Perfekt timat, hela tiden

Igår gick jag och Cedric på stand up på Flamman, strör verkligen pengar omkring mig för stunden. Skyller helt på Cedric eftersom jag själv aldrig tar mig för saker. Trevligare att ta sig för saker än att sitta på soffan framför TV:n faktiskt.

Först var det tänkt att vi skulle gå till Flamman vid 17 (insläpp 18:30) för att vara säkra på att komma in, men i förrgår upptäckte Cedric att biljetterna hade funnits på förköp sen i måndags. Då tänkte vi: skit, då var biljetterna säkert slut redan men jag gick (med lite övertalning från Cedric) dit på lunchen igår och lyckades köpa biljetter. Lysande!

Så vi for till Flamman vid 17:30 istället för 17 för att istället för att vara säker på att komma in ville vara säkra på att få ett bra bord att äta flurgare vid. Då var det redan lång kö...attans. Kallt var det också. Kallt och lång kö. Småpratat blev mer och mer framtvingat och idiotiska ettor trängde sig före i kön och vägrade flytta sig trots att de blev tillsagda. Ungjävlar.

Just innan 18:30 kom en vakt och kikade på kön. Då frågade jag om vi som hade biljett skulle fortsätta stå i kön eller hur vi skulle göra...Det undrade vakten också, för människor som hade biljetter och inte hade biljetter stod blandade om vartannat och då visste han inte hur många som skulle kunna komma in. Så funderade han i två sekunder, frågade vilka som hade biljetter (i stort sett alla bakom mig och Cedric räckte upp handen och tre-fyra stycken framför oss) och sen bad han alla som räckt upp handen att kliva ur kön och gå in. Hehehe...Jag och Cedric kom först in eftersom de som stod före oss i kön med biljetter hade svårare att ta sig ut. Tur var det att vi köpt biljetterna, för det vara bara fyra stycken biljetter som såldes i dörren. Vilket betyder att ungjävlarna inte kom in. HA!

Vi fick ett bra bord (vi kunde ju välja vilket vi ville, så konstigt vore det väl annars) och till skillnad från [hg] fick vi bara vänta ~10 min att få maten. Det gick så fort att Cedric inte hann tillbaka med våra drickor. Hurra, hurra! Vi bjöd in två andra att slå sig ner vid bordet med oss, trevliga, nygifta prickar, en läkare och en blivande psykolog. Märkligt nog var de väldigt intresserade av hur det var att plugga i Japan och hur svårt japanska var. Snart ska jag sluta säga att jag varit där...

Några minuter över halv 9 hade borden flyttats (vi satt nästan längst bak på dansgolvet) och det var dags. Showen var otroligt bra. Har ju inte så många live-stand up att jämföra med eftersom det var min första. Det var jag inte ensam om, på frågan hur många som aldrig varit på stand up tidigare så räckte större delen av lokal upp handen som de lydiga studenterna vi är...vilket vi blev hånade och sågade för. Kanske höjde nyhetens behag stämningen över de shower jag sett på youtube, jag vet inte. Tänker inte fundera på det för jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge. Som mest skrattade jag i slutet, det var nästan hysteriskt. En stor del kan ha berott på syrebristen, en annan del kan bero på att SD lämnades därhän. Jag tror dock mest på syrebristen.

När det var slut efter 1½ h så undrade Cedric om vi skulle ta en öl till, men jag ville hellre ha syre. Det var totalt omöjligt att ta sig ut, men jag kände syre bort mot drinkbaren så jag tog en avstickare dit och Cedric följde lydigt med. Sen stod vi där, pratade om vad showen, skrattade i efterhand och var förbannat nöjda med att vi köpt biljetterna och kvällen i stort.

Just det, det var Soran Ismail som uppträdde (insåg att jag kanske borde nämna det innan jag fortsätter) och medan vi stod där och njöt av syret kom han förbi. Det är lite bortom vårt förstånd hur han hade kunnat komma hela vägen dit utan att ha blivit stoppad eller uppehållen längre.

Vi tackade för showen och tänkte att det räckte, han var ju säkert på väg någonstans och att det var därför han lyckats ta sig genom lokalen så fort, men han stannade och pratade med oss. Om fotboll (inte min idé), [hg], avstånden i Norrland, hur han inte kände alla från Syrien (sorry Basel) bara för att det också är Mellanöstern, I:are på Chalmers och massa annat skumt. Han var fruktansvärt trevlig och det kändes äkta. Till sist svalde jag min stolthet och ordnade det här:

Ja, jag tycker det är ungefär lika roligt att ha bilden som jag tycker det är pinsamt att jag frågade, men det var en lysande avslutning på en redan lysande kväll!

/Elin