Hör på nyheterna att internetinvandrarna börjar förstå att det kan vara socialt att sitta med onlinespel. En doktorsrapport har kommit och vuxenvärlden säger "jahaaa!" till något som vi vetat om ganska länge.
En internetinvandrare är någon som är för gammal för att ha haft ett lunarkonto (eller helgokonto), som inte haft en hotmailadress man skäms för nu i efterhand (ex. loveforeverheart@hotmail.com) eller inte använt ICQ med svart bakgrund och neofärgade bokstäver. De som alltid är rädda för internet och vad det "kan leda till" och hur det "förstör ungdomarna".
För ett tag sedan var jag road över att en "expert" satt i morgonsoffan och sa att The Pirate Bay, det var egentligen bara en sökmotor som google, det var "Scenen" som var de riktiga skurkarna och det var dessa människor man skulle ta! Samma typ av "expert" som ett år tidigare sagt att The Pirate Bay var ett hot mot demokratin och allt var det nu var.
Idag skakar jag bara på huvudet åt rapporten som säger att det är socialt att spela onlinespel. Hade någon bara frågat oss så hade vi kunnat säga det för länge sedan. Nog för att det är många av oss i naturbefolkningen som inte tycker att det är så mycket till socialt liv att sitta framför datorn hela tiden, men jag tror att få skulle förneka att socialt utbyte inte sker...även om det inte är så mycket fysisk kontakt. För oss är det ett fenomen istället för ett problem. Det finns ju inte bara en spelnörd, det finns ju flera och de umgås.
Min äldsta vän är någon jag träffat via internet. Jag lärde känna henne innan jag började gymnasiet, innan jag träffade mina fina flickor. Jag lärde känna henne när jag satt i garaget långt uppe i Boden och hon satt i en tvåa i Växjö. Vi irriterar oss ofta över människor som säger att man inte kan bli kompisar "på riktigt" över internet. Vi undrar vad dessa människor menar med "på riktigt" och har aldrig kommit på något bra, för hur vi än försöker definiera en vän så kommer vi fram till att vi är det.
Hon var en spelkompis, någon som jag blev lite glad varje gång jag såg att hon var online på ICQ (ja, så länge sedan var det... Windows -97 tror jag vi hade på datorn). Nu är hon någon jag sms:ar dumheter till under föreläsningarna som jag inte orkar lyssna på.
Så jag skakar på huvudet och suckar lite. Datorer är ett socialt verktyg, det behövs ingen doktorsavhandling för att berätta det för oss som lever i det, men kanske behöver det finnas svart på vitt för att föräldrar ska sluta oroa sig för sina barn som sitter framför datorn? Jag vet inte, jag har aldrig varit i deras situation. I framtiden kommer det säkert komma en doktorsavhandling som berättar för mig vad mina barn och deras kamrater redan vet och tar som sanningar. Vad det är kan jag inte ens föreställa mig, men jag är säker på att det kommer.
/Elin - boende i Bloggosfären sedan 2008
En internetinvandrare är någon som är för gammal för att ha haft ett lunarkonto (eller helgokonto), som inte haft en hotmailadress man skäms för nu i efterhand (ex. loveforeverheart@hotmail.com) eller inte använt ICQ med svart bakgrund och neofärgade bokstäver. De som alltid är rädda för internet och vad det "kan leda till" och hur det "förstör ungdomarna".
För ett tag sedan var jag road över att en "expert" satt i morgonsoffan och sa att The Pirate Bay, det var egentligen bara en sökmotor som google, det var "Scenen" som var de riktiga skurkarna och det var dessa människor man skulle ta! Samma typ av "expert" som ett år tidigare sagt att The Pirate Bay var ett hot mot demokratin och allt var det nu var.
Idag skakar jag bara på huvudet åt rapporten som säger att det är socialt att spela onlinespel. Hade någon bara frågat oss så hade vi kunnat säga det för länge sedan. Nog för att det är många av oss i naturbefolkningen som inte tycker att det är så mycket till socialt liv att sitta framför datorn hela tiden, men jag tror att få skulle förneka att socialt utbyte inte sker...även om det inte är så mycket fysisk kontakt. För oss är det ett fenomen istället för ett problem. Det finns ju inte bara en spelnörd, det finns ju flera och de umgås.
Min äldsta vän är någon jag träffat via internet. Jag lärde känna henne innan jag började gymnasiet, innan jag träffade mina fina flickor. Jag lärde känna henne när jag satt i garaget långt uppe i Boden och hon satt i en tvåa i Växjö. Vi irriterar oss ofta över människor som säger att man inte kan bli kompisar "på riktigt" över internet. Vi undrar vad dessa människor menar med "på riktigt" och har aldrig kommit på något bra, för hur vi än försöker definiera en vän så kommer vi fram till att vi är det.
Hon var en spelkompis, någon som jag blev lite glad varje gång jag såg att hon var online på ICQ (ja, så länge sedan var det... Windows -97 tror jag vi hade på datorn). Nu är hon någon jag sms:ar dumheter till under föreläsningarna som jag inte orkar lyssna på.
Så jag skakar på huvudet och suckar lite. Datorer är ett socialt verktyg, det behövs ingen doktorsavhandling för att berätta det för oss som lever i det, men kanske behöver det finnas svart på vitt för att föräldrar ska sluta oroa sig för sina barn som sitter framför datorn? Jag vet inte, jag har aldrig varit i deras situation. I framtiden kommer det säkert komma en doktorsavhandling som berättar för mig vad mina barn och deras kamrater redan vet och tar som sanningar. Vad det är kan jag inte ens föreställa mig, men jag är säker på att det kommer.
/Elin - boende i Bloggosfären sedan 2008
Eftersom jag nyligen börjat min karriär som korrläsare har jag några punkter här:
SvaraRadera* "få skulle förneka att socialt utbyte inte sker..." - dubbel negation.
* "Windows-97" existerar inte.
Men det är väl kul att veta att folk läser iallafall? ;)
Framförallt är det kul att se att du kommenterar ngt som inte har ett enda snuskigt ord i sig :P
SvaraRadera