Hade en intressant labb idag. Inte minst för att den var på HU, vilket betyder de mest flummiga labbinstruktioner jag någonsin sett. Visst, visst, kanske lite mer verklighetsförankrat att ha ett problem och sedan själva behöva komma på hur man ska lösa det istället för att ha en manual som man följer steg för steg och skriver upp några siffror i en tabell...men det gjorde ju inte instruktionerna bättre. Sen var det där bara bull för övrigt och vi behövde inte veta ett skit själva...
För första gången på fyra universitetsår har jag nu labbat med Jessica. Det kändes jättekonstigt att det här var första gången för lite kändes det som om vi gjort det här jämt. Å andra sidan kanske det var lite mer lekstuga än labb...och lekstuga har vi ju haft...många gånger om.
Glad i hågen började Jessica med att koppla upp mig till ett oscilloskop med elektroder på "muskeln under lillfingret" och sen började de (Jessica och Gustav) att skicka elektroniska impulser via ulnar nerven (eller den som man slår till när man får en änkestöt) så att hela min arm krampade ihop. Om och om och om och om och om igen. All in the name of sience!
Sjukt intressant upplevelse. Vad själva resultatet skulle bli fick vi aldrig veta för oscilloskopet fungerade inte som det skulle och vi glömde fråga vad resultatet egentligen skulle bli. Oops.
Sen fick jag självklart ge igen genom att slå Jessica på hälsenan (och emellanåt på hälen) för att mäta hennes reflexer och sist men inte minst koppla fast Gustav till en annan spänningskälla och dra in lite ström i hans biceps (eller egentligen median nerven) vilket fick honom att ropa högt och vicka på tummen. Med tanke på hur mycket han sedan drog på med spänning kan jag inte låta bli att undra om han inte är en liten masochist...
/Elin
För första gången på fyra universitetsår har jag nu labbat med Jessica. Det kändes jättekonstigt att det här var första gången för lite kändes det som om vi gjort det här jämt. Å andra sidan kanske det var lite mer lekstuga än labb...och lekstuga har vi ju haft...många gånger om.
Glad i hågen började Jessica med att koppla upp mig till ett oscilloskop med elektroder på "muskeln under lillfingret" och sen började de (Jessica och Gustav) att skicka elektroniska impulser via ulnar nerven (eller den som man slår till när man får en änkestöt) så att hela min arm krampade ihop. Om och om och om och om och om igen. All in the name of sience!
Sjukt intressant upplevelse. Vad själva resultatet skulle bli fick vi aldrig veta för oscilloskopet fungerade inte som det skulle och vi glömde fråga vad resultatet egentligen skulle bli. Oops.
Sen fick jag självklart ge igen genom att slå Jessica på hälsenan (och emellanåt på hälen) för att mäta hennes reflexer och sist men inte minst koppla fast Gustav till en annan spänningskälla och dra in lite ström i hans biceps (eller egentligen median nerven) vilket fick honom att ropa högt och vicka på tummen. Med tanke på hur mycket han sedan drog på med spänning kan jag inte låta bli att undra om han inte är en liten masochist...
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar