
Det har snöat jättemycket idag. På nyheterna som surrade medan jag åt frukost spelade de så fyndigt "Vem minns den snö som föll ifjol?" och sa att om det nu mot förmodan var någon som glömt så skulle i alla fall södra Sverige bli påminda idag. Och som vi blev! När jag tog ut min cykel kl just-innan-åtta var det mer snö i Linköping än vad det var i Boden när jag Ida tankade för första gången och sen har det fortsatt snöa hela dagen.
Jag var klok och gav mig själv lite extra tid på cykeln eftersom jag inte litade på underlaget och så misstänkte jag att det skulle vara färre att krocka med på vägen vid den tiden också. Som väntat var det inte plogat, men eftersom det är första snön så hade jag blivit väldigt överraskad om Linköpings kommun hunnit med att mobilisera plogarna innan de druckit sitt morgonkaffe.
Det värsta med att cykla när det snöar är att ingen ser något. Hade det bara varit jag som inte sett mer än just framför mitt cykeldäck hade det inte varit så stora problem, men så fort det är en till person i farten så blir det väldigt mycket farligare. Snön gör dock att alla cyklar lite långsammare vilket leder till mindre allvarliga frontalkrockar (har faktiskt inte sett en frontalkrock på cykel än), men jag var på väg att bli mejad vid övergångsstället vid McDonalds av en kille i fin jacka som inte ville cykla genom fyra cm snö utan hellre i slasket där jag befann mig. Idiot.
Motvind i Märkesbacken och snö i ögonen, men jag överlevde. Vädret och att jag var ute i god tid gjorde att det inte stod några irriterande festerister och delade ut lappar (jag tror att det är Y6:s tur nu) vilket alltid uppskattas. Det var nästan inga på Campus när jag kom upp för backen, men ändå var det någon som stod och låste sin cykel precis där jag brukar ställa min cykel ("He's in my spot!" tänkte jag). Jag siktade in mig på var jag skulle stå, hoppade av cykeln och druttade på rumpan samtidigt som jag krampaktigt höll tag i cykelstyret och på så vis fick ont i axeln. Ajaj.
På vägen hem skrattade jag åt kineser som höll på att flyga bort när de gick omkring med sina paraplyer och trots att det var mer trafik på hemvägen så såg jag inte en enda olycka. Det var dock fler än vanligt som inte vågade chansa vid rödljuset utan alla stannade redan när det blev gult. En tant (hon var säkert minst 30) tyckte att det var hennes rätt att cykla mitt på vägen så att vi stackars studenter fick kasta oss åt sidan oavsett från vilket håll vi kom. Att hon hade hjälm och ingen av oss stackars studenter verkade inte vara med i hennes beräkningar heller. Idiot.
Lagom irriterad på barn som sprungit framför mig och tvingat mig tvärbromsa så att bakhjulet slirade hoppade jag (mycket försiktigt) av cykeln utanför cykelboden. Där var det massor med tjock kramsnö så det var ingen risk att halka. På vägen ut från cykelboden (det var väldigt trångt där idag) så druttade jag dock på rumpan en gång till. Mycket graciöst om jag får säga det själv och än så länge syns inga blåmärken på min rumpa.
Hurtiga som vi är jag och Isabelle så skulle jag åter trotsa "snöstormen" för att ta mig till gymmet. Även denna gång var jag ute i god tid, ännu mer i god tid än till skolan faktiskt eftersom det nu till på köpet var mörkt ute. Det var mycket mer folk på vägarna också och jag konstaterade hur viktigt det var med lampor när man inte ser mer än en meter framför sitt framhjul. Jag konstaterade också att alla utbytesstudenter jag mötte hade vett att leda sin cykel medan svenskarna dumt cyklade vidare.
Jag såg min första, och enda, cykelvurpa när jag skulle svänga vid Vingård. Killen var snabbt uppe så där som man är när man har trillat och folk har sett en och på frågan om det gått bra svarade han "Jo, jag kände att det skulle hända nästan innan jag började svänga..." och det är väl alltid så? Man vet att "det här kommer inte gå bra" men man gör det ändå, för tvära svängar i för hög fart och sen ligger man där. Jag skrev en mental notering om att jag skulle ta det försiktigt på vägen hem.
När jag kom ut på bilvägen mot McDonalds upptäckte jag till min förvåning att plogbilen hade varit där! Visserligen var det säkert 1½ dm hög vall som man var tvungen att plöja igenom för att lämna cykelbanan (de är inte så bra på vägövergångar i södern) så var det väldigt ordentligt plogat ända fram till McD. Mycket imponerande måste jag säga och snöhögarna som de hade fått ihop vid sidan av parkeringarna var inget att skämmas för heller. Oj vad det har snöat idag!
På Campus mötte jag den förste i år som cyklade med skidglasögon och jag var lite avundsjuk, men jag kommer aldrig ta på mig skidglasögon för att cykla till skolan! Sen hände det inget mer spännande på vägen mellan Campus Valla och Ryd. Även om det här kanske var mer än ni ville veta. På vägen till träningen hade jag snön i ryggen som svenskarna vid Narva, men på hemvägen så stångades jag med en motvind som man visst alltid gör här i Linköping.
Bilden i början är från i närheten av sjukhuset, på väg ner till St. Larsgatan och som sagt hämtad från Corren.se. De hade massa mer katastrofiga bilder (bussar och lastbilar som vält) men jag tyckte det var roligare med polisbilen som inte kan ta sig upp för backen.
Sen har jag kommit på att jag tycket bättre om snö i norra Sverige, för där slipper jag cykla på vintern! Och att det egentligen kan snöa hur mycket det vill i år...för jag kommer inte pendla till HU under snöperioden!
/Elin
Jag var klok och gav mig själv lite extra tid på cykeln eftersom jag inte litade på underlaget och så misstänkte jag att det skulle vara färre att krocka med på vägen vid den tiden också. Som väntat var det inte plogat, men eftersom det är första snön så hade jag blivit väldigt överraskad om Linköpings kommun hunnit med att mobilisera plogarna innan de druckit sitt morgonkaffe.
Det värsta med att cykla när det snöar är att ingen ser något. Hade det bara varit jag som inte sett mer än just framför mitt cykeldäck hade det inte varit så stora problem, men så fort det är en till person i farten så blir det väldigt mycket farligare. Snön gör dock att alla cyklar lite långsammare vilket leder till mindre allvarliga frontalkrockar (har faktiskt inte sett en frontalkrock på cykel än), men jag var på väg att bli mejad vid övergångsstället vid McDonalds av en kille i fin jacka som inte ville cykla genom fyra cm snö utan hellre i slasket där jag befann mig. Idiot.
Motvind i Märkesbacken och snö i ögonen, men jag överlevde. Vädret och att jag var ute i god tid gjorde att det inte stod några irriterande festerister och delade ut lappar (jag tror att det är Y6:s tur nu) vilket alltid uppskattas. Det var nästan inga på Campus när jag kom upp för backen, men ändå var det någon som stod och låste sin cykel precis där jag brukar ställa min cykel ("He's in my spot!" tänkte jag). Jag siktade in mig på var jag skulle stå, hoppade av cykeln och druttade på rumpan samtidigt som jag krampaktigt höll tag i cykelstyret och på så vis fick ont i axeln. Ajaj.
På vägen hem skrattade jag åt kineser som höll på att flyga bort när de gick omkring med sina paraplyer och trots att det var mer trafik på hemvägen så såg jag inte en enda olycka. Det var dock fler än vanligt som inte vågade chansa vid rödljuset utan alla stannade redan när det blev gult. En tant (hon var säkert minst 30) tyckte att det var hennes rätt att cykla mitt på vägen så att vi stackars studenter fick kasta oss åt sidan oavsett från vilket håll vi kom. Att hon hade hjälm och ingen av oss stackars studenter verkade inte vara med i hennes beräkningar heller. Idiot.
Lagom irriterad på barn som sprungit framför mig och tvingat mig tvärbromsa så att bakhjulet slirade hoppade jag (mycket försiktigt) av cykeln utanför cykelboden. Där var det massor med tjock kramsnö så det var ingen risk att halka. På vägen ut från cykelboden (det var väldigt trångt där idag) så druttade jag dock på rumpan en gång till. Mycket graciöst om jag får säga det själv och än så länge syns inga blåmärken på min rumpa.
Hurtiga som vi är jag och Isabelle så skulle jag åter trotsa "snöstormen" för att ta mig till gymmet. Även denna gång var jag ute i god tid, ännu mer i god tid än till skolan faktiskt eftersom det nu till på köpet var mörkt ute. Det var mycket mer folk på vägarna också och jag konstaterade hur viktigt det var med lampor när man inte ser mer än en meter framför sitt framhjul. Jag konstaterade också att alla utbytesstudenter jag mötte hade vett att leda sin cykel medan svenskarna dumt cyklade vidare.
Jag såg min första, och enda, cykelvurpa när jag skulle svänga vid Vingård. Killen var snabbt uppe så där som man är när man har trillat och folk har sett en och på frågan om det gått bra svarade han "Jo, jag kände att det skulle hända nästan innan jag började svänga..." och det är väl alltid så? Man vet att "det här kommer inte gå bra" men man gör det ändå, för tvära svängar i för hög fart och sen ligger man där. Jag skrev en mental notering om att jag skulle ta det försiktigt på vägen hem.
När jag kom ut på bilvägen mot McDonalds upptäckte jag till min förvåning att plogbilen hade varit där! Visserligen var det säkert 1½ dm hög vall som man var tvungen att plöja igenom för att lämna cykelbanan (de är inte så bra på vägövergångar i södern) så var det väldigt ordentligt plogat ända fram till McD. Mycket imponerande måste jag säga och snöhögarna som de hade fått ihop vid sidan av parkeringarna var inget att skämmas för heller. Oj vad det har snöat idag!
På Campus mötte jag den förste i år som cyklade med skidglasögon och jag var lite avundsjuk, men jag kommer aldrig ta på mig skidglasögon för att cykla till skolan! Sen hände det inget mer spännande på vägen mellan Campus Valla och Ryd. Även om det här kanske var mer än ni ville veta. På vägen till träningen hade jag snön i ryggen som svenskarna vid Narva, men på hemvägen så stångades jag med en motvind som man visst alltid gör här i Linköping.
Bilden i början är från i närheten av sjukhuset, på väg ner till St. Larsgatan och som sagt hämtad från Corren.se. De hade massa mer katastrofiga bilder (bussar och lastbilar som vält) men jag tyckte det var roligare med polisbilen som inte kan ta sig upp för backen.
Sen har jag kommit på att jag tycket bättre om snö i norra Sverige, för där slipper jag cykla på vintern! Och att det egentligen kan snöa hur mycket det vill i år...för jag kommer inte pendla till HU under snöperioden!
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar