Jag vet inte varför jag längtade efter helgen när jag var mindre. När jag gick lågstadiet så ville jag gå i skolan, jag älskade att gå i skolan. Det samma gällde nog för mellanstadiet, men då hade jag i alla fall pingistävlingar att fara iväg på emellanåt...med andra ord fanns det något som eventuellt kunde locka med aktiviteter.
Det där med att sova länge på morgonen var i alla fall inte aktuellt när jag var mindre. För när det var helg fick man gå upp kl 8 och titta på TV. Massor med intressanta barnprogram gick vid den tiden: Unga James Bond, Masken, Scooby Doo, Sailor Moon...och massa mer som jag inte kommer ihåg namnet på. Men tecknat var det. För hela slanten. Nu har jag inte varit vaken kl 8 på helgen på väldigt länge, men jag har känslan av att helgmorgonen på TV3 inte är en lika underbar kavalkad av tecknad film längre. Vem vet, kanske är barnprogramsmorgon vår generations version av Kalle Anka på julafton?
"Vet ni barn, när jag var lite fanns det inga kanaler som visade tecknad film dygnet runt...det är sant. Vi hade helgmornar och VHS-band."
Tiden då jag som mest skulle se fram emot helgen för att jag skulle få sova var den tid i mitt liv då jag sov som allra minst. Satt upp för länge framför datorn på nätterna helt enkelt och hade en mamma som inte tyckte att det var ett argument för att sova bort hela förmiddagen. För att inte tala om att jag i slutet av tonåren jobbade varannan helg (och tappert försökte få in extra OB för tonåringar när man var tvungen att kliva upp före kl. 9 på helgdagar). Så att sova är inget jag spontant förknippar med helger.
I dag när jag gick in i köket kände jag att det var skönt att det var fredag, för då kunde jag ta mig tiden att diska och städa i morgon. Det är vad helgerna har hunnit bli. Dagarna jag ser fram emot för att då kan jag städa...och titta på På spåret och Melodifestivalen. Planen för helgen: diska matlådor...och jag har inte fyllt 25 år än.
/Elin
Det där med att sova länge på morgonen var i alla fall inte aktuellt när jag var mindre. För när det var helg fick man gå upp kl 8 och titta på TV. Massor med intressanta barnprogram gick vid den tiden: Unga James Bond, Masken, Scooby Doo, Sailor Moon...och massa mer som jag inte kommer ihåg namnet på. Men tecknat var det. För hela slanten. Nu har jag inte varit vaken kl 8 på helgen på väldigt länge, men jag har känslan av att helgmorgonen på TV3 inte är en lika underbar kavalkad av tecknad film längre. Vem vet, kanske är barnprogramsmorgon vår generations version av Kalle Anka på julafton?
"Vet ni barn, när jag var lite fanns det inga kanaler som visade tecknad film dygnet runt...det är sant. Vi hade helgmornar och VHS-band."
Tiden då jag som mest skulle se fram emot helgen för att jag skulle få sova var den tid i mitt liv då jag sov som allra minst. Satt upp för länge framför datorn på nätterna helt enkelt och hade en mamma som inte tyckte att det var ett argument för att sova bort hela förmiddagen. För att inte tala om att jag i slutet av tonåren jobbade varannan helg (och tappert försökte få in extra OB för tonåringar när man var tvungen att kliva upp före kl. 9 på helgdagar). Så att sova är inget jag spontant förknippar med helger.
I dag när jag gick in i köket kände jag att det var skönt att det var fredag, för då kunde jag ta mig tiden att diska och städa i morgon. Det är vad helgerna har hunnit bli. Dagarna jag ser fram emot för att då kan jag städa...och titta på På spåret och Melodifestivalen. Planen för helgen: diska matlådor...och jag har inte fyllt 25 år än.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar