Att fången en fjäril!

Det syns inte så bra och det här var bästa bilden jag fick innan min kamera dog, men detta är en fjäril! Med andra ord har jag vår nu! För det vet ni väl, när man har sett den första fjärilen så har man vår!

Ska jag vara ärlig så var det dock svensk sommar i Narita idag. Den 14 februari...Det var så mycket sommar att mjukglassen jag åt ("grönt te och vanilj"-smak) smälte medan vi gick på de smala gatorna mellan det stora templet och tågstationen.

I Narita finns ett stort shinto-tempel tillägnat Narita-san. Det väcker frågan vad som kom först, hönan eller ägget. Säkert är i alla fall att den stora internationella flygplatsen kom dit långt efter både guden och staden. I min dumhet trodde jag länge att Narita var ungefär som Arlandastad, vilket är fel (inte minst för att Arlandstad inte existerar längre...så det så!).

Narita är istället en liten stad som existerar tack vare/på grund av, och är uppbyggd kring, detta tempelområde. Gatorna är smala och rymmer bara en bil i bredd eftersom det är stånd och prommenerande människor på sidorna. Det är en lugn och lantlig atomsfär som en flicka från Norrbotten gärna upplever efter fyra och en halv månad i en av Tokyos förorter. Det var hektiskt på ett lugnt vis och allt verkade så mycket mer naturligt...fast kanske var det bara det fina vädret som gjorde det?

Gatorna fick mig att tänka på Gamla stan i Stockholm. Det är sällan jag känner att jag längtar till Stockholm, men jag fick en plötslig lust att gå på kullerstensgatorna där och dra med händerna efter husväggarna på båda sidor om mig.

Templet var enormt! Meiji jingu kan slänga sig i väggen. Narita-san (leker man med kanjina kan man få det till "att bli risfältsberg") var enormt både som byggnader och som parkområde. Vädret och bristen på folk kan också ha spelat en roll till varför jag blev förälskad i den här platsen. Jag är så ledsen att jag inte visste om den och kunde visa den för alla som var här. Fast om det nu var vädret som gjorde det så kanske det inte hade fungerat ändå.

Eftersom mitt kamerabatteri inte ville göra som jag ville lägger jag upp lite bilder när jag fått dem av tyskarna som jag var där med (en amerikan och en japanska som var flytande i tyska följde också med, men de hade inga kameror de heller). Så länge kan jag lämna er med dessa bilder på plommonträdsblomningen:

...samt vetskapen att jag brände mina axlar idag.

/Elin