Kobe says Hi!

Skriver ett par korta rader medan Rasmus och Alexandra lagar lunchen som vi ska ha under utflykten till Kyoto i morgon. Jag leker en lek som heter "skriv ett bloggmess utan att skriva de sista tre tecknena i alfabetet" eftersom deras tangentbord saknar dessa. 

"Men," kanske ni undrar, "Alexandra skriver ju med dem hela tiden?"

Jo, sant, men...det finns vis att skriva dem, sifferkombinationer och liknande...men eftersom jag har lathet som en dygd tyckte jag denna utmaning var roligare.

I Kobe faller regnet precis som hemma i Chiba, men vi hoppas att det blir klart och sloigt i morgon eftersom vi ska leka turister kring apberg och tempel. Jag kommer INTE se guldpaviljongen, eller Bambisarna...men vad jag ska se blir en hemlighet till dess jag kommer tillbaka till Chiba, mwahaha!

/Elin

Semester från bloggen

Hej på er!

Jag tänker nu ta ledigt från bloggandet en stund (om det är möjligt för mig) för att fara och hälsa på Rasmus och Alexandra (och Tuva och alla andra i Kobe såklart). Jag börjar bli måttligt less på mitt rum, på det dåligt vädret och folket här omkring så jag behöver nog semester.

Det där som jag först tyckte var så roligt, att inte ha en biljett hem, är nu mest bara ett stressmoment, men vi får se vart det leder. Lite orolig att jag ska over stay my welcome så att
säga, för som Kurt burkade säga: Gäster och fisk börjar lukta efter tre dagar...så vi får se när jag börjar lukta haha!

Har inte börjat packa ännu. Vilket är lite stressande det med, men mina kläder är inte torra ännu. Jag känner hur det kryper i mig när jag inser att jag blir mer och mer lik mamma när det kommer till att fara ut och resa. Framförallt när jag ska fara från en plats som jag inte riktigt vet vilken den är. Ska vara ute i god tid. Lovar.

Men som sagt, hör ni inget på ett tag så är det för att jag är ute på ävntyr i Japan.

/Elin

Glömde ju säga!

While in Saitama så hittade jag Fruits basket som manga i en butik för begagnade böcker. Finns väldigt många butiker för begagnade böcker, fast som André påpekade så blir de flesta nya böcker också begagnade innan de köps eftersom japaner har en vana att stå i butiken och läsa böcker och tidnignar snarare än att köpa dem.

Jag köpte i alla fall volym nio och tio eftersom det är så långt jag kommit i min engelska översättning (som jag tycker är dålig och som är anledningen till att orginal köpets). Så det där är vad jag ska göra idag...det och prova riskokaren hade jag tänkt.

Dock gjorde jag felet att titta i för sena manga (15 och 18 och så där) och trillade över massa spoilers som jag inte riktigt uppskattade. Men men, vägen dit är lång.

/Elin

Upplev den inre resan.

För många år sedan var detta slogan för SJ när de tyckte att man skulle åka mer tåg. Det var en jättetråkig reklam att titta på då det endast bestod av en ensam passagerare som satt och tittade på sin egen spegelbild i tågfönstret medan det svenska landskapet rullade förbi. Eftersom det var en seg och tråkig reklam gillade jag den inte då, men nu älskar jag den och tänker väldigt ofta på det medan jag åker mellan Linköping och Stockholm.

Igår tågade jag för första gången på länge en längre sträcka när jag tog mig till Saitama för att säga hej till André (Saitama är förresten en liten lanthåla). Det var regngrått både dit och hem och jag var tvungen att byta tåg två gånger, så sammanlagt tog resan ungefär 1½ h.

Man tänker väldigt mycket när man åker tåg för det finns inte så mycket annat att göra. Det är väl det som menas med den inre resan skulle jag tro. Jag är en människa som ofta upplever saker i skriven form. Jag tänker alltså redan när saker händer på hur jag ska kunna uttrycka det i skrift senare, något som stör mig då jag kommer på det. Att beskriva sina känslor i ord medan man upplever dem är som att titta på en parad genom en kamera, visst blir det fina bilder, men hade det inte varit tuffare att se paraden på riktigt?

Det kan vara både bra och dåligt att få lång tid på sig att tänka. I värsta fall kommer man på saker som man inte alls vill veta, men sitter man länge nog kan man nog komma på lösningen också.

/Elin

Du vet att du är uttråkad när du...

...lyssnar på norska disneysånger bara för att se hur mycket du förstår.

/Elin

Hanssons vs Plumeria

Det här är ett inlägg jag har haft i huvudet länge (ungefär sen jag hittade Plumeria i höstas), och nu tycker jag att jag lärt känna cafét så bra att jag kan göra en ordentlig jämförelse mellan Hanssons i Boden och Plumeria i Nishi-chiba. För den som inte vet så är Hanssons ett café i Boden där jag (och väldigt många andra som är födda i slutet på 80-talet) spenderar stora delar av inkomsten från sommarjobbet medan Plumeria är ett café/restaurang som ligger mittemot universitetet i Nishi-chiba där många håltimmar har förflutit under terminen.

Let the match begin:

Hanssons
Plumeria

Interiör:
Hanssons: Var en gång i tiden väldigt charmigt med udda-saker överallt, nu är det bara faten som fortfarande är udda och då skär det sig lite med resten. Blev mer "inne" när det flyttade till andra sidan gatan, men var tog charmen vägen?
Plumeria: Inrett i Hawaii-stuk och personalen har (nästan) alltid Hawaii-shortor. Musiken som spelas är loopad och spellistan kans nästan utantill. Stor bildskärm där amerikansk animerad film visas utan ljud men med japansk text (emellanåt också Pirates).

(Måste nog tilldöma Plumeria detta poäng)

Fikabröd:
Hanssons: Väldigt standardierat "köpta-på-från-leverantör-i-kartong-förvaras-i-frys" utbut som på de flesta svenska caféer. Stor variation dock och man kan få frukter om man vill ha det...och chokladmoussen som de hade ett tag...mmmm.
Plumeria: Lite fusk eftersom "fikabröd" verkar vara så främmande för utlänningar, men beri-beri- furenshi tosuto är värd att döda för.

(Hanssons vinner tackvare lägre priser och större variation)

A little slice of heaven

Mat:
Hanssons: Två (eller tre?) lunchalternativ som sällan fallar mig i smaken, lite varma smörgåsar och en helt okej salladsbuffe.
Plumeria: Många kalla smörgåsar, ett antal rismixar och fyra sorters taco-ris. Inte mycket nog att göra en kille mätt, men det struntar väl jag ;)

(Plumeria vinner! Mest för att jag verkligen uppskattar deras tacoris.)

Kaffe/The (kanske den viktigaste punkten):
Hanssons: Har ett rätt stort utbud av kaffedrinkar och ofantligt många the-sorter i varierande smaker och färger. Har testat...tre kaffesorter (vanligt svart, Sandras caffe moccha och latte) och ett te (heta stunder).
Plumeria: Många smaksatta lattar som serveras i ohygligt söta muggar med ännu finare mönster i skummet. Bara en grön och en svart the-sort, men kommer en tjej från Alabama in och säger att hon vill sätta en expresso i sin chai-latte, så låter de henne göra det. Svarta kaffet är helt bra!

(Den här grenen går till Hanssons, framförallt om jag tänker på tiden då man fick en chokladbit till sin kaffekopp...Fast det är bara Sandra som kan göra riktigt bra skum.)

Plumerias koppar för vanligt kaffe.

Slutresultetat blev alltså 2-2 och det är väldigt svårt att utse en vinnare. Hanssons är samlingspunkten och den naturliga mötesplatsen för alla i Boden som jag känner, vill och orkas umgås med. Man kan inte vara där en dag utan att inte träffa någon man känner (även om detta kanske gäller för hela Boden?). Plumeria är det ypperliga stället att bara sätta sig och glömma bort att man går i skolan, platsen att hänga på när man inte vill gå tillbaka till sitt rum. Av partiska skäl måste jag nog tilldela segern till Hanssons dock...det är ju trots allt Hanssons.

Titta så glad Elina blev över det!Satoko blev dock så här glad över att komma tvåa! (Hon äger stället tillsammans med sin man).

Här är förresten en bubblare vars namn vi inte kommit fram till ännu, men vars känsla och kaffe slår båda de tävlande! Dock är priset lite dryt (70 spän för en kaffe är lite magstarkt), de har dåligt med fika överhuvudtaget och luncherna såg inte så bra ut. Vi hittade det idag på vägen hem från en riktigt bra thai-restaurang. Det är ett café med stort C eftersom fem sidor av menyn bara är olika kaffesorter. Inte kaffe-drink-sorter utan olika kaffebönor. Toooooppen!

/Elin

(Bilden på utsidan av Plumeria är från Google Maps, därför den dåliga kvalitén)

Well, this is Japan for you

/Elin

Utlovade bilder

Inte så mycket att skriva, rubriken säger allt.

Det här var de jag var där med: en japnska vars namn jag glömt,
Weston från Alabama, Tofu (eller Christoph) från Leipzig och Neeltje från Düsseldorf

Observera mitt anime-hår ;)

/Elin

Hoben innom mig.

Precis som för hoberna (mm, väljer att använda ordet "hob" och inte "hobbit" eftersom de trotts allt på svenska alltid kommer att vara hober för mig, även om Bilbo hävdar annorlunda) kretsar mina (lediga) dagar kring mat.

För den sakens skull är det inte sagt att jag äter hela tiden, nu vid tvåtiden har jag exempelvis inte ätit frukost ännu, men jag har dagens alla maträtter färdigplanerade. Egentligen skulle jag gå och laga omelett när jag kom på att det här var för roligt/tragiskt att inte skriva ner.

Det var lite samma när min familj kom och hälsade på, de enda planer jag egentligen hade var på vilka restauranger vi skulle äta...och när Jessica och Johan kommer är det ungefär samma saker jag har tänkt visa dem.

Sen om oförutsedda saker händer under dagen så innefatter det oftast att jag drar med mig folk till Chiba för att dricka kaffe eller bara bort till MOS-burger för att äta middag (om det visar sig att det jag planerat för dagen inte var roligt nog att laga i alla fall).

Så, nu är det fruncht som gäller! Eller kanske second-breakfast eftersom jag faktiskt ätit upp resterna av gårdagens sallad redan.

/Elin

Att fången en fjäril!

Det syns inte så bra och det här var bästa bilden jag fick innan min kamera dog, men detta är en fjäril! Med andra ord har jag vår nu! För det vet ni väl, när man har sett den första fjärilen så har man vår!

Ska jag vara ärlig så var det dock svensk sommar i Narita idag. Den 14 februari...Det var så mycket sommar att mjukglassen jag åt ("grönt te och vanilj"-smak) smälte medan vi gick på de smala gatorna mellan det stora templet och tågstationen.

I Narita finns ett stort shinto-tempel tillägnat Narita-san. Det väcker frågan vad som kom först, hönan eller ägget. Säkert är i alla fall att den stora internationella flygplatsen kom dit långt efter både guden och staden. I min dumhet trodde jag länge att Narita var ungefär som Arlandastad, vilket är fel (inte minst för att Arlandstad inte existerar längre...så det så!).

Narita är istället en liten stad som existerar tack vare/på grund av, och är uppbyggd kring, detta tempelområde. Gatorna är smala och rymmer bara en bil i bredd eftersom det är stånd och prommenerande människor på sidorna. Det är en lugn och lantlig atomsfär som en flicka från Norrbotten gärna upplever efter fyra och en halv månad i en av Tokyos förorter. Det var hektiskt på ett lugnt vis och allt verkade så mycket mer naturligt...fast kanske var det bara det fina vädret som gjorde det?

Gatorna fick mig att tänka på Gamla stan i Stockholm. Det är sällan jag känner att jag längtar till Stockholm, men jag fick en plötslig lust att gå på kullerstensgatorna där och dra med händerna efter husväggarna på båda sidor om mig.

Templet var enormt! Meiji jingu kan slänga sig i väggen. Narita-san (leker man med kanjina kan man få det till "att bli risfältsberg") var enormt både som byggnader och som parkområde. Vädret och bristen på folk kan också ha spelat en roll till varför jag blev förälskad i den här platsen. Jag är så ledsen att jag inte visste om den och kunde visa den för alla som var här. Fast om det nu var vädret som gjorde det så kanske det inte hade fungerat ändå.

Eftersom mitt kamerabatteri inte ville göra som jag ville lägger jag upp lite bilder när jag fått dem av tyskarna som jag var där med (en amerikan och en japanska som var flytande i tyska följde också med, men de hade inga kameror de heller). Så länge kan jag lämna er med dessa bilder på plommonträdsblomningen:

...samt vetskapen att jag brände mina axlar idag.

/Elin

Vårvindar friska

Bara en snabb kommentar på vädret i Japan.

Igår blåste det återigen så att alla cyklar föll omkull utanför mitt fönster. Mihoko berättade för mig under middagen att det var vårvinden som kom. Hur hon visste skillnaden på den här stormen och alla vi haft tidigare vet jag inte, men hon sa bestämt att det här var vårvinden som kom och blåste bort vintern. Med andra ord ska våren börja idag.

Jag gick ner till convinient storen (ojoj vad fult det ser ut) för att köpa frukost för några minuter sedan och upptäckte att hon hade rätt. Idag ÄR det vår i Japan. Varmare, fuktigare och soligare än på jättelänge. Sen ska jag gå på plommon-blommnings-fest idag. Plommonträdsblommningen är lite som tofsviporna hemma skulle jag tro...första vårtecknet.

Undra hur lång tid det kommer ta innan värmen tar död på mig här...?

/Elin

Världens längsta sportlov!

Från idag har jag exakt två månaders lov. Med undantag för ett placeringstest första veckan i april. Det är ännu lite oklart vad jag ska göra med åtta lediga veckor i Japan, men det löser sig nog. Jag är för trött just nu för att bekymra mig. Känns för övrigt jättekonstigt att ha ett så här långt lov mitt i en termin...även om det inte är mitt i terminen utan i slutet på skolåret. I februari/mars/ har man ju bara sportlov och påsklov...men man tar väl seden dit man kommer.

Den japanska modellen fungerade inte, jag somnade ifrån den. Sen misslyckades jag nog på provet också...jag gillar inte japanska grammatikprov. Då tycker jag det är bättre att skriva texter och tal och rapporter och tjafs. Det börjar jag nästan bli bra på om det inte behöver vara så avancerade saker.

Jag är lite rädd att jag ska tappa all japanska under de här lediga veckorna. Blir ju en hel del svenska med alla mysiga Linköpingsmänniskor som jag kommer se skymten av här och var. Borde kanske planera in något med de som bor i Tokyo också? Även om sånt kan bli lite mer spontant.

Ikväll ska jag på en hejdå-middag för en av australiensarna. Han kommer dock vara kvar i landet några veckor till och ganska snart kommer han finnas på diverse stora reklamskyltar över halva Tokyo. Han är en intressant filur och det var honom jag köpte riskokaren av förresten. Det enda vi har gemensamt är nog att han gillar att lyssna och jag gillar att prata, så jag kommer inte fälla några tårar över att han ger sig av.

Dock kommer ytterligare två personer att ge sig av och det känns mer. Framförallt att Jasmine far vidare till Kina (eller till Taiwan som alla påpekar så fort jag säger Kina). Hon är min kaffe-kompis. Jag orkar inte hålla upp en "men vi håller ju kontakten och så kan vi kanske hälsa på varandra"-mask, för jag vet att den är falsk. Jag kommer inte hålla någon kontakt med egentligen någon av människorna här efter att jag farit hem. Inte för att de inte är trevliga, men det skulle ta för mycket kraft att investera så mycket i relationer som jag vet kommer att sluta i ett julkort om året. Men det är hemskt synd att Jasmine ska fara hem innan jag gör det...

Längtar till Hokkaido-folket kommer...och min resa till Kobe. Börjar bli spänd på hur och när jag kommer fortsätta den resan faktiskt. Hihi...spännande. Nu ska jag dock börja lovet med att sova och titta på allt jag hållit mig från att titta på de senaste tre dagarna.

/Elin

Den japanska modellen?

Two down, one to go som man säger på utrikiska.

Den svenska modellen fungerade sisådär, jag tror att den gav resultat i alla fall. Imorgon har jag ytterligare ett slutprov. Detta i grammatik och det känns som om det inte spelar någon roll ifall jag pluggar eller inte, frågorna kommer ändå inte att gå att svara på. I mångt och mycket innebär proven att vi får en lucktext i vilken vi ska fylla i antingen partiklar eller relationsord. Som om vi skulle be folk som pluggar svenska fylla i den/det/en/ett och eftersom/framförallt/därför/osv...vilket enligt mig inte är ett bra språkprov.

Hur som helst har jag inte samvete nog att inte plugga arslet av mig. Därför ska jag ikväll prova den japanska modellen. På japanska finns det ett uttryck som är 徹夜する [tetsuya suru], vilket kort och gott innebär att stanna uppe hela natten och plugga. Eller i alla fall att stanna uppe hela natten tills det blir dag igen. Jag har den första lektionen, så det borde möjligen kanske gå bra (vem försöker jag lura?).

I vilket fall som, så borde jag börja nu på en gång!

/Elin

"Jag ser kaffe som en tillgång!"

Citerat lille Joel, första året på universitetet. Han kommer alltid att vara "lille Joel" eller hur?

"Men ärta! Varför går vi i skola egentligen?"

Ett annat härligt Joel-citat (detta från trean på gymnasiet) som inte har något med det jag tänkt skriva att göra, men det har blivit så mycket Björknäs på sista tiden att jag liksom bara vill fortsätta. Ida har hittat min studiemotivation och skickat den på posten nu i alla fall! WeeWeeWee! Den låg, som jag trott, i E-korridoren!

Nå, kaffe.

Jag ser också kaffe som en tillgång! Min plan sprack ganska tidigt eftersom jag upptäckte bristen på rena strumpor och trosor, och sen när det var tid för första pausen hade jag inte tid att pausa och sen missade jag lunchen och ja...det blev lite fel helt enkelt. Men jag har varit duktig på att plugga fram till kl 18:30 i alla fall. Efter det har det inte hänt mycket hos Elin Essner.

Jag har ca 100 kanji jag inte kan till i morgon och ännu fler grammatiska konstruktioner som jag okan till i övermorgon. Så nu har jag druckit en kopp kaffe och funderar på att trycka in fyra, fem kanji till med våld och hoppas de inte trycker ut några andra.

Kan ju försöka knyta an till det andra citatet också...Jag hatar kanji, I hate it with a passion, of the Christ even! som mitt middagssällskap sa. Jag hatar kanji just nu och skulle kunna skita i att någonsin plugga japanska någonsin igen! Men...ärta...varför är jag i Japan egentligen?

Hihi, Elinas ansiktsuttryck var så kul när han kläckte ur sig det där. I mitt huvud sprättade han henne på pannan också, men egentligen tror jag inte han gjorde det. Nej inte lille Joel inte...

Måste fortsätta medan kaffebuzzen håller i sig! Over and out!

/Elin

Den svenska modellen

Jag jobbar tappert på att få tillbaka lite studiemoral. Idag är det Japans nationaldag (som på grund av amerikanarna har gått från norskt nationaldagsfirande till svenskt nationaldagsfirande efter andra världskriget, mer om allt detta i en annan post) och vi är lediga. I morgon har jag två slutprov, vilket gör ordet "ledigt" väldigt subjektivt.

Så, för att faktiskt kunna plugga hela dagen ska jag göra som vi gjorde på disken i Sunderbyn (tänk att man fick med sig lärdom och vishet därifrån också): planera upp dagen utifrån mina raster. Jag kallar det "Den svenska modellen" efter historien om sjuksköterskepraktikanterna från Filipinerna eller östra Europa eller varifrån de nu var (inte relevant för historien) som var på praktik i Sverige för att lära sig den svenska modellen. Efter ett halvår, fyra månader så där så fick de frågan vad de hade lärt sig så här långt och det de lärt sig var: Fikapauser!

Därför ser min dag ut så här:
09.00 - 11.00 Kanji
11.00 - 11.15 Fika (som kommer bestå av frukt och kaffe)
11.15 - 12.15 Grammatik
12.15 - 12.45 Lunch
12.45 - 14.00 Kanji
14.15 - 15.00 Grammatik

Sen har inte planeringen kommit längre, men nu måste jag hälla i mig frukosten och börja!

/Elin

Vilken härlig dag!

Yes! Inte Winnerbäck i rubriken, utan en annan svensk vispopsångare! Eller en ölreklam, beroende på vilken man känner sig mest bekväm med.

Jag vet inte varifrån känslan kommer, men vilken härlig dag det är idag! Egentligen borde idag vara lika hemsk som gårdagen eftersom jag fortfarande har lika många prov framför mig (har egentligen bara klarat av ett tal idag), men så är det inte! Det är en härlig dag! Varmt är det ute, solen har skinit (skina, sken, ... ?) från morgonen fram till lite efter 17 då den började gå ner för kvällen. Dagarna blir längre, jag har kommit på fler rätter att laga hemma (ingen involverar dock riskokaren...hm...) och ja, livet är bara gött just i denna stund!

Snart ska jag dock börja plugga och då kommer det säkert gå utför, men i morgon är jag ledig och vem vet vad som kan hända då?

/Elin

Så jag går och sover istället.

Jag vill verkligen inte plugga. Framförallt när jag har för mycket att plugga och för lite tid att göra det på. Därför bestämmer jag mig här och nu för att gå och sova istället. Det är trots allt inte jättedåligt, sova gör att jag kanske lyckas göra något i morgon...men jag skulle inte lita på det.

När jag kommer hem igen ska jag gå till E-korridoren och söka reda på min motivation och min studiemoral som jag uppenbarligen glömde kvar vid borden utanför fysiksalarna...alternativt att de finns kring bänkarna i D-korridoren också. Bara de inte föll ner bland kuddarna i den gröna soffan...vem vet var den är nu...?

Ida, kan inte du kika runt lite och se om du hittar antingen min motivation eller min studiemoral liggandes och skräpa någonstans på Björknäs och sen posta till mig?

De ska som sagt senast varit sedda på någon av följande platser:


/Elin

Charmig?

För att fortsätta Pernilla och Lams diskussioner, är min riskokare charmig eller inte? Jag röstar på inte eftersom jag inte tycker runda, stora, otympliga köksredskap kan vara charmiga. Framförallt inte i ett kök som är mindre än en flygplanstoalett!

Men bedöm för all del själva:
Men jag har den i alla fall, och kanske kan jag prova den när alla proven är slut.

/Elin

Så även jag...förlåt Pernilla.

Det gick inte att hålla sig borta längre. Så har även jag kastat in handduken och börjat titta på anime, för att inte tala om det faktum att jag börjat läsa manga också. Visserligen på engelska, men vem vet var det här är på väg i slutändan? Ska faktiskt till Book-off i morgon och titta om jag hittar mangan jag läser på japanska.

Det jag ser, och läser, är Fruits Basket. Anledningen är att det är den enda animen jag sett från början till slut, på japanska, for the mere plesaure of watching it. Har sett några till i studerande syfte för att kunna spela diversse roller i diversse rollspelsforum ute på internet.

Det är en söt serie, även om det är moralkakornas moralkaka! Första gången jag såg den (och enda hittills) var under basåret när vi försökte ha lite tjej-sammanhållning och Jessica drog med oss alla till Skägget för att titta på den. Sen dess har jag inte blivit snabbare på att läsa engelsk sub, men jag har blivit lite bättre på att förstå talad japanska. Fast främsta framsteget är att nu kan jag pausa och backa hur mycket jag vill utan att någon kan störa sig på det.

I sökandet efter bilden såg jag dock några spoilers jag inte tycker mig gilla inför mangan bubu!

Nu ska jag dock koka te och titta på House istället. Det trillar kanji ur öronen på mig...

/Elin

Välkommen till världens tråkigaste paradis!

Det här är min vardag i Inage, Japan...eller kanske snarare, det här är min helg i Inage, Japan. Rubriken är en rad ur en (surprise, surprise) Winnerbäck låt som jag tycker passar jättebra till att beskriva vardagen (och helgerna) på åtta kvadratmeter i en liten del av Japan som är insprängd mellan många andra, större delar.


Vad då? Ni trodde väl inte att jag faktiskt hade bäddat och städat?


Japp, pluggar idag. Det är därför datorn står på hutchen...och för att jag skulle kunna ligga i sängen och titta på Grey's anatomy och Bones. Datorn är tillbaka på skrivbordet nu, det är en killer för ryggen att sitta på sängen och skriva.

Ni vet vägen Ryd - Campus, Campus - Ryd? Det här är vägen Rummet - Maruetsu (köpa-saker-och-mat-plats) och den väg som jag nog går oftast, till och med oftare än den till skolan.





Inte det här, det här är bara en hög byggnad som jag undrar ifall den hinner bli klar innan 5 augusti.
Och dagens höjdpunkt, att komma ut från rummet, träffa människor och dricka kaffe...Plugga japanska på Starbucks med Jasmine och våra apsnygga termosmuggar. Om vi dricker 65 koppar kaffe (eller annan dryck) i dessa muggar har vi tjänat in priset det kostade att köpa dem.

/Elin

Fylleblogg!

Haha!

Har varit på en izakaya med alldeles för mycket alkolhol, till alldeles för litetet pris! En ichigosaawaaaa men riktiga jordgubbar i. Eller som amerikanarna sa det tjunks of strawberrys (möjligen stavar de annorlunda, men det gör jag oskså i dag).

Mer curry! och tydligen tyckte en av killarna att han skukle komma till mitt rum, men sen jag tyckte jag skulle ringa mmamma istället! Folk tycker detär så roligt att jag kan ringa mamma när jag inte är nykter. Det tycker jag med faktiskt...men har man blivikt hämtad från Boddan i ur och skur i ett antal år så har man inget att gömma längre (i alla fall inte efter att man tog taxin hem med Johanna från kåren i vintras hehe).

Men:

EN TILL INNAN DE STÄNGER!
EN TILL SOM HÅLLER MIG VAKEN!
EN TILL SOM BULTAR OCH KRÄNGER!
DET GÅR EN KATT ÖVER TAKEN!
DET FLYTER LAVA I BLODET!
DET GÅR EN STORM ÖVER GATAN!
JAG HÖR EN RÖRST SATAN!
EN TILL FÖR DEN GODA SAKEN!

/Elin

Mitt japanska äventyr

Det är väääääääääärldens upplevelse! Det kommer bli ditt livs äventyr! GUD VAD TUFFT! Once in a lifetime...ta verkligen vara på det.

Som alla tjatar. Vad less jag blir! Visst, visst fara och bo ett år i Japan är inte alla förunnat och det är något som man gärna kan berätta om för folk. Men sluta tjata om hur tufft det är! Snälla! Jag kan inte hjälpa att känna mig otacksam för att jag inte ser det som "mitt livs äventyr" eller för att mina upplevelser är ganska begränsade till dessa åtta kvadratmeter och Nishi-Chiba campus.

Nu har jag dock bokat en biljett till Kobe. Nattbuss. Enkel resa. Inte för att jag tagit Alexandra på allvar när hon frågade om jag inte skulle stanna för alltid, utan för att jag i dagsläget inte vet om jag vill fara raka vägen tillbaka till Chiba. Kanske far jag till Hiroshima? Kanske far jag till en japansk stad som jag ännu inte vet namnet på? Det är kul att i alla fall ha möjligheten att vara spontan.

Det där ska bli mitt japanska äventyr. Den resan, som kommer att ta mig till Kobe and beyond!

...fast vem försöker jag lura? Jag kommer antagligen stanna en dag för länge i Kobe och sedan fara raka vägen tillbaka hit och sedan ägna tre veckor åt att bara sitta och vänta på Jessica och Johan ska komma ner från Sapporo. Men jag har i alla fall chansen...

/Elin

I'm going home, to the place where I belong!

Det har varit några minst sagt deprimerande dagar då jag ömsom trott att jag skulle vara fast i Japan hela mitt liv, ömsom trott att jag skulle måsta avbryta utbytesåret redan i maj. Båda idéerna har jag väl innerst inne vetat varit dumma, men man tänker inte rationellt alla situationer...eller veckor i månaden.

Nu har jag dock fixat den där biljetten! och för att göra om det här till en MTV-gala:

Jag vill tacka Jessica och Johan, som orkade ta tag i att hitta lösningar medan jag bara ville gömma mig under skrivbordet med min filt och min delfin...eller var det Johan som orkade ta tag i sakerna Jessica? ;) Sen vill jag tacka personalen på British Airways Sweden, som tillsist lyckades prata ett språk jag förstod (britter som pratar norska med svenskar över brusande uppkoppling är aldrig bra).

Så jag säger som Jonas, mark your calenders...5 augusti är jag tillbaka på svensk mark!

/Elin

Why bother?

Jag pluggar sällan och dåligt, det står jag för med äcklig stolthet. Vet inte vad som skulle vara så bra med det, men jag är sällan sen att kommentera att jag knappt gör något och verkligen inte så mycket som jag borde.

Idag är det tisdag, alltså ledig dag, och eftersom det snart är massa, massa prov tänkte jag vara duktig och skriva klart talen jag skulle skriva. Så det gjorde jag. Två sju-minuters-tal skrev jag på sex timmar (en lunchpaus är också inriktad i den här tiden). Sen tittade jag på instruktionspappret igen och insåg att jag gjort fel. Sex timmars arbete som jag nu inte kan använda. Varför ens försöka göra annat än titta på skräp på TV?

Jag vet inte när jag pluggat så är mycket senast. Fast vad tjänar det till? Den här bloggen ska förresten gå tillbaka till att vara platsen där jag skriver om allt jävla skit som händer i Chiba istället för att bara lägga upp filmbilder och hitta på små trevliga anekdoter som antagligen ändå inte är intressanta.

Nej nu ska här bli som det alltid har varit och jag ska tillägna den här bloggen mina mörkaste och värsta känslor bara för att kunna få ut dem så jag slipper stå och gråta i duschen. Det går så mycket vatten och värme av det och alldeles för lyhört för att gråta någon annanstans. Jag vill inte gärna ha folk jag inte tycker om som kommer och knackar på dörren.

Vem vet, kanske ska jag nöja mig med ett halvår och komma hem samtidigt som Jonas? När är det min tur att få ge upp?

Det där med bilder var förresten lite kul, så jag kanske fortsätter med det ändå...

hämtad från http://garfieldminusgarfield.net/

/Elin

10 maj eller aldrig...

Igår skulle jag vara duktig och boka om min hemresebiljett men fick det icke-upplyftande svaret att det inte finns några biljetter hem mellan 15 juli och 31 augusti. Vilket i min värld kan vara det värsta någonsin. Jag vill inte vara här om jag inte har en dag att räkna ner dagarna till!

Igårkväll var jag riktigt ledsen, men efter att ha sovit på saken har jag konstaterat att det nog inte är hela världen ändå och att det kan komma upp nya biljetter. Om inget är fixat förrän 10 maj så tar jag dock den biljetten hem, för har jag betalat för den ska jag då baske mig ta mig hem på den också!

Varför måste det bli så mycket mer besvärligt än jag vill ha det?

/Elin

Japanska med engelska och kinesiska

Idag har jag hållit ytterligare ett tal på japanska, det känns som om det är allt jag gör nu för tiden. Det och pluggar kanji...hur som helst så var huvudsyftet med det här talet lite annorlunda än vad det varit tidigare, idag var huvudsyftet att alla skulle förstå vad vi pratade om (annars är det okej om vissa saker inte är helt tydliga bara japanskan är bra).

Vi skulle prata om vad vi pluggade för något, vilket jag anser är ett idiotiskt ämne om man ska få med sig alla (för astrofysik och att forska i hur man kan göra om plast till bränsle utan stora koldioxidutsläpp är egentligen för svårt att greppa på ens modersmål om man inte är lite insatt). Hur som helst hade vi inget val. Detta skulle göras och det skulle göras bra!

När man pratar om för svåra saker kommer det alltid upp ord som är för komplicerade att förklara och som egentligen bara skulle leda till att man behövde förklara ännu fler ord till dess man var så långt bort från det första ordet att man var tvungen att börja om. Så hur löser man det i en multinationell klass där det enda språk alla har gemensamt är japanska?

Jo man förklarar det genom att skriva det svåra orden både på engelska och med kanji. De kinesiskspråkiga eleverna förstår kanji (även om de är absurt komplicerade) och de andra förstår engelskan. Till och med koreanerna förstår faktiskt engelskan. Det är en så underbart praktisk lösning att jag önskar jag bättre kunde förklara storheten i att kombinera språk på det här viset. Ifall det hade funnits människor i gruppen som varken kunnat engelska eller komplicerade kanji då hade vi fått problem, men nu behöver vi inte bekymra oss om den saken utan tar oss runt våra japanska språkbarriärer med hjälp av två andra språk!

/Elin

Färger i en vind...

Fast om hon hade rätt i det, då hade Inage varit den mest färgglada delen av världen vid det här laget. Till och med mer färgglatt än Japan i vanliga fall...just nu är det enda färgglada småbarnens paraplyer.

Japansk vinter är enligt mig två saker: stormvindar och regn. För det mesta bara en åt gången dock, vilket uppskattas. Det är ju så svårt att hantera paraplyet i blåsten. Idag var det en sån där blåsig dag som fick alla cyklar att falla som dominobrickor så då är det trevligare att stanna inne, även om det är första gången vi ser solen på några dagar. Snart är det den första vårdagen och jag väntar spänt på att den japanska vintern ska gå över. Har full förståelse att man inte gillar vintern om det här är all vinter man har.

/Elin

Wake up call

Vaknade några minuter över sju idag av en jordbävning. Inte en stor en, bara tillräckligt för att jag skulle kunna ligga en stund och fundera på vad det var frågan om. Till skillnad från den jag kände av tidigare för länge sedan så varade den här längre.

Sen slutade den, jag låg en stund till och undrade om det verkligen hade varit en jordbävning eller om jag bara inbillat mig. När jag bestämt mig för att det var en jordbävning tittade jag på klockan, vände på mig och somnade om.

Vaknade klockan 11 igen.

/Elin