Världen har blivit mycket mindre på sista tiden. Det insåg jag när jordbävningar på andra sidan jorden oroade mig eftersom det finns människor jag bryr mig om där borta. Det är Pernilla och Lam i Japan, Hanna i Sydamerika (men inte i Chile just nu och det var ju tur), Maru i Taiwan, en drös i både norra och södra delarna av östra USA och en drös till i Tyskland.
Jag tror att jag skrev något om det här redan när det var översvämningar i Taiwan, men det blir mer och mer tydligt varje gång något faktiskt händer. Det är inte fullt lika opersonliga händelser när man har ansikten och människor som faktiskt kan drabbas utav allt hemskt som sker överallt. Helt plötsligt har man anledningar att vara orolig.
En människa som befinner sig närmare än vanligt är Mamma, hon har sportlov och ska vara här till på onsdag. Det är jättetrevligt att ha någon att äta mat med (för att inte tala om någon som lagar maten och diskar lite). Med hjälp av Faster Karin så for vi till Tornby igår och köpte en riskokare. Äntligen, äntligen kan jag äta ris igen! Riskokare är en sån där sak som folk säger "Men varför då? Man har ju en kastrull!" om, fram till dess man provar den själv. Helt underbart smidigt.
/Elin
Plötsligt känner jag mig väldigt nöjd med att alla jag bryr mig om finns i trygga Sverige (utom en liten sötnos i Texas)! :D
SvaraRaderaVi har precis lärt oss att koka ris i Japan utan riskokare ju! (Lam fortsätter dock tycka att riskokare är bättre även om jag inte riktigt håller med, kanske bara lite när man kokar med gas).
SvaraRadera