Glimten i ögat

Det ger tyvärr inte goda hamburgare för det...men jag tycker det hysteriskt kul och äntligen har jag kommit ihåg att ta kort på den!

/Elin

Saknas till fredagsmyset

En diskmaskin!

/Elin

Djupfryst cykel

Hittade de här cyklarna vid HU förra veckan, den här veckan var de borta, men det ser ju inte ut som om ägarna brydde sig jättemycket om att de stod där.

/Elin

Bildbevis

Nåt år var pappa ute och tog kort på hur plogbilen skövlade över all snö på våra brevlådor för att skicka över dem till kommunen så att ploggubben skulle skärpa sig. Jag undrar var jag ska skicka de här bilderna? Bilderna är tagna med min mobil och kl 06:23ish så de är av bara snäppet bättre kvalité än Linköpings snöröjning.

Korsningen går ungefär här, men nu går vägen åt andra hållet.

Så här ser det ut vid varje övergångsställe
- Stora vallar som dödar cyklister och blöter ner
gångarnas skor.

Bilkorsning...ja...

Det här är den mest förbryllande för mig...
Varför, varför inte bara köra upp allt vid sidan av vägen?

Och ja Pernilla, jag är glad för snön och vintern och allt, men jag är rasande på Linköpingkommun och dess värdelösa snöröjning. Eftersom jag skulle till HU idag också så tänkte jag vara smart att cykla längst Malmslätt då de hade varit snabba att "ploga" den igår, så jag tänkte att den prioriterades säkert. HA! Det betydde snarare att den inte kommer att skottas mer den här vintern.

Sen är jag vansinnig på att ha lektioner på HU, hur kan man med gott samvete skicka alla elever till HU när en lärare KAN KÖRA BIL till Valla? För att inte tala om hur den förbannade doktoranden hade mage att sitta och vägra svara på våra frågor ("I PBL är handledaren ingen informationstillgång") samtidigt som hon tyckte att våra nyckelord var dåliga? Eller att släppa iväg oss efter 30 minuters arbete när alla så gott som tagit livet av sig på vägen dit? Det slutade med att vi satte oss på tvären och bara på kom ekonomiska nyckelord, vägrade använda hennes och valde att göra marknadsanalytiska frågeställningar.

Jag hörde en skåning på radion en gång som ringde och skällde ut alla norrlänningar som skrattade åt snökaoset eftersom "det går fler bilar på vägarna här nere på 20 minuter än det gör där uppe på ett år", det spelar ingen roll, de vägarna är likt förbannat skottade ordentligt! In your face sörlänningsdrägg!

/Elin

Klass 1 varning

Det är klass 1 varning här i södern nu (och klass 2 i östra Norrland) vilket betyder:

Väderutveckling väntas som innebär vissa risker för allmänheten och störningar för en del samhällsfunktioner.

- www.smhi.se

I praktiken innebär det att jag behövde 1 h på mig att ta mig hem från HU idag. Min cykel och kände av klass 2 varning ("stora störningar i viktiga samhällsfunktioner") eftersom det inte var plogat någonstans och fortfarande snöade. Vilket gör att jag tycker att klass 2 varningen även sträckte sig över "fara för allmänheten" då vi cyklade på bilvägen då snön i alla fall var lite "trampad" där.

Jessica fick himla på ögonen för någon dag sedan när någon i hennes projektgrupp var så stolt över snöröjningen här i Linköping den här vintern. Jag himlar också på ögonen, för det är som om Linköpings kommun glömmer bort vissa vägar i sitt plogande. Till exempel alla cykelvägar. Dessa omfattas snarare av föreställningen "Det är ingen idé att skotta medan det fortfarande snöar", vilket inte fungerar dagar som idag.

(Sägas ska att det normalt inte tar mer än 20 minuter att cykla hem från HU)

/Elin

En liten uns av självinsikt

Egentligen inte jättemycket, men lite och bara därför är det ju så dumt att ens skriva det här inlägget.

Varje gång jag trillat in på min blogg idag (mm, självupptagna Elin gör ofta det) har jag fått ett leende på läpparna. Bara ett litet, skrollat ner och tittat, inte läst, på vad jag skrivit och sedan gått vidare till nåt annat.

Jag saknar att läsa historia, jag känner det i varje liten fiber jag har. Den upprymda glädje jag hade över tidningarna jag hittade har halvt om halvt ebbat ut nu efter att jag hittat det jag sökte efter men det gav ordentlig guldkant på min tillvaro i några dagar. Det är märkligt.

Folk frågar ibland varför jag inte läser historia istället, enklaste svaret är för att jag faktiskt vill ha ett jobb när jag blir stor. Sen vill jag inte plugga mitt intresse, skulle nöja mig med att plugga något som är okej. Jag är rädd att historia skulle kännas påtvingat alldeles för fort om jag började läsa det på universitetsnivå.

Så för stunden nöjer jag mig med att titta på en bild på Axel von Fersen och le lite och kanske fortsätta önska att jag inte blir helt bortglömd...även om jag bara skulle bli en fotnot.

/Elin

Axel von Fersen

Jag är lite halvt betuttad i den här mannen. Hur jag än försöker kan jag nog inte be min gymnasieklass om ursäkt tillräckligt för redovisningen jag höll om honom som var nästan 1 h lång fastän vi bara skulle ha 20 minuter eller så.

Hur som helst har jag hittat sidan som omnämner att han är död, den är här. Inte alls lika mycket som om Gustav III, men det är väl förståeligt eftersom han inte var så omtyckt när det hände (lite därför det hände också tror jag). Våldsam var den i vilket fall och om ni är intresserade av det kan ni läsa det här.

Hur kan man inte tycka att historia är intressant? Alla livsöden som funnits, som skapat och format vår värld. Det finns fler intressanta livsöden att hitta i historien än vad man någonsin kan få in på film eller i fiktiva böcker. Jag önskar någon nörd kunde bli upphetsad av den här bloggen 200 år efter att jag dött.

/Elin

Ytterligare ett hemma.

Igår när jag pratade med Jocke om Japanresan så var det nära att jag sa att det skulle kännas konstigt att vara i Japan utan att fara hem. Jag insåg att jag var på väg att säga det och sa istället att det skulle kännas konstigt att vara i Japan utan att fara till Inage. Det var en märklig känsla och ju mer jag tänkte på det då och ju mer jag tänker på det nu desto mer inser jag hur korrekt min första tanke var, för Inage var faktiskt hemma.

Jag har räknat lite på de senaste fem åren och konstaterat att jag, under dessa fem år, varit i Japan lika mycket som jag varit i Boden. Det var en överväldigande insikt, kanske måste jag vara i Boden en stund? Å andra sidan, världen är större än Boden och jag var där hela tiden mellan -91 och sommaren -04.

/Elin

Ny betydelse av bloggnamn

Jag ska tillbaka till Japan! Idag bokade jag och Jessica biljetter, vi landar 4 juni i Osaka. Det känns inte riktigt på riktigt ännu...bara otroligt fnissigt.

Så nu betyder inte bloggens namn att jag tar mig dit och sedan hem igen, utan att jag tar mig dit och sen tillbaka dit igen. Eller var det så Bilbo menade också? Att han tog sig ut i världen och sen tog han sig dit om och om igen? Nå, jag har inte tänkt tillbringa min ålders höst med massa japaner, tror att alver är mycket trevligare sällskap.

Kommer kännas jättemärkligt att vara där och inte vara i mitt Japan dock.
/Elin

Nördgasm

För den som inte vet det så är jag en nörd. Inte bara att jag gillar matte och läser japanska, jag är helt såld för svensk historia också. Karl XII och Axel von Fersen framförallt, så varför jag inte har varit på Löfstadslott ännu är märkligt. Jag hyr baske mig en bil till våren och far dit!

Hur som helst, igår tvingades jag till HUB (HälsoUniversitetets Bibliotek) för att lära mig hur man använde deras artikelsök. Något som kändes (och känns) totalt onödigt, även om det var lite mer komplicerat än google och fanns i 17 olika former. Det är säkert nödvändigt om man konstant jobbar i PBL...vilket vi bara kommer att göra i 6 hp, ergo onödigt. Sen var det snömodd och slask och efter skolan, vilket gjorde det ännu jobbigare att motivera sig att lyssna på en polsk bibliotekarie som ville få och att söka på olika synonymer för cancer.

Men det var det värt...inte för att jag lärde mig något, utan för att jag hittade det här (egentligen hittade jag inte DEN sidan, utan den här via den här, men den andra sidan finns nära till hands). Om ni har svårt för fonten så finns en avskrift till höger och har ni svårt med språket så är det rapporteringen om skottet på Operan den 16 mars 1792, mordet på Gustav III! På riktigt! Förstår ni inte storheten av det, då kan jag faktiskt inte hjälpa er. Jag lyssnade väldigt, väldigt lite på vad vi egentligen skulle göra (men jag tror som sagt inte jag behöver det) utan sökte frenetiskt efter denna rapportering. Tre dagar efter händelsen och på andra sidan i tidningen, det finns en del att säga om utvecklingen av löpsedlarna på 200 år.

Det var helt underbart (är fortfarande helt underbart). För den som vet något om Axel von Fersen ska också veta att han lynchades på öppen gata i Stockholm 1810, så gissa vad jag lägger lite för mycket tid på just nu... ;)

/Elin

Man vet att...

...det har varit fest i närheten när det hänger ett bord i trädet utanför huset på en söndagsmorgon.

FIFU? FISU? Hur organiserar du din disk?

I början av jullovet var Elina hemma hos mig en dag och hon använde sin kaffekopp till att dricka vatten, även fast kaffekoppen stod kvar i mitt rum och vi satt i köket. Anledning: hon har ingen diskmaskin hemma (om man inte räknar Mats) och tycker att det är totalt onödigt att ta ett glas bara för att dricka vatten när hon redan hade en kopp.

Hos familjen Essner så tar man en kopp på morgonen och sedan använder man den hela dagen, men bara när man ska dricka varma saker. Se så praktiskt att ha massa olika färger på muggarna! Då vet man ju att "I morse tog jag en grön mugg, då måste den vita vara mamma...och den med öra pappas". Optimalt så ska de stå på köksbänken i väntan på fortsatt användning, men det går inte alltid.

Jessica har gått omkring under julen och irriterat sig på att hennes föräldrar ställer in allt i diskmaskinen alltid, även om hon säger att hon kan använda en mugg eller ett glas hela dagen. Hos Jessica och Johan kan jag har kvar en kaffekopp i några dagar...tills jag har vett nog att ta den till köket själv och inte bara lämna allt överallt hehe...

Hos mig...används muggar tills jag får för mig att sätta något i det. För att inte tala om att jag använder saker ur diskstället snarare än jag plockar ur det när det blir fullt. Nå, jag diskar nu mer i alla fall.

Sist vill jag bara säga att jag kan vara inflyttad ordentligt nu. En tavla saknar fortfarande spik, en tavla är inte gjord och en vägg är lite utan dekoration...kanske kan jag lösa allt samtidigt ;)

/Elin

Slask, slask!

Nu har det börjat töa! Att säga att det slaskar kanske är att överdriva lite, men gräsmattan har hunnit komma fram här och var och all snö har rasat från träden. För att inte tala om geggan på cykelvägarna.

Nå det var kul så länge det varande ;)

Frågan om tjänstemarknadsföring idag var förresten om hur den nya apoteksvervicen skulle utvecklas när nu monopolet försvunnit. Score! För hur relaterar jag hela min ekonomiska värld? Jo, via den enda bransch jag faktiskt varit involverad i: Apoteket AB. Framförallt när det kommer till lagerhållning faktiskt.

Nu ska jag göra av med pengar så att jag kan ta bort adventsstjärnan.

/Elin

Inte bara jag...

Efter att ha läst vad Elina och Sussi skriver om saker man borde ha gjort när man nu är så gamla som vi är så känner jag mig inte fullt lika nedstämd över att jag aldrig får ta examen. Mest för att jag inte har några planer om saker som jag vill göra med mitt liv mer än att ge ut en bok...och det är det aldrig för sent att göra. Dessutom planerar jag att göra det till sommaren... ;)

Dagens cliffhanger tror jag bestämt att det fick bli.

/Elin

-1, +1

Så...efter ytterligare ett avklarat tentap/omtentap så ligger jag på ±0 i antal omtentor. Först klarade jag mekaniken (-1) och sen kuggade jag produktionsekonomin (+1).

Antal klarade kurser: 22 st (basåret är inte inräknat)
Antal klarade tentor: 22 st (basåret är inte inräknat)
Antal omtentor: 3 st (matematisk statistik, ekonomisk analys II, produktionsekonomi)

Antal tagna poäng: 151 hp (basåret är inte inräknat)
Antal poäng i avslutade kurser: 150 hp (basåret är inte inräknat)

Med andra ord har jag tagit mig igenom halva min utbildning på 3,5 år...grattis Elin.

/Elin

Nej Pappa, vi är inte knäppa!

Jag och Mamma (och Jessica) har bara köpt tulpaner idag för att de är fina.

/Elin

Flashback!

Igår fick jag en flashback från Japan. Jag satt på skolan och pluggade tillsammans med Isabelle, jag pluggade/pluggar marknadsföring och hon kemi. Mitt pluggande går till största del ut på att läsa föreläsningsslidesen som är 50 % engelska, 25 % svengelska och 25 % svenska och sedan fördjupa mig i läroboken (från vilken den största behållningen kommer från att försöka gissa om det är irländaren eller amerikanen som skrivit stycket man läser).

Isabelles mamma ringde när jag var lagom trött på att läsa om varumärkesstrategier i boken och det var direkt omöjligt att lista ut om det var irländaren eller amerikanen som skrivit boken. Därför lyssnade jag med ett halvt öra på när Isabelle pratade i telefon för att se hur mycket utav samtalet jag kunde snappa upp (hon pratar finska med sin mamma, och nej det är inte att tjuvlyssna om man inte förstår...det lärde jag mig i Japan) medan jag plöjde igenom ett stycke om co-branding.

Då, genom finskan och uttryck som "product-based co-brandning" och "ingredient co-brandning" sa någon "Men blir det inte 7x?" varpå jag ryckte till och för en kort sekund hann tänka "Svenska!" innan jag återfick insikten att jag var i Sverige och att det inte var det minsta konstigt att någon vid bordet bredvid pratar svenska...eller har tenta i analys heller för den delen.

/Elin

Oförstående

Jag har så svårt att förstå killars fascination av sina kukar. Det måste ju vara något helt fantastiskt tufft med dem om man tar sig tiden att trampa upp en i snön, hänga håriga kukar istället för gubbar när man väntar på lärare, rita dem på overaller osv...Om det i alla fall varit bröst eller fittor som de varit så roade av, för det har de ju inte alltid tillgång till. Framförallt inte som teknologstudent. Kuken har de ju alltid med sig, kanske ska man berätta för dem att ingen tvivlar på att de har den heller. Ingen.

Kalla mig fördomsfull om ni vill, men jag kan sätta pengar på att det inte var en tjej som gjorde det här mästerverket utanför mitt fönster i natt.

/Elin

När huvudet är dumt får kroppen lida

Liksom ett och annat tentaresultat, samt all personal på...tja...ungefär alla affärer som måste höra på detta skämt när kunderna glömmer vad de skulle ha.

Det sägs att vi har stulit kylan från norra Sverige, det bevisar ju bara att brott inte lönar sig. Samtidigt är jag så glad för alla utbytesstudenters skull att det är kallt och snöigt. Tänk vad tråkigt att komma till Sverige och få för sig att det är snö och mörker hela tiden och sedan bara få mörker och slask! Det vore lite som att fara till Japan ett år och inte få se sakura.

Jag funderar på hur dessa stackars människor, som varit påbyltade värre än talibaner med ylleshalsdukar sen oktober, upplever den svenska vintern och jag undrar verkligen vad de tänker när jag springer till tvättstugan utan jacka.

Jag undrar ofta vilka saker som är naturliga för mig som får andra att titta konstigt, imponerat eller roat på mig. Antagligen är det medvetenheten om detta som gör att jag emellanåt får för mig att göra saker som jag vet är direkt dumt och som det inte finns någon mening till. Att gå ut till tvättstugan utan jacka när det är -17 är inte intelligent.

Sen hävdar jag ju att jag inte haft långkalsonger sen jag slutade högstadiet eftersom jag helt enkelt inte behöver det. Så hård är jag. Eller dum...så dum är jag nog. Framförallt när jag får för mig att en cykeltur på 7 minuter har samma köldpåverkan som en 3 min promenad till en busshållplats. Igår när jag kom hem från stan (15 min på cykel ungefär) var jag så kall om låren att det kändes som om det rann vatten mellan huden och byxorna...ni vet? Eller är det bara jag som tycker att det känns så när man blir så kall att det gör ont?

Det där är en sak. Det är dumheter att inte klä på sig ordentligt. En annan sak jag har för mig just nu är att kolla hur olika mina fingrar fryser. Mina pekfingrar och tummar blir så gott som obrukbara efter att jag kommit hem från skolan, jag lyckas knappt låsa cykeln. Fingrarna vill liksom inte lyda när jag kommit så långt som att öppna cykelboden, de är otroligt klumpiga och jag måste hjälpa till med långfingrarna (som jag fotfarande fungerar normalt).

Men det roar mig som sagt och jag vet att jag snart får komma in och då trivs jag med känslan när värmen kommer tillbaka till kroppen. När det nästan värker i fingrarna när de värms upp.

Som sagt; huvudet dumt, kroppen lider.

/Elin

Dagens viktigaste:

Pillis blogg: http://pernillaintexas.wordpress.com/ Uppmärksamma!

/Elin

Jerry Bruckheimer

Framförallt jag och min mor brukar säga att "Titta, han gör alla kriminalserier den där Jerry" eftersom han står som executive producer på samtliga CSI-versioner, Cold case och Brottskod: Försvunnen. Jag, så dålig som jag är på namn, framförallt när det kommer till människor som jag inte känner eller bryr mig i, har fått för mig att det här är det enda Jerry Bruckheimer gör: kriminalserier för TV.

Därför gick jag ut på IMDb idag efter att CSI var slut (de har börjat visa första säsongen mitt i natten) och här är ett urval av (och de enligt mig mest intressanta) de produktioner som haft Jerry Bruckheimer som producent:

• Pirates of the Caribbean (I-IV... oyes, det kommer en till 2011)
• National Treasure (I o II)
• King Arthur (den från 2004)
• Bad Boys (I o II)
• Bad Company
• Black Hawk Down
• Pearl Harbour
• Remeber the Titants
• Coyote Ugly
• Gone in 60 seconds
• Enemy of the State
• Armageddon
• The Rock
• Top Gun

...plus massa fler filmer och serier som jag antingen inte hört eller tyckte var värda att nämna. Jag vet liksom inte, undra vad hans vision var när han kom fram till att kriminalserier nog var a way to go...undra om det var för att exploatera sitt namn lite, så att namnblinda som jag skulle sitta mitt i natten i ett land på andra sidan jorden och förundras över hur han fördelar sin tid? I så fall har han lyckats.

/Elin

Så förödmjukande!

Varje torsdagseftermiddag den här läsperioden kommer jag att ha lektion med mina Nollans Nollans Nollan.

Sen nästa läsperiod tänkte jag ha lektioner med mina Nollans Nollan...och det är ju inte lika hemskt. Framförallt inte när jag lärt mig ha föreläsningar med mina Nollans årskull hela förra terminen.

/Elin

Jag ska bara...

...sätta upp ljusen från Ljusboden.
...plocka upp Winnerbäckglaset.
...lösa gåtan på Pernilla och Lams blogg.
...koka kaffe.
...kanske laga lunch?
...kolla mailen igen.
...kolla studentportalen.
...läsa DN.
...skriva ett blogginlägg.
...ringa mamma.
...leta reda på den där saken som jag kanske behöver någon gång.
...undvika att plugga bara lite, lite till.

/Elin

Fröken Anita

Jag gick till min lågstadiefröken på fika idag. Undra hur många universitetsstudenter som gör det? Har tänkt göra det under en lång tid, men det har liksom inte blivit av innan hon nu ringde och bjöd in mig. Behövs sånt.

Det första hon sa när jag kom in var "Elin, du har ingen halsduk. Vill du ha en?" Vilket lät lustigt eftersom jag just kommit in och börjat klä av mig, men jag fick en jättefin sjal som hon stickat. Tydligen gör hon det mycket nu för tiden, för när jag sen klädde på mig för att gå 1½ h senare undrade hon "Hur har du det med vantar?" och det hjälpte inte att jag påstod att jag var stor nu och kunde klä på mig själv, jag fick med mig ett par svarta lovikkavantar hem också. Hon är så mysig min Anita :)

Hävdar bestämt att det till stor del är hennes förtjänst att jag tycker det är roligt att lära mig saker. När berättade du det för en lärare senast? De tycker de är rätt kul att höra sånt. Nu ska jag leka Sofie med min sjal och titta på Star Wars!

/Elin

Elementärt

Jag ger filmen fyra av fem brödrostar! Jättekul! Avdraget ligger i det faktum att skurken är fjantig. Känns väldigt Dan Brown och konspirationsteorier. Som om de har valt en skurk som är "inne" snarare än "trolig". Fast hjältarna är trevliga nog för att bära upp det. Slagsmålsscenerna är inte alltför utdragna och nog bara en scen jag skulle kunna tänka mig klippa bort (den vid skeppet). Bästa scenen är då man egentligen kommer in i handlingen, tre månader efter introduktionen.

Var "länge" övertygad om att det var Jude Law som spelade Holmes eftersom han i första scenen såg ut som Basil Mus. Men jag hade fel...han var en elegant Watson.

/Elin

Bröderna Lejonhjärta

Mamma har fått en så snitsig apparat. Man kan spela över videoband till DVD-skivor med den, så hon är som bäst i gång med att spela av alla våra Astrid Lindgren-filmer just nu. Idag har turen kommit till min favorit bland Astrid Lindgrens berättelser: Bröderna Lejonhjärta.

Skådespelaren som spelar Jonatan (Staffan Götestam) är uppenbart lite för gammal för att vara samma Jonatan som i böckerna. Bokens Jonatan är 13 år när han dör medan filmens 23, men med tanke på vilket ansvars som faktiskt läggs på Jonatan Lejonhjärta så är det nog bra om han är lite äldre än 13...vem skulle utsätta en 13-åring för allt som de kräver av Jonatan?

Medan jag sökte efter åldrar på Jonatan och Staffan så hittade jag också kritik mot boken från när den kom ut 1973. Framförallt var de kritiska mot "det avslutande självmordet".

Det finns bara ett sätt att bli fri från sjukdomen och det är att lillebror Skorpan tar Jonatan på ryggen och hoppar ner för ett stup och dör. I dödens land Nangilima blomstrar den eviga lyckan. [...] Naturligtvis vore det mig främmande att sticka ett höttande pekfinger in bland hennes hyss och påhitt, men jag kan inte låta bli att fundera över hur ett handikappat barn upplever Jonatan Lejonhjärtas dödslängtan. Griper kanske en handlingsförlamande eld omkring sig i barnets hjärta. Funderingar om livsberättigande och livskvalité.

-Gunnel Enby Aftonbladet 16 december 1973

Jag läste och insåg att ja, de tar faktiskt livet av sig. Från början, då Jonatan hoppade med Skorpan på ryggen så var det ju inte frågan om självmord, det var frågan om försöka rädda en döende bror från en ännu mer förtidig död och då råkade Jonatan dö som följd av det. När Skorpan tar Jonatan på ryggen så är rollerna ombytta, Jonatan är döende...men att hoppa räddar honom inte från något. Ingen eld, ingenting. De hoppar och dör, båda två. De tar livet av sig för att komma tillsammans till Nangilima. Jag känner mig lite...chockad kanske? Jag hade aldrig sett det så och har nog inte tänkt se på det så nu heller, men ändå. Astrid, så du gör!

/Elin

2010

Jag längtar till 2013 så att man aldrig mer kan blanda ihop ifall en vara går ut oktober 2011 eller november 2010...det är viss skillnad faktiskt.

/Elin