Vill vi inte alla det? Bygga nånting större, vara del av något stort, något större än oss själva, något som gör världen lite bättre? Vill inte alla det?
Jag vill det, jag vill kunna se tillbaka på något och säga att jag åstadkom det där, jag hjälpt till att göra det möjligt. Jag har sagt det förr, men jag hade velat vara på Himmelska fridens torg eller Berlin 1989.
Sen, för ett år sedan (faktiskt ganska exakt precis) hittade jag något att engagera mig i. Stjärnorna stod på rad och allt föll på plats: det var något jag brydde mig om, det fanns en färdig organisation och jag hade alldeles för mycket tid över. Jag gick med i Piratpartiet och under några månader var jag faktiskt del av något större. En mycket liten del visserligen och så långt borta att jag nu i efterhand knappt tror att jag kan säga att jag hade någon som helst inverkan på valresultatet i EU-valet...men just då ansåg jag att jag var med och det kändes bra.
Piratpartiet tappar medlemmar. De flesta som gick med av samma anledning som jag, TPB-domen, väljer att inte förnya sina medlemskap. Inte nog med det, inför EU-valet gav de etablerade partierna egentligen de nu två EU-mandaten till PP när de införde idiotiskt lagförslag efter idiotiskt lagförslag och sedan som grädden på moset dömde TPB. Ingen kommer ge bort den här valsegern till PP, de etablerade partierna vet bättre än att införa dumheter under ett valår.
Vi har under det här året som gått glömt bort att det nu är lagligt att lyssna på våra telefonsamtal utan att ha någon som helst anledning till det.Vi har glömt att privatpersoner ska kunna plocka ut våra IP-adresser och undersöka om vi laddat hem något. Människor har så dåligt minne.
Visserligen tror jag inte att jag är del av något större längre. Jag orkar inte ens sätta mig in i hur det ser ut i dagsläget. Det parti som jag faktiskt en gång kände att jag kunde relatera till börjar lika en sandlåda där man kastar sand på varandra hellre än att bygga ett stort slott. Piratpartiet kommer inte bli invald i varken riksdagen eller nästa EU-parlament och det är förbannat synd...för vem vet vad nästa IPRED-lag kommer ge tillåtelse till?
Jag bekänner färg, den är fortfarande lila, mest för att jag inte vill ge upp. Jag skänker pengar och vill inte släppa taget. Inte riktigt än. Jag vill vara del av något större.
/Elin