02 januari 2010

Bröderna Lejonhjärta


Mamma har fått en så snitsig apparat. Man kan spela över videoband till DVD-skivor med den, så hon är som bäst i gång med att spela av alla våra Astrid Lindgren-filmer just nu. Idag har turen kommit till min favorit bland Astrid Lindgrens berättelser: Bröderna Lejonhjärta.

Skådespelaren som spelar Jonatan (Staffan Götestam) är uppenbart lite för gammal för att vara samma Jonatan som i böckerna. Bokens Jonatan är 13 år när han dör medan filmens 23, men med tanke på vilket ansvars som faktiskt läggs på Jonatan Lejonhjärta så är det nog bra om han är lite äldre än 13...vem skulle utsätta en 13-åring för allt som de kräver av Jonatan?

Medan jag sökte efter åldrar på Jonatan och Staffan så hittade jag också kritik mot boken från när den kom ut 1973. Framförallt var de kritiska mot "det avslutande självmordet".

Det finns bara ett sätt att bli fri från sjukdomen och det är att lillebror Skorpan tar Jonatan på ryggen och hoppar ner för ett stup och dör. I dödens land Nangilima blomstrar den eviga lyckan.
[...] Naturligtvis vore det mig främmande att sticka ett höttande pekfinger in bland hennes hyss och påhitt, men jag kan inte låta bli att fundera över hur ett handikappat barn upplever Jonatan Lejonhjärtas dödslängtan. Griper kanske en handlingsförlamande eld omkring sig i barnets hjärta. Funderingar om livsberättigande och livskvalité.

-Gunnel Enby Aftonbladet 16 december 1973
Jag läste och insåg att ja, de tar faktiskt livet av sig. Från början, då Jonatan hoppade med Skorpan på ryggen så var det ju inte frågan om självmord, det var frågan om försöka rädda en döende bror från en ännu mer förtidig död och då råkade Jonatan dö som följd av det. När Skorpan tar Jonatan på ryggen så är rollerna ombytta, Jonatan är döende...men att hoppa räddar honom inte från något. Ingen eld, ingenting. De hoppar och dör, båda två. De tar livet av sig för att komma tillsammans till Nangilima. Jag känner mig lite...chockad kanske? Jag hade aldrig sett det så och har nog inte tänkt se på det så nu heller, men ändå. Astrid, så du gör!

/Elin

1 kommentar:

  1. Inte? Jag har nog alltid sett det som att de tar livet av sig. Vad skulle det annars vara de gör? När de hoppar utför ett stup för att komma till nästa värld? :)

    SvaraRadera