När Weston var på besök i mars visade han mig en julsång som jag inte riktigt kunde relatera till. Som de flesta julsånger så handlade visserligen om hur härlig julen var, hur kommersiell den blivit och hur mysigt det är att få träffa hela släkten igen, men till skillnad från den där midvintermörka känslan som verkar omsluta alla julsånger jag någonsin lyssnat på så är den här omgiven av ett gult, ljust sken. Som om man klivit rakt in i CSI: Miami.
Den heter White wine in the sun och sjungs av en australiensare som heter Tim Minchin och jag har nynnat på den hela dagen, för trots att det kanske är Minchins jul så är det precis min sommar. Jag far hem, träffar hela min familj och dricker vitt vin i solen. Även om jag för stunden dricker rose vin ensam i skuggan. Och blir myggbiten, har fått sju sedan jag satt mig här för dryga tio minuter sedan.
Jag sa till mamma att jag skulle sitta här tills det blir mörkt och hon skrattade. Det känns rätt lockande att inte behöva ta mig härifrån förrän i augusti, men med myggorna så hoppar jag nog över det. I alla fall nu. Kanske startar det lite senare.
Nu ska jag fylla på mitt glas, för vi har köpt en box ikväll.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar