Gråa dagar skyndar aldrig på

Det är en sån dag igen. En dag där jag är avtrubbad och orkeslös, en dag då mina framtidsutsikter är lika muntra som tanken på att titta på Schindlers list och all tid går att öka på det dåliga samvetet för att jag inte pluggar. Ni som läser här ofta vet att jag har såna dagar ibland, dagar då jag funderar på om jag faktiskt får ut någon form av sadistisk njutning av att plåga mig själv med detta samvete of mine. För något måste jag ju få ut, annars skulle jag inte utsätta mig för det.

Ju fler "episoder" jag har (för att uttrycka sig som om jag vore mentalt instabil) desto bättre blir jag på att identifiera dem, ge efter för dem och sedan bagatellisera dem, för jag vet att det inte är the end of the world as I know it.

Anledningen idag tror jag var insikten att jag har för mycket att göra inför tentorna kombinerat med ett litet stänk av resfeber inför Japan. Inte så mycket för själva resan men jag slås ofta av tanken att jag inte kommer att ha tid att packa eller att packandet kommer att ta tid från mina studier.

Jag har försökt läsa Teknisk mikrobiologi och immunologi här i dagarna. Det är förvånansvärt intressant men det är så många kapitel och den här kursen är inte upplagd lika strikt efter kapitlen i läroboken vilket leder till att jag har svårt att hitta det jag ska läsa. Därför blir jag stressad och tror att jag lägger tid på sånt jag inte behöver lära mig och glömmer bort det jag behöver lära mig. För att inte tala om att jag har noll koll på optimeringen...

Det är dåligt väder också. Det gör ingen glad, men å andra sidan spär de på mina underbara argument för varför jag inte behöver plugga. Totalt värdelösa är de allihopa och nu har jag sen kl 2 suttit och sagt att jag "bara ska se ett avsnitt till", när jag slog på det senaste kapitulerade jag dock helt och säger nu att jag inte ska plugga mer idag.

/Elin

Kardinalsymptom för inflammation

Kardinalsymptomerna för inflammation är:

• Rodnad (erytem)
• Svullnad (ödem)
• Smärta
• Värme
• Nedsatt förmåga

Inflammation uppstår ofta vid en infektion av något slag och kan aktiveras av både det adaptiva immunförsvaret och ospecifika immunförsvaret. Det regleras av proteiner som heter cytokiner och chemokiner och de produceras framförallt av fagocyter och lymfocyter. Ett effektivt inflammatoriskt svar isolerar infektionen så att så lite vävnad som möjligt ska bli skadad och det dödar patogener och skadad vävnad.

Så nu ska vi se här:

• Rodnad (erytem) - Check!
  
• Svullnad (ödem) - Check!
  
• Smärta - Check!
  
• Värme - Check!
  
• Nedsatt förmåga - Check!
  

Tydligen har jag en inflammation i mitt ben. Bra grejer! Synd bara att det är hela benet, finns inte så mycket att isolera då faktiskt. Ont som stryk gör det i alla fall, när jag rör mig, när jag inte rör mig...när jag vaknar kl 7 och inte kan sova längre för att det gör ont i benet! Att vänta sig och ligga på andra sidan hjälpte bara marginellt.

Vad har jag då gjort? Jo min kedja hoppade när jag cyklade mellan mellanfesten och festen igår natt. Vilket resulterade i att jag föll (daah) och skrapade upp hela vänsterbenen (obviously). Jag är glad att jag var full så jag kunde gråta och jag är glad att det var kedjan som hoppade så att jag inte trillade för att jag var full.

Basel tog hem mig och väl hemma ringde jag och väckte Jessica och grät lite mer. Det är skönt att ha Jessica när man är ledsen och blöder och befinner sig 120 mil från Mamma och Pappa. Hon tvättade såret och plåstrade om mig och skickade mig i säng. Men tyvärr vaknade som sagt kl 7 när alkoholen inte dövade smärtan längre och nu på förmiddagen har jag mer än en gång svurit över att jag inte tvättade och skrubbade såret igår när jag faktiskt inte kände så mycket.

...och jag vet inte om det läskigaste med bilderna är såren eller hur vita mitt ben är...

/Elin

Arbetskamrater

En av mina största orosmoment inför framtiden är att bli tvungen att slå mig in i ytterligare nya sociala nätverk när jag kommer ut i arbetslivet. Mest troligt så kommer jag ju flytta ensam till en ny stad igen när jag tagit examen, jag kommer inte känna någon och måste gå igenom samma vara-någon-annan-och-få-folk-att-tycka-om-mig-dans.

Jag har aldrig misslyckats tidigare, men alla gånger innan har alla andra varit i samma situation som jag: alla har velat skaffa ett kontaktnät och alla har varit i samma skede i livet. När man kommer ut som ny på en arbetsplats är det mest troligt inte så. Folk har jobbar där länge, de har familjer hemma och vänner utanför arbetsplatsen. Hur hittar man nya vänner i ett gäng som inte behöver dig för sitt sociala liv?

Det finns något som ger mig hopp dock: de ~15 människor som jag läser bioteknik med. Vi är en liten bubbla av människor utav vilka jag med handen på hjärtat bara kunde namnet på två innan jag började i år. Av då dessa två hade jag väl bara pratat med en av dem. Nu, efter lite mer än en termin, trivs jag jättebra i biogruppen. Jag är fortfarande inte helt 100 på alla namnen, men jag vet vilka alla är och i en trängd situation skulle jag nog kunna gissa rätt.

Biogruppen är mitt test-run för arbetslivet. Det går jättebra att lära känna människor på jobbet som inte har något som helst behov av mig utanför laben. Visserligen är det inte precis som att flytta till en ny stad och vara helt ensam, jag har ju fortfarande mina kompisar som lever utanför BIO-bubblan, men jag har konstaterat att det går lätt att lära sig trivas på jobbet även om man inte drar jämnt med alla sina kollegor alla dagar. Det är skönt, jag blir trygg och lättad vid tanken på detta.

Sen märkte jag igår på UK att när man är en subgrupp på 15 människor som odlar bakterier vid sidan av sina ekonomiska kalkyler så är det mycket roligare än om man varit en subgrupp på 5 personer i en subgrupp på 100 personer som leker med robotar vid sidan av sina ekonomiska kalkyler.

/Elin

Valår

Kanske är det inte alls därför, men för några veckor sedan var Beatrice Ask här och pratade och idag var det Carl Bildt. Har vi någon regeringspolitiker vars förnamn börjar på D och efternamn börjar på C?

Inte jätteintresserad av Beatrice Ask eller hennes politik (även om många saker är rätt kul att skaka på huvudet åt), dessutom var jag på HU den dagen så henne lyssnade jag inte på. Idag när Carl Bildt kom var jag dock väldigt bestämd på att jag skulle gå. Han skulle prata om Lissabonfördraget, Sverige i EU och Sverige i Afghanistan. Sen är han Carl Bildt. Jag tror att han är den längst aktive politikerna jag kan komma på och är i min värld nästan ekvivalent med moderaterna och när han blev utrikesminister 2006 så vet jag att jag tyckte att Reinfeldt väl kunde ha hittat någon yngre, men vem vet, kanske hade vi inget annat just då?

Därför (för att han är Carl Bildt och inte för att Sverige inte hade någon annan att utse till utrikesminister 2006) gick jag och lyssnade på honom när han pratade idag. Ja, ganska mycket för att kunna säga att jag har hört Carl Bildt prata också.

Med tanke på ämnena och vetskapen att han är mycket bättre på att prata än Hans Blix hade jag ganska höga förväntningar på föreläsningen. Det händer trots allt ganska mycket i EU just nu och jag anser mig faktiskt semi-insatt i Lissabonfördraget (kommer aldrig mer insatt i ett EU-fördrag iaf).

Han är en god talare och jag gissar att man måste vara det om man har varit i politiken sen 70-talet, tror att det är något som liksom det är en följd av det. För att inte tala om att han är jättelång och har ett väldigt utstuderat kroppsspråk när han pratar. Så utstuderat att han tackade nej till att ha en mikrofon i handen när myggan inte fungerade.

Det var ett lättsamt föredrag att lyssna på, det började med uttåget ur Kalmarunionen och slutade 2010 i väldigt grunda drag. Det var skämtsamt och allvarligt och som sagt, bra framfört, men innehållet kändes som om det lika gärna kunde ha varit hämtat ur Corren som han läste innan han klev upp på scenen. Visserligen var han (som väl är!) mer insatt i utrikespolitik och världsfrågor än vad journalisterna är, men det sades inte så mycket som man inte har kunnat höra på TV den senaste tiden.

Argumenten om varför Sveriges neutralitet inte finns kvar var intressanta att höra och parallellerna med Greklands skulder nu med de som Sverige hade under början av 90-talet var det också, men jag hade hoppats på mycket mer. För att inte tala om mycket längre. På en timme var både hans föredrag och frågestunden över.

Avslutar med några klipp från Youtube:



Det är så synd att de vrider kameran mot Friggebo i det här klippet (eller att Bildt är så lång) fast trots det är det man ser av hans reaktion helt obetalbar!



/Elin

Nu vill jag ha sommar!

Det är soligt och fint ute nästan jämt nu, men det blåser och allmänt kallt. Så jag har ingen brådska att köpa den där nya vårjackan som jag vill ha (jag har bara inte hittat den ännu). Istället har jag köpt den här:



Det är en kavaj! I spets :D

/Elin

Google-bilen

Google-bilen har kört på Svängleden! I höstas. Det är så fint...jag har kört fram och tillbaka förbi dagis och vår infart och OK så många gånger nu att jag själv inser att det är hög tid att sluta och kanske sova istället.

/Elin

'Cause...I'm kind of fierce.

Passa på, för ni kommer antagligen aldrig få se det här igen. Vi är rätt roade över det själva. En halv dag hoppade vi omkring och sa saker som "Smeyes! Don't forgett to smeyes!" eller "Be fierce!" eller "I'm so much better than the rest of the girls here...It's like...they're soooo immature."

Vi var på något halvtramisgt "var modell för en dag" där de sminkade en och tog lite bilder. Först när det presenterades för mig trodde jag att vi skulle sätta oss i den vita limousinen och sedan bli mördade av en seriemördare (lite mycket criminal minds kanske, jag vet inte?) men i jämförelse med vad de hade sagt var det ganska B. Korten de tog blev inte bra och den där känslan av lyx var ganska obefintlig...men vi hade kul...och här är våra egentagna resultat...innan mina batterier försvann:

Vi kom på att vi såg så japanska ut på bilden över att hemskt många bilder blev så här:

Ja...jo...jag vet...

Aboni, amerikanska som jobbar på ISY, det ni!
Hon är hemskt fierce hon också (men hon tyckte vi kunde lite för mycket om ANTM)

/Elin

Nationella studentsupardagen är över

Igår var det Valborgsmässoafton. Det regnade och spriten flödade. I Linköping hade vi spritrunda, det blev fem eller sex stationer innan det blev alldeles för sent och folk hade droppat av i några timmar. Joakim säger att det här är den optimala festvarianten om man försöker optimera mängden av stök.

I morse när jag städade hittade jag tre flaskor ketchup, sex korvbröd, en flaska koreansk sprit och Jessicas jacka (med plånbok och nycklar). Det var dock förvånansvärt ostökigt hos mig och det enda jag har kvar nu är att svabba golvet i köket eftersom jag spillde massa vin där.

Nu ska jag gå och leta reda på sakerna som jag inte hade med mig hem igår...

/Elin