Det bara är så...

Professor Wikipedia

Det är så här jag pluggar för stunden. Hur kom dåliga föreläsare undan med det innan Wikipedia?

/Elin

Man la klossar över ängen

Min söta lillasyster blev rätt stolt över mig när jag i mitt trötta yrande efter milen i torsdags sa att jag fått en medalj och sa att hon skulle hälsa mamma det (när det jag tyckte var viktigast var att jag hade sprungit överhuvudtaget och till och med gjort det under timmen). Tror inte att jag riktigt förstod vad det var hon fått för sig, eftersom jag redan bestämt att den här medaljen inte kommer följa med mig från Linköping, förrän igår när hon (efter att ha sett min placering antar jag) frågade:

"Elin, fick alla i det där loppet medalj?"

Jag har ännu inte kommit på vad hon egentligen ville säga med det ;) Fast det är klart hon förstår nog inte tävlingar man inte kan vinna, hon har nog inga minnen av en genomsvettig mamma som åt banan och drack energidryck i fula Flickflänget tröjor med en medalj runt halsen. Jag tror inte att jag minns så mycket av det heller, faktiskt, men medan jag sprang runt i Vidingsjö och tyckte världen var rätt mysig så insåg jag att jag, Karl, Fredrika och Oskar med tillhörande pappor nog stod bredvid löparbanan och hejade en gång i tiden. Precis som alla småbarn med sina pappor (mest pappor faktiskt) som sprang omkring och plockade blommor och samlade stenar vid sidan av vägen. En stund tänkte jag att om det var någon gång jag skulle springa på någon ur familjen Vångell-Gustavsson så skulle det vara där. Det hände inte, men det var nog då eller aldrig.

Jag sprang där och lät Söndermarken rulla i huvudet (eftersom mina hörlurar tvärdog dagen innan när jag pluggade i skolan), för är det något man kan anklaga mig för så är det ju att vara sentimental och överdrivet nostalgisk. Mer än en gång tänkte jag på vad som skulle hända om jag bara svängde av vägen lite och sprang in bland radhusen istället. Fast vad jag skulle göra där egentligen har jag ju ingen aning om. Så det var bra att jag lät bli och fick en bra tid istället. Ibland är jag bra fjantig.

Återigen förvånas jag över bristen på träningsvärk som jag trodde jag skulle lida av. Visserligen är det mer nu än det var förra gången. Fast då tog jag mig ju inte tiden att springa 5 km dagen efter heller. Kommer jag idas fortsätta springa nu? För roligt är det ju inte. Inte egentligen. Och nu har jag ingenting att träna till längre eftersom Karl har fegat ut.

/Elin

Motsatsen till efterklok antar jag?

Alltid lika kul att titta igenom gamla föreläsningar och se att jag under föreläsningens gång har strukit över flera sidor och med stora bokstäver skrivit:

Gör dig själv en tjänst och läs lite i Brock!!

Jag får väl ta och göra det helt enkelt då.

/Elin

Just det...jag sprang en mil igår igen! Den här gången på 55:59, go me! Brutto tid 56:26, så inte ens starten var seg. Plats 60 av 121 blodgivare och 357 av totalt 684, ganska medel helt enkelt.

Kommentar från tentaplugget

Som någon som en gång i tiden hade lite problem med d och b så tycker jag att det är elakt att man konstruerar följande ord och låter dem betyda snarlika, men inte samma, fenomen:

• Adsorbera
• Absorbera

Just saying...

/Elin

Beyond the call of duty

Det här är en keratoprotes (tror jag att det heter på svenska, keratoprosthesis på engelska i alla fall). Om ni vill se vidriga bilder på ögon som skärs sönder så kan ni alltid googla det, eller ännu värre, titta på den här filmen. Det är vad jag gör nu för tiden, tittar på bilder av äckliga saker när det händer i ögon. Fun, fun, fun!

Så när läkaren, och vår professors samarbetspartner i utvecklingen av artificiella hornhinnor, som höll i vår demonstrationsföreläsning idag sa "You'll see that in the patients I'll show you later" var jag inte den enda ingenjörsstudenten som missförstod honom. När ingenjörsstudenter får se saker är det i form av mängder av data, diagram och signalkurvor som oftast är framslumpade med hjälp av en dator med hjälp av en simuleringsalgoritm. Eftersom vårt ämne är lite mjukare har vi dock vant oss vid äckliga bilder på infekterade sår, misslyckade cellodlingar och en och annan patientberättelse. Inse chocken när vi en kvart senare blir inslängda i ett mörkt rum med en väntande patient och en uppmaning att titta på hans bandagelins

De väldigt få gånger som jag än så länge har varit i kontakt med sjukvården på något vis brukar jag alltid låta studenter pilla och peta på mig. Hur ska de annars lära sig liksom? Nybörjare har stuckit mig i fingret när jag lämnat blod, petat i mitt underliv när jag var hos gynekologen och min mun brukar bli handplockad till tandläkarstudenter. Det är min lilla insats för den svenska sjukvården och jag har aldrig oroat mig för det eftersom jag får för mig att de inte skulle skicka ut fullständigt inkompetenta människor. Det är ju ändå frågan om blivande läkare, sjuksköterskor och tandläkare. En vacker dag ska ju de vara experterna så jag låter dem som sagt öva på mig när tillfälle ges. Jag är ju dock inte säker på att jag skulle utelämna mig till elva civilingenjörsstudenter som skulle titta och undersöka mina ögon.

Totalt oförberedda (något som visserligen inte var vårt fel) och oprofessionellt fnissande stod vi där i mörkret. Kulmen var dock när jag vänder patienten ryggen och utbrister "Shit! Det är ascoolt! Man ser verkligen protesen!" varpå en annan ingenjör i rummet säger "Va? Min tur!". Fascinationen över det vi faktiskt såg på riktigt (och inte bara på bild) fick oss helt att glömma att riktiga människor lät oss studera deras ögon.

Vad säger man då? "Förlåt, vi ska bli ingenjörer...vi brukar bara göra simuleringar och titta på prov som inte kan höra oss..."? Ja, det var faktiskt precis vad vi sa och patienterna skrattade åt vår bortkommenhet och beskrev själva för oss vad det var som satts in i deras ögon i utbyte mot att vi kom med lite berättelser om hur framtiden såg ut när det kommer till artificiella hornhinnor. Efter det satt jag på en föreläsning om ingenjörens roll i operationssalen, sjukt intressant och jag kände hur det lyfte i alla fall halva min blivande yrkeskår, men ibland kanske vi är lite för kliniska i våra tankesätt?

För att hitta den första bilden förresten så gogglade jag "artificial cornea" och väldigt roat upptäckte de flesta bilder föreställde min examinator och/eller var direktrelaterat till den forskning hon bedriver för stunden på LiU. May Griffith blev med ens sjukt mycket coolare.


/Elin

Jag vill aldrig bliva stur

Jag älskar mitt meningslösa liv!

Jag vill inte börja om, jag vill inte försöka på nytt. Jag vågar inte, låt mig stanna kvar. Lämna mig inte ensam.

/Elin

Vänskap är att kunna tycka om Irland

Jag älskar den här låten, Irlands bidrag till Eurovision 2011, Jedward som framför Lipstick. När de först kom upp på scenen under semifinalen hade kommentatorerna just sagt att Irland är det land som har vunnit flest gånger, men att nu var det många år sedan sist (1996 enligt Wikipedia och då med denna sång) och då tänkte jag att de var idioter som trodde de kunde vinna med de här pajaserna.

Men sen...Jag har aldrig blivit så lycklig av att lyssna på en låt.

She’s got her lipstick on
Here I come, da da dum
She’s got her lipstick on
Hit and run, then I’m gone
Check my collar, collar, hey, hey, ey

Check my collar, collar, hey, hey, ey

Helt värdelös text, precis som det ska vara i schlagersammanhang. Becuase it will popular in the club, the club. Com on boys, come on girls I’m running, I’m scared tonight.

I semifinalen fick hamnade den näst sist i vår interna omröstning, men i finalen var det i alla fall några som tog sitt förnuft till fånga och jag tror den slutade någonstans i mitten. Europa verkade dock ha bättre koll och lät den komma på åttonde plats. Dock var jag ensam i soffan som jublade när de överaktiva cartoon network-tvillingarna fick poäng.

Men vad gjorde det?

Redan under semifinalen insåg jag det, det gjorde ingenting att jag älskade en sång som de andra inte alls gillade. Det var en insikt som var bättre än låten faktiskt. Ingen där dömde mig (någon längre tid i alla fall) för den åsikten och deras uppfattning om mig har inte ändrats markant. Där, med hjälp av ett Excelark insåg jag att det var okej att ha åsikter igen, även om de skiljer sig från andras.

Nu låter det jättefånigt. Jag har ju trots allt åsikter om ganska mycket och jag luftar dem emellanåt. Faktiskt mer och mer. Musik och kläder och filmer och allt sånt där populärkulturellt har jag dock alltid påstått att jag inte har någon koll på eftersom vissa människor har så bestämda åsikter om vad som är rätt och fel. Fel byxor till tröjan, fel skor till kjolen, fel musik på Spotifylistan, fel filmer på fredagskvällen, fel intressen, fel, fel, fel...allt kan vara fel! Tycker verkligen inte om det, tycker inte om att ha fel och bli dömd för att jag tycker att en viss typ av kläder är ful, en viss typ av musik är bättre än en annan, att vissa människor är intressantare än andra.

För varför har jag mindre rätt egentligen? Varför måste jag be om ursäkt?

Jag fick tycka om Irlands låt, jag fick älska den, utan att någon sa "Men Elin..." eller "VA?!". Jag fick ha rätt även om ingen annan höll med och jag är jättetacksam gentemot alla som var där under semifinalen.

Visst kommer de trångsynta människorna i min närhet fortsätta fnysa och himla på ögonen åt mig när jag inte klär mig som någon modetidning bestämt att man ska göra eller lyssnar på fel musik. Men vad är det man säger, haters gonna hate? Jag vet i alla fall att det inte gör något att jag skapar den största standardavvikelsen i excelarket som följer Melodifestivalen. För det är rätt att gilla Irland och det är vänskap att låta mig ha rätt, även om jag har fel.

/Elin

AG23 aka...

Ett av mina favoritprogram på TV för stunden är Dragons' Den på TV8. Konceptet är visserligen baserat på en japansk idé (マネーの虎, "Pengatigrar") och finns även i svensk tappning (Draknästet), men då det är den brittiska varianten som oftast går på TV så är det den som intresserar mig mest. För er som inte sett programmet går det ut på att folk kommer och presenterar sina affärsidéer/företag för en grupp riskkapitallister som kan välja att investera i företagen eller inte. Pitcharna är bättre och sämre, idéerna lika så, och en del företag verkar vara så framgångsrika att man undrar vad de ska ha allt extra kapital till alls. Andra gånger undrar man hur det ens kommer sig att någon har kommit på idéerna.

Vi läser en kurs nu. Tydligen i entreprenörskap, men man kan lätt bli lurad eftersom den heter "Projektkurs i Bioteknik". Vi har en handledarträff varje vecka, i AG23, och varje vecka är det som att kliva in i the Den. Fast vi möter bara en drake och han sitter inte på flera miljoner pund som han kan investera i oss. Istället sitter han på våra betyg, så vecka efter vecka låter vi honom hacka sönder vår idé, vårt koncept, vår presentation eller vårt uppdiktade företag. Så vi rättar till allt han säger åt oss, bara för att höra honom göra samma sak nästa vecka.

Vi följer instruktionerna han gett oss skriftligt, men när han ser det ber han oss göra något helt annat, hänvisar tillbaka till vad han skrivit och avfärdar sedan mallen när vi visar på att vi följt den. Vem dog och gjorde en forskare på IFM till expert på hur man driver ett företag? När blev en affärsidé synonymt med en slogan? Kanske samtidigt som en f.d. FN-delegat och aktivist inom Röda Korset fick för sig att bli VD på ett företag som säljer batterier.

Men man vill ha drakarna på sin sida, annars får man inga hundratusen pund. Eller någon femma.

Draco Dormiens Nunquam Titillandus!

/Elin

Den ljusa framtiden?

Läste en artikel på SvD.se idag som handlar om de oresonliga kraven som företag ställer på folks meriter när de ska nyanställa. De vill tydligen ha 35-åringar med 25 års erfarenhet, vilket gör rekrytering nästintill omöjligt. Det där med att inte få jobb för att man inte har någon erfarenhet samtidigt som man behöver ett jobb för att få den där förbannade erfarenheten är ett sedan länge känt problem...men hur ska man göra om människor över 40 (alltså de med erfarenheten) lika gärna hoppa i sjön?

Uppenbarligen ska man vara Elin Essner...

Om rekryteringschefen Sara Sterner och hennes kollegor på Agentum frågar kunden vilken profil de tänkt sig till chefs- eller specialisttjänsten är det här det vanligaste spontana svaret: ”En 35-årig kvinna, helst både civilingenjör och ekonom.”

...ja, om 10 år i alla fall. Så här gås en lysande framtid till mötes!

/Elin

Too sexy for my shirt

För första gången på länge fann jag mig i en provhytt idag. Det var väl inte tänkt att jag skulle köpa något (efter förra veckans ekonomiska fiasko tänkte jag lämna shoppandet till dess jag tagit examen) men i det osmickrande ljuset från lysrören förälskade jag mig i en tröja. Eller ett nät snarare. Jag förälskade mig i ett blått nät och och min gamla svarta BH som jag hade under.

Problemet, förutom bristen på kapital, är att jag inte är tjejen som har på mig en tröja som egentligen är ett blått nät. När någonsin skulle jag ha på mig något liknande?

Allt för ofta blir mina turer till provhytterna en kamp mellan den jag är och den jag vill vara när det kommer till kläder. Min garderob är fylld med bevis på förlorade slag, då kärleken till den vackra spegelbilden har vunnit över förnuftet som försökt övertala mig att jag aldrig kommer använda kavajen i spets eller punkskorna.

Att ha ångest i provhytter är jag långt ifrån ensam om, men jag känner mig väldigt lyckligt lottad att jag alltid vet att det alltid är kläderna och inte min kropps fel att jag har ångesten. Jag tror att det är få förunnat. Ännu färre tror jag har ångest över att de tycker sig vara för snygga i kläderna de provar.

Jag älskar att vara för snygg i kläder. För kan man någonsin vara "för snygg" egentligen? Även om det är kläder som man aldrig skulle använda. Jag tycker att det är ett ypperligt problem att ha. Egentligen. Helst hade jag haft väldigt mycket pengar så att det inte gjorde något att jag såg snygg ut i kläder jag aldrig skulle använda...eller i alla fall så pass mycket att jag måste skaffa mig en hel outfit varje gång jag hittar något jag gillar.

I förmiddags insåg jag också, igen, att jag tycker om hur jag ser ut naken. Framförallt när jag gör mina fåniga superhjälte-poser för att "flyga" in i duschen om mororna. Så kanske behöver jag inte de där kläderna som jag ändå inte kommer använda...för jag ser ju bra ut utan dem också ;)

/Elin

En titt i lokaltidnignarna

I början av april var det rätt stökigt i Linköping som ni kanske minns, men nu tänkte jag meddela att polisen i länet verkar göra sitt för att ställa allt till rätta igen. Det är tillexempel två häktade och ytterligare två misstänkta för knivmisshandeln i Ryd. Vidare är en man anhållen (från och med 2 maj "fortfarande anhållen") för två mordförsök med kniv i Skäggetorp och en 65-årig kvinna häktades för ett mordförsök igår.

Det här är bara ett axplock av det uppmuntrande nyheterna jag hittar när jag går in på corren.se för att se vad de skriver om Dolphins förlust igår. För er som inte orkar läsa artiklarna så är killarna som knivhöggs i Ryd med i ett av de kriminella gängen som för ögonblicket bestämt sig för att göra Linköping till sin privata boxningsring, mannen från Skägget verkar ha varit en idiot och kvinnan...ja hon verkar inte ha haft alla hästar hemma för efter att ha mer eller mindre spontanattackerat en 76-årig kvinna så gick hon hem och gjorde samma sak med sin man.

Jag hade hellre sett att allt var gängrelaterat. På något vis känns det tryggare än galna pensionärer och fulla ungdomar, deras attacker har en tendens att bli mycket mer random.

För att hitta en positiv nyhet att avsluta det här med kikade jag på kuriren.nu och nsd.se men där hittade jag mest barnvåldtäkter och knivmän med minnesförlust...eller nej, huvudnyheten för de här två tidningarna är att vargen som flyttades till Närke från Gällivare är på väg hem igen. Det var också något som det rapporterades om på nyheterna i morse under rubriken "Vi flytt int!", väldigt lustigt sörlänningar, väldigt lustigt.

Sen avslutningsvis verkar norrländskan (en dialekt jag tror finns lika mycket som det kinesiska språket) vara den näst sexigaste dialekten i Sverige.

/Elin

Under skrivandet av detta inlägg verkar en kvinna ha blivit rånad i Skäggetorp, men de har redan fått fast en av männen. Bra gjort!