Ett steg närmare hemma

Nu har jag äntligen (efter ungefär en månad) skickat iväg de små söta kartongerna med värdefullt skräp som jag ska ta med mig hem men som aldrig kommer att få plats i mina väskor. I runda slängar 8000 yen kostade det att skeppa (japp, men båt för min enda tidspreferens var "innan jul") hem dem. Mest plats tog min filt...vet inte vad jag ska ha den till egentligen, jag har ju en så fin filt hemma i alla fall (den bruna flisen ni vet) och den här är inte allt för olik den...men det kändes som om jag ville ha hem den när jag packade i början av månaden.

Jag dödade just en spindel som jag kom på att jag inte skulle ha dödat utan tagit kort på så jag kan visa utvalda mokasiner och tremänningar hur stora spindlarna i Japan är. Ska nog börja gå på insektsjakt överhuvudtaget för att kunna vissa ungefär samma tremänningar vilka coola kryp som bor med mig...eller var det 5 år sedan kryp var på tapeten? Ska nog ta korten ändå...

Tänkte köpa mig en Cola idag när jag kom hem eftersom jag varit så duktig och gjort mig helt förstådd på japanska i en situation som vi betade av i SFJ andra dagen eller nåt...Men skitaffären på hörnet hade bara 2 l Cola om jag skulle ha Coca...så jag fick ta en Zero, som inte är fy skam heller (var så länge sedan jag drack Cola utan fyra kilo is i så jag har lite tappat känslan för hur det "ska" skama). Faktum är att det var precis vad jag behövde. Det relaterar också direkt till konversationen jag hade med pappa om en manlig släkting till oss som också tycker att det är världens prestation att gå på posten eller att ringa och beställa klipptid.

Om någon i Prästholm läser det här och vet/har inflytande över när kräftfisket är i sommar så kan ni väl ordna så att det är 6-7 augusti?

/Elin

Dekadent söndag

Jag har inte duschat idag och känner någon form av rebellisk tillfredsställelse i detta när det första jag gör alla andra dagar är går i duschen bara för att slippa känna mig så svettig och äcklig som man gör när man vaknar i ett 32gradigt rum som är tömt på syre. Klibbigt ofräscht känns det medan regnet vräker ner utanför balkongen (där jag idag såg den andra mastodontskalbaggen).

Dagen (efter kl 11 då jag insåg att jag inte fick sova mer) har fördrivit med att se det bästa och sämsta inom svensk underhållningst, nämligen Filip och Fredrik! Det är så svårt att nåla fast dem, vissa saker de gör är helt underbara medan andra saker är bara rakt ut pinsamma. Boston Tea Party är stor tumme upp medan Söndagsparty bara verkar vara ett sätt att göra sig av med pengar till exempel. En säsong 100 höjdare har också tittats igenom bara för att den låg överst på listan.

Till skillnad från så många andra dagar som jag har tillbringat på det här sättet tycker jag inte alls att idag känns bortkastat på något sätt. Jag har betalat en räkning och köpt en Snickers, tycket jag hade gjort mig förtjänt av det efter gårdagens enorma ansträgningar med japanskan. Att jag åt jordgubbspankakor med glass och vaniljvisp till frukost igår verkade inte spela någon roll.

Sen fick jag just en artikell från Andrea (my fellow coffee-drinker) om kaffedrickande, men det är ju inget nytt...jag har alltid druckit kaffe för att minska min riskt för Parkinsons och ändtarmscancer...det trodde jag alla gjorde?

Inse vad trevligt det skulle vara med ett glas vin just nu...

/Elin

Alla barnen for till Tokyo...

...utom Elin och Maru som hade språkträning på Coco's!

Ja, eftersom alla andra tyckte att det var kul att springa runt i Tokyo idag (något som jag undvek eftersom det var apvarmt och jag inte alls hade lust att plåga mig igenom det tillsammans med sju andra människor) och bara jag och Maru var hemma i Inage bestämde vi att vi skulle göra slag i saken och faktiskt ha vårt engelska-japanska utbyte på riktigt.

Så vi knatade iväg till Coco's för att äta middag och leka drinkbar. Jag tror att vi båda var ganska nervösa eftersom vi inte fört så många konversationer tidigare och aldrig någonsin utan Andrea eller Tofu i närheten som kan hoppa in som översättare. Jag har ju också funderat på hur bra jag egentligen skulle tycka om Maru om jag verkligen kunde prata med honom...vilket i sig är en jättekul fundering tycker jag.

Allt gick jättebra! Från att prata om vad vi skulle beställa, till att hjälpa varandra med ord, till att totalt missförstå varnadra, till att hitta på ämnen att prata om, till att fuska...Vi klarade oss jättebra...Jag är så imponerad över våra språkkunskaper just nu så ni skulle bara veta!

Våra samtal går under parollen: Yes we can! (kanske taget från en viss amerikans pressidents valkampanj) och nu kan vi också ändra det till Yes we did! och som vi gjorde! Våra största problem var när jag fick för mig att prata om norrsken eller hur svenska universitet fungerade. Bara jag som valde svåra ämnen...och jag insåg åter igen (glömmer alltid bort det mellan gångerna) hur otroligt exotiskt det är med norrsken! Jag är den ena person som Maru känner som har sett norrsken och han ville veta hur det känns att se norrsken...my answer became the diappointing: jag har sett det så många gånger att det inte är mer speciellt än att titta på stjärnorna...kanske lite ovanligare och man stannar ju upp och säger "åh, norrsken", men jag gjorde det lätt för mig på japanska. Inte minst eftersom engelska är mitt andraspråk och japanska hans andraspråk...men det gör oss nog ännu duktigare tycker vi!

Det var länge sedan mina stämband var så trötta...inte sen jag började ha engelska som vardagsspråk...vi tillbringade nästan 3 h tillsammans och nu kan jag säga att jag gillar Maru! Vi kan helt klart vara kompisar nu när vi kan prata med varandra också. Yes we can!

/Elin

Usch vad solen skiner!

Usch vad fåglarna kvittrar!

Jag klev upp klockan 6 idag för att leka rollspel med folk i Sverige och när jag klev upp var det så svalt och skönt att öppna balkongdörren. Frisk, sval luft strömmade in i rummet och jag kunde sitta och bara njuta av att det inte var mer än 25 grader så där i mitt rum en stund. Det stod dock redan då klart att det här kommer att bli en jobbig dag. Solen har skinit sen jag klev upp och det gör att allt blir mycket varmt, mycket fort. Det som räddar mig än så länge brukar ju vara att det regnar...för det gör att det inte blir lika varmt. Det är märkligt att man går omkring och hoppas på en dålig sommar...men usch vad solen skiner! Bullerbybarnen hade något på gång där.

Det här är dock vad jag använder mig av för att klara av den sista tiden i Japan (och ja, min dator står på sudd för att öka luftflödet under den och kanske kyla av den bättre).

/Elin

Rea på ost!

Idag var det storrea på ost! Fick 20 skivor och 130 g riven ost för 597 yen! Det är inte varje dag det inte! Jag förstår mig inte på folk som säger att man inte hittar saker att skriva om i bloggar efter en stund...finns ju hur mycket som helst! Rea på ost är bara ett exempel. De enorma skalbaggarna som finns på min balkong är en annan sak, eller ja, inte jättemånga som kan skriva om skalbaggar på MIN balkong, men alla kan ju skriva om skalbaggarna på sin egen balkong (om man har en balkong så klart).

Sen kan man ju slänga upp galna, omotiverade bilder på en själv och kin- taiwaneser...måste sluta kalla honom kines. För det är Tibet som faktiskt tillhör Kina...hm...

Jag har egentligen slutat med det där, eller helt egentligen så började jag aldrig, men jag vann faktiskt! Ser ni hur euforisk jag är? :P eller hur långhårig jag har blivit för den delen...Nå jag klarar fotograferingsbiten bättre än Andrea...


/Elin

Ännu en tenta

Så har jag skrivit tenta i kemi igen. Jag föredrar att kalla det tenta även om det kanske bara är en dugga. Det får det ju att låta så mycket allvarligare.

Det jag tänkt skriva var egentligen bara: jag älskar min kemilärare! Han gav mig en tenta på engelska den här gången. Vilket effektivt tog bort alla mina undanflykter...men i alla fall :D

/Elin

Nu så!

Nu har jag varit hemma i fyra timmar och inte gjort ett jäkla skit av allt jag behöver göra till i morgon. Jag har, however, druckit en öl som inte var så god, men den har allt för länge tagit upp plats i mitt allt för trånga kylskåp. Så vad gör man inte?

Antagligen är det också ölens förtjänst att jag nu kan säga: Jag skiter i det här och det rör mig inte i ryggen! Jag ska renskriva min kemiläxa om en stund och tvinga ner två meningar på en grammatikläxa men förutom det så skiter jag i hur det går i morgon och alla andra dagar! För det gör ju ändå inte, som jag skrev tidigare idag, någon skillnad.

Nu ska jag ägna resten av den förbannade tiden jag är här med till att sitta under en korkek och lukta på blommorna.

/Elin

Let's take it again from the top!

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: Jag vill inte vara kvar här! Det är inte hemskt att vara i Japan, det är bara så förbannat mycket bättre att vara i Sverige. Så enkelt är det, det finns inget här i Japan som skulle kunna väga upp att vara hemma. Visst människorna här är okej, människorna hemma är bättre. Maten här är god, men variationen tryter när man inte kan laga själv. Vädret är hemskt (föredrar en dålig svensk sommar före regnperiod och 90% luftfuktighet). Inget i Japan får mig att vilja stanna när jag vet vad som finns hemma och väntar på mig.

Nåde den som påstår att jag snart får komma hem förresten! För det får jag så fan heller! Det är fem slutprov (ett som jag får lov att skriva på engelska), två rapporter och två tal (plus otaliga små quize). Detta kommer på sin höjd att leda till att jag får csn nästa år. Inget annat.

Det känns totalt omotiverande att plugga för något som ändå inte kommer att ta mig ens det minsta lilla framåt! Så jag tänker inte göra det! Jag tänker lägga mig i sängen och INTE dra täcket över huvudet för det är alldeles för varmt!

Jag skiter i upplevelsen, upplevelsen är klar nu!

/Elin

Japanskans små lustigheter

Det här inlägget kommer att vara totalt värdelöst för er som inte kan japanska eller har japanskt språkstöd på er dator, ber om ursäkt, men jag har tänkt för länge på det här inlägget för att undvika att skriva det.

Att föra anteckningar på föreläsningar:
De enda gånger jag egentligen för anteckningar på föreläsningarna är när jag går på kemi och nu har jag suttit i två dagar och transkriberat dem inför provet på fredag. Jag har ett kapitel kvar, så ni ser ju att jag är ute för sent...

Det är en salig blandning av japanska, engelska, japansk engelska, svenska, totalt värdelösa kommentarer från min sida ("och han sa något om något litet", "Haha! Snabel-e!"), totalt värdelösa citat från läraren ("ちょっと頭に入れてください", "たくさんバァァァァァァァァを選んだ"), nästan lika totalt värdelösa saker som jag plötsligt förstår grammatiken i ("ｂを取るとプレーヤー１はｂを取ります logisk följd!") och kommentarer om vad som händer omkring mig snarare än vad som händer på tavlan ("förklaring av logaritmer YÄÄÄ!", "Men om jag skriver något på utrikiska så tror de i alla fall att jag gör något. Smart Elin.").

Under hela kapitel 5 i kemin skrev jag エnergiー och meningarna är snarare lucktexter med påhittad svenska än något annat:

Kristallmolekyl: 分子がvan der Waals力などの弱い分子間力で結合

• 一般にjonkristall, metallkristalljon よりも　kritisk punkt が低く、割れ易い。(graf 7,1)

分子の平均運動　energi　（温度）は大 kristal --> flytande --> gas. Vätska　を容器に密閉。

Att lyssna på föreläsningarna:
Det är å andra sidan något jag gör väldigt sällan, framförallt på kemin då jag faktiskt bryr mig om att föra de där förbaskade anteckningarna. Ekonomin är det lättare att bara lyssna på (därifrån alla gramatiska uppenbarelser kommer också) eftersom han använde slides. Även om jag inte riktigt gillar uttrycket så är min föreläsare i ekonomi verkligen en ekonom...fast på japanska så klart. I likhet med sina kollegor i Sverige har han hemskt ofta problem att koppla upp sin dator till projektorn.

Han är rätt ung och pratar till oss i ます形, kanske är det därför jag har lättare att förstå honom? Kemiföreläsaren använder dock けれども hela, hela tiden...men annars är det bara kortform. Han har dock en förmåga att använda alla små trix han kan för att aldrig bli tyst innan han skrivit klart alla kanji på tavlan "００かもと思うかなぁぁ". Samma dumma utfyllnad som "eller hur?" i svenskan.

Ekonomin börjar förresten alltid med "授業を始めたいでしょうか。" och kemin slutar med: "あっ！皆さんの一番好きなもの！宿題でしょう。"

Sen har jag en kurs i japansk matkultur också. Det är roligt på ett helt annat plan, för den läraren pratar som en animefigur. Vilken då, tänker du då kanske, svaret är: alla! Han växlar tonläge upp och ner och fram och tillbaka och har dialoger med sig själv där han låtsas vara olika personer och använder ljudhärmande ord hela, hela, hela tiden.

/Elin

Vad gjorrde jag igår och i förrgår?

Jag lär mig aldrig och jag blir lika less varje gång jag inte lär mig. Igår kom jag hem vid fem, skrev ett tal på japanska och satt och tittade på Arkiv X resten av kvällen. Måste ju visserligen jobba hårt på det så att jag hinner se ytterligare 6 säsonger innan jag landar i Linköping (var är bloggposten om vad ni har gjort förresten Pernilla?).

I söndags hade jag en så otroligt seg dag att hälften hade varit nog, så varför, varför, varför, varför började jag inte med kemin redan då? Jag har betat mig igenom ett av fyra kapitel nu, det tog två timmar att bara skriva ner det jag tror är det väsentliga (boken är så smidig att alla nyckelord är skrivna i blått och så kan jag slå upp dem bara och läsa på Wikipedia). Jag tänkte ta ett kapitel till idag och sedan ytterligare två i morgon, men imorgon har jag lovat att vara konversationspartner med Maru...så jag kommer nog inte vara hemma så tidigt som jag egentligen vill. Vi får se.

Till saken hör att jag har ett test i grammatik i morgon och en annan bajsläxa jag ska lämna in i till måndag-onsdag-fredags-kursen. Detta har jag vetat om sen förra onsdagen, så varför, varför, varför, varför sitter jag och skriver blogg nu istället för att plugga?

Jag har slagit på luftkonditioneringen nu förresten...hur underbart som helst. Kan slösa hur mycket pengar som helst på att inte ha en bastu i mitt rum nu när luftfuktigheten kryper upp mot 90%.

Snabb förklaring av hur situationen i mitt rum här i Japan har ändrats under de senaste månaderna:

Vi fryser ihjäl det är så kallt
stackars barn men snart blir det varmt
Ja vi fryser ihjäl det är så kallt
stackars barn men snart blir det varmt

Det blir åttahundra grader
Du kan lita på mej du kan lita på mej
Åttahundra grader
Du kan lita på mej du kan lita på mej

Ebba Grön - 800°

/Elin

Fyrkantiga ögon!

Sa era föräldrar också det till er när ni var små? Man skulle inte sitta för nära TV:n, man skulle inte sitta för länge framför TV:n för då fick man fyrkantiga ögon. Jag vet inte riktigt vad som menas med det, men det var en av de dummare sakerna som kom ur mina föräldrars munnar när jag var liten. Detta påstående, till skillnad från andra smidiga lögner om att glödlamporna går sönder om man slår på och av dem hela tiden, är hur lätt som helst för ett barn att motbevisa eftersom man aldrig, inte ens efter flera timmars stirrande på skärmare på mycket nära håll, får fyrkantiga ögon.

Idag har jag dock fyrkantiga ögon, har suttit aaaaaaalldeles för länge framför min skärm utan att gjort något som helst kreativt. Jag har sett Arkiv X och Mamma Mia, läst lite Harry Potter, spelat Plats vs Zombies (Survival-mood) och underhållit mig med att läsa tyska efter bästa förmåga.

Vad skulle jag göra utan min dator och utan mitt internet? Kanske borde jag göra om mitt internetexpriment för min egen hälsas skull?

/Elin

Snabbkaffe

Mitt billiga skitkaffe tog slut för tre dagar sedan (billigt så till den milda grad att 300 g kostade just under 500 yen) och igårkväll, efter att jag varit och tittat på mördarbin i Narita, gick jag och köpte nytt snabbkaffe på Daily Yamazaki och köpte det enda snabbkaffe de hade, kosta vad det kosta ville...så för 881 yen köpte jag Nescafé Gold Blend. Ha! Låter nästan som cigaretter när jag säger det så där.

Vilken skillnad det är på snabbkaffe och snabbkaffe...ärligt så tror jag att Nescafé Gold Blend är godare än Plumerias, Starbucks och BadAss kaffe tillsammans. Det luktar till och med gott när jag sticker ner näsan i det!

Det finns folk som beklagar sig för min skull när jag säger att jag verkligen gillar smaken av snabbkaffe, jag skulle hellre vilja säga att det är synd om de som INTE gillar snabbkaffe. Tänk vlilken tur jag har: det är billigare och mer lättillgängligt än allt annat kaffe. Tänk så bra att jag tycker att det är godast. Oj vad jag är formad av den omgivning jag växte upp i.

Fast det är ju skillnad på snabbkaffe och snabbkaffe...

/Elin

Narita (aka Arlanda stad)

Idag var jag i Narita igen. Narita är som Arlanda, enda gången man egentligen far dit är när man ska till flygplatsen. När någon säger "Narita" tänker man på den internationella flygplatsen och inte på den charmiga lilla staden vars gator är så smala att två bilar aldrig skulle kunna mötas utan att behöva döda alla fotgängare som myllrar där mellan de små butikerna och restaurangerna.

Igår kändes det som en så bra idé att fara, men i morse fick jag en släng av mamma-syndrom och tyckte att det bara skulle vara jobbigt och dyrt. Helt i mamma-syndrom-andan så är jag dock nöjd att jag for.

I Narita, tillskillnad från Arlanda stad, finns ett stort tempel. Jag vet inte hur många bilder jag slängde upp på själva templet förra gången jag tog mig en tur dit, hur som helst så vet jag att jag inte hade tänkt slänga upp några den här gången.

Istället tänker jag slänga upp bilden på det här mördarbiet:

Jag vet att det är en dålig referenspunkt att ha ett löv, men lita på mig när jag säger att bara baken på det här vidundret var större än en hel svensk geting!

Jag och Maru roade oss med att klanka på varandras dåliga språkegenskaper idag medan Andrea tog hem priset genom att kläcka ur sig: "Yea...he really hates hot." Det ligger på samma nivå på som "That American-jin bitch!", så kanske ska hon vara amazed att hon fortfarande kan lite engelska ändå.

/Elin

Språk

Igår, efter att Andrea och jag hade suttit på Plumeria och tittat på varandra länge nog utan att säga något, kläckte hon ur sig: "The longer I'm in Japan, the more amazed I am that I can actually speak my native language."

...och så lägger ni på en sydstatsdialekt á la Forrest Gump på den.

Jag har fortfarande inte riktigt kommit på vad det var hon menade med det, för vi kan väl alla prata vårt modersmål ganska bra hoppas jag och hon sa att hon inte menade det som att hennes engelska blivit sämre (vilket den har eftersom hon pratar med ganska mycket japansk grammatik emellanåt) eller att engelska skulle vara så fruktansvärt svårt att man inte kunde lära sig det.

Anyhow, det där med storheten i att kunna engelska har jag funderat på många gånger, hur fantastiskt det faktiskt är att jag kan kommunicera utan problem med människor från så olika delar av världen och faktiskt inte vara bunden till det faktum att jag är född i ett land där språket inte ens pratas av 10 miljoner människor. Nog för att 10 miljoner människor är fler än man hinner träffa och prata med under en livstid, men ändå.

På Lis lektioner i Linköping förstod jag bara ett ord: enfisize. Jag vågar inte gå så långt som att säga att jag förstår allt vad mina lärare säger (framförallt inte han jag har i spelteori, eftersom han pratar lite mer formellt än tjommen jag har i kemi), men allt oftare kommer jag på mig själv att faktiskt förstå vad de säger, om jag bara orkar med att lyssna. Sen blir jag så fascinerad över min egen språkkunskap att jag sitter och fokuserar enbart på det en stund (tills det blir för svårt igen).

Min sporadiska tyskaundervisning går också bra och är hemskt mycket roligare än den japanska. Inte minst då jag tjuvlyssnar på tyskarna och försöker komma på vad det är de pratar om. Kan inte avgöra om jag blivit bättre på tyska sen jag kom hit, inte heller hur mycket som är tack vare tyskaundervisningen jag haft och hur mycket jag får gratis från svenskan...men jag förstår tillräckligt mycket för att snappa upp saker det inte är tänkt att jag ska förstå hehe...

Idag slog det mig igen hur fantastiskt det egentligen är att kunna språk medan jag satt och halvlyssnade under japanskalektionen. Att kunna kommunicera med människor och faktiskt se att i gyttret av ljud som kommer från människan framme vid svarta tavlan så finns det ord, med riktig mening. Det finns verb, substantiv, alldeles för beskrivande adjektiv, partiklar som äntligen börjar "make sense" och sedan ytterligare tusen småord och ljud som inte alls gör det.

På tal om ingenting är det här förresten min midsommaraftonsmiddag:


/Elin

Umbrella, ella, ella, ey, ey, ey

Det här är ett japanskt paraply. Det och dess likar går att köpa ungefär överallt i hela Japan (eller ja, i hela min del av Japan). De kostar mellan 200 och 300 yen beroende på var man köper dem, det är i dagsläget 10-15 kr. Med andra ord är det ett pris värt att betala när man kliver av tåget och inser att det har börjat ösregna under de 142 sekunder man befinner sig på tåget.

Det japanska samhället (och japanerna) är mycket bättre anpassade till paraplyer än Sverige, antagligen bättre anpassade än de flesta länder faktiskt. Det finns paraplyställ i alla universitetets byggnader så fort man kommer in genom dörren, samma gäller restauranger och convinient storesen. När man går på varuhus och köpcentran erbjuds man "paraplykondomer" som man trär på det blöta, hoprullade paraplyet så att man inte ska blöta ner sig själv och andra. Miljövänligt och bra...

Sen ska det vetas att dessa paraplyer är allmän egendom i Japan. Alla mina paraplyer är dina paraplyer, typ. De genomskinliga paraplyerna får man sällan behålla en hel vecka om det regnar. Å andra sidan går man inte hem utan ett paraply heller: har jag ställt ner ett genomskinligt paraply i ett paraplyställ tar jag med mig ett genomskinligt paraply därifrån...även om det nu skulle visa sig att det jag ställt dit inte står kvar.

För att inte tala om hur lätt det är att glömma det där paraplyt i ställen när det slutat regna under de långsamma lektionerna. Inte förrän det regnar nästa gång inser man att paraplyt är borta...men då är det ju tur att man kan köpa ett nytt för bara 200 yen.

/Elin

悪循環

Jag gillar det där ordet, det är ett av mina mer flashiga kanjiord som de flesta inte kan och som jag därför kan stylea lite med. Det betyder "ond cirkel" och det är precis där jag är för stunden. Jag pluggar inte eftersom det är svårt och känns totalt meningslöst eftersom jag ändå inte kommer klara kurserna eller få poäng för dem, eftersom jag inte pluggar får jag dåligt samvete, eftersom jag får dåligt samvete sätter jag mig och försöker plugga, men det är för svårt så jag konstaterar igen att det är totalt meningslöst att göra det här eftersom jag ändå inte lär mig något.

Nedräkningen jag hade slutade fungera också, men jag vet att det bara är 49 dagar kvar nu!

...och efter det är det dryga 20 dagar till jag ska börja skolan idag. Hurra för sommarlov!

Undra om jag inte behöver en riktig paus?

/Elin

HA! Först!

Kommer ni ihåg mitt internetexperiment och dess reslutat?

But is you unplug everyting, it gets so quiet you hear that high-pitched empty-room hum. And then the whispers begin. - xkcd.com

/Elin

Ärtigt gula Elina-skor

Jag var i Chiba och förstörde pengar idag (bara för att sen inse att jag kunde ha köpt bättre saker i Inage. Två intressanta saker ska tas upp: det första är att jag inte köpte något till mig själv och det andra är att jag i ett svagt ögonblick fick för mig att jag faktiskt kunde köpa en T-shirt som Karl skulle vilja ha på sig.

Det finns jättemycket kläder som jag vill ha, problemet är att jag aldrig hittar dem. Senast jag köpte något var det en kommunlila pike-tröja som jag hade på valvakan haha! Men nu vill jag ha mer pastellfärgade kläder (har varit här en liten stund för länge). Roligaste kreationen jag har är en blå kjol från UniQlo och den mintgröna tröjan som jag ärvde (?) av Malin. Detta tillsammans med mina knallröda tå- och fingernaglar. Till detta är jag nu på jakt efter ett par knallgula Elina-skor. Att jag kallar det "Elina-skor" har mindre med modellen att göra än det faktum att jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha knallgula skor.

Som addition (jag kan inte ändra nu när jag skrivit det) till det vill jag köpa fler kjolar som är som min gröna ni vet. Mer hel-lång än halv-lång och lite bohemkänsla över det hela. Tyvärr har japanska kjolar (som oftast visar sig vara klänningar i alla fall) små äckliga detaljer som spets och glitter (börjar förstå vad Ida menar). Sen...om jag hittar de kjolar jag vill ha måste jag köpa fler par skor...och i vilken väska ska de rymmas när jag ska hem?

/Elin

Det regnar, regnar...

...och molnen hänger så lågt att de kan trilla ner...

Herregud vad här regnar! Idag hade jag inte så tur att jag befann mig hemma när himlen öppnade sig utan jag var på Coco's och lekte drinkbar (det var väldigt länge sedan nu). Runt 23:30 gick strömmen och vi antar att ösregnet började ungefär samtidigt, vi vet i alla fall att det hade börjat 10 min senare när ljuset var tillbaka och Andrea skulle gå och köpa en onigiri.

Nu är klockan en dryg timme senare och jag har just kommit hem, blöt från topp till tå trots mitt paraply. Hoppas verkligen att det inte regnar så här i morgon när jag ska till skolan, för då vet jag inte om jag vill gå. Hade ju tänkt fara till Chiba också, vi får se om det blir något av det heller om vädret hade tänkt fortsätta vara så här.

På frågan om vi har regnperiod i Sverige brukar jag förresten svara att vi har typ det, men vi kallar det "vinter". Har vi mer nederbörd på vintern än på sommaren? Jag hoppas att vi har det i alla fall...mycket snö är trevligare än mycket regn. Nu ska jag lägga mig och lyssna på regnet tills jag somnar (vilket lär gå fort).

/Elin

Det regnar här i Inage i natt

Ni vet störtfallen som kommer ibland hemma? Några av er kanske till och med kommer ihåg hur det var när en regnvägg kom mot oss i Söderköping? Nu har det i snart tio minuter (utan Elin-överdrifter) regnat så kraftigt här att jag inte hör min musik när jag sitter med balkongdörren öppen (vilket jag gör).

Det är hemskt trevligt, eftersom jag är inomhus ;)

/Elin

Update 20:31: fortfarande har det inte slutat

En till oproduktiv söndag

Så, idag har jag inte gjort det jag ska...igen.

Jag ska hitta på en udon meny, vilket jag tänker göra till en midsommar-meny, men det är så svårt att kombinera sill och gräddfil med japansk matkultur tycker jag faktiskt. Fast det stod å andra sidan ingenstans att det skulle vara gott.

Sen ska jag prata om mitt favoritord i morgon. Vilket är en fjantig uppgift och det ska examineras genom att vi låtsas att det är ett TV-program. Inse vilket fruktansvärt tråkigt TV-program...ett gäng utbytesstudenter som pratar om vilka ord de gillar/ogillar. Fast jag har ju inte så höga tankar om japansk TV ändå, så vem vet, det kanske passar direkt in.

Jag hade kunnat skriva lite på ett tal också och göra klart kemin, men det har jag ju inte heller gjort. Nej det är så lätt att inte göra något. Hade tänkt fara in till Chiba och förstöra lite pengar, med det blev inget av det heller. Fast det var kanske något bra i alla fall? Ska göra det på tisdag istället när jag ändå är i Nish-Chiba tänkte jag.

Blä! Jag vill bara fara hem och ta tag i mitt liv på riktigt igen. Har nått punkten då jag inte bryr mig om något alls längre, så det känns som om jag kan göra av med massa pengar och tid i onödan här nu.

/Elin

暑い~

Gud vad det är varmt...eller inte varmt...hett...Fuktigt, äckligt och kvavt är det!

Mamma får tydligen många frågor om hur vädret är här i Japan, men hon kan sällan svara på det (eftersom vi inte tycker det är så viktigt och hellre lägger tiden på att prata om annat) och Pappa brukar rapportera hur varmt jag har det eftersom han ligger och tittar på SVT24:s text-TV med rullande väder i världens storstäder om nätterna.

Nu ska jag reda ut det där med hur vädret är i Inage, Chiba, Japan för stunden:



Här är dagen och morgondagens väder:
Temperaturen står i rött högst upp, översta raden av tabellen är mängden nederbörd (i % av alla enheter) och undre raden i tabellen är mellan vilka tider. Under tabellen står det hur vinden är...eller inte är snarare, jag skulle kalla det vindstilla i den här delen av världen just nu.

Här är hela veckans väder:
Röda siffrorna är dagstemperatur, blåa siffror är nattemperatur... uppmärksamma hur många procent regn vi ska få (procent? ärligt? av vad?)

Jag är måttligt oglad på vädret just nu. Det är för varmt att ha byxor, men när det regnar kan jag inte ha några skor till mina kjolar och shorts. Ja, det är ett mycket större bekymmer än det låter, idag när jag tog av mig skorna var fötterna helt blåa och svullna. Efter en stund i duschen fick de i alla fall tillbaka rätt färg.

Om man bara sitter stilla (naken i sitt rum som jag gör) så är det inte så farligt, man kan ha en vattenflaksa och dörren öppen. Tyvärr så måste man ju dock röra på sig emellanåt: att gå upp för trapporna idag till keimisalen var hemskt...eller att sätta sig ner och veta att man var tvungen att sitta i det där instängda rummet i 90 minuter efter att ha gått upp för alla de där trapporna var hemskt. Jag säger: tur att jag är tjej.

Börjar bli lite orolig för min dator också...undrar hur bra den mår i värmen. Än så länge tror jag att den klarar sig i alla fall. Fläkten går inte tokig.

/Elin

Utanför mitt fönster

Utanför mitt fönster, eller kanske nedanför min balkong står det två människor och pratar. En tjej och en kille, de försöker säga hejdå men det tar liksom aldrig slut och de kommer alltid in på andra ämnen.

Han pratar engelska med sydeuropeisk brytning, hon är utan tvekan tyska. De pratar mest på engelska, så jag har ett ganska bra hum om vad de säger, men emellanåt pratar de några ord franska och ett par tyska...och så, som för oss alla här nu mer, så slinker det in några japanska ord och ljud som liksom passar mycket bättre i sammanhangen än något annat ord på något annat språk.

Människorna utanför mitt fönster kommunicerar på fyra språk samtidigt. Det är tufft. Kanske ännu fler som jag inte kan urskilja...men det börjar kännas onödigt svårt att göra det.

Huvudsyftet med språk är inte att prata eller skriva korrekt, huvudsyftet är att göra sig förstådd. Det är inte alltid man kommer ihåg det i språkundervisning, allt ska alltid vara rätt. Trial and error är ett lysande sätt att lära sig språk, det ser jag inte minst på kine-- taiwanesen jag umgås med. Hans engelska har förbättrats nåt enormt de senaste två månaderna sedan han började prata engelska med Andrea.

Jag är fortfarande för låst i att allt ska vara rätt, jag vågar inte försöka och fela. Jag vill göra rätt. Men det är min förlust.

/Elin

Åååååååååka pendeltåg...

Om man har mycket att göra någon dag kan man ju lägga 10-20 minuter på att, med hjälp av google, söka efter en bild på ett tåg som det Chiba på för att lägga upp i sin blogg. När man inser att det är detta man gör så kollar man igenom ytterligare några sidor för att se om det finns något som är taget på Inages station också.

Det regnar, regnar och molnen hänger så lågt att de kan trilla ner...och som vanligt har allt gått på sne', jag klarar snart inte mer....

Jag tog tåget till skolan i morse på grund av rådande tid av hög nederbörd (är det inte kul att blanda olika språks grammatik utan att ens märka det?). Det var länge sedan jag åkte tåg insåg jag när jag stod där och kikade på ungdomar i skoluniformer och affärsmän med kirurgmaskar försökte jag komma på när jag gjort det sist...Goldenweek när jag skulle hem från flygplatsen! Det är ett bra tag sedan. Sen kom jag på en avstickare till Chiba när mitt kort inte fungerade och det regnade, men jag glömmer bort det igen.

Det var trångt och ganska högljutt på grund av gymnasiekillarna och deras enorma Adidasväskor (vars uppgift i universum är att vara ivägen), dessutom var det kvävt och varmt och fuktigt som det är i hela Japan (utom möjligen rakt under en aircon).

Lagomt till när jag skulle hem hade jag också glömt att jag tagit tåget och jag sökte i säkert tre minuter efter min cykel (för det hade slutat regna på eftermiddagen).

........vilket tråkigt inlägg, jag ursäktar mig med att jag egentligen pluggar. Återkommer efter 22 när min pluggtid är slut (nu har jag middagspaus).

/Elin

Japansk effektivitet?

Gick off campus för att äta lunch idag. Det händer mer och mer sällan nu för tiden eftersom vi har lektion fram till lunch och förutom på onsdagar så har alla något direkt efter lunch också. Så av sociala skäl stannar alla därför på campus för det mesta. Det är inget fel på campusmaten, men man lessnar...om man inte heter Pernilla och äter en maträtt till lunch ett helt läsår innan man byter.

Nå vi gick off campus idag och till en ny kinarestaurang (stor bokstav? liten bokstav? äsch), som ligger på vägen till Plumeria från stationen sett. Det var smockfullt och vi suckade, kanske skulle äta på Plumeria istället? Så vi stängde och tänkte just gå när en av personalen kom ut och sa att de hade plats...då ryckte vi på axlarna och gick in igen.

Vi placerades bredvid varandra (vi var två stycken, jag och Andrea) på ena sidan av ett långbord, mittemot en äldre japansk herre som knappt verkade märka att vi kom. Medan vi satt och stavade oss igenom menyn (inga bilder...attans) gick han och då bestämde jag mig för att flytta mig så att vi kunde sitta mitt emot varandra...för det är ju trevligare.

Det placerades fel människor bredvid oss, och sällskapen placerades alltid på samma sida och jag funderade och funderade på vad detta kunde bero på. Min första tanke var (med en suck) att de inte ville sitta så att de var tvugna att titta på varanda när de åt...detta stärktes ännu mer när två män placerades ytterst mig och Andrea och inte tittade på varandra medan de åt (eller väntade på maten). Jag hann med att tänka att japaner var töntar innan tanken slog mig att vad i hela friden skulle jag göra när vi ätit klart? För jag kunde ju inte ta mig ut utan att behöva be mannen bredvid mig att resa sig upp (jag satt på en bänk med ryggen mot väggen).

Då fick jag en annan briljant idé. Kunde det vara så att de placerade oss bredvid varandra vid långbordet eftersom sällskap oftast går samtidigt och då skulle ingen riskera att, som jag, bli instängd och behöva störa folk i maten? Japaner skulle ju aldrig i livet störra någon på det viset, vilket skulle leda till att folk skulle kunna bli sittande länge...alltså skulle det inte få in nya kunder lika fort.

Så...är det fjantar eller bara sjukt praktiska och accepterar att sitta och äta lite mindre "trevligt" bara för att kunna komma in och ut fort?

Tänker jag för mycket?

/Elin

Trött...

Jag är skittrött, men man får väl skylla sig själv om man går upp kl 4 för att vänta på valresultat som inte kommer förrän...6:32 eller nåt (länkar jättemånga gånger till den andra bloggen och alla sega inlägg jag gjorde i tröttheten, det syns bara inte...).

Har tappat lite av Japan i min blogg tror jag bestämt, men jag måste referera till vad som är sagt innan: efter en stund slutar man märka att man är i Japan och börjar bara leva dag för dag istället. Det var länge sedan jag hade en japansk upplevelse. Nu mer är allt vardag och gör ganska tråkiga blogginlägg om jag får säga det själv.

Sitter och gäspar över en rapportaktig sak jag måste skriva, funderar över om något kul hända på spelteori-lektionen...men jag är ganska säker på att den meningen besvarar sig själv. Tror ni inte?

Jag har börjat läsa Harry Potter, insåg att jag inte vet vad som hände i femman och framåt eftersom jag bara läst dem en gång (och då på engelska med målet att hinna klart så fort som möjligt).

Mitt bankkort fungerar, så oroa er inte.

/Elin

There's a zombie on your lawn!

Så, vi har inget bättre att fördriva vår tid med än att spela tower-defence, och inte bara vilket tower-defence som helst, utan bara det bästa i hela världen. Inte minst för att det har musikvideo på både japanska och engelska ;) Och om ett spel heter Plants vs Zombies, kan det gå fel då?

Engelska versionen:

Japansk version (dock inte med japansk sub):

/Elin

Du gamla, Du fria you can stand under my umbrella

Det började som en jakt efter bilder på ett paraply med den svenska flaggan på och slutade i enorm hemlängtan, men idag av alla dagar tycker jag det är okej att ha det. Så det här är för Sverige.

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Kent - Sverige:

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Promoe och Timbuktu - Ge oss Sverige tillbaka
Lysande sätt att avväpna SD:s valslogan tycker jag!



Texten på Youtube är: "Vad alla tänker"
och vi ska ju vara ett folk som knyter handen i fickan...
(stavade fel och skrev "fikan", vilket kanske passar också)



Första raden i andra versen på nationalsången?
Du tronar på minnen från fornstora dar
Så svensk man var sommaren -94, när vi grävde guld i USA...

Synd att man var för liten för att se det live.

Sen som Benjamin Syrsa skulle ha sagt på julafton: Och nu, ett grattis kort som kommer hela vägen från under ett paraply i den japanska regnperioden:

Det är mycket som inte riktigt går som jag vill i Sverige längre, om det är för att saker faktiskt är mer problematiska nu än tidigare eller om det är för att jag faktiskt börjat bry mig vet jag inte. Det enda jag vet är att behövs det så försvarar jag alla Sveriges mer eller mindre intressanta och konstiga idéer som om det vore sanningar och sunt förnuft (men hur kan man argumentera emot fri sjukvård, fri utbildning, fri abort osv? Fast vad är egentligen vitsen med 18 års- vs 20 årsgränsen på alkohol?). Varför? Jo...

Because...

When the sun shines, we'll shine together
Told you I'll be here forever
Said I'll always be a friend
Took an oath, I'ma stick it out till the end

Now that it's raining more than ever
Know that we'll still have each other
You can stand under my umbrella
You can stand under my umbrella

/Elin

Ekonomisk status

Jag fick ett otrevligt meddelande idag när jag skulle ta ut pengar. Maskinen sa:

This card is invalid

Två gånger och det var inte koden som var fel, utan kortet som inte var giltigt längre av någon anledning. Jag är inte orolig att jag kommer behöva vara utan pengar resten av de två månaderna jag är i Japan, på något sätt kommer det här att lösa sig, jag är däremot orolig för NÄR jag kommer att ha tillgång till pengar igen. I morgon ska jag pröva en annan automat, men om inte det fungerar har jag:

14 395 JPY i mynt (tackvare min samling av 500 yenare under året)
13 SEK
1 Power dry ice marker

/Elin

Utomlands

Varje gång jag går ut efter att det blivit mörkt slås jag av insikten (om man slås av insikter) att jag är utomlands. Jag tänker inte alls på det lika ofta när det är ljust och jag är i skolan, omgiven av japaner och utbytesstudenter från jordens alla hörn (eller i alla fall från Väst).

Dofterna, fuktigheten, värmen, mörkret....syrsorna.

Det är tufft att gå ut från sitt lilla skitrum i Inage och helt plötsligt komma till Kreta. För visst är det dit jag kommer, varje gång. Första gången utomlands, man kliver ur planet mitt i mörkret och den tryckande värmen på flygplatsen, ser palmerna (om inte på flygplatsen så från bussfönstret), hör syssorna som låter så högt att man inte ens kan tro att det är insekter.

Sen är ju det där med mörka kvällar och värme inget som komme naturligt för mig, så bara det är ju exotiskt hehe...

/Elin

Bara för att provocera

Igårkväll, just som jag stängde ner allting för att gå och lägga mig (processen började 01:09) började en kines prata med mig på msn. Jag vet inte riktigt vad det är han vill, men han har pratat sporadiskt med mig sen vi hade en kurs tillsammans förra året. Mest är det jag som pratar och han som upprepar mina argument med andra ord.

Så igår, lagom inspirerad av vad jag läst och tittat på (och skrivit om) under dagen började jag prata om massakern på Himmelska fridens torg, utan någon annan anledning än att jag ville provocera honom. Det gick ganska bra och jag hade ganska kul. Han erkände dock att han inte visste så mycket om det pga politiska anledningar men förstod inte varför jag tyckte det var synd. Han sa att hans bild av det var att "someone died".

Sen sa han att kineser var vana vid den här typen av aggerande från myndigheterna. Vilket jag ansåg vara ännu värre, märkligt nog fick jag inte känslan av att han tyckte det. Snarare tyckte han att det var så det var. Jag ska fundera lite mer på det här, men i grund och botten anser jag att man det borde vara en norm att aldrig köra in med stridsvagnar bland civila...men det kanske bara är jag?

/Elin

Legacy

Efter att ha skrivit dagens inlägg i den andra bloggen (jag vet, illa när man börjar länka till sig själv) satte jag mig ner och såg The X-files, men efter det så började jag söka och läsa om massakern på Himmelska fridens torg.

Det är ingen rolig läsning och när man annars kan säga antingen "det var så länge sedan" eller "det är så långt borta" så fungerar inget av det i det här läget. Det var 20 år sedan och Peking är lika långt borta som London. Det är som att läsa om Berlinmuren, fast med ett tragiskt slut. Det är så nära men så fruktansvärt långt borta från ens sinnesvärld.

På (engelska) Wikipedia har 30 % av alla atriklar en rubrik som heter Legacy (68% har en rubrik som heter "in pop cultre" men det är en annan historia). Där skrivs vad händelse, personer (sånger, böcker, målningar etc) har lämnat efter sig av värde till eftervärlden. Samtidigt som de mest är väldigt tramsigt så tycker jag att det är märkligt att artikeln om protesterna på Himmelska fridens torg inte har det. Inte heller har artikeln om studenten framför stridsvagnen det. Skulle mannen som antagligen avrättades för att ha varit beredd att offra livet för friheten och demokratin inte ha efterlämnat något till eftervärlden?

Vad säger det om vår värld egentligen? Fast det finns ju många som gärna ser att historien glöms bort, att ingen uppmärksammar och att det aldrig någonsin ska hända igen. Jag känner mig som en trångsynt västlänning som är så övertygad om att vårt sätt är det bästa att jag inte kan se något annat...men när kan det någonsin vara det bästa att hamna i en situation där människor faktiskt inte tycker det är värt att flytta på sig när en stridsvagn kommer?

Jag gjorde, som så många andra före mig, Google-jämförelsen:

google.se gav:google.com gav:
google.jp gav:google.cn gav:
Jag vet att bilderna är små och dåliga, så jag uppmanar er att klicka på dem och obeservera att google.se var den enda sidan som hade reklam och tyckte att vi skulle söka på Den förbjudna staden också. Ni kan också observera mina lysnade japanska- och kinesiskaskill!

Längst ner på den kinesiska sidan står det:
据当地法律法规和政策，部分搜索结果未予显示。

Som fritt översatt (mha Google translate (alla språklärares mardröm)) betyder:
Enligt lokala lagar och föreskrifter och politik, vissa sökresultat visas inte. Eller på utrikiska: According to local laws and regulations and policies, some search results are not displayed.

Till Kinas försvar (eller till zh.wikipedias cred) så finns bilden på studenten framför stridsvagnarna att se på den kinesiska wikipediasidan. Om den går att se från Kina har jag lite svårt att undersöka i dagsläget.

/Elin

Känner du också för att göra google-exprimentet? Isf heter "protesterna vid Himmelska fridens torg" "六四事件" på kinesiska och "六四天安門事件" på japanska. Have fun.

Terra 1, Terra 2, T-salarna, U-salarna, skrivsalen...

Jag hade mid-term i spelteori idag. Det är alltid med lika mycket ångest jag går till tentor i riktiga ämnen i Japan eftersom jag vet att jag inte har pluggat nog och om jag varit i Sverige hade jag hoppat över att gå överhuvudtaget.

Under hela lektionen jag hade innan satt jag och dividerade med mig själv ifall det ens var värt att gå, men jag gick och oj vad värt det var!

Inte så mycket för resultatet, men för bara ytterligare en upplevelse i hur det är att skriva tenta vid Chiba University. Det här var femte ämnet jag skrivit tenta i (innan har det varit finanskursen, japanskakursen, kemikursen och japansk kulturkursen). Jag tror det enda som har varit gemensamt för alla fem är att jag har behövt skriva namn på pappret jag lämnat in.

Dagens tenta var på 40 minuter, efter att vi haft 40 minuters föreläsning om nästa del i kursen, och bestod av 4 frågor som man skulle svara på på ett separat svarspapper. Inga uträkningar eller motiveringar krävdes. Korta koncisa svar, vilket kanske är en bra sak när man bara har 40 minuter, men som inte hjälper när det tar ca 5 minuter att förstå varje fråga och sedan lite tid att räkna och fundera även om man bara behöver leverera svaret.

De japanska studenterna verkade också förvånade över att vi promt skulle ha föreläsning innan vi hade tenta, så det var inte bara något jag missförstått. Till min blandade glädje och förtvivlan hann de flesta japaner inte heller svara på mer än 3 frågor medan jag bara hann svara på 1½ (due to dåligt pluggande). Ändå fick vi ha våra anteckningar (men böcker var förbjudet) och jag fick ha min ordbok efter att han kollat lite på den.

Tentan (och lektionen) slutade med att läraren reste sig upp från längst fram i salen och sa "Sluta!" (eller "Var snäll att sluta"), "Skriv inget mer!", och sen fick vi gå fram och lägga svarspappret längst fram i salen och sen gå vår väg.

Jag säger då bara det...Terra 1 och Terra 2... Tentatanter... toamöjligheter... lång skrivtid... check av LiU-kort.... tentap... Ordning och reda! Pengar på fredag!

/Elin