mina kanji ens när jag anstränger mig.

15 minuter senare fick jag gå in till en doktor som av allt att döma var lika skärrad över det faktum att han inte skulle kunna göra sig förstådd som jag. Ofta om jag kan två ord japanska och motparten kan två ord engelska brukar det gå bra, men när båda parter är halvt panikslagna över kommunikationsproblemet...då går inget kan jag säga.

Efter att jag suttit framför honom en stund medan han tittat igenom min enkät blev jag utskickad ur rummet igen. Sen fick jag komma tillbaka och han ställde några frågor som jag inte längre kommer ihåg, antingen var det "yesterday?" eller så var det "do not want child?", men jag blev utskickad en gång och inkallad igen för att svara på den andra av dem. Sen kommer den roliga biten, som jag faktiskt redan då upplevde som riktigt lustig (även om jag muttrade "ge mig bara de förbannade tabletterna" varje gång de skickade ut mig ur rummet).

En tredje gång blev jag utskickad ur rummet och sköterskan tog in mig i rummet bredvid, som inte alls var ett rum bredvid utan bara en annan dörr till samma rum. Dock klev man in i en avhägnad del i vilket det stod en gynstol och jag uppmanades att klä av mig på underkroppen och sätta mig i stolen. Jaha...om jag bara hade förstått verbet för att klä av sig på underkroppen så hade vi haft ett minsamt ögonblick mindre. I alla fall.

Japanska gynstolar ser ut som tandläkarstolar, fast med hylsor för benen. Man sätter sig helt normalt i stolen medan gynekologen på andra sidan skynket förberedde vad han nu skulle förbereda. När han (eller hon antar jag) är klar trycker han på en knapp och snurrar 180 grader medan stolen (precis som hos tandläkaren) fälls bakåt och ens ben säras och höjs. Det är som en perverterad minikarusell!

Jämfört med allt annat jag ansåg mig ha fått utstå fram till den här stunden var undersökningen ingenting och jag undrar vilka tortyrredskap gynekologer måste använda i Sverige för att ha fått ett så hemskt rykte. Eftersom det var ett skynke mellan mig och läkaren vet jag inte riktigt vad han gjorde (och jag har inte tänkt beskriva det här heller), men jag har sett min livmoder inifrån i alla fall när han tyckte att han kunde dra undan den och visa mig skärmen. I ett mail beskrev jag den som "gullig", jag vet inte om jag kan stå fast vid det...men ändå. Det enda jag faktiskt tänkte när jag låg där var "varför har jag inte rakat benen för?", för det är ju det mest relevanta i hela historien, eller hur?

Två gånger blev jag sedan indragen och utskickad ur gynekologens rum innan jag hade pillrena (och efter undersökningen tycker jag VERKLIGEN att de bara kunde hosta upp de där förbannade pillrena så jag kunde gå hem!) och tog de första två (av fyra) under övervakning av sjuksköterskan. Högtidligt fick jag lova att komma tillbaka om något skulle bli fel med min mens (tror jag...de där två orden engelska som läkaren kunde de kunde inte sköterskan nämligen). Fast jag bestämde redan där att det skulle behöva vara seriösa fel på min mens för att jag någonsin skulle gå tillbaka dit! Sen betalade jag 10 000 yen och skyndade hem så fort jag bara kunde! Jag har aldrig varit så stolt över mig själv som jag var när jag kom hem den dagen förresten.

Tänk om de förbannade pillrena bara hade funnits på Maruetsu? Eller på Daily Y? Då hade det VERKLIGEN varit en convenient store.

/Elin

(Inte gravid, om ni trott det och efter några oregelbundna cyklar är jag synkad igen...och har slagit nytt rekord på min egen öppenhet.)

08 juli 2009

Tokyo dyrast i världen

Läste på DN idag att Tokyo är världens dyraste stad att bo i som utlänning. Tur att jag bor i Chiba?

/Elin

Fail!


I Ukraina är det idag 300 år sedan slaget vid Poltava, så detta är något jag uppmärksammar idag istället för den 28:e juni då slaget stod enligt den dåvarande svenska tideräkningen (som bara existerade i Sverige och bara under några år). Ukraina använder också samma tideräkning nu som de gjorde för 300 år sedan...vilket gör idag mer till 300 års dagen av slaget vid Poltava än 28:e juni. Det har alltså ingenting att göra med det faktum att jag glömde bort allt fram till iförrgår utan helt enkelt det faktum att jag anser att rätt ska vara rätt!

Så, idag, 300 år sedan börjar på slutet av det svenska imperiet och jag tjatar så gott jag kan om detta för alla som inte vill lyssna (så även för er). Berättade det till och med för Maru idag när vi hade vår andra japanenglish-kaiwa (converstation)...vilket för mig in på dagens andra fail (man kan argumentera att det är det tredje, men eftersom jag inte har tagit fel dag så är det bara slaget vid Poltava som varit fail ännu):

Elin och Marus andra japanenglish-kaiwa gick inte alls lika bra som den första, jag vet inte varför men vi hittade inte ämnen och jag pratade mer engelska och han med japanska än förra gången. Jag tror att det kan ha berott på att vi inte hade så mycket till samtalsämnen och att de ämnen vi kom in på var för svåra för våra tredjespråk...men jag vet inte. Fail iaf.

/Elin

07 juli 2009

Bakom succén: god planering

Slå på luftkonditioneringen, sätt på kaffevattnet, gör kaffet, låt det stå och bli halvkallt medan luftkonditioneringen fortsätter gå, drick kaffet, NJUT, stäng av luftkonditioneringen.

/Elin

06 juli 2009

Yamashita!

För er som inte har fått nöjet att bekanta er med Yamashita (som refererades till tidigare) så ser han ut så här:Här tillsammans med sin sensei, Kimura. SFJ ftw!

/Elin

Fuck you CSN!

Så jag var väldigt arg en stund...sen pratade jag lite med mamma på Skype. Mina föräldrar har blivit så läskigt bra på att chatta. Är så stolt över dem att ni har ingen aning! Dessutom är det inte alls lika irriterande som att de kan skicka sms...för Skype kan jag gå offline på ;)

Jag pratade med henne i alla fall, eller jag skrek med Caps och gormade som bara jag kan göra när jag är arg på saker som inte förstår att jag är allsmäktig och att allt i världen ska lyda mig! Jag vet inte om det gick fram att jag var arg på själva tekniken, inte på CSN i sig, men hon undrade om jag inte kunde klara mig utan CSN nästa läsår.

...hm?

Plugga utan CSN? Går det ens? Hur ska jag kunna köpa Eldorado, Euroshoper och ICA:s egna varor utan det överflöd som staten slänger över mig i form av lånade pengar?

För ett tag sedan satt jag och räknade på hur jag skulle klara min höga hyra med de dryga 7000 som man får i kombinerat lån och bidrag och kom fram till att en kravall mindre och två matlådor till så skulle det nog funka. Kommer ju sluta envisas med att ha fast telefon, så det är ju 200 kr mindre i månaden bara där.

Nu är det alltså ett helt annat vardagsekonomiskt problem jag står inför: Om jag inte tar lån, kommer jag har vett att hålla i pengarna då? Jag har haft flyt här i Japan, trots att valutakursen har varit löjligt hög under största delen av tiden här (är väl fortfarande egentligen) och jag har pengar kvar även om jag inte känner att jag behövt hålla igen. Två turer till Sapporo och en till Kobe tycker jag är bra underhållning.

Elina har skissat upp en budget åt mig och jag ska titta över det lite mer ingående i morgon kväll tänkte jag. Skulle det gå att plugga utan att dra på sig ännu mer lån? Bidraget hade jag väl fortfarande tänkt ta...jag har ju hög hyra som sagt ;P Men att slippa lån ett år, framförallt då detta år är som TVÅ år när det kommer till mängden lånade pengar, är idel gott.

Så inget ont som inte har något gott med sig eller hur?

/Elin

CSN och Telias net-ID...vem behöver fiender?

Jag är så arg och frustrerad att svenskan inte längre räcker till på grund av dess brist på svärord och förbannelser! Nå, lite bättre än japanskan är det på kraftuttryck, men att säga "Knulla skit!" är inte fullt lika tillfredsställande att skrika åt CSN:s hemsida som "Fucking shit!". Det har annars blivit ganska mycket: "MEN JÄVLA AAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!"

Och blinkade orangea fält i listen från MSN och Skype och bilar som skriker utanför fönstret och AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

För att lämna över till välartikulerade män:

Din satan
satan
du din satans, helvetes jävla skit!
(Din jävla skit)

Bonnlurk, läbbiga skurk, ynkliga parasit.
Pottsork, snuskiga snork, din ruttna rot, din fulla kork.
Avskum, spattig och krum, du är så jävla dum.
Ditt usla gam, din slemmige torsk, förnicklade, pappskalle skum.

Förbanne mig!

Lägg ägg, slibbiga drägg, skitstövel och bandit.
Slashas, ditt vidriga as, piss och pest och senapsgas.
Sopprot helidiot, fan vad det bär emot.
Din sabla bock, ditt feta arsel, våga dig aldrig mer hit!
Attans skitskrap! För e vi, sa-ha-hatans.

Helvete
Helvete
helvete
helvetes
Helvetes
Helvetes jävla skiiiiiiit!

Magnus och Brasse - Svordomsvisan
Visste ni att det finns lärare i Bodens kommun som
har med den här i undervisningen? Mer sånt!


Så det så!

/Elin

05 juli 2009

What's my age again?

Ibland kan man faktiskt undra.

Hade en diskussion med mina föräldrar rörande förra inlägget och min brist på ödmjukhet. En diskussion som jag förlorade på följande vis:

Familjen Essner: ska äta tårta nu. vad ska du äta till middag
Elin Essner: men vad ska du med pinnarna till!!?
Familjen Essner: inte äta tårta i alla fall :P
Familjen Essner: puss
Elin Essner: prutt på dig
Familjen Essner: vad betyder detta, känner mig inte allmänbildad för att förstå
Elin Essner: bajsbajsbajs
Familjen Essner: ok har vi hamnat på denna nivå redan
Elin Essner: bajspotta!

Familjen Essner: Älskling....det heter staTschef för de är chefer över en stat, inte en stad!!! :*
Elin Essner: prutt på dig med

Det första var med pappa och det andra var med mamma och jag kände mig tvungen att skriva detta eftersom jag började tokfnissa både när jag skrev det första gången och sedan när jag öppnade fönstret igen för att stänga ner det.

Tårtan är förresten till Karl som fyller år idag (japansk tid, imorgon svensk tid). Jordgubbar...suck...

No one should take themselves so seriously

With many years ahead to fall in line
Why would you wish that on me?
I never want to act my age
What's my age again?
What's my age again?

- Blink 182 What's my age again?

/Elin

Olika typer av allmänbildning

Eftersom jag faktiskt inte har lämnat sängen idag så tänkte jag att jag kunde ju skriva något vackert och filosofiskt. Eller i alla fall något jag har gått och funderat på i några dagar och det är allmänbildning. Jag varnar för ett långt inlägg, men jag behövde fördriva mycket tid...om ni bara vill ha poängen, hoppa till det feta längre ner.

Jag anser mig vara en av de mest allmänbildade människorna jag känner. Ödmjukt och bra så där ni vet, men när annars vettiga människor tycker att jag spoilar Troja för att jag säger att "det är ju lite synd att man vet att grekerna vinner" så blir man ju less. Enligt mig är det lika självklart som att säga att det är synd att Titanic sjunker, att Apollo 13 aldrig landar på månen eller att Tyskland förlorade andra världskriget.

Jag anser också att man ska veta när Olof Palme dog, när Tjernobyl sprängdes, varför vi firar nationaldag 6 juni (men jag kan nöja mig med att man vet ATT vi firar den då), var förra och nästa OS ska hållas, samma med fotbolls VM och EM, när världskrigen var (och generel utgång), hur många gånger Sverige vunnit ESC, Sveriges stadsministrar från året man föddes i alla fall (tack vare sossarna är det lätt för oss 80-talister), ett antal amerikanska och franska presidenter, brittiska premiärministrar och tyska förbundskanslers, IB-affären, Watergateskandalen, hur EU fungerar (och ännu viktigare, hur Sverige styrs), Alfred Nobel, Carl von Linné, Europas huvudstäder, varför kor är heliga i Indien, att den kristna, judiska och muslimska guden är samma snubbe och mycket, mycket mer...

Handen på hjärtat så faller jag på ganska mycket här...framförallt utländska politiker är inte min grej och jag har inte så djuptgående kunskaper i vare sig IB-affären, Watergate eller EU.

Jag accepterar att folk inte vet hur det blev att vi gick i union med Norge (men man ska veta att vi var i union med Norge), vilken kung som förlorade Finland (men ATT vi förlorade Finland kan ju var kul att veta), vem som planerade den franska kungafamiljens flykt från Paris 1791 (men är det för mycket begärt att veta när den franska revolutionen ägde rum?) eller varför vi kallar Ryssland för Ryssland...för det här är mina spetskunskaper, även om det är tillräckligt med allmän kännedom för att jag inte förvånas över att folk vet det (eller börjar samtals som om folk hade vetat om det).

Det är dock så jag värderar allmänbildning, jag ser det som SO-ämnena i skolan, plus NK A och recent events. Jag vet att många har en annan syns på det här, framförallt Cedric och jag brukar kunna föra diskussioner om vad som är allmänbildning och inte eftersom han tycker skådespelare i Bond eller fotbollsspelare i diverse lag är mer allmänbildning än romerska gudar och varför svenska flaggan är blå och gul. Det är å andra sidan han som fått mig att utöka min allmänbildning med just fotbollsspelare och diverse skådespelare (även om jag tycker det ligger på nivån "varför vi var i union med Norge"-nivå)...och jag fortsätter hävda att jag är en av de mest allmänbildade människor jag känner.

Det här är dock inte poängen jag hade tänkt göra med den här bloggposten. Det var bara för att få in lite definition och säga att jag är bäst. Två gånger till och med.

Jag började fundera på det här när jag fick höra att Tofu hade pratat med en australiensare om andra världskriget. Tofu hade haft en bild av Hitler uppe på datorn och australiensaren hade sagt sig känna igen personen på bilden, men visste inte vem han var.

Vidare ser Andrea på Vänner med Maru för att han ska lära sig hur man faktiskt pratar engelska istället för hur man bara pratar den som man läser den. De kom till avsnittet när Joey ska byta till ett artistnamn och Chandler lurar honom att byta till Josef Stalin. Andrea tyckte det var elakt och roligt medan Maru inte alls förstod eftersom han inte visste vem Stalin var. Inte ens när han fick se det skrivet i kanji på kinesiska wikipedia.

Jag tyckte båda sakerna lät totalt chockerande. Hur kan man inte veta vilka Hitler och Stalin är? Fast sen slog det mig att Australien var väldigt lite inblandat i andra världskriget överhuvudtaget...och vad gjorde Stalin egentligen i Taiwan? Dessa argument gick inte hem hos vare sig Tofu eller amerikanarna när jag la fram dem och jag höll väl med om att visst, kanske var det där saker som man skulle veta i alla fall för vi vet ju hur Mao ser ut...tre blanka ansikten såg på mig och jag kände för att slå alla med en historiebok i huvudet. De visste inte hur Mao ser ut...växande huvudvärk någonstans bakom näsroten.

Vidare så blev vi tillfrågade på en annan lektion vem som var president i USA under första oljekrisen, självklart var det amerikanarna som fick frågan, men ingen kunde svara på det. Ungerskan suckade och tyckte de var dumma som inte kunde sina egna presidenter...jag frågade om hon visste vem som varit stadschef i Ungern vid den tiden och det kunde hon inte heller svara på...Varför skulle det vara viktigare för amerikaner att kunna sina presidenter än för oss andra att kunna våra gamla stadschefer?

Självklart kan inte allmänbildning i olika delar av världen innefatta samma saker och allt som vi ser som självklart är inte självklart för människor i andra kulturer och med annan historia. Hur mycket "allmnbildning" har inte dessa människor som jag saknar? Jag har nyss fått lära mig varför Kina tycker att de äger Taiwan trots att Taiwan är en erkänd stat och varför falun gong förbjöds i Kina. Hur mycket mer finns det inte som alla människor i Taiwan antas veta men som jag inte vet? Hur mycket finns det inte att veta i Japan? Skit i Hitler, hur många svenskar kan på rak arm säga vilken som är huvudstaden i Australien? Eller vad deras president heter? Eller vilken som är deras nationalsport?

Det finns så mycket trivialt som jag mycket hellre fyller mitt huvud med än hur man böjer (japp, böjer...hade varit så kul att prata japansk grammatik med morfar) japanska adjektiv eller följer ett beslutsträd...

/Elin

Stay in bed

Jag ser ingen anledning att gå upp ur sängen idag. Skulle vara för att äta lite frukost...

/Elin

04 juli 2009

Tjing, tjang, tjong!

Ikväll, mina damer och herrar, har jag hört en 24-årig kinesiska rappa på kantonesiska och jag vågar nästan påstå att man inte vet vad karaoke innebär innan man har hört någon rappa på kinesiska. Det låter helt fantastiskt! Lam, det blir din uppgift att lära dig rappa på kinesiska innan du kommer till Japan så att du kan visa människor hur man gör!

Annars var det bästa under karaoken när Tofu (tysken) ska sjunga den japanska sången efter och klagar över att det är för många kanji...Jag och den kantonesiska tjejen (Go) ansåg att han inte hade någon som helst rätt att påstå detta efter att ha hört kantonesisk rapp.

Själv fortsätter jag roa med att sjunga ABBA på svenska och förvirra genom att sjunga Sailor Moon intro och Disneysånger på samma språk. Tre japanska sånger blev det dock (två anime-intron och Apato no pati-) och självklart den utlovade American Idiot.

Såna här dagar känns det lite trist att jag ska fara hem om en månad, men vad gör man?

/Elin

Ctrl + x

Blev less på min lugg som antingen var 1 dm för lång eller 3 cm för kort, så jag tog en slö sax och klippte av den! Hade det varit möjligt att ta kort på sig själv där man inte ser ut som en knarkare så hade jag visat er, men eftersom det är omöjligt får ni bara lita på att jag ser ut som en helt ny människa och är hemskt nöjd med att inte ha hår i ögonen jämnt!

/Elin

Oh, say, can you see by the dawn's early light...

I förrgår påminde jag mina amerikaner om att det var "forth of july" i övermorgon (alltså idag) och undrade om de skulle fira det. Reaktionen blev ungefär: Well, now when we know it is...then I guess we have to. Så vi bestämde oss att vi skulle göra hamburgare! Men ack så mycket mer komplicerat det är att göra hamburgare när man är i Japan. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gjorde det mer komplicerat än hemma, men det var inte i klass med burgarna jag gjorde inför Champions league-finalen 2008.

Gott smakade det, även om det inte var det vackraste:


Här är mina två favoritamerikaner och de enda två argumenten jag kan se att någonsin fara till USA (är ju inte lika fascinerad av New York, Las Vegas, Los Angles och annat som folk anser sig vilja besöka). Så skulle jag fara till The land of dreams, så skulle jag hamna i the dirty South där drömmarna fortfarande fungerar bäst om man är vit.

Andrea

Weston
(som inte är fullt lika lik Yamashita i verkliga livet)

...så jag då...som åt scramble hamburgers
Tofu, Brian och Neeltje var också med, men de fastnade inte på bild. Ikväll ska jag sjunga American idiot på karaoke tror jag bestämt.

/Elin