Från idag har jag exakt två månaders lov. Med undantag för ett placeringstest första veckan i april. Det är ännu lite oklart vad jag ska göra med åtta lediga veckor i Japan, men det löser sig nog. Jag är för trött just nu för att bekymra mig. Känns för övrigt jättekonstigt att ha ett så här långt lov mitt i en termin...även om det inte är mitt i terminen utan i slutet på skolåret. I februari/mars/ har man ju bara sportlov och påsklov...men man tar väl seden dit man kommer.
Den japanska modellen fungerade inte, jag somnade ifrån den. Sen misslyckades jag nog på provet också...jag gillar inte japanska grammatikprov. Då tycker jag det är bättre att skriva texter och tal och rapporter och tjafs. Det börjar jag nästan bli bra på om det inte behöver vara så avancerade saker.
Jag är lite rädd att jag ska tappa all japanska under de här lediga veckorna. Blir ju en hel del svenska med alla mysiga Linköpingsmänniskor som jag kommer se skymten av här och var. Borde kanske planera in något med de som bor i Tokyo också? Även om sånt kan bli lite mer spontant.
Ikväll ska jag på en hejdå-middag för en av australiensarna. Han kommer dock vara kvar i landet några veckor till och ganska snart kommer han finnas på diverse stora reklamskyltar över halva Tokyo. Han är en intressant filur och det var honom jag köpte riskokaren av förresten. Det enda vi har gemensamt är nog att han gillar att lyssna och jag gillar att prata, så jag kommer inte fälla några tårar över att han ger sig av.
Dock kommer ytterligare två personer att ge sig av och det känns mer. Framförallt att Jasmine far vidare till Kina (eller till Taiwan som alla påpekar så fort jag säger Kina). Hon är min kaffe-kompis. Jag orkar inte hålla upp en "men vi håller ju kontakten och så kan vi kanske hälsa på varandra"-mask, för jag vet att den är falsk. Jag kommer inte hålla någon kontakt med egentligen någon av människorna här efter att jag farit hem. Inte för att de inte är trevliga, men det skulle ta för mycket kraft att investera så mycket i relationer som jag vet kommer att sluta i ett julkort om året. Men det är hemskt synd att Jasmine ska fara hem innan jag gör det...
Längtar till Hokkaido-folket kommer...och min resa till Kobe. Börjar bli spänd på hur och när jag kommer fortsätta den resan faktiskt. Hihi...spännande. Nu ska jag dock börja lovet med att sova och titta på allt jag hållit mig från att titta på de senaste tre dagarna.
/Elin
Den japanska modellen fungerade inte, jag somnade ifrån den. Sen misslyckades jag nog på provet också...jag gillar inte japanska grammatikprov. Då tycker jag det är bättre att skriva texter och tal och rapporter och tjafs. Det börjar jag nästan bli bra på om det inte behöver vara så avancerade saker.
Jag är lite rädd att jag ska tappa all japanska under de här lediga veckorna. Blir ju en hel del svenska med alla mysiga Linköpingsmänniskor som jag kommer se skymten av här och var. Borde kanske planera in något med de som bor i Tokyo också? Även om sånt kan bli lite mer spontant.
Ikväll ska jag på en hejdå-middag för en av australiensarna. Han kommer dock vara kvar i landet några veckor till och ganska snart kommer han finnas på diverse stora reklamskyltar över halva Tokyo. Han är en intressant filur och det var honom jag köpte riskokaren av förresten. Det enda vi har gemensamt är nog att han gillar att lyssna och jag gillar att prata, så jag kommer inte fälla några tårar över att han ger sig av.
Dock kommer ytterligare två personer att ge sig av och det känns mer. Framförallt att Jasmine far vidare till Kina (eller till Taiwan som alla påpekar så fort jag säger Kina). Hon är min kaffe-kompis. Jag orkar inte hålla upp en "men vi håller ju kontakten och så kan vi kanske hälsa på varandra"-mask, för jag vet att den är falsk. Jag kommer inte hålla någon kontakt med egentligen någon av människorna här efter att jag farit hem. Inte för att de inte är trevliga, men det skulle ta för mycket kraft att investera så mycket i relationer som jag vet kommer att sluta i ett julkort om året. Men det är hemskt synd att Jasmine ska fara hem innan jag gör det...
Längtar till Hokkaido-folket kommer...och min resa till Kobe. Börjar bli spänd på hur och när jag kommer fortsätta den resan faktiskt. Hihi...spännande. Nu ska jag dock börja lovet med att sova och titta på allt jag hållit mig från att titta på de senaste tre dagarna.
/Elin
Jag har sagt åt Lam att charm-bedömma din riskokare och nu finns även bildbevis på lägenheten (tom städad)
SvaraRadera