Så, jag är klassföreståndare.
En klassföreståndare på universitetet är inte som en klassföreståndare på grundskolan eller gymnasiet. Inte minst för att jag inte har någon längre utbildning än två dagar (som pajade mitt kräftfiske) men också för att jag inte ska lära ut andra saker än det som kan läsas på internet (om man väljer rätt sidor).
Jag har träffat min klass fyra gånger officiellt, men tillbringar resten av tiden att springa fram och tillbaka och "bara kika in" i klassen, ha möte med andra KLF eller visa Nollan var de ska ta vägen. Det är tröttande bortom min vildaste fantasi faktiskt. Ärligt talat förstår jag inte varför det är så tröttande för egentligen är det bara roligt...jag gillar att sitta inne på lite kunskap som andra inte har. Grattis, det här blir mitt sjätte år på universitetet...jag borde ha lite koll by now.
Dagens information handlade om fusk, CSN och sjukanmälningar. Inte så mycket att orda om. Sen kom jag in på utlandsstudier och det fanns helt plötsligt ingen hejd på frågorna. Helt överrumplad kände jag mig eftersom min klass annars har frågat på sin höjd 4 frågor. Frågor om specifika universitet och krav på att få fara utomlands. Vad vet jag? Inte mycket mer än var i Japan man kan fara...som väl var finns ju internet att hjälpa till även i detta läge.
Det var förresten en skön omväxling eftersom de helt plötsligt lyssnade på mig och inte pratade med varandra eller räknade matte under tiden jag pratade. Nästa gång ska jag smälla linjalen i bänken och säga åt dem att de är vuxna människor och att de borde veta att hålla truten när någon ska ge dem information.
Idag skulle jag ta med dem och skaffa LiU-kort också. Igår fick jag ett mail där det stod: LiU-korten är slut! Jag var otroligt upprörd! Hur kan LiU-korten ta slut? De vet ju precis hur många som ska komma (+-1000 st kanske) och ursäkten "Det skulle ha kommit kort igår" fungerar inte. Man ska inte ha en beställning som kommer in när korten nästan har tagit slut, inte i det här skedet av läsåret. Korten kunde väl ha beställts redan innan sommaren och sedan stått och väntat? Det binder inte så mycket kapital och tar inte så stor plats (1 000 000 LiU-kort kan omöjligt ta upp så mycket plats att de inte ryms i de övergivna kulvertarna). Som student är man ganska låst utan LiU-kort och det student-ID som man får i samband med det.
Jag var som sagt upprörd. Men jag hade svårt att fortsätta vara fullt lika upprörd efter att en annan klassföreståndare som kommer från Piteå gav ord till alla mina tankar på mötet som vi hade med studievägledaren på lunchen. Tänk dig själv att ha någon som uttalar dina upprörda tankar och åsikter på pitmål...svårt att vara jättearg efter det.
/Elin
En klassföreståndare på universitetet är inte som en klassföreståndare på grundskolan eller gymnasiet. Inte minst för att jag inte har någon längre utbildning än två dagar (som pajade mitt kräftfiske) men också för att jag inte ska lära ut andra saker än det som kan läsas på internet (om man väljer rätt sidor).
Jag har träffat min klass fyra gånger officiellt, men tillbringar resten av tiden att springa fram och tillbaka och "bara kika in" i klassen, ha möte med andra KLF eller visa Nollan var de ska ta vägen. Det är tröttande bortom min vildaste fantasi faktiskt. Ärligt talat förstår jag inte varför det är så tröttande för egentligen är det bara roligt...jag gillar att sitta inne på lite kunskap som andra inte har. Grattis, det här blir mitt sjätte år på universitetet...jag borde ha lite koll by now.
Dagens information handlade om fusk, CSN och sjukanmälningar. Inte så mycket att orda om. Sen kom jag in på utlandsstudier och det fanns helt plötsligt ingen hejd på frågorna. Helt överrumplad kände jag mig eftersom min klass annars har frågat på sin höjd 4 frågor. Frågor om specifika universitet och krav på att få fara utomlands. Vad vet jag? Inte mycket mer än var i Japan man kan fara...som väl var finns ju internet att hjälpa till även i detta läge.
Det var förresten en skön omväxling eftersom de helt plötsligt lyssnade på mig och inte pratade med varandra eller räknade matte under tiden jag pratade. Nästa gång ska jag smälla linjalen i bänken och säga åt dem att de är vuxna människor och att de borde veta att hålla truten när någon ska ge dem information.
Idag skulle jag ta med dem och skaffa LiU-kort också. Igår fick jag ett mail där det stod: LiU-korten är slut! Jag var otroligt upprörd! Hur kan LiU-korten ta slut? De vet ju precis hur många som ska komma (+-1000 st kanske) och ursäkten "Det skulle ha kommit kort igår" fungerar inte. Man ska inte ha en beställning som kommer in när korten nästan har tagit slut, inte i det här skedet av läsåret. Korten kunde väl ha beställts redan innan sommaren och sedan stått och väntat? Det binder inte så mycket kapital och tar inte så stor plats (1 000 000 LiU-kort kan omöjligt ta upp så mycket plats att de inte ryms i de övergivna kulvertarna). Som student är man ganska låst utan LiU-kort och det student-ID som man får i samband med det.
Jag var som sagt upprörd. Men jag hade svårt att fortsätta vara fullt lika upprörd efter att en annan klassföreståndare som kommer från Piteå gav ord till alla mina tankar på mötet som vi hade med studievägledaren på lunchen. Tänk dig själv att ha någon som uttalar dina upprörda tankar och åsikter på pitmål...svårt att vara jättearg efter det.
/Elin
Har du tråkigt, anmäl dej till grupp 1 och se fram emot vår första föreläsning tillsammans på 2 år, 17-19 i vallfarten! Kuligt värre ;)
SvaraRadera