Tejp...who needs?

Inse så mycket mer skills det behövs att slå in paket när man bara har omslagspapper och vit sytråd! Sen ska det också tilläggas att det inte är böcker jag slagit in (mao inte fyrkantiga paket). Så dagen till ära, födelsedagsfika hos J&J, har jag suttit på golvet och sytt ihop några paket. Det var överraskande roligt. Inte för att det är något jag har tänkt göra fler gånger, men det har skjutit upp min tejpköpande i alla fall några veckor till.

/Elin

[fxmad]

Jag fick äntligen rumpan ur vagnen och hämtade tillbaka min TV från Siba idag tack vare syskonen Grandell som lånade mig sin bil. Till på köpet köpte jag en taklampa till...tja...min levnadsyta.

Lampan är jag inte helt nöjd med, tror att den är för synlig på sätt och vis...sen ger den ifrån sig ett gult ljus som jag inte gillar. Jag vill ha ett vitare ljus så vi får se om jag byter ut den på tisdag när jag måste tillbaka till Siba...för de skickade inte med mig strömkabeln! Så jag har en TV som bara står där utan att kunna användas. Jag är så arg, både på mig själv och på dem. På dem för att de helt enkelt inte skickade med mig sladden och på mig för att jag inte kollade efter tillräckligt noga innan jag lämnade butiken och sedan inte packade upp den förrän det var för sent att cykla tillbaka till Siba för idag.

Jag är så fruktansvärt arg just nu att det enda som får mig att inte skrika högt är att jag har en pizza som jag ska värma i ugnen ikväll...och det var inte ens något jag ville se på TV ikväll.

/Elin

Söndag 13.3.99 på en lördag

Det finns inget slut på min tunnel. Det finns inget slut på min tunnel, allt är bara ett berg av kurser som jag måste ta mig igenom. Efter varje avklarad kurs finns det 14 nya. Det är värre än en hydra, för de får bara två nya för varje huvud som man hugger av.

Jag ska gå fyran nu, jag ska kunna se slutet på min utbildning. Det ska vara som vårterminen i tvåan, då man vet att nästa år...då är det faktiskt en själv som får vara en av de där otroligt fåniga studenterna som man bara vill ignorera eftersom man egentligen inget hellre vill än att byta plats med dem.

Igår meddelades vi att vi skulle ha tenta i japanska redan nu i oktober. Till på köpet ska vi göra en presentation under andra läsperioden. När jag har tid ska jag sätta mig ner och räkna hur många timmar vi är tänkte att lägga på den här kursen, och hur många timmar vi lägger på den, i jämförelse med alla andra språk. Argumentet "men deras presentation är mer omfattande" anser jag nämligen vara bullshit. Vi lägger ändå med tid på vår japanska än de gör på sina språk.

Fast som jag sagt innan, jag orkar med japanskan alls längre. Ser ingen som helst mening att tragla med den eftersom jag ändå inte får mitt utlandsår tillgodoräknat. Snacka om totalt bortkastat skit! Inte konstigt att min tunnel aldrig tar slut...

/Elin

Efter 1 h är resultatet inne: 1 = 1!

Jag gick inte på japanskan idag, huvudanledningen är fortfarande oklar, antingen är det för att jag faktiskt tagit beslutet att sluta japanskan då den inte ger mig något annat än mer schemalagd tid. Att ändå gå och försöka ta tentan är ett attraktivt alternativ eftersom alla poäng är bra poäng. En annan anledning kan ha varit att jag skulle göra reglerteknik eftersom det är labb på fredag och måndag och jag vill faktiskt kunna komma med vettigare frågor till Johan än "Hur gör jag?".

Hann med att tvätta idag också och eftersom jag klev upp halv åtta unnade jag mig att se på Criminal Minds under frukosten eftersom det var säsongspremiär inatt (might I add att det var ett ruggit bra avsnitt också?). Sen har jag gjort nästan 3 av 15 förberedelseuppgifter, var av alla nog är på rätt väg...men efter 1 timmes laborerade med upg 5 kom jag till slutsatsen att 1 = 1...så nu är det lunch...

/Elin

TEII18

Bara för att jag kan och inte alls bryr mig om hur alla cyklade i Japan så skriver jag nu blogg istället. Det känns som om det ger mig lite mer som människa. Tyvärr vet jag inte vad jag skulle skriva....men det kanske gör det samma? Inte som om jag har haft mycket att säga sen jag kom tillbaka från Japan ändå.

Rätt kul att faktiskt förstå det mesta av vad Li säger i alla fall, även om ämnena det är tänkt att vi ska prata om ändå har glosor som skickar mig tillbaka till basårskänslan då jag inte förstod "väska". Det var relativt nyligt jag kände mig säker nog i engelskan för att diskutera nedrustning av kärnvapen. Att göra det på japanska...njä...

Nu pratar vi som sagt dock om cyklar...hade varit roligare om Pernilla och Lam kommit hit så vi hade kunnat grilla dem istället...eller varför tar inte Rasmus med sig Tuva på en lektion. Det skulle vara som att dingla något glittrande framför Lis ögon och vi skulle inte behöva göra något på hela lektionen...ska prata med Rasmus tror jag.

Attans...nu skulle jag visst göra en insats...fail...

/Elin

Det är faktiskt nästan värt att gå på lektionerna bara för att höra Li utbrista saker som "åh! Kuken!"...synd bara att jag inte hörde det utan fick det återberättat av Jonas...

Ingen porrkarusell

Jag har funderat länge på hur jag skulle börja det här inlägget, men på något vis verkar ingen av mina inledningar bli riktigt som jag vill. Det brukar vara så när jag har lite för mycket att säga om ett lite för känsligt ämne. Problemet är bara att jag inte tycker att det ska vara ett känsligt ämne.

Som jag har skrivit tidigare har jag fått uppfattningen av att kvinnor i allmänhet inte alls tycker om att gå till gynekologen. Det tjatas och nötts och blötts väldigt ofta om hur otrevligt det är vilket gör att man, som jag som inte gått tidigare, får bilden av att det ska vara något fruktansvärt.

Eftersom min upplevelse i Japan var helt överskuggad av kommunikationsproblemen jag hade så tänkte jag att jag kanske inte upplevt själva undersökningen "rätt" eller att det skulle vara något annorlunda med en svensk undersökning och att det är därför jag inte förstod vad det hemska var.

Ikväll kan jag dock säga att jag fortfarande inte riktigt förstår problemet. Även om instrumenten var större och mer tortyrlika den här gången så kändes allt så naturligt och lugnt. Stolen var väldigt gammalmodig måste jag säga och jag förklarade glatt hur det såg ut i Japan för den snälla barnmorskan som rotade runt där nere. Inte ens fem minuter tog det.

Jag skulle säga att gå till gynekologen är som att gå till tandläkaren: ingenting jag gör för skojs skull, men ingenting jag drar mig för att göra heller. Faktum är att jag tror gynekologen är roligare för då kan jag ju prata med människan undertiden. Fruktansvärt svårt att hålla en konversation med sin tandläkare eller tandhygienist.

Så jag säger upp med benen tjejer och sluta skrämma upp alla andra med skräckhistorier! Det blir bara värre för alla om ni går och håsar upp er för det.

/Elin

Fick en stöt genom kroppen

Hade en intressant labb idag. Inte minst för att den var på HU, vilket betyder de mest flummiga labbinstruktioner jag någonsin sett. Visst, visst, kanske lite mer verklighetsförankrat att ha ett problem och sedan själva behöva komma på hur man ska lösa det istället för att ha en manual som man följer steg för steg och skriver upp några siffror i en tabell...men det gjorde ju inte instruktionerna bättre. Sen var det där bara bull för övrigt och vi behövde inte veta ett skit själva...

För första gången på fyra universitetsår har jag nu labbat med Jessica. Det kändes jättekonstigt att det här var första gången för lite kändes det som om vi gjort det här jämt. Å andra sidan kanske det var lite mer lekstuga än labb...och lekstuga har vi ju haft...många gånger om.

Glad i hågen började Jessica med att koppla upp mig till ett oscilloskop med elektroder på "muskeln under lillfingret" och sen började de (Jessica och Gustav) att skicka elektroniska impulser via ulnar nerven (eller den som man slår till när man får en änkestöt) så att hela min arm krampade ihop. Om och om och om och om och om igen. All in the name of sience!

Sjukt intressant upplevelse. Vad själva resultatet skulle bli fick vi aldrig veta för oscilloskopet fungerade inte som det skulle och vi glömde fråga vad resultatet egentligen skulle bli. Oops.

Sen fick jag självklart ge igen genom att slå Jessica på hälsenan (och emellanåt på hälen) för att mäta hennes reflexer och sist men inte minst koppla fast Gustav till en annan spänningskälla och dra in lite ström i hans biceps (eller egentligen median nerven) vilket fick honom att ropa högt och vicka på tummen. Med tanke på hur mycket han sedan drog på med spänning kan jag inte låta bli att undra om han inte är en liten masochist...

/Elin

"Sovmorgon"

När klockan (läs: mobiltelefonen) väckte mig i morse konstaterade jag rätt snabbt att mitt samvete faktiskt lät mig sova förbi reglerteknikslektionen idag. Inte minst för att jag tagit mig igenom labförberedelserna igår utan också för att skoldagen är fullspäckad fram till 21 i kväll. Mer i att välja kurser gör att det också är lättare att ta sig friheter med schemalagd tid...i alla fall för mig.

Inser dock hur farligt det är när jag bara kan rulla runt och somna om istället för att gå upp och gå till skolan (jag har alltid behövt en otroligt lång övertalning innan jag går med på att somna om och vid det laget är jag redan pigg). Visserligen är det mycket mindre schemalagd till nu för tiden så det jag inte går på kan jag säkert alltid ta igen på egen hand, men jag vet ju hur jag är.

Eller gör jag det? Det är så mycket nu mer som jag blir imponerad på mig själv för att jag gör utan vidare. En sak är säker...ska jag labba till 21 i kväll måste jag ställa mig och laga mat nu.

/Elin

Spotify

Nu har jag haft "det otroliga Spotify" som sägs ska ha "all musik man vill lyssna på" i ungefär...en halvtimme, trekvart och alla låtar som jag hade tänkt att jag kanske skulle kunna få tag på nu när jag äntligen tagit mig för att skaffa det lyser med sin totala frånvaro.

Så jag sitter alltså nu och lyssnar på samma låtar som redan ligger på min hårddisk, men med en helt ny, fräsch spelare som tydligen ska vara helt fantastisk. Hittat lite livemusik som jag kommit att roa mig åt, men än så länge inte det minsta imponerad. Som sagt, låtarna jag inte har men vill höra är lättare att hitta på youtube än på Spotify. Inte heller har jag hittat funktionen att lägga albumen i rätt ordning heller.

Har kvar programmet en stund så att Elina kan få skicka mig låtar eller vad det nu är hon har pratat om att jag ska skaffa det för.

/Elin

Update: Herregud, är jag bara dålig, eller finns ingen vettig version av Penny Lane?

Nu är det kväll igen

Jag trodde att dagarna skulle bli lättare att hålla isär när man gick i skola och faktiskt hade saker att göra mest hela tiden. Så är det inte. Jag är jätteförvånad över att det redan är torsdagskväll och att jag bara har 4 h föreläsning i morgon innan det blir att sätta sig med labbförberedelser och SWOT-analyser över fredagskväll och helg.

Att Johan är labbassistent gör att jag vill göra bättre ifrån mig på labbarna än jag brukar vilja, även om jag inte kommer att ha honom på någon av mina. Inte för att jag kommer att göra det, vid det här laget har jag tappat bort allt vad reglerteknik är och hur det kan förankras i vardagen, men jag känner mig i alla fall manad att göra något bra den här gången.

Till allas vår fasa är det tentap alldeles för snart och av någon anledning har jag alltid andra saker att göra än att faktiskt sätta mig ner och plugga. Min direkta motvilja mot att göra saker efter kl 18 bidrar till att det blir ganska lite gjort.

...undra om jag får mer gjort om jag lägger lika mycket tid på skolan som jag gör på bloggen? Antagligen inte, det går hemskt fort att skriva inlägg här.

/Elin

Frukostvanor

Jag måste börja byta frukostvanor. Det jag äter nu håller mig mätt i en dryg timme ungefär och när man börjar skolan kl 8 är en timme lite för kort intervall innan lunchen. Faktum är att jag hinner ungefär precis fram till skolan innan jag är hungrig igen.

Det har tagit en stund innan jag har insett att det här nog är konstant tillstånd nu mer eftersom jag ALLTID bara har ätit en macka med ost till frukost med varierande dryck till beroende på ålder (utom den där korta perioden när jag åt en halv tallrik fil eftersom jag inte hann mer).

På samma sätt som jag så gott som halverat mina portionsstorlekar under tiden i Japan tror jag att in kropp har hittat på nya sätt att ta till vara på vad jag äter. Visserligen åt jag bara en macka till frukost också, men den var helt tömd på allt vad näring hette och nu när jag äter lingongrova så föreställer jag mig att min kropp blir helt uppspelt över alla fibrer att den bryter ner den fortast möjligt för att inte missa något. Vilket då leder till att det som borde göra mig mätt längre faktiskt gör mig mätt kortare tid.

Lite som att vi är så sjukt bra på att ta upp socker eftersom det var en sån bristvara en gång i tiden. Nu vill jag inte påstå att mina tio månader i Japan har varit lika viktiga för metabolismens utveckling som lika många tusen år, men faktum kvarstår att mina naglar var fula och trasiga de första månaderna i Japan och att det dröjde till december innan jag blev mätt första gången. Så varför skulle det inte kunna vara på grund av de stora kontrasterna i näringsinnehåll i frukosten som gör mig hungrig nu?

/Elin

Simborgarmärket

Idag har jag tagit simborgarmärket för första gången på mycket länge. Det kostade inte på att simma 200 m och jag förundrades över hur jag kunde tycka att det var så jobbigt förut eftersom jag är ganska säker på att jag är i min livs värsta kondition nu. Hur som helst, överraskande bra resultat på det. Börjar dock känna mellan skulderbladen att det var väldigt länge sedan jag simmade senast. Ska bli intressant och se hur träningsvärken utvecklar sig.

Annars är simning som motion lite som löpning: det känns som om man inte tar sig någonstans och det är fruktansvärt tråkigt. Skillnaden är ungefär att det kostar pengar att simma medan det är gratis att springa och man kan dessutom ha musik i öronen när man springer. På plussidan för simning kan ju sägas att det finns bubbelpool i samma lokal.

Köpte inget märke, men lite kul hade det varit. Mitt första var orange, Gammelstans badhus nån gång på 90-talet. Blev en fyra, fem stycken innan vi slutade bada varje vecka. Det där med simmärken var en kul grej faktiskt. Väldigt uppmuntrande att lära sig göra mer och våga mer i vattnet. Kanske skulle man införa den typen av enkelt belöningssystem på fler ställen?

/Elin

Vetenskap

Jag vet inte hur jag ska kunna skriva det här utan att låta som en fullständigt dryg och insnöad teknolog, men efter två år får ni ha lite överseende med mig.

Kom till en intressant insikt idag när jag gick hem från HU efter en föreläsning som handlade om "muskler" kort och gott. När jag började kursen var jag nöjd med att det inte var en mattekurs. Ingenstans ska vi kunna räkna ut något utan det är bara en biologikurs på samma sätt som på gymnasiet (men på samma sätt som analyskurserna bara är "matte fast som på gymnasiet" så är det här ytterligare ett step-up då).

Efter två föreläsningar finns det dock nu ingenting jag hellre önskar än att göra om det här till en "riktig" kurs, en räknekurs...Jag anser mig få nog av subjektivt flummande på ekonomin och det var intressant att inse att biologi helt klart ligger på "flum-sidan" tillsammans med ekonomi och historia när jag delar upp den akademiska världen. Med andra ord har jag inte bara börjat rata filfak-ämnen utan allting som inte är räkna på rutigt papper och dra vektorer.

Jag säger inte att det är så här eller att det ens är vad jag egentligen tycker när jag tänker efter i två sekunder. Biologi är naturvetenskap, kunskapen där är framtagen via experiment, försök och iakttagelser...man gissar inte (längre) inom biologin som man gör i vissa andra vetenskaper (typ historia). Dock säger jag att det är så jag känner när jag försöker mig på att plugga det, kurser utan räkna = flum och ovetenskapligt.

/Elin

Matlab

Jag skulle kunna fylla blogginlägg på blogginlägg om hur jobbigt jag tycker det är att få något gjort och att vara tillbaka under pressen som jag åter finner mig i, men sist jag gjorde det ringde mormor och skällde på mig så jag tänker låta bli ;)

Ofta känner jag för att ringa och gnälla hos Pernilla, men inser samtidigt att jag inte har någon rätt att gnälla för att hon inte är här och leker i Matlab med mig eftersom jag inte var och lekte i Matlab med henne förra året. Det märks så otroligt tydligt hur bra ett samarbete har fungerat när man plötsligt finner sig i ett annat. Personligen brukade jag lämna labbarna ungefär lika förvirrad som jag klivit in och hur vi tagit oss igenom alla labbar utan att bli osams eller att hon har märkt att det enda jag bidragit med är att mata in koden hon säger...det är över mitt förstånd faktiskt.

Fick nästan panik idag när jag satte mig ner framför datorn i Asgård och insåg att jag skulle behöva ha en datalektion själv. Jag har inte programmerat på över ett år och definitivt inte i Matlab. Vi kan lämna diskussionen om hur mycket "programmering" det egentligen är i Matlab, för ni vet vad jag menar. Det kommer att bli en lång, lång termin...ska försöka undvika datalabkurser nästa termin helt enkelt.

/Elin

direkt Rymden

Har väl inte tid att skriva nu på morgonen, men jag sitter och tittar på Gomorron Sverige och när de pratar live med Fuglesang. Liksom det mesta som pressas ut i svensk media i absurdum så har jag hunnit bli less på Christer och bryr mig inte så mycket att han är i rymden. Snarare tycker jag att det är lite fjantigt att det håsas upp så himla mycket, lite typiskt svenskt så där. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är komiskt och lite så där Hollywood-romantiskt att det står "direkt Rymden" i vänstra hörnet när det är bilder från rymdstationen. Jag undrar just vad astronauterna tycker om alla fjantiga frågor som de får svara på om och om och om igen om samma saker...

/Elin

Söndagsfilmen, hallå?

När både jag och Elina ägnar söndagskvällen med att titta på Kärleken checkar in och pratar om skor från Nelly.com så börjar man ju undra var världen är på väg. Får man göra en TV-tablå så att det bästa i hela utbudet, en söndagskväll, är en pilli-film?

No offence Pilli ;)

/Elin

Mig själv igen

Jag var så duktig! Jag plockade, var noga mer var jag satte saker, höll ordning i köket, dammtorkade i samband med att jag städade toaletten, fan jag har till och med skurat golvet i köket...men nu ser det ut som det burkar göra hemma hos Elin.

Uppenbart skräp ligger framme, min jacka ligger på golvet i vardagsrummet och igår tänkte jag till och med: "Nej jag vill att min kjol ska ligga kvar på golvet" när jag gick ut från badrummet efter duschen. Köket är fortfarande helt okej, jag får se det som en förbättring.

Jag undrar om det beror på att det bara är köket som är klart? Resten ser ju mer eller mindre oinflyttat ut. Jag har inte nog med stolar, jag har inte kastat min gamla kontorsstol, jag har inte hängt upp tavlor...Kanske har det inget med det här att göra, men om jag tänker så kan jag ju ha kvar hoppet en stund till, hoppet att jag ska lyckas hålla ordning i den här lägenheten. Fast än så länge känns det här inte som hemma. Det känns mer...ja, oinflyttat.

Och sladdar...överallt dessa förbannade sladdar! Jag jobbar på att skaffa mig trådlöst internet, så det vore ju en sladd mindre och jag kommer aldrig komma ifrån den till datorn eftersom jag har en batteritid på två sekunder om jag gör något annat än lägger Kungen. Men varifrån kommer alla andra? Jag blir galen!

...och sist, jag tog en kopp kaffe ungefär tre minuter efter att jag skrivit senaste inlägget :P

/Elin

Huvudvärk

Inspirerad av Toftan tänkte jag att jag inte skulle dricka något kaffe i helgen (tänkte att det var bra att börja över en långhelg). Nu har jag inte druckit kaffe sen föreläsningen igår (mao ~15:15) och satan var ont i huvudet jag har. Allt jag känner för att göra är att gå och lägga mig och sova. Vilket inte är så konstruktivt. Visserligen är mina andra alternativ att titta på TV eller leka med datorn, plugga är inget jag tänkte satsa på idag, det är morgondagens aktiviteter. Idag är det städa toaletten, skura köksgolvet och kanske hänga lite tavlor som står på schemat. De två första är avklarade.

Hade det inte regnat hade jag nog ansett mig förtjäna en kaka eller två från Hemköp...byta koffeinet mot socker låter väl bra? Hörde en kvinna på Godmorgon Sverige idag som sa att folk som inte äter socker blir dummare än folk som äter socker...all for that!

Det här är nästan lika plågsamt som mitt internetexperiment och jag är rätt säker på att jag kommer ge upp det tidigare. I bakhuvudet hör jag Lena från Apoteket säga att hon hade aldrig känt sig så pigg som när hon slutat dricka kaffe, det hade varit en veckas helvete, men sen hade det bara blivit bättre. Nå, jag tror inte jag håller ut. Kaffe är ju trots allt gott...

/Elin

Tråkigt?

Här är mina tips för dagen om vad man kan göra om man har tråkigt och bara vill ha ett gott skratt:

• Läs en norsk (eller dansk) tidning högt.
• Titta på Östnytt på webtv.

Allt för nu!

/Elin

LiU säger: Välkommen tillbaka

Ikväll har jag suttit i många timmar och lyssnat på människor som INTE gjort utlandsår om hur det är att vara på utlandsår och hur det sedan är att komma hem. Personligen ägnade jag tiden åt att träna upp min sarkasm igen tillsammans med Jessica. Eller tja, jag tränade och Jessica fick äran att lyssna.

När man inte är helt nöjd med något man gjort vill man inte höra människor som inte testat prata om hur saker ska vara och hur man verkligen, verkligen ska ta tillvara på alla upplevelser och kontakter man har skaffat sig. Hade känts lite mer meningsfullt om det varit människor som faktiskt VARIT på utlandsår som pratade.

I ärlighetens namn var det en kvinna som varit utomlands ett år, men henne gillade jag inte för att hon pratade om saker vi skulle fått höra INNAN vi gav oss iväg och inte efter att vi kommit hem. Sen stämde hennes grafer inte in på min upplevelse i Japan vilken gjorde att hon förlorade lite cred.

Nån gång måste jag lära mig att bli nöjd med det jag gjort och inte bara fortsätta att försvara saker jag inte gillar...eller ännu värre, måla ut saker till värre än vad det faktiskt var för att jag ska "hålla med" folk som inte riktigt tycker att det jag gjort är så hemskt bra.

Anyway...sluta prata om hur bra ert utlandsår varit, jag vill inte höra det! Jag vill inte höra om människor ni träffat och jag vill inte hålla kontakten med de jag träffat. Så lägg ner, snälla, det gör mig bara deprimerad.

/Elin

Tvättmedel

Jag vet att det är tidigt att uttala sig i den frågan efter bara två föreläsningar, men det kan vara så att jag faktiskt läser en rolig kurs den här läsperioden. Bara kanske dock, projektarbeten är alltid jobbiga och det kan ju döda allt intresse för hela kursen. Kursen är i alla fall grundläggande marknadsföring och föreläsaren är en bra retoriker. Alla föreläsare borde faktiskt få gå en kurs i retorik innan de tillåts börja ha föreläsningar.

Idag pratade vi bland annat om positionering som väl innebär att man ska få kunden att tänka på ens varumärke när man går och handlar. Helst utan att man vet om det själv så att när man skriver "makaroner" på listan så menar man egentligen "Kungsörnens fullkornsmakaroner" eller att "tandborstar" egentligen betyder "TePe:s mjuka tandborstar". Han tog upp exemplet tvättmedel för man byter tydligen sällan tvättmedelmärke, har man börjat med Via så fortsätter man med Via osv eftersom man vet att det fungerar och man vill egentligen inte chansa med ett nytt märke även om man vet att Ariel också fungerar för det har andra sagt till dig.

Då undrar jag, är det på grund av detta som det var så fruktansvärt svårt att köpa den här typen av produkter i Japan? Tvättmedel, schampo, deo, tvål osv hade jag ofta stora funderingar kring när jag skulle köpa eftersom jag inte kände till något av märkena. Det fanns inget märke som talade till mig och som jag kände mig säker att köpa. Jag visste ju inte vad skillnaden mellan det ena eller andra var (jag vet inte vad skillnaden är på tvättmedelsföretagen i Sverige heller) och jag hade ingen känsla för något av det.

Av samma anledning var det aldrig problem att köpa tandkräm i Japan, för där bland allt konstigt så fanns det Aquafresh och efter en stund hittade jag Dove i refil som jag också började köpa för att märket var bekant. Bekant = tryggt = bäst? Det blev en intressant tanke i alla fall tyckte jag.

En annan intressant sak är de där förbannade TePe tandborstarna som jag var så irriterad på under hela min uppväxt eftersom det var de enda tandborstarna jag fick (när ALLA mina kompisar fick tuffa och fina och snygga barntandborstar med coola features på) och som nu är de enda tandborstar jag köper när jag flyttat hemifrån och får bestämma precis som jag vill över hur roliga mina tandborstar ska vara. Undra vad mer jag köper samma som mamma och pappa? Det finns inget annat jag kommer på just nu som står ut lika tydligt eftersom saker som livsmedelsmärken har varierat mer hemma och som jag inte har haft någon negativ relation till som med just tandborstarna.

/Elin