När internetinvandrarna sakta börjar förstå

Hör på nyheterna att internetinvandrarna börjar förstå att det kan vara socialt att sitta med onlinespel. En doktorsrapport har kommit och vuxenvärlden säger "jahaaa!" till något som vi vetat om ganska länge.

En internetinvandrare är någon som är för gammal för att ha haft ett lunarkonto (eller helgokonto), som inte haft en hotmailadress man skäms för nu i efterhand (ex. loveforeverheart@hotmail.com) eller inte använt ICQ med svart bakgrund och neofärgade bokstäver. De som alltid är rädda för internet och vad det "kan leda till" och hur det "förstör ungdomarna".

För ett tag sedan var jag road över att en "expert" satt i morgonsoffan och sa att The Pirate Bay, det var egentligen bara en sökmotor som google, det var "Scenen" som var de riktiga skurkarna och det var dessa människor man skulle ta! Samma typ av "expert" som ett år tidigare sagt att The Pirate Bay var ett hot mot demokratin och allt var det nu var.

Idag skakar jag bara på huvudet åt rapporten som säger att det är socialt att spela onlinespel. Hade någon bara frågat oss så hade vi kunnat säga det för länge sedan. Nog för att det är många av oss i naturbefolkningen som inte tycker att det är så mycket till socialt liv att sitta framför datorn hela tiden, men jag tror att få skulle förneka att socialt utbyte inte sker...även om det inte är så mycket fysisk kontakt. För oss är det ett fenomen istället för ett problem. Det finns ju inte bara en spelnörd, det finns ju flera och de umgås.

Min äldsta vän är någon jag träffat via internet. Jag lärde känna henne innan jag började gymnasiet, innan jag träffade mina fina flickor. Jag lärde känna henne när jag satt i garaget långt uppe i Boden och hon satt i en tvåa i Växjö. Vi irriterar oss ofta över människor som säger att man inte kan bli kompisar "på riktigt" över internet. Vi undrar vad dessa människor menar med "på riktigt" och har aldrig kommit på något bra, för hur vi än försöker definiera en vän så kommer vi fram till att vi är det.

Hon var en spelkompis, någon som jag blev lite glad varje gång jag såg att hon var online på ICQ (ja, så länge sedan var det... Windows -97 tror jag vi hade på datorn). Nu är hon någon jag sms:ar dumheter till under föreläsningarna som jag inte orkar lyssna på.

Så jag skakar på huvudet och suckar lite. Datorer är ett socialt verktyg, det behövs ingen doktorsavhandling för att berätta det för oss som lever i det, men kanske behöver det finnas svart på vitt för att föräldrar ska sluta oroa sig för sina barn som sitter framför datorn? Jag vet inte, jag har aldrig varit i deras situation. I framtiden kommer det säkert komma en doktorsavhandling som berättar för mig vad mina barn och deras kamrater redan vet och tar som sanningar. Vad det är kan jag inte ens föreställa mig, men jag är säker på att det kommer.

/Elin - boende i Bloggosfären sedan 2008

Slidkrans!

Första gången jag hörde det tyckte jag att det var fjantigt. Jag är en ganska bakåtsträvande människa när det kommer till, ja det mesta, och jag trodde inte att byte av namn på mödomshinna till slidkrans skulle ändra något alls. Än så länge tror jag inte att det har hänt så mycket heller och för det mesta tror jag att folk (om de ens hört ordet slidkrans) fått för sig att slidkransen är en helt ny del av fittan.

Idag såg jag en hemsk dokumentär på TV4+: Den perfekta vaginan. Den handlade om hur kvinnor i UK skönhetsopererar sina blygdläppar för att män skrattar åt dem, hånat dem, tycker att de blivit fula efter barnafödande och mycket annan dumhet. Värst kändes det att en manlig gynekolog hade skrattat åt en kvinnas blygdläppar. Ärligt talat så kändes det värre än kvinnorna som försökte bli oskulder igen med hjälp av operationer.

Upprörd som jag redan var så irriterade jag mig på att översättaren av programmet använde "mödomshinna" hela tiden. Jag som inte bryr mig och inte tror att språkbruket egentligen är viktigt satt mig och irriterade mig på att de kallade det mödomshinna och att den skulle "sys ihop igen". Om en flicka föds med sluten slidöppning så sprättas den upp på BB.

Det gör ont i mig. Det gör ont i hela mig!

Sluta tro att våra fittor är era ägodelar! Jag har inte "gett" min oskuld till någon, ingen har "tagit" min oskuld. Jag har haft sex. Ingen hinna gick sönder. Det var varken trevligt eller bra och det gjorde ont men jag gick inte sönder och ingenting spräcktes.

När jag lyssnar på kvinnorna som försöker rekonstruera sin oskuld så inser jag att det faktiskt är viktigt att byta namn på mödomshinnan. Om inte annat för att ta bort den idiotiska bilden av vad som händer när en tjej har sex första gången.

Sen när jag ändå är på ämnet, tjejers oskuld...I alla (amerikanska) serier ska första gången alltid vara så förbannat speciell för tjejer medan killarna ofta bara är kåta och vill göra det på golvet så fort en tjej tittar på dem. Tjejens oskuld är ingenting som ska kastas bort, den ska vårdas, gärna skyddas av bröder och föräldrar (och ges massor med fjantiga namn) och det ska alltid vara med "den rätte".

Ingen ska ha sex innan man är säker eller redo, men att tjejer i media framställs ångra sin sexualdebut bara för att det inte var med "rätt" person sätter en förbannad press på tjejer. Det är sex en gång. En endaste gång. Som för de flesta ändå inte är bra, även om det är med den perfekta killen. Det blir så otroligt dramatiskt och stort. Så skrämmande. Som om det är så mycket viktigare.

Jag förlorade inte oskulden med "the one", han var inte ens nästan rätt någonstans, men det avdramatiserade sex för mig (ärligt talat, efter besöket hos den japanske gynekologen så kan inget vara dramatiskt mer). Jag insåg att det bara var sex.

Tjejers oskuld är inte det vi ska värna mest om i dagens samhälle. Kom att tänka på ett blogginlägg jag läste när jag var i Japan som handlade om hur föräldrar skrämdes från att köpa ut sprit genom att påminnas om deras dotters oskuld. Kan inte killar ha lika mycket efter-sex-ångest? Jag hoppas att det inte var för min (och min systers) oskulds skull som mina föräldrar inte köpte ut alkohol.

Det gör mig ont. Som första gången jag hörde om kvinnlig könsstympning. Vilken gynekolog skrattar åt en kvinnas blygdläppar? Varför är det så förbannat viktigt att kvinnor inte haft sex förrän hon gifter sig? De flesta kvinnor blöder inte ens när de förlorar oskulden, så hur fan ska någon veta?

/Elin

Stör en ingenjör!

Jag har hittat ett av de mest underbart värdelösa programmen någonsin! Felix stör en ingenjör. Det är som Hollywoodfruar, fast med Felix Herngren och ingenjörer! Ingen handling, alldeles för många minuter och i stort sett värdelöst. Jag kan inte sluta skratta.

Sen ibland, mitt bland allt det där värdelösa (surfandet, närbilderna på mat, lite homofobiska skämt, bilder på helikoptrar) så blingar något till, som när ingenjören (i första avsnittet en kille som heter Mårten och som jag tror har gått MT i Norrköping eftersom det är totalt omöjligt att gå på LiU utan att veta att av alumnerna gör vågor i Hollywoodfilmer) säger att ja, man måste nog vara ingenjör för att göra specialeffekter i stora filmproduktioner eftersom det är mycket kodknackande, en hel del design och massor med beräkningar.

Jag och min grupp i Affärsstrategier diskuterade i Baljan för ett tag sedan att vem i hela friden har ingenjör som drömyrke när man är liten. Nej, när man är liten vill man bli polis eller lärare eller doktor (eftersom man inte vet att det heter läkare) eller brandman (eller kändis då) och det är ju inte så konstigt eftersom ingenjör är fruktansvärt brett och osynligt. Svårt att göra en ingenjörs liv till en lika intressant TV-serie som läkarnas eller polisernas. Svårt att få in någon drama då man sitter framför en dator eller i en låda i ett kontorslandskap och drar nya vägar.

Har länge hävdat att väldigt många program i svensk TV görs för att höja statusen på saker som inte når så högt i allmänhetens ögon (körslaget, dansbands-vad-det-nu-var, bönder, ensamstående mammor osv) så nu har turen äntligen kommit till ingenjörerna.

Synd bara att programmet egentligen är totalt värdelöst...

/Elin

Porter ger mig en märkligt varm känsla i hjärtat

Märkligt nog är det inte öl jag pratar om utan en gammal ekonom vid namn Michael Porter. Han kom på massa smarta saker och anses vara en av de där "giganterna" som "revolutionerat" affärsvärlden genom att beskriva strategier och marknader.

Första gången jag stötte på Porter tror jag var i marknadsföringskursen förra året och liksom det mesta revolutionerande inom ekonomisk vetenskap kändes det som sunt förnuft och ingenting att ifrågasätta. Har fortfarande inte hittat något att ifrågasätta när det kommer till hans modeller, och ärligt talat, när någonsin kommer jag orka med att göra något sånt?

Han kikar fram i många kurser eftersom det är lätt och logiskt att använda hans teorier men det är först nu när jag har satt mig ner med affärsstrategier som jag faktiskt läst några av hans artiklar. Skummade Competitive strategy från 1985 och upptäckte märkligt nog att det stod inget nytt där. Med ena ögat på datorn och andra ögat på Lyxfällan skrev jag ihop en sidas sammanfattning av halva artikeln utan att behöva titta på den igen. För jag kunde.

Det är en sjukt märklig känsla, det var jättelänge sedan jag ansett mig kunna det jag håller på med. Jag säger inte att jag kan det, men det känns i alla fall som om jag har lite koll och det är värt allt just nu. Plötsligt har det gett lite att traggla de här åren. Det har varit en växande känsla hela den här terminen, att jag faktiskt kan saker. Som att det äntligen har klickat.

M. Porter

/Elin

Två rätt av två möjliga!

I mitt läsande på SvD om hur TPB tydligen gått under, så såg jag i marginalen en bild på Axel von Fersen. Antar att det är få som är förvånade över att jag skulle känna igen en bild på honom ur ögonvrån bara.

Tydligen så hade Herman Linqvist gjort en podcast om Axel och jag lämnade det där med pirater och politik för att kika närmare på det. Detta visade sig vara den andra i raden av historiska podcasts som herr Linqvist gjort och gissa vad den första var om? Precis, skottet vid Fredriksstens fästning!

Så två rätt av två möjliga till mannen som faktiskt hjälpte mig att upptäcka Axel von Fersen överhuvudtaget.

/Elin

Små katastrofer

För någon dag sedan sa mitt Word åt mig att den svenska stavningskontrollen gått sönder. Tyvärr hann jag klicka bort meddelandet utan att riktigt ta till mig vad mer det stod eftersom jag inte tänkte att det spelade någon roll.

Så igår upptäckte jag att jag faktiskt att jag inte hade någon stavningskontroll. Vet inte varför det inte har slagit mig tidigare, men så är det. Jag köpte mitt Office-paket när jag fick 96,3 % studentrabatt (eller något liknande absurt stort tal) och la sedan till 350 kr eller liknande för att få en liten skiva med säkerhetskopia. Emellanåt har jag undrat om det var dumt, men så igår natt (mitt under The mask of Zorro) plockade jag fram den och tänkte "Gud så bra att jag har den!"

Det står Äkta Microsoft Office-programvara på den broschyrliknande asken för de två skivorna, för att inte tala om att jag har licensnyckeln (det där sista gör mig otroligt stolt).

Äkta eller inte så hjälpte det inte. Jag har (helt med hjälp av skivan, jag är inte dataingenjör) reparerat, konfigurerat, reparerat igen, avinstallerat och installerat igen. Varje steg tog ungefär 20 minuter och varje gång och med några omstarter så har jag med andra ord lagt ganska mycket tid på att inte få igång min stavningskontroll igen.

Jag blir alltid hispig när jag rör Office-paketet. Mest för att Word är en del av det paketet. Jag lever halva mitt liv genom Word. Tragiskt men sant. Trivs ganska bra där, har just börjat lära mig Office 2007, så det är väl snart tid att byta till Office 2010?

Nu, efter att ha gjort allt detta och ingenting verkar ha fungerat så känner jag att jag måste lugna ner mig. Mina nerver klara inte mer. Vad skulle jag göra utan ett ordbehandlingsprogram? Det är faktiskt värre än att vara utan stavningskontroll.

/Elin

Nu blir det skamlös reklam...

Nä, tänkte bara berätta att jag har återupptagit min andra blogg som en reaktion på valet. Inte bara på resultatet men också på hur mycket jag insåg att jag saknade engagemanget. Bloggen kommer inte längre vara partipolitiskt lila, men det kommer inte vara fritt på pirater!

/Elin

Glömde min politiska neutralitet

Jag hade mitt sista KLF-pass idag. Vi skulle prata om värdegrunder och hederskodex. Lagom roligt egentligen, men det måste göras och alla måste få information om vad de ska göra om de känner sig kränkta eller diskriminerade.

Mina Nollan (som nu är Ettan, jag vet) frågade om vi skulle gå igenom något viktigt idag eller om de kunde gå hem. Till sist blev jag less, framförallt när de himlade med ögonen när jag sa "värdegrunder" och argt kläckte jag ur mig att egentligen var det bara sunt förnuft och medmänsklighet men eftersom 5,6 % av svenska folket inte tycker att alla människor är lika värda så ska vi fan gå igenom det här!

Någon undrade om det var för att SD kommit in i riksdagen som vi gjorde det här, men nej det var det ju inte. Det där passet var inplanerat långt tidigare men efter i söndags kändes det sjukt mycket viktigare. Visa på att LiU inte stödjer SD:s värderingar. Statistiskt sett skulle en av mina Nollan ha röstat på SD.

Innan jag började, när jag satt på ett bord och drack kaffe, och just hade sagt att jag skulle prata om värdegrunder sa någon att alla inte var lika värda, akademiker var mer värda än arbetare. Då slog det slint i huvudet på mig igen och jag kastade ur mig det bara är Alliansen som tycker sånt skit. Eftersom jag har sett mångas Facebook-status visste jag att väldigt många röstat på Alliansen och jag kände samtidigt som jag sagt det att det var dumt...samtidigt var kommentaren om att akademiker skulle vara värda mer idiotisk.

Vad ska man göra?

/Elin