Gråa dagar skyndar aldrig på

Det är en sån dag igen. En dag där jag är avtrubbad och orkeslös, en dag då mina framtidsutsikter är lika muntra som tanken på att titta på Schindlers list och all tid går att öka på det dåliga samvetet för att jag inte pluggar. Ni som läser här ofta vet att jag har såna dagar ibland, dagar då jag funderar på om jag faktiskt får ut någon form av sadistisk njutning av att plåga mig själv med detta samvete of mine. För något måste jag ju få ut, annars skulle jag inte utsätta mig för det.

Ju fler "episoder" jag har (för att uttrycka sig som om jag vore mentalt instabil) desto bättre blir jag på att identifiera dem, ge efter för dem och sedan bagatellisera dem, för jag vet att det inte är the end of the world as I know it.

Anledningen idag tror jag var insikten att jag har för mycket att göra inför tentorna kombinerat med ett litet stänk av resfeber inför Japan. Inte så mycket för själva resan men jag slås ofta av tanken att jag inte kommer att ha tid att packa eller att packandet kommer att ta tid från mina studier.

Jag har försökt läsa Teknisk mikrobiologi och immunologi här i dagarna. Det är förvånansvärt intressant men det är så många kapitel och den här kursen är inte upplagd lika strikt efter kapitlen i läroboken vilket leder till att jag har svårt att hitta det jag ska läsa. Därför blir jag stressad och tror att jag lägger tid på sånt jag inte behöver lära mig och glömmer bort det jag behöver lära mig. För att inte tala om att jag har noll koll på optimeringen...

Det är dåligt väder också. Det gör ingen glad, men å andra sidan spär de på mina underbara argument för varför jag inte behöver plugga. Totalt värdelösa är de allihopa och nu har jag sen kl 2 suttit och sagt att jag "bara ska se ett avsnitt till", när jag slog på det senaste kapitulerade jag dock helt och säger nu att jag inte ska plugga mer idag.

/Elin