Jag ska gå på fredagspuben idag med ett gäng människor som jag aldrig har umgåtts med utanför ett klassrum. Eller ja, tre av dem har jag umgåtts med utanför ett klassrum...fast det har varit sittningar och fester, så jag vet inte om det egentligen gills. Alla de gångerna har jag också varit med andra människor som jag anser att jag egentligen har umgåtts med.
Det är vi I:are som läser bioteknik som har fått för oss att vi ska gå och ta några öl tillsammans (jag kommer bara ta en öl och sedan springa till bussen som ska ta mig till Göteborg, men de andra sitter nog mellan 15 och 18). Självklart var det inte mitt initiativ, men jag är glad att andra ta dem. Jag försökte övertala folk att ta det nästa fredag istället eftersom jag skulle bort nu, men insåg att jag har ännu svårare att vara med nästa fredag för då går tåget redan kl 15.
Jag var rätt säker på att jag var färdig med att lära känna nya människor för en stund nu. Det var så jobbigt att göra det i Japan att jag bara såg fram emot att få lalla runt här med gammalt folk hela tiden. Tyvärr läser väldigt få människor jag känner samma kurser som jag, så jag har liksom varit tvungen att fortsätta vara trevlig och konstlad en stund till. Det finns två sätt att verkligen lära känna varandra på universitetet, antingen går man ut och dricker tillsammans upprepade gånger eller så har man laborationskurser/projektkurser tillsammans som kräver mycket förberedande och efterarbete. Första omgången kompisar jag fick här nere lärde jag känna på det första viset, medan alla jag lär känna nu lär jag känna på det andra viset. Det andra sparar mer pengar...
Det praktiska med gamla vänner är ju dock att det inte gör något om man ser ut som skit i håret, om man har en liten fläck på byxorna eller om man beter sig som ett as från och till. När man träffar nya människor så finns inte samma överseende och det är väl det som gör att jag tycker det är jobbigt att behöva lära känna folk igen. Å andra sidan ser jag fram emot det...min största skräck just nu är att bli lämnad ensam kvar här efter att alla andra har tagit examen och flyttat härifrån.
Tur att Pernilla och Lam har köpt lägenhet i Norrköping...
/Elin
Det är vi I:are som läser bioteknik som har fått för oss att vi ska gå och ta några öl tillsammans (jag kommer bara ta en öl och sedan springa till bussen som ska ta mig till Göteborg, men de andra sitter nog mellan 15 och 18). Självklart var det inte mitt initiativ, men jag är glad att andra ta dem. Jag försökte övertala folk att ta det nästa fredag istället eftersom jag skulle bort nu, men insåg att jag har ännu svårare att vara med nästa fredag för då går tåget redan kl 15.
Jag var rätt säker på att jag var färdig med att lära känna nya människor för en stund nu. Det var så jobbigt att göra det i Japan att jag bara såg fram emot att få lalla runt här med gammalt folk hela tiden. Tyvärr läser väldigt få människor jag känner samma kurser som jag, så jag har liksom varit tvungen att fortsätta vara trevlig och konstlad en stund till. Det finns två sätt att verkligen lära känna varandra på universitetet, antingen går man ut och dricker tillsammans upprepade gånger eller så har man laborationskurser/projektkurser tillsammans som kräver mycket förberedande och efterarbete. Första omgången kompisar jag fick här nere lärde jag känna på det första viset, medan alla jag lär känna nu lär jag känna på det andra viset. Det andra sparar mer pengar...
Det praktiska med gamla vänner är ju dock att det inte gör något om man ser ut som skit i håret, om man har en liten fläck på byxorna eller om man beter sig som ett as från och till. När man träffar nya människor så finns inte samma överseende och det är väl det som gör att jag tycker det är jobbigt att behöva lära känna folk igen. Å andra sidan ser jag fram emot det...min största skräck just nu är att bli lämnad ensam kvar här efter att alla andra har tagit examen och flyttat härifrån.
Tur att Pernilla och Lam har köpt lägenhet i Norrköping...
/Elin
:D Ja visst är det bra! Men om alla flyttar från Lkpg och du blir kvar ensam är det bättre att du flyttar till oss...länge leve Norrköping!
SvaraRadera