The end is near...men inte för mig

Jag är less och trött på min dumma utbildning som kommer ge mig en examen inom ett område som jag egentligen inte vill arbeta i. Det är inte helt sant, jag har come to terms with att jobba med något som jag faktiskt läser till, för allt är inte jättetråkigt. Fast inget av det är min passion. Nån sån tror jag inte att jag har.

300 hp eller inte så känner jag mig fruktansvärt klar med den här skiten. Som jag sagt tidigare så är det här mitt sjätte år på universitetet. Min bror lär bli klar före mig...och han började typ i förrgår.

Det är svårt att säga om min ångest över att vara kvar här skulle vara lika stor om det inte var för att de flesta av mina forna klasskamrater ska börja med examensarbetet till våren. Det känns emellanåt som om det är det enda det pratas om i min umgängeskrets: ansökningar, framläggningar, tidsplaner, avhandlingar, presentationer, opponeringar... Jag förstår att folk vill prata om det, men varje gång det händer vill jag bara krypa ner under sängen och gråta. Det spelar ingen roll att jag (kanske) kan börja med examensjobbet till hösten, det är för sent! Jag är så less på att vara här!

Den här utbildningen har utan tvekan varit mitt livs största misslyckande än så länge. Många kanske inte ser det som ett misslyckande, inte alla klarar att ta en master på 5,5 år (inte för att jag är klar med det ännu, men ändå). But let me break it down for you:

Misslyckande nr. 1:
Jag började Industriell ekonomi internationell japanska 2006. Om jag någon gång lyckas få en examen kommer den bara att vara inom Industriell ekonomi. Jag misslyckades där alla andra i min klass har verkat lyckas. För att jag missuppfattade instruktionerna från LiU, för att jag inte var bra nog på japanska, för att jag inte hade rätt kontakter när jag kom hem, för att jag inte har kunnat ljuga tillräckligt bra, för att de slutade ge oss 3 hp/japanskt poäng...Jag blir arg och bitter varje gång jag tänker på att de flesta som kom från Japan inte har lärt sig ett skit mer än vad jag har. Men de klarade sig. På ett eller annat sätt. Jag hatar alla. Innerligt. Det är knappt så jag unnar människor som lyckades på riktigt att ha klarat det.

Misslyckande nr. 2:
Jag är sista årskullen som har möjlighet att ta en gammal civilingenjörsexamen. För er som är mindre insatta i det så vill man inte ha en gammal, man vill ha en ny, en "EU-anpassad" civilingenjör. Vi som började före 2007 (vilket jag då gjorde) får välja om vi vill ta en gammal eller en ny civilingenjör. Jag vet ingen som väljer en gammal, även om det är ett halvår mindre arbete. Allt på I-sektionen handlar om att vara konkurrenskraftig. Jag är 1 hp kort om att kunna ta en ny civilingenjör och en ny master. Detta är direkt kopplat till mitt misslyckande i Japan. Jag fick med mig 1 hp för lite. Ett endaste poäng. Det skulle leda till att jag får en gammal civilingenjör och en ny master. Vad det skulle betyda i konkurrensväg vet jag inte. Det enda jag vet är att det inte är det jag vill ha och jag vill inte läsa en termin till bara för att få det jag vill.

Vissa dagar avskyr jag mina vägval här i livet så innerligt att ni inte ens kan föreställa er det.

/Elin