Jag vet att det är tidigt att uttala sig i den frågan efter bara två föreläsningar, men det kan vara så att jag faktiskt läser en rolig kurs den här läsperioden. Bara kanske dock, projektarbeten är alltid jobbiga och det kan ju döda allt intresse för hela kursen. Kursen är i alla fall grundläggande marknadsföring och föreläsaren är en bra retoriker. Alla föreläsare borde faktiskt få gå en kurs i retorik innan de tillåts börja ha föreläsningar.
Idag pratade vi bland annat om positionering som väl innebär att man ska få kunden att tänka på ens varumärke när man går och handlar. Helst utan att man vet om det själv så att när man skriver "makaroner" på listan så menar man egentligen "Kungsörnens fullkornsmakaroner" eller att "tandborstar" egentligen betyder "TePe:s mjuka tandborstar". Han tog upp exemplet tvättmedel för man byter tydligen sällan tvättmedelmärke, har man börjat med Via så fortsätter man med Via osv eftersom man vet att det fungerar och man vill egentligen inte chansa med ett nytt märke även om man vet att Ariel också fungerar för det har andra sagt till dig.
Då undrar jag, är det på grund av detta som det var så fruktansvärt svårt att köpa den här typen av produkter i Japan? Tvättmedel, schampo, deo, tvål osv hade jag ofta stora funderingar kring när jag skulle köpa eftersom jag inte kände till något av märkena. Det fanns inget märke som talade till mig och som jag kände mig säker att köpa. Jag visste ju inte vad skillnaden mellan det ena eller andra var (jag vet inte vad skillnaden är på tvättmedelsföretagen i Sverige heller) och jag hade ingen känsla för något av det.
Av samma anledning var det aldrig problem att köpa tandkräm i Japan, för där bland allt konstigt så fanns det Aquafresh och efter en stund hittade jag Dove i refil som jag också började köpa för att märket var bekant. Bekant = tryggt = bäst? Det blev en intressant tanke i alla fall tyckte jag.
En annan intressant sak är de där förbannade TePe tandborstarna som jag var så irriterad på under hela min uppväxt eftersom det var de enda tandborstarna jag fick (när ALLA mina kompisar fick tuffa och fina och snygga barntandborstar med coola features på) och som nu är de enda tandborstar jag köper när jag flyttat hemifrån och får bestämma precis som jag vill över hur roliga mina tandborstar ska vara. Undra vad mer jag köper samma som mamma och pappa? Det finns inget annat jag kommer på just nu som står ut lika tydligt eftersom saker som livsmedelsmärken har varierat mer hemma och som jag inte har haft någon negativ relation till som med just tandborstarna.
/Elin
Idag pratade vi bland annat om positionering som väl innebär att man ska få kunden att tänka på ens varumärke när man går och handlar. Helst utan att man vet om det själv så att när man skriver "makaroner" på listan så menar man egentligen "Kungsörnens fullkornsmakaroner" eller att "tandborstar" egentligen betyder "TePe:s mjuka tandborstar". Han tog upp exemplet tvättmedel för man byter tydligen sällan tvättmedelmärke, har man börjat med Via så fortsätter man med Via osv eftersom man vet att det fungerar och man vill egentligen inte chansa med ett nytt märke även om man vet att Ariel också fungerar för det har andra sagt till dig.
Då undrar jag, är det på grund av detta som det var så fruktansvärt svårt att köpa den här typen av produkter i Japan? Tvättmedel, schampo, deo, tvål osv hade jag ofta stora funderingar kring när jag skulle köpa eftersom jag inte kände till något av märkena. Det fanns inget märke som talade till mig och som jag kände mig säker att köpa. Jag visste ju inte vad skillnaden mellan det ena eller andra var (jag vet inte vad skillnaden är på tvättmedelsföretagen i Sverige heller) och jag hade ingen känsla för något av det.
Av samma anledning var det aldrig problem att köpa tandkräm i Japan, för där bland allt konstigt så fanns det Aquafresh och efter en stund hittade jag Dove i refil som jag också började köpa för att märket var bekant. Bekant = tryggt = bäst? Det blev en intressant tanke i alla fall tyckte jag.
En annan intressant sak är de där förbannade TePe tandborstarna som jag var så irriterad på under hela min uppväxt eftersom det var de enda tandborstarna jag fick (när ALLA mina kompisar fick tuffa och fina och snygga barntandborstar med coola features på) och som nu är de enda tandborstar jag köper när jag flyttat hemifrån och får bestämma precis som jag vill över hur roliga mina tandborstar ska vara. Undra vad mer jag köper samma som mamma och pappa? Det finns inget annat jag kommer på just nu som står ut lika tydligt eftersom saker som livsmedelsmärken har varierat mer hemma och som jag inte har haft någon negativ relation till som med just tandborstarna.
/Elin
Ja, det är en rätt så intressant kurs men många bra gästföreläsare :) Projektarbetet är inte lika kul men det beror iof på grupp o ämne ;)
SvaraRaderaHehe TePe-tandborstarna verkar ha haft en stor del i din barndom ;) Men det är ganska intressant vad man "ärvt" med sig i sin shopping. Jag som haft tandborstar med coola features har dock gått över till TePe nu efter tandläkarens ordination. Så du har ju en bra tandborste iaf, det andra är bara julgransglitter.
SvaraRaderaJag tycker de är på tok för ynkliga de där TePe, det är som att borsta tänderna med en kudde - det händer inget!
SvaraRadera/Tandläkardottern.
PS. Det var en traktor som i "här-gör-vi-om-cykel-banan-och-gräver-och-lastar"-traktor som bussen åkte bakom, inte en bondes traktor. Såna har vi ju knappt ens i Boden! ;)