Dagen jag tittade på Ida

I lördags, den 4 juni, klev jag upp 06:30 för att fara med min lillasyster till frisören. Jag har inte klivit upp så tidigt på flera veckor, kanske till och med månader, det blir lätt så när man aldrig börjar kl 8 längre. Nu skulle vi dock till frisören. Långt ute i ingenstans, inte långt från en skylt som varnade för kor. Jag klev inte ens upp så tidigt när jag skulle till min egen bal, nej jag var hos Pilli nån gång efter lunch tror jag.

Det spelar ingen roll, just före klockan 8 så började jag titta på Ida. Jag sitter där bakom hårtorken, ni ser den röda pilen, och kände mig ganska nöjd med att jag kunde sova middag senare under dagen. Det kunde inte Ida, som kanske behövt det mest eftersom hon skulle dansa vals (ehm...) hela natten...men det skulle ha gjort själva friseringen ganska redundant.

Hemma vid kl. 10 och möttes av bror och svägerska som åt frukost (bror drack en kopp kaffe, svägerska åt gröt, viss skillnad i vikten som läggs på frukost i det förhållandet känner jag). När de var klara satt jag sedan i säkert en halvtimme och fascinerades över hur många sminkpenslar Linnea hade och hur mycket smink man faktiskt kan lägga på ett ansikte utan att det ser övermålat ut. En del av resultatet finns att se på den första bilen.

Så var det dags för påklädning. Den enda delen som jag faktiskt var aktiv i att hjälpa till med. Vi, jag och mamma, hade provat klä på Ida i påskas. Så vi skulle veta hur lång tid det tog och hur mycket vi kunde dra åt korsetten innan den började se konstig ut baktill.

Kunde inte låta bil att känna historiska vingslag när jag stod och drog åt korsetten för andra gången...medan Ida smsadem tja, alla för att få veta hur vädret var inne i Boden. Det hade ösregnat i säkert en halvtimme. Senare på kvällen fick vi höra att vädret klassats som en tromb, träd knäcktes, bilar förstördes, treåringar flög omkring och 50 000 människor i Norr- och Västerbotten var utan ström...grattis balen 2011. Fast vi brydde oss mest om utifall det skulle regna på Kvarnängen kl 15.

När solen kikade fram lämnade jag, vi kanske?, henne hos grannen och för första gången på 6 timmar släppte jag ögonen från henne. Min fina, vackra lillasyster. I sin korsettklänning och sina dyra smycken och sitt hårt sprayade hår och sina elegant sminkade ögon.

Molnen skingrades och jag stod med kameran redo i centrala Boden för att få se dem igen. Sen blev resten av eftermiddagen en crash course i att vara paparazzi.

Tyvärr var det fina vädret bara sporadiskt.

Ready Ace?

You jump, I jump, Jack!

...eller inte.

Och så några av de dryga 200 "vanliga" balbilderna.

Sen gick de. Iväg till Bodensia, stadshotellet, där middagen och festen var. Vi for iväg på en annan fest, men jag stannade uppe till kl. 2, bara för att kunna hjälpa henne snöra upp korsetten sen och ta ut de knappa 50 nålarna i det då lite plattare håret. En bra avslutning på en dag som bara handlade om Ida. Precis som det skulle vara.

Fortsättning följer på fredag!

/Elin