Plogbilarna har visst ledigt på söndagar

Det har snöat konstant i Östergötland i säkert en vecka nu. De flesta större olyckor som orsakats på grund av snön verkar ha skett här i närheten också, mest långtradare från utlandet som har sommardäck.

Förutom den där snöhögen i Märkesbacken (som de tog bort igår) så har det varit ganska bra med snöskottningen i år jämfört med förra året. "Korsande vägar" har de inte riktigt fått till ännu (det är alltså kvar små plogkarmar som korsar vägar) men de är mycket effektivare i år. Jag var jätteglad när jag märkte att det skulle bli en snörik vinter igen (dels för att jag slipper cykla till HU och för att det ger kommunen möjlighet att träna och bli lite bättre). Cred till dem, det har blivit mycket bättre! Vägarna är inte ens märkbart smalare (ännu). Det som leder till avsmalnandet nu är snarare att vi cyklister inte använder hela vägen.

Det har blåst ganska mycket de senaste dagarna vilket har gjort det ännu svårare att cykla än det redan är. Idag julaftonssnöar det, eller det är julaftonssnöflingor som vräker ner! Men det snöar uppifrån och ner och det är väldigt mysigt att sitta på insidan och se på det. Det verkar dock som om snöröjningsarbetarna har ledigt idag för att det är söndag och första advent. Vad roligt för dem! Vad tråkigt för resten av Linköping och de människor som inte är lediga på söndagar.

Snöröjning är ett jourarbete. Deal with it!

/Elin

Hur tänkte ni nu?

Den här bilden är tagen från toppen av Märkesbacken, den långa backen mellan Ryd och Campus Valla, döpt efter alla sektionsmärken som målas där i början av varje läsår. Varje dag cyklar (eller går) några hundra (tusen?) studenter upp och ner för den här backen, de flesta mellan 08:00 och 08:15 eller mellan 10:00 och 10:15. Det är trångt (och nu är det halt) och för det mesta står det irriterande festerister i vägen för att dela ut lappar om fester.

Denna hårt trafikerade cykelväg ligger mellan de två raderna av gatlyktor på bilden ovan, så nu undrar jag: Hur tänkte personen som la en stor snöhög över halva backen? Framförallt med tanke på att det finns stora "gräs"plättar på bägge sidor om backen.

Sörlänningar och snöskottning kommer jag nog aldrig att förstå mig på...

/Elin

It was magical

Stöd en teknolog, häng upp en pumla!

Det här kommer bli ett annorlunda inlägg än vad jag hade tänkt att det skulle bli. Idag var det manifestation mot CSN:s nya regler som gör att teknologstudenter som följer sin utbildningsplan inte räknas som heltidsstudenter längre utan skulle behöva offra jullovet för tentor.

Michael Jacksons They don't care about us spelades över campus medan vi frusna teknologer-mitt-snökaoset hängde upp signerade pumlor med hälsningar till CSN. Om CSN ville att vi skulle plugga på jullovet då kunde vi, på initiativ av LinTek, ta och fira jul idag istället. Same, same liksom...glögg, pepparkakor och kaffe fick vi.

Några av de första pumlorna hängs upp

Högt deltagande, även om Blåhavet var frusetLite fler pumlor uppe

Jag var glad att det inte var sittstrejk, för även om jag stödjer den här kampen så skulle jag inte suttit ute så länge idag...

Fler manifestationer har skett bland teknologer runt om i Sverige (LtU, UU, KTH, LiU (såklart), Chalmers och LU sägs det) och utbildningsministern, Jan Björklund, var i Göteborg och berättade för teknologerna vid Chalmers att de självklart skulle räknas som fulltidsstudenter! Beslut var taget i Stockholm att lagändringar skulle genomföras eftersom det enligt biträdande utbildningsministern Nyamko Sabuni är orimligt att studenter ska drabbas av CSN:s jakt på fuskare. Jag är inte säker, men jag tror att det är vad teknologkårerna har sagt hela tiden...

Jag tänker dock inte vara bitter, för varför skulle jag vara det? Personligen har jag inte fått några återbetalningskrav och politikerna tog vårt parti mot en statlig myndighet. Det demokratiska systemet fungerade till vår fördel den här gången och det gör mig glad och ganska hoppfull. Allt för många gånger tycker jag det känns som om ingenting hjälper...men jag tror aldrig att det ska bli mål på hörna heller.

För teknologernas räkning tackar jag och lyfter på hatten. Det här uppskattas oerhört, även om jag personligen har tentor efter jul eftersom jag inte gått ett år utan omtentor (antar att ni inte kan titta på det Björklund och Sabuni?).

Som LiU-student vill jag sen rikta ett tack till LinTek, för att ni kämpade för vår skull och uppmärksammade oss på vad som höll på att hända. För att inte tala om glöggen...den satt fint. Sist uppmanar jag alla teknologer att betala sin kåravgift! Nu har kårerna sett till att ni får behålla julen, det minsta ni kan göra då är att bli medlemmar. För nog är julen värd mer än kåravgiften?

/Elin

Lokala nyheter

Sitter egentligen och läser artiklar till Tjänsteutvecklingen, ligger lite efter, men jag har Godmorgon Sverige på TV (för att hålla koll på tiden faktiskt, man vet att det gått en halvtimme varje gång nyheterna flimrar till) och när jag slängde ett öga ditåt såg jag att det var Nordnytt!

Jag spillde nästan kaffe över hela mig när jag sökte reda på fjärrkontrollen för att slå på ljudet och höra vad de pratade om! Så Johan Jonsson berättade om att det var brist på hotellrum i Arjeplog (och en gång sa han fel och sa Arvidsjaur hihi) och sen på en rak fråga från Godmorgon Sveriges programledare sa han att jo, de har rapporterat lite om att antalet tåg till Norrbotten ska halveras...men det verkade han inte vilja prata om och sen slutade klippet.

Jag saknar Nordnytt, gillar inte alls Östnytt...bryr mig ganska lite om vilka småföretag i Norrköping som fått pris eller vilka dagis i Mjölby det är personalbrist på eller hur man vet att man är en äkta gute...

Sen, på tal om nyheter men knappast lokala, när jag såg första nyhetssändningen för morgonen 07:30 avslutades sändningen med att det just kommit in information om att Nordkorea har attackerat Sydkorea. Någon sändning senare hade de reportage och kontakt med korrespondent i Kina och sista sändningen för dagen avslutades med kommentaren att Sveriges utrikesminister Carl Bildt säger på sin blogg att det här var inte bra.

/Elin

"Favorit" i repris

Förra året när det snöade funderade jag över varför några killar tyckt att det varit roligt att trampa upp en stor kuk utanför mitt fönster. Nu har snön legat till och från en stund och nu på förmiddagen upptäckte jag att någon roat sig med att skriva KUK på motorhuven av vrålåket som står parkerad på parkeringen (det är inget vrålåk egentligen, men vid sidan av de små japanska tvådörrarna så ser den väldigt stor och majestätisk ut). Så idag funderar jag vidare kring karlars uppenbara kukfixering.

Vad har man för motiv att skriva KUK på någons motorhuv? Det kan ju knappast vara beskrivande, även om bilar brukar kallas för penisförlängare. Hade det varit en förklarande text så hade ju BIL varit mer logiskt och nästan lika lättstavat om vederbörande är dålig på att stava. Ärligt talat hade det varit mer humoristiskt också enligt mig.

Om det är avundsjuka (över att det inte är en liten tvådörrare från Japan) så förstår jag inte vad ordet KUK på motorhuven skulle leda till. Stor bil, liten kuk och förövaren vill tala om att han är bilens ägare på spåren? Om det fanns ett samband mellan storleken på kuken och storleken på bilen skulle det finnas väldigt många välhängda killar här i Ryd. För att inte tala om hur många välhängda tjejer det skulle finnas...

Ibland får jag känslan av att heterosexuella killar är mer besatta av kukar (sin egen och andras) än vad heterosexuella tjejer och homosexuella killar är. Kuken styr inte världen även om killar i min ålder (och alla åldrar jag hunnit med att vara hittills) verkar tro så och alla tjejers högsta dröm är inte att bli påsatt av en (eller att ha en Freud) så sluta fyll världen med alla dessa kukar, snälla! Det är tröttsamt och för mig oförståeligt var det roliga med kukar i snön (och på bänkar och toalettdörrar och...) finns. Jag vet inte hur det är med alla andra, men jag behöver inte ständigt påminnas om att hälften av världens befolkning har kukar.

/Elin

Mer om CSN

Tänkte bara länka till de här två artiklarna i SvD som berör det CSN håller på med.

CSN och högskolor har svårt att enas (18 november, är det bara jag som tycker det verkar som om CSN och kårerna varit på olika möten?)

Har CSN förstått sitt uppdrag? (18 november, insändare från Sveriges Ingenjörer)

/Elin

Testat tekniken

Jag var på en sjukt rolig föreläsning idag. Tyvärr var den 1,5 h istället för 4 som den skulle vara eftersom tekniken inte var med oss (men det gjorde inget sa föreläsaren eftersom det här var sista gången som utrustningen skulle användas...hur nu det skulle vara bra för oss...). Under en timme satt vi dock och i ett mörkt rum (i vilket de ska trycka in en 3 T MRI-maskin snart) med 3D-glasögon och dissekerade människor vars hjärtan fortfarande slog... Visserligen har jag inte sett 3D på bio eftersom jag inte vill betala så mycket pengar för det och då skulle jag ändå inte kunna skala bort skinn och muskler för att titta på en artificiell hjärtklaff som läcker.

Det var en blandning mellan löje och fascination att sitta där med glasögonen på, men nu har jag testat tekniken ordentligt.

/Elin

How CSN stole Christmas

Jag är rätt nöjd med att jag hann ur systemet innan olika kurser på gymnasiet började vara värda olika mycket och ännu mer nöjd är jag att jag tog körkort innan de gjorde det mycket besvärligare. Jag är tacksam att jag hann slinka undan från de värsta besparingarna som skolan fick utstå under 90-talet genom att hamna på en helt nyöppnad skola (våra kartor visade ett splittrat Sovjet och ett enat Tyskland, hurra!). Jag har nästan hela tiden haft en kursplan som har krävt att jag ska ha sakkunskap och trots något år med PBL så slapp jag undan det eftersom vi bytte lärare så ofta.

Ofta har jag varit på snudden att råka ut för de här sakerna, jag har varit så pass nära att jag kanske skulle ha känt av det om jag gett mig tillåtelse. Jag har just varit på väg bort när de kommer på storslagna idéer om att låta 6-åringar börja skolan eller flytta åk 6 till högstadiet, mina syskon har inte varit lika tursamma och kanske är det därför jag vet hur lyckligt lottad jag är som faktiskt har fått det mesta time:at till min fördel.

Nu är jag på väg att göra det igen. Jag är i slutskedet av min utbildning (hur mycket jag än gnäller om motsatsen) och med lite flyt kommer jag att slippa CSN:s nya, idiotiska, riktlinjer. Förhoppningsvis har jag bara ett jultentap kvar och det är i dagsläget spikat till att ligga före jul. Om inte CSN ger med sig så kommer det inte att vara så i fortsättningen eftersom CSN tycker att heltidsstudenter ska plugga 30 hp/termin och inte 60 hp/år.

För ett otränat öga ser ju det här ganska banalt ut eftersom det verkar bli samma sak och inget att gnälla om. Problemet är bara det att studenter vid LiTH mer ofta än sällan har en studieplan så att vi läser 28 hp på hösten och 32 hp på våren. Det skulle innebära 18 veckor på hösten och 22 på våren. Vips var vi inte heltidsstuderande längre. Bummer.

Jag vågar inte ta gift på det här, men jag tror att en del av problemet uppstod i och med bytet från poäng till högskolepoäng för jag har kurser i LADOK som är värda 7 hp, något som inte längre finns. Så eftersom EU vill att vi ska få en utbildningsstandard blir studenter i Linköping lidande för att CSN är stelbenta?

I våras skrev jag om att LiU tog upp striden med CSN för att vi studenter inte skulle bli lidande för något som i då-läget såg ut som ett missförstånd mellan universitetet och CSN. Tydligen är det inte utrett och CSN verkar inte villiga att kompromissa.

På LinTek:s hemsida står det:

CSN anser att...

2010-11-15 10:01

ALLA LiTH-STUDENTER FUSKAR MED STUDIEMEDLET eftersom vi studerar 18 veckor under höst-terminen. CSN bedömer att heltidsstudier ska bedrivas under exakt 20 veckor med exakt 1,5 hp per vecka. Därför anser CSN att vi INTE är helttidsstudenter och inte är berättigade fullt studiemedel! STUDENTER SOM LÄSER 28+32 HP INTE BEDRIVER HELTIDS-STUDIER eftersom man som student måste läsa exakt 30 hp per termin för att enligt CSN vara en heltidsstudent och inte bli återbetalningsskyldig. Att vi läser 60 hp på ett år spelar ingen roll. CSN vägrar föra en diskussion med LiTH och tvingar dem att göra om vårt terminsupplägg. I dagsläget är LiTH:s enda möjliga lösning att flytta vårt tenta-p till januari så att den ligger samtidigt som omtenta-p. Detta drabbar det bästa pedagogiska upplägget på flera program men CSN anser att det är viktigare att följa deras oflexibla regelverk än att vi studenter ska få en så bra utbildning som möjligt.

Det är i dagsläget många universitetet som har sitt ordinarie tentap i januari (och med "många" menar jag LtU eftersom jag inte har pratat med andra) och jag har alltid varit så glad och tacksam för att det bara är min egen oförmåga att hålla antalet omtentor till 0 som gjort att jag inte haft jullov (jag har faktiskt inte haft jullov på riktigt sen basåret). Tanken och drömmen om jullovet har alltid varit en bra drivkraft för att klara alla de där tentorna.

Nu verkar det som om vi är på väg att förlora det. Bittert. Fast inte jag då. Jag kommer klara mig, den här gången också. Så varför skulle jag bry mig? Det är ju bara att jag anmäler mig till 30 hp nästa termin (vilket jag inte gjorde) och så är det inga problem. Jag kan ju flytta till Japan (HAHA!) och smita undan att betala CSN ett enda korvöre bara för att djävlas lite. Never look back!

Problemet är väl att jag har hittat någon solidarisk ådra i mig, en vilja att slåss mot orättvisor eller liknande. Tror jag har sagt tidigare att jag önskar att kvinnor inte hade rösträtt så att jag skulle kunna kämpa för det (vilket jag inte gjort ändå eftersom jag mest är en pratare och inte en görare).

Det är den där solidariska ådran i mig som gjorde att det kändes naturligt att betala kåravgiften även om jag inte hade några storslagna planer på gå på kravaller, betala in mig på [hg] eller annat intressant som man kan få rabatt på. Jag vill att studenterna som började i år (och alla andra år efter mig) ska få en lika bra upplevelse under sin studenttid som jag fått. Jag vill att Münchenhoben ska vara lika stort, jag vill att Nolle-p ska vara lika bra, jag vill att SOF ska fortsätta, att LiTHanian ska fortsätta dimpa ner i brevlådorna i Ryd, att LARM ska fortsätta dra företag och att någon faktiskt ska kämpa för oss studenter.

Som kåren faktiskt gör nu.

Så var inte snåla och själviska, betala kåravgiften för att studenterna på LiTH ska få ha jullov även i fortsättningen. Betala här. Och om ni inte bryr er om nästa generation studenter kan ni ju göra det för att LinTek ska ha resurser att bitcha lite mer med CSN...det tycker jag låter som väl investerade pengar.

/Elin

A cup of Kona

Det trillar över mig ibland, det gjorde det idag. Jag vet inte vad det var som gjorde det, men plötsligt var jag inte i A34 längre utan i Makuhari Hongo. På cafét där de enligt en säker källa serverar "the best coffee in the world". Det var soligt och ljust och varmt. Det var som att lägga på ett gult filter över hela världen, som i CSI Miami om ni ursäktar liknelsen.

Andrea var där, inte Maru. Jag försökte hålla kvar vid tanken på kaffet, försökte erinra mig smaken och doften...men med en kopp Baljan i handen och en kort föreläsare med ett efternamn som passar en kompositör var det svårt att hålla sig kvar.

För en kort stund var jag tillbaka i Japan, i värmen, med vänner som nu finns på andra sidan jorden. Det fick mig nästan att gråta. Undra vad det säger om mitt liv om jag sitter och drömmer mig tillbaka till Japan?

/Elin

Snökaoset i Linköping dag 2

Hände inte så mycket kaosigt idag, men jag tänkte att jag skulle fortsätta på ämnet ändå. Det har sandats idag, eller grusats egentligen, och det har varit runt nollan hela dagen. När jag for hem från skolan så sa termometern på C-huset att det var -0 grader.

På vägen hem funderade jag på om 0- är "just innan stöten" eftersom 0 är "vid stöten" och 0+ är "just efter stöten". Dumheter, jag skulle ha funderat på var jag cyklade istället. Det var ju runt noll, det snöade och det var slaskigt överallt. Klarade mig hem helskillnad i alla fall så det var ju...bra.

Lite rädd att allt ska frysa och att det ska vara glashalt i morgon...för i morgon måste jag gå upp tidigt igen. Jag älskar onsdagar, på onsdagar är det sovmorgon. Bara på onsdagar. Älskar onsdagar.

Jag har fått väldigt mycket skit för snön både igår och idag. Lite smickrad över att ni tror att jag har den här makten över vädret, men nu kan ni sluta.

/Elin

Snökaoset i Linköping dag 1

från Corren.se

Det har snöat jättemycket idag. På nyheterna som surrade medan jag åt frukost spelade de så fyndigt "Vem minns den snö som föll ifjol?" och sa att om det nu mot förmodan var någon som glömt så skulle i alla fall södra Sverige bli påminda idag. Och som vi blev! När jag tog ut min cykel kl just-innan-åtta var det mer snö i Linköping än vad det var i Boden när jag Ida tankade för första gången och sen har det fortsatt snöa hela dagen.

Jag var klok och gav mig själv lite extra tid på cykeln eftersom jag inte litade på underlaget och så misstänkte jag att det skulle vara färre att krocka med på vägen vid den tiden också. Som väntat var det inte plogat, men eftersom det är första snön så hade jag blivit väldigt överraskad om Linköpings kommun hunnit med att mobilisera plogarna innan de druckit sitt morgonkaffe.

Det värsta med att cykla när det snöar är att ingen ser något. Hade det bara varit jag som inte sett mer än just framför mitt cykeldäck hade det inte varit så stora problem, men så fort det är en till person i farten så blir det väldigt mycket farligare. Snön gör dock att alla cyklar lite långsammare vilket leder till mindre allvarliga frontalkrockar (har faktiskt inte sett en frontalkrock på cykel än), men jag var på väg att bli mejad vid övergångsstället vid McDonalds av en kille i fin jacka som inte ville cykla genom fyra cm snö utan hellre i slasket där jag befann mig. Idiot.

Motvind i Märkesbacken och snö i ögonen, men jag överlevde. Vädret och att jag var ute i god tid gjorde att det inte stod några irriterande festerister och delade ut lappar (jag tror att det är Y6:s tur nu) vilket alltid uppskattas. Det var nästan inga på Campus när jag kom upp för backen, men ändå var det någon som stod och låste sin cykel precis där jag brukar ställa min cykel ("He's in my spot!" tänkte jag). Jag siktade in mig på var jag skulle stå, hoppade av cykeln och druttade på rumpan samtidigt som jag krampaktigt höll tag i cykelstyret och på så vis fick ont i axeln. Ajaj.

På vägen hem skrattade jag åt kineser som höll på att flyga bort när de gick omkring med sina paraplyer och trots att det var mer trafik på hemvägen så såg jag inte en enda olycka. Det var dock fler än vanligt som inte vågade chansa vid rödljuset utan alla stannade redan när det blev gult. En tant (hon var säkert minst 30) tyckte att det var hennes rätt att cykla mitt på vägen så att vi stackars studenter fick kasta oss åt sidan oavsett från vilket håll vi kom. Att hon hade hjälm och ingen av oss stackars studenter verkade inte vara med i hennes beräkningar heller. Idiot.

Lagom irriterad på barn som sprungit framför mig och tvingat mig tvärbromsa så att bakhjulet slirade hoppade jag (mycket försiktigt) av cykeln utanför cykelboden. Där var det massor med tjock kramsnö så det var ingen risk att halka. På vägen ut från cykelboden (det var väldigt trångt där idag) så druttade jag dock på rumpan en gång till. Mycket graciöst om jag får säga det själv och än så länge syns inga blåmärken på min rumpa.

Hurtiga som vi är jag och Isabelle så skulle jag åter trotsa "snöstormen" för att ta mig till gymmet. Även denna gång var jag ute i god tid, ännu mer i god tid än till skolan faktiskt eftersom det nu till på köpet var mörkt ute. Det var mycket mer folk på vägarna också och jag konstaterade hur viktigt det var med lampor när man inte ser mer än en meter framför sitt framhjul. Jag konstaterade också att alla utbytesstudenter jag mötte hade vett att leda sin cykel medan svenskarna dumt cyklade vidare.

Jag såg min första, och enda, cykelvurpa när jag skulle svänga vid Vingård. Killen var snabbt uppe så där som man är när man har trillat och folk har sett en och på frågan om det gått bra svarade han "Jo, jag kände att det skulle hända nästan innan jag började svänga..." och det är väl alltid så? Man vet att "det här kommer inte gå bra" men man gör det ändå, för tvära svängar i för hög fart och sen ligger man där. Jag skrev en mental notering om att jag skulle ta det försiktigt på vägen hem.

När jag kom ut på bilvägen mot McDonalds upptäckte jag till min förvåning att plogbilen hade varit där! Visserligen var det säkert 1½ dm hög vall som man var tvungen att plöja igenom för att lämna cykelbanan (de är inte så bra på vägövergångar i södern) så var det väldigt ordentligt plogat ända fram till McD. Mycket imponerande måste jag säga och snöhögarna som de hade fått ihop vid sidan av parkeringarna var inget att skämmas för heller. Oj vad det har snöat idag!

På Campus mötte jag den förste i år som cyklade med skidglasögon och jag var lite avundsjuk, men jag kommer aldrig ta på mig skidglasögon för att cykla till skolan! Sen hände det inget mer spännande på vägen mellan Campus Valla och Ryd. Även om det här kanske var mer än ni ville veta. På vägen till träningen hade jag snön i ryggen som svenskarna vid Narva, men på hemvägen så stångades jag med en motvind som man visst alltid gör här i Linköping.

Bilden i början är från i närheten av sjukhuset, på väg ner till St. Larsgatan och som sagt hämtad från Corren.se. De hade massa mer katastrofiga bilder (bussar och lastbilar som vält) men jag tyckte det var roligare med polisbilen som inte kan ta sig upp för backen.

Sen har jag kommit på att jag tycket bättre om snö i norra Sverige, för där slipper jag cykla på vintern! Och att det egentligen kan snöa hur mycket det vill i år...för jag kommer inte pendla till HU under snöperioden!

/Elin

Men ärta! Varför går vi i skolan egentligen?

Det här är den äldsta bilden jag har på Joel. Med tanke på att det är under jord-labbarna i MivTek så borde det vara från höstterminen i trean och det skulle ju också göra att den första meningen är en lögn eftersom jag har skolkataloger från tidigare. För att inte tala om att jag har fotografierna från när "Joel skulle hålla tal" i min fina årsbok som jag fick av Johanna...och det måste väl ha varit från tvåan i alla fall?

De flesta har väl hört historien om hur Joel lurade mig att börja på en utbildning som jag inte har trivts med förrän någon gång förra året? Nå det var han som lurade mig att göra det, eller ja, jag behövde någon som berättade vad jag skulle göra och Joel var den enda som kom med konkreta förslag. "Det här ska du läsa Elin!"

Idag la han fram sitt ex-jobb. Stort grattis till Joel! Först av alla oss i NvTe att trilla ut som civilingenjör (om jag har fel får ni gärna rätta mig, men att ta en 5-årig utbildning på 10½ terminer tycker jag är väldigt bra i vilket fall). Tack till Isabelle som informerade mig om att framläggningen var så jag kunde gå.

Alla mina aktiva vänskaper från innan Linköping startar samtidigt (save one): dagen jag började gymnasiet. Dagen jag och Johanna stod inne på en toalett på Björknäs och pratade om vad vi tyckte om tjejerna i klassen utan att ens ha pratat om dem. Mina gymnasiekompisar är mina barndomsvänner.

Vi var vårt lilla gäng och det var ett riktigt bra gäng, men ju äldre vi blivit desto mer har vi sett vikten av gruppen och hur vi, på samma sätt som alla andra, växt ifrån varandra eftersom vi kanske inte haft så mycket gemensamt överhuvudtaget. Vi hade nog inte så mycket gemensamt, jag och killen som somnade tillsammans på en soffa när sista sången gick på studentbalen. Inte mer än några minnen och tryggheten i att inte vara den enda som flyttade från Boden.

Idag när jag satt och lyssnade på när han pratade om ståldörrar och tänkte på jobbet som han landat kändes det märkligt (och samtidigt inte märkligt, för jag har svårt att se Joel på något annat arbete). Han var visserligen ingen igelkott längre (ärligt talat vet jag inte vad hans hår gör nu för tiden) och han pratade som sagt om ståldörrar men annars lät det precis som när han höll redovisningar för Monica, eller kanske i historia för Maggan. Vi har kommit så långt men ändå är vi fortfarande ganska lika de där dryga sakerna som var mest högljudda på studentvagnen.

Sen vet jag nu med säkerhet att jag kommer klara av det här, för ärligt talat, kan Joel...då kan jag ;)

Grattis igen Joel!

/Elin

P.s. Bilden är tagen med en sån där underbar digitalkamera som man laddade med en diskett och som alla skolor hade. D.s.

Att fara hem ibland

Jag ska hem på fredag! Kan inte riktigt förklara hur glad det gör mig, jag behöver bara tänka på det så blir jag lugn en stund. Det är ett meck att ta sig hem: buss och buss och tåg och flyg och bil och sen det omvända när jag ska tillbaka till Linköping. Under fantastiska omständigheter tar detta lite under 6 timmar vilket är ungefär den aktiva restiden dörr till dörr. Nu vågar jag aldrig leva på såna marginaler och oftast tar det 8 timmar att ta sig hem.

Sen jag flyttade hit har jag alltid använt detta som ursäkt för att jag inte kan ta mig hem så ofta som jag kanske vill/behöver och jag har, framförallt den här terminen då jag inte trott mig ha tid att fara hem alls, varit avundsjuk på alla (läs: Karl och Elina) som har det så mycket lättare att ta sig till Boden och därför kan göra det mycket oftare. Jag har funderat på hur mycket bättre det varit om Boden legat närmare eller om jag helt enkelt kommit från Stockholm eller Eskilstuna eller liknande.

Igår insåg jag att jag nog inte tagit mig hem oftare ändå. De flesta av mina kompisar är från Stockholm, det är en tågresa på mindre än 2 h om man litar på att SJ kan ta en dit med X2000, och dessa personer är nästan aldrig hemma ändå. Det tyckte jag var väldigt märkligt innan jag kom på att det inte finns tid att fara hem, även om det bara tar 2 h att ta sig hem. Det är inte geografins fel att jag inte är hemma oftare, det är teknologutbildningens fel.

Nu, när vi inte längre är schemalagda mellan 8 och 17 har vi bott hemifrån så länge utan möjlighet att fara hem över helgerna att vi glömt bort att det finns som alternativ. Helgerna som inte är upplanerade för att göra arbeten får läggas på markarbete (städa, tvätta, handla mat...). Vi har glömt bort att möjligheten finns.

Det känns rätt skönt att det inte är geografins fel att jag inte är hemma så ofta. Antagligen hade jag varit hemma två gånger/termin istället för bara en gång om jag bott närmare. Den här gången blir det två missade föreläsningar för att få vara hemma en stund.

/Elin