Att växa upp

Det pratas om hur roligt (och bitterljuvt?) det är att se sina barn växa upp. Det vet jag ingenting om. Något jag däremot har kommit att inse är att fruktansvärt roligt att se sig själv växa upp också.

Jag säger fortfarande ofta "när jag blir stor..." eller "när jag är vuxen på riktigt..." vilket ofta refererar till när jag har tagit examen och ska ut i arbetslivet, bort från skolan och studentbostäder.

Ändå är hela min vardag för stunden fylld med realisationer om att jag faktiskt är vuxen. Vet inte om jag är vuxnare i början av den här terminen än jag var i slutet av förra, men plötsligt verkar fem år på egen hand ha förtjänat mig lite vuxenhet.

Saker jag har börjat uppmärksamma i mitt beteende som jag klassar som vuxet:

• Damm har börjat störa mig
• Jag äter hellre vid bordet än i soffan
• Jag kastar flerpen från mjölkpaketen (och liknande boss) på en gång
• Disken blir högst stående en kväll
• "Tvätta speglarna" är obligatoriskt när jag städer toaletten
• Källsorteringen försvinner regelbundet
• Mina blommor lever
  
• Jag tittar faktiskt igenom "viktiga brev"
  

Jag lovar att komplettera listan om jag upptäcker fler vuxna saker...

/Elin