Ett samtal jag hade nyligen fick mig att tänka på den här igen.
...och det där.
Mitt röda hej var en glad vinkning från busshållplatsen på andra sidan vägen. Det är nog bland det viktigaste som hänt i mitt liv. Det var mer än sju år sedan men jag blir fortfarande rörd när jag tänker på det och det känns så konstigt att något som var så viktigt för mig antagligen inte ens var något som någon annan brydde sig om. Jag tror det är ganska normalt, vi har ingen aning om hur stor inverkan vi har på människorna omkring oss. Hade vi vetat det hade vi nog varit snällare.
Jag hoppas att jag har gett någon ett rött hej...Let's pay it forward!
/Elin
(Det var Elina som vinkade...om ni undrade...)
(Det var Elina som vinkade...om ni undrade...)
Jag hade ju så många människor med mig som jag trivdes med redan, men du ska veta att jag redan där i början var otroligt glad över att vi hamnat i samma klass - dels för att vi pratat innan och verkade ha en del liknande intressen, men mest för att jag gillade dig från start! Fastän du har konstig skosmak (för det mesta)! ;)
SvaraRadera