Why bother?

Jag pluggar sällan och dåligt, det står jag för med äcklig stolthet. Vet inte vad som skulle vara så bra med det, men jag är sällan sen att kommentera att jag knappt gör något och verkligen inte så mycket som jag borde.

Idag är det tisdag, alltså ledig dag, och eftersom det snart är massa, massa prov tänkte jag vara duktig och skriva klart talen jag skulle skriva. Så det gjorde jag. Två sju-minuters-tal skrev jag på sex timmar (en lunchpaus är också inriktad i den här tiden). Sen tittade jag på instruktionspappret igen och insåg att jag gjort fel. Sex timmars arbete som jag nu inte kan använda. Varför ens försöka göra annat än titta på skräp på TV?

Jag vet inte när jag pluggat så är mycket senast. Fast vad tjänar det till? Den här bloggen ska förresten gå tillbaka till att vara platsen där jag skriver om allt jävla skit som händer i Chiba istället för att bara lägga upp filmbilder och hitta på små trevliga anekdoter som antagligen ändå inte är intressanta.

Nej nu ska här bli som det alltid har varit och jag ska tillägna den här bloggen mina mörkaste och värsta känslor bara för att kunna få ut dem så jag slipper stå och gråta i duschen. Det går så mycket vatten och värme av det och alldeles för lyhört för att gråta någon annanstans. Jag vill inte gärna ha folk jag inte tycker om som kommer och knackar på dörren.

Vem vet, kanske ska jag nöja mig med ett halvår och komma hem samtidigt som Jonas? När är det min tur att få ge upp?

Det där med bilder var förresten lite kul, så jag kanske fortsätter med det ändå...

hämtad från http://garfieldminusgarfield.net/

/Elin