07 augusti 2010

Twilight


Eftersom jag var i Japan förra året var jag lite seg på att inse att vampyrerna höll på att ta sig upp i ljuset igen (a small pun intended). Liksom allt annat här i världen går ju också film-/serie-/bokteman i perioder och tack vare Stephenie Meyers var det då dags för vampyrerna att åter se dagens ljus (yes, more pun intended) och det verkar ju ha blivit en glittrande succé (nu slutar jag...).

Jag hade då som sagt missat detta och till på köpet fått för mig att Twilight bara var en film (som jag med viss förväntan laddade ner och såg). Dock var det en besvikelse och mina vampyrer från förra gången vampyrer var main stream vann. Twilight levde inte ens nästan upp till mina förväntningar, jag hade förväntat mig något helt annat än en high school film där det råkade gå glittrande vampyrer på gatorna som spelade base ball när det åskade. Nej jag var gravt besviken på filmen som mest bara var fjantig och förutsägbar (för att inte tala om hur utryckslösa många av skådespelarna var).

Sen dess har jag ägnat många tillfällen åt att spy gallan över allt som har med konceptet att göra. Ganska snart insåg jag dock att jag skulle vara tvungen att läsa böckerna (jo, jag hade förstått att det var böcker by then) för att kunna fortsätta gnälla eftersom jag hatar människor som har sett HP-filmerna och hävdar att HP är dålig. Jag tycker filmerna är vidriga men älskar böckerna.

Problemet var ju bara att hur bra hon Meyer än var på att skriva skulle det inte ta bort det faktum att hon hade gjort sina vampyrer glittrande...och "vegetarianer"...really?

Nu har jag läst Twilight 1 (yes, kommer kalla dem för 1, 2, 3 och 4 bara så att alla gnällande småtjejer vet det! Ni kallar filmerna Sagan om Ringen 1, 2 och 3 så det här är min hämnd), på engelska eftersom jag föredrar böcker på originalspråk och jag upptäckte att översättaren nästan är lika dålig som Åke. Så här kommer några åsikter om boken (och några nya om filmen) i mitt försök att vara objektiv.

Efter att ha läst första kapitlet i den engelska boken sa mamma att jag skulle läsa Meyers tillägg i den svenska översättningen eftersom det var samma kapitel fast sett ur Edwards (vampyrens) perspektiv istället för Bellas (huvudpersonens). Det kapitlet var nog det bästa i hela boken och jag hoppas verkligen att det ligger sanning bakom ryktena att Meyer håller på att skriva serien en gång till men ur Edwars synvinkel för det är mycket intressantare att läsa om hur någon försöker att inte mörda någon istället för att läsa om ifall killen någon gillar tycker om en tillbaka. Kommer de böckerna kommer jag läsa dem.

När jag läst vidare några kapitel insåg jag att min hårda bedömning av Kristen Stewart. Jag tyckte att hon var uttryckslös och tvådimensionell (och så det där eviga bitandet i läppen! Seriöst! Det är inte skådespeleri), men en bit in i boken insåg jag som sagt att det inte var hennes fel: Bella är uttryckslös och tvådimensionell (men hon biter sig inte i läppen).

Meyer skriver bra och jag uppskattade verkligen Edwards karaktär; han var trotsig, han retades och han verkade ha en sund inställning till att ha en relation med Bella (bortsett från att han hade en med henne ändå och att han är nästan 80 år äldre än henne). Tyvärr tyckte jag att även han var ganska tvådimensionell, liksom alla andra vampyrerna man träffade på. Deras historier gjorde inte att jag kände någon sympati för dem, jag hade väntat mig ganska spännande utläggningar och förklaringar till varför de var "vegetarianer" och hur det kom sig att just de här vampyrerna levde tillsammans osv...men det var ganska standard: ville inte döda, hatade vad de var, blev inte accepterade av andra vampyrer, nobelt och ädelt rakt igenom. Här kan man inte döda människor nej nej!

I piloten till Being Human (en annan serie där vampyrer kan vara ute i solljus och vampyren verkligen försöker att inte döda människor) går vampyren på date med en kollega; hon har trevligt och han sitter som på nålar, hon säger att han verkar "dangerous" och han svarar "Why do you say that? Why do you use that word?" och det slutar med att han dödar henne när de har sex. Trots att han inte vill. Jag tror att det är bland annat det jag saknar hos vampyrerna i Twilight: de känns inte farliga. Varken för människorna i boken eller för mig.

Det som, tro det eller ej, störde mig mest när jag läste var faktiskt inte att vampyrerna glittrade utan att jag var tvungen att följa Bella. Jag gillar inte framställningen av henne heller. Meyer beskriver henne som klumpig och upprepar gång på gång hur dålig hon är på idrott och att hon inte kan dansa, alla fysiska attribut som tillskrivs henne ska få henne att framstå som väldigt alldaglig och att folk på hennes förra skolan nästan tyckte hon var ful. Jag tror att Meyer vill framställa henne som lite av en tönt, men att samtidigt få alla killar att vilja ta henne till skoldanser samtidigt som alla tjejer verkar vilja vara hennes kompis (och då att en het vampyrkille faller för henne) pajar allt det och istället känns det som ett Hollywood-försök på "den fula ankungen" (lite "Titta! Den nördiga tjejen med glasögon och tandställning kan sjunga ASbra och nu får hon ju ta av sig tandställningen och börjar använda kontaktlinser och då får hon ju bli tillsammans med fotbollskillen"). Fast Meyer är ju amerikan också.

Nå jag kan se varför serien har blivit så stor, framförallt hos tonårstjejer och igen Meyer skriver bra även om den svenska översättaren är dålig. Jag anser det fortfarande hemskt att vampyrerna glittrar (!) och kommer inte sluta fred med det, mest för att det är så otroligt fjantigt. Ville hon promt ha ut dem i solen kunde hon väl ha gjort dem ljusskygga och kanske att det gjorde ont för dem att vara i solen istället för att låta dem glittra som en fjortistjejs läppglans?

Mitt mål i sommar var att läsa alla fyra böckerna så att jag verkligen, verkligen, kan snacka skit om böckerna...men mamma visade mig den sjätte HP filmen, så jag bytte inriktning och läser HP 7 nu och njuter mycket mer av den!

/Elin

1 kommentar:

  1. Det kanske handlar om vilken publik man vänder sig till? För "Vampyrens Kärlek" (the Vampire Diaries du vet?) var ASBRA när man gick på mellanstadiet. Och när jag läste böckerna nu var den visserligen en rätt bra grundstory, och grund till karaktärer, men rätt platta beskrivningar av det mesta egentligen ;P

    Sen återkommer man till sist till det där med att de glittrar...

    SvaraRadera