Det trillar över mig ibland, det gjorde det idag. Jag vet inte vad det var som gjorde det, men plötsligt var jag inte i A34 längre utan i Makuhari Hongo. På cafét där de enligt en säker källa serverar "the best coffee in the world". Det var soligt och ljust och varmt. Det var som att lägga på ett gult filter över hela världen, som i CSI Miami om ni ursäktar liknelsen.
Andrea var där, inte Maru. Jag försökte hålla kvar vid tanken på kaffet, försökte erinra mig smaken och doften...men med en kopp Baljan i handen och en kort föreläsare med ett efternamn som passar en kompositör var det svårt att hålla sig kvar.
För en kort stund var jag tillbaka i Japan, i värmen, med vänner som nu finns på andra sidan jorden. Det fick mig nästan att gråta. Undra vad det säger om mitt liv om jag sitter och drömmer mig tillbaka till Japan?
/Elin
Jag tror att min ekonomi hade mått bättre av att ha ngn form av Baljan att gå till. Vi köper alltid kaffe på Kahls (då är det iofs ASBRA kaffe!), och det blir väldigt dyrt i längden när man köper minst en kopp á 10 kr om dagen, gärna två ;). Och ibland går bananas och köper cappuccino eller te! :O
SvaraRadera