Äntligen!

Jag sprang ut i snön och skrattade högt när jag gjorde det. Jag skrattade åt snön och åt mig själv och kände mig barnsligt lycklig för en stund. Egentligen var jag på väg till sängen efter en dag med tenta och pluggande. På väg i säng för att kunna ta tag i nästa tenta i morgon.

Så såg jag en blixt utanför fönstret och när jag tittade dit så snöade det. Första snön. Första snön är alltid lika speciell. Första snön. Egentligen vet jag inte vad jag säger "äntligen" åt i rubriken, för 21 oktober är väl en ganska bra tid för första snön, men det kändes så när jag sprang ut. Äntligen!

Lite utav hemlängtan försvann en stund när jag stod under en gatlampa och skrattade och blev uttittad. Fast de trodde väl bara att jag var en utbytesstudent.

När jag rusade upp igen så såg jag två indier/pakistanier som stod i ett fönster i huset mittemot och tittade ut på snön som föll. Jag undrar vad de tänkte, vad de kände...Jag undrar hur det är att uppleva snö om man aldrig har gjort det. Om man bara har hört talas om det. Om det bara varit något i sagor. Som...renar...

Jag ska sova nu, men kommer nog stå och titta på fönstret på snön en liten, liten stund till...

/Elin