Det viktiga med att nätverka

På min överenergiska, CV-dopande sektion så pratas det ofta om vikten av att nätverka. Inte i DH-betydelsen, nej det ska knytas kontakter med människor som kan hjälpa en att nå stjärnorna, topparna, hissknappen, vart man nu vill. Det är viktigt vem man känner, vem man gnuggar armbågar med och vilka man hälsar på i korridoren. För att inte tala om hur viktigt det är med alla kontakter man får när man sitter i alla styrelser i alla larviga utskott och dylikt som finns över hela sektionen.

Som ni kanske anar av min ton så har jag aldrig brytt mig om att närverka inom sektionen. Kanske för att jag inte tror på den typen av svågerpolitik, kanske för att jag skiter i sektionen, kanske för att jag inte orkar, kanske för att jag inte tycker om I:are, kanske för att jag inte tycker om människor...anledningarna kan vara många. Att jag inte har något intresse/förmåga för att lära mig några namn gör det varken lättare eller roligare.

Jag kan inte förneka att det är viktigt att knyta kontakter med människor, det är ju trots allt så vårt samhälle fungerar; ju fler du känner desto mer får du. Jag är dock övertygad om att det inte är människorna jag som hastigast sett på I som kommer vara de som ändrar mitt liv. Ytliga kontakter och jag går inte ihop även om jag lyckats samla på mig några stycken med åren. Idag fick jag dock bevisat för mig att de absolut viktigaste kontakterna i mitt liv inte knutits på I utan under Basåret.

Idag är det Lucia och då bjuder Baljan på lussebullar om man köper något för minst fyra kronor (en kaffe kostar fem kronor). I kassan stod Chiisai-Sara, utklädd till pepparkaka och lika strålande glad som alltid och säger att jag får ta hur många lullekatter jag ville, bara för att det var jag! Det är den typen av kontakter som är värda att ha. Ingen kommer bli mäkta upprörd för att jag fick en extra lussekatt, jag kliver inte över någon som har förtjänat det mer än jag.

Basåret ftw!

/Elin